Så blev jag frälst (läsarfråga)

Jag fick den här kommentaren som jag tänker att jag ska svara på:

hur-jag-blev-fracc88lst

För det första tack för kommentaren!

Det var många saker som ledde fram till att jag blev kristen just när jag blev kristen. Det var som att det var jättemånga trådar i mitt liv som korsades just när jag blev det, och när jag ser tillbaka på det hade det nästan varit konstigt om jag inte blivit frälst just då.

Jag har försökt göra en illustration här som beskriver på ett ungefär hur jag menar.

frälst

När jag bestämde mig för att testa det här med Jesus så var det som att en process som pågått hela mitt liv äntligen fick chans att slå rot och jag vet att det här kan låta lite överdrivet mäktigt men det var som att Jesus själv och hela himlen jublade för mig när jag äntligen tog steget.knack knack

Det sägs att Jesus ständigt står och knackar på hjärtats dörr och att det enda man behöver göra är att glänta på dörren. Jag är helt övertygad om att det stämmer.

Gud hoppas på oss och han längtar efter oss hela tiden. Men det är först när vi själva genom uppriktig önskan släpper in Jesus som relationen med honom kan börja på riktigt (fast undantag finns, tex aposteln Paulus).

Men det kan behöva hända en hel del innan man kommer till punkten då man börjar hoppas och tro att bibelns Gud kanske är verklig och god och vill en väl trots allt.

Och det kan krävas ganska många misslyckade försök att finna mening och frid i själen på andra sätt innan man vänder sig till Jesus.

Men oavsett hur och hur snabbt man kommer till punkten  så är det egentligen väldigt enkelt att bli frälst.

allskit1

Jag gjorde det genom att be högt för mig själv hemma.

I bönerna gav jag Jesus makten över mig och mitt liv.  Jag sa även åt alla mina demoner att försvinna eftersom jag är med Jesus nu.

Sen var det klart. Efter det blev jag född på nytt och kristen.

Jag har läst och hört om massor av människor som kommit till tro i kyrkor och församlingar där kristna har bett för dem, och det passar en del men det hade nog inte passat mig. Jag har svårt att se hur jag skulle ha kunnat våga mig till en kyrka i det skick jag befann mig i (social fobi) för att sen sitta och be till Jesus tillsammans med okända, och jag hade tjutit av skräck om nån till exempel frågat om jag skulle vilja ha förbön eller handpåläggning.

hand nej

Och det här visste förstås Gud så för mig fick det ske på ett sätt som var tillgängligt för mig. Kyrkan fick jag gå till efter att jag kommit till tro och bön i grupp, handpåläggning och såna saker får jag lära känna i en takt som jag är helt bekväm med (gör aldrig nåt som ni är obekväma med!).

Jesus är oerhört mån om vår integritet och är det något som bryter din integritet så kan du vara säker på att det inte kommer från Jesus.

Tycker du att det jag pratar om låter lockande på nåt sätt? Vill du också ta emot Jesus?

Gör det.

Något jag inte visste innan jag blev kristen var hur viktigt det är att man talar med Jesus. Så be inte bara ”kära Gud” utan var noga med att adressera Jesus också för det är han som är vägen, det är genom hans namn som du måste gå.

Så här kan du göra:

Be högt eller lågt för dig själv (om du nu är själv). Du behöver inte knäppa händerna eller stå på knä när du ber utan du kan göra det ståendes och gåendes och du behöver definitivt inte prata nåt ”kyrkligt språk”. Är du en person som svär och raglar omkring med rumpan bar så är jag säker på att det inte är något hinder. Jesus kommer till dig precis där du är just nu, i all trasighet. Hur skulle det se ut om man skulle behöva ”bli hel” innan Jesus kom? Vad skulle man då ha honom till?

Personligen tyckte jag att det kändes konstigt att be, hade nån (utöver Gud) sett mig hade jag kanske skämts ihjäl, jag framstår ju helst som ganska cool. Men jag gjorde det ändå för jag hade ingenting att förlora på det.

Förslag till bön som du kan be (kopierade den här):
”Jesus, jag inser att det finns mycket i mitt liv som inte har varit bra och jag vill be dig om förlåtelse för det. Tack för att du gav upp ditt liv för min skull, för att jag skulle kunna bli fri från min skuld. Nu vill jag leva tillsammans med dig och mer och mer lära känna dig och leva efter din vilja. Tack för att du har lovat att ta emot mig när jag kommer till dig. Amen”

Du kan räkna med att han hört dig och att han är nära.

Och hur det känns verkar vara olika. Men oavsett hur det känns: sluta inte be. Och var ärlig. Tvivlar du till exempel så kan du berätta det och be honom visa dig sanningen. Har du känslor du skäms över och som du tror du måste göra dig av med för att vara ”fin nog” för Jesus, formulera dem och ge dem till honom, han är inte där för att du ska gömma grejer och skämmas. Tvärt om. Du är redan fin nog, och han finns där för att hela, rena och ställa saker till rätta. Inte för att du är ohelig utan för att du är helig och för att han vill ditt bästa.

Vill också vara noga att påpeka att det är viktigt att det är Bibelns Jesus som du vänder dig till när du ber. Jag vet att det finns MÅNGA skumma New Age-medium-idéer av Jesus  (tex i ”en kurs i mirakler”) men de är helt värdelösa och slöseri med tid. Kasta bort dem! Gör av med dem! Låt Bibelns Jesus ta plats. Han som på riktigt är Guds son, och inte nån ”idé” eller ”princip” om kärlek/annat.

falsk jesus

Känner du att du haft mycket kontakt med någon New Age-Jesus och vill vara säker på att det är den sanna och riktiga Jesus du ropar på, så adressera honom gärna specifikt med allt du vet om honom från Bibeln.

Exempel: ”Jesus i Bibeln, du som föddes av jungfru Maria i Betlehem, du som dog på korset för mina synder och sen återuppstod på tredje dagen, du som har förmågan att öppna ögonen på blinda, du som har makt att stilla stormen och som är vägen, livet och sanningen, nu lägger jag mig själv, och allt som hör till mig, i dina händer att göra vad du vill med. Amen”.

Ett kortare exempel: ”Jesus i Bibeln. Förlåt mig för allt ont. Jag vill lära känna dig nu. Can´t wait. Jag är din. Kom. Amen.” 

DET FINNS SÅ MÅNGA FORMULERINGSMÖJLIGHETER.

Dop då? 
Det får du ju också göra när du känner dig redo. Själv är jag barndöpt och det verkar vara väldigt olika hur folk gör. En del döper om sig som vuxna. Man kan i alla fall göra det var som helst där det är vatten. Det är viktigt att det sker för att man vill, och att det sker i Jesus namn.


Är det nån som läst allt det här och känner att du vill bli kristen så får du gärna skriva kommentar eller ett meddelande från det här formuläret om du vill att jag/fler ska be för dig. Du behöver inte skriva namn, Gud vet ju vem du är. Den här gruppen på fb tar också emot böneämnen (det är en öppen grupp så vem som helst kan se inläggen – kan va bra att komma ihåg för den som är blyg).

Jag vet att det fanns de som bett för mig innan jag blev kristen. Blir typ varm bara av tanken.

Avslutar inlägget med att säga att bli kristen är det absolut bästa som har hänt mig i hela mitt liv. Det är min största skatt.
/Sonja

Läs också: ”Varför får inte alla en omedelbar känsla av att bli frälsta?”

Övriga lästips:  ”jag är kristen nu” och ”5 spännande saker som jag missat med kristendomen”.

25 åsikt på “Så blev jag frälst (läsarfråga)

  • Pingback: Jag kände mig mer död än levande

  • 19 mars, 2016 kl 15:50
    Permalink

    Tack för ett jättebra inlägg! Alltså du känns så himla klok fast du är ganska nykristen, hur går det till liksom?? Verkligen superpedagogiskt, älskar illustrationen över hur du blev frälst! Jag har funderat jättemycket på Jesus och kristendomen det senaste året (typ), min pojkvän är kristen nämligen (tror han skrev till dig förut, Emanuel heter han). Det går så mycket fram och tillbaka för mig, ibland är jag övertygad om att Jesus finns och ibland tvivlar jag jättemycket. Men jag har typ alla de där känslorna som du har med i illustrationen.

    Det kändes särskilt skönt att läsa att Jesus värnar om vår integritet och att vi inte ska göra nåt vi känner oss obekväma med. Jag tycker till exempel det känns jättejobbigt att be högt, tror du det går lika bra att be tyst? Eller är det något man bara måste komma över? Jag tycker jättemycket om när Emanuel ber för mig men han brukar fråga om jag vill be om nåt också när han gör det och det känns jättejobbigt. Även om jag är helt ensam känns det liksom jättekonstigt att be högt. Det var också skönt att läsa det där om att vi kan prata med Jesus om allt det vi känner och kämpar med även när det kommer till tro. Ska försöka göra det mer framöver. Kändes verkligen som att jag behövde höra allt det här! Tack tack tack för det här inlägget. Förlåt om det blev jättelång kommentar. Du får gärna be för mig också om du vill 🙂 Kram!

    Svara
    • 20 mars, 2016 kl 21:37
      Permalink

      Hej! Tack! Jag fick en bok för ett tag sen som heter ”bara den vilsne kan bli funnen” av Carl-Henric Jaktlund. Jag har bara läst ett par kapitel men tycker den ser väldigt lovande ut. Den handlar om att inte vara säker och att det är viktigt att ge utrymme för det, och jag håller med om att det är viktigt. Vädrar man inte sina tvivel så kan man väl inte heller bli säker!

      Jag tycker också att det är jobbigt att be högt! Jag har faktiskt aldrig bett högt tillsammans med nån hittills (förutom med barnen). Jag är rädd för att det ska låta töntigt och löjligt eller fel. Har världens gulligaste bönegäng så det beror alltså definitivt inte på dom. Men jag ser fram emot dan då jag släpper det där.

      Jag är rätt säker på att man inte behöver be högt. Jesus kommer ju trots allt till en precis där man är. Det känns inte som att Jesus är typen som ignorerar blyga människor och dessutom så finns det ju dom som är helt stumma. Själv ber jag ofta genom att skriva ned böner i en bok. Jag tror inte att Gud bryr sig om HUR man formulerar sig, bara ATT man gör det.

      När jag bad högt för mig själv när jag gjorde överlåtelsen så var det nog mest en markering inför mig själv att jag menade allvar. Sen tycker jag fortfarande att bönen blir mer fysisk när jag ber högt, och det kan kännas rätt gött.

      Soft att ha en kille som är bra på att be förresten 🙂 Och det ska jag göra! Tack för kommentaren!

      Svara
      • 25 mars, 2016 kl 12:17
        Permalink

        Tack för svaret! Ska kolla in den där boken tror jag, den låter bra. Och det var en jättebra idé att skriva upp böner i en bok, jag skriver ju mycket dagbok och sånt, så det känns definitivt mer naturligt för mig. Fin artikel och video i Dagen också 🙂

        Svara
        • 25 mars, 2016 kl 12:23
          Permalink

          Ja skriv! Jag borde ha pushat på det här bedjaralternativet ännu mer. Vi är ju ganska många som har lättare att uttrycka oss i skrift än i tal!

          Svara
  • 20 mars, 2016 kl 11:27
    Permalink

    Oj. Har hejsonja.se funnits länge? Plötsligt började det trilla in inlägg i min RSS-läsare och jag kan inte komma på när jag började prenumerera. Jag minns ju att jag prenumererade på din blogg förr, men den tror jag var på en annan adress.

    Min relation till hejsonja är antagligen helt ointressant, men en vän på FB delade en gång för länge sen en rolig video du hade gjort, och då började jag följa dina videos. De var riktigt bra – smart humor med små medel. Din blogg däremot urartade i feminist-rants av typen ”jo, alla män”, och jag gnällde lite och avprenumererade på den. Faktum är att dessa rants ändå, för mig, var intressantare och mer upplyftande än det här. Feminismen är iallafall upprorisk och intellektuell, vilket jag uppskattar. Religiositet är anti-tesen.

    Men min mening med livet är inte din. Du pratar om demoner, skit etc, och har du funnit sinnesro på det här sättet så sänder jag mina gratulationer och lyckönskningar. Från min mycket begränsade horisont ser det ut som ganska tvära kast i ditt liv och jag hoppas att även eventuella framtida sådana leder till välmående. Jag avprenumererar förstås nu, eftersom detta inte är min cup of tea. Fridens!

    Svara
  • 20 mars, 2016 kl 17:23
    Permalink

    Tack Sonja för ditt svar! Uppskattar verkligen att du tog dig tid att svara. Jag vet inte hur/om jag ska gå vidare. Tycker som du gjorde förr, att det är skämmigt…
    Linnéa

    Svara
    • 20 mars, 2016 kl 22:03
      Permalink

      Tycker det låter som att du har börjat ett sökande iaf. Du kanske har hört Matt 7:7 ? ”Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Knacka, och dörren ska öppnas för er.”
      Lycka till ! 🙂

      Svara
  • 20 mars, 2016 kl 17:45
    Permalink

    Du är så sjukt cool.

    Fråga av nyfikenhet: har du fått fler/färre läsare sedan du ”kom ut” som kristen?

    Svara
  • 20 mars, 2016 kl 20:33
    Permalink

    Bra skrivet. Själv kommer jag ihåg min stund när jag ropade ut till Gud som något i stil med ”Jesus om du finns…” och sedan kanske något i stil med ”Jag ger mitt liv till dig…”. Jag vet att jag sa mer än så men det är allt jag kommer ihåg. Det och som att det gick en blixt av ljus rakt genom mig. Satt i soffan ensam i min lägenhet.

    Svara
    • 20 mars, 2016 kl 20:56
      Permalink

      Så underbart att höra Alf! Blir så glad av att höra! Hur kom du fram till att du skulle göra detta?

      Svara
      • 21 mars, 2016 kl 15:22
        Permalink

        Ja det var nu nästan 2½ år sedan. Jag var desperat i min själ, jag hade inget annat val. jag hade dragits med depression (som så många) ett längre tag och ville hitta meningen med livet, medvetet eller omedvetet. Jag tror det är allt som krävs, att vi vill. Resten är Guds nåd. Vilket annat val har vi som människor än att ge våra liv till den enda som kan frälsa oss? Om vi går genom hela livet och avsäger oss Gud blir konsekvensen evig separation från Gud. Givetvis insåg jag inte detta då, men nu gör jag.

        Det är bara synd att vi är så tröga och stolta så vi måste ofta gå till avgrundens rand innan vi ödmjukar oss inför vår skapare och Gud.

        Svara
  • 21 mars, 2016 kl 22:28
    Permalink

    Sonja, jag är så otroligt glad att du blivit frälst. Du är en fantastisk evangelist som inspirerar mig och många andra som jag känner. Gud välsigne dig massor!

    Svara
  • 22 mars, 2016 kl 08:06
    Permalink

    Så bra! Måtte Jesus alltid hålla dig och oss alla till denna enkelhet i tron.
    Som det står att Jesus säger enligt 1917 års översättning av Matteusevangeliet:
    Vid den tiden talade Jesus och sade: ”Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga”

    Svara
  • 23 mars, 2016 kl 20:53
    Permalink

    Jättebra inlägg, väldigt inspirerande! Du får gärna be för att jag hittar Jesus och får tro för jag har sökte honom väldigt länge nu men har svårt att tro. Jag vet inte varför. Jag läser igenom Bibeln just nu och i GT så dödar Gud en massa människor och jag har så svårt att se någon kärlek i det.

    Svara
    • 23 mars, 2016 kl 22:29
      Permalink

      Jag hoppas att du läser mer än bara GT? För den är verkligen rå och kan nog bli lite övermäktig att börja med tänker jag. Jag skulle nog vilja råda dig att lära känna Jesus genom evangelierna till att börja med. Lär känna Guds karaktär, vilja och personlighet genom Jesus, så blir det nog lättare att kunna läsa och tolka GT.

      Jag känner i alla fall att det har blivit lite lättare för mig att läsa GT genom tid (dvs sex månader hehe men ändå – jag märker skillnad). Mest för att jag ser mer och mer att Gud är konsekvent i vad han säger och vad han gör och i den han är, och att han har en sån enorm kärlek för sitt folk. Och så ser man också hur himla annorlunda och kämpigt det var för människorna innan Jesus kom.

      Jag ska be för att du ska släppa in Jesus i ditt hjärta så att han kan fylla dig med sin nåd och välsignelse. Jag ber för att du ska få lära känna honom och att du personligen ska få uppleva vad det innebär att ha honom som vän.

      Svara
  • Pingback: Läs i Dagen om mitt viktigaste beslut och min största upptäckt -

  • 25 mars, 2016 kl 08:56
    Permalink

    Fantastisk beskrivning Sonja! Blir verkligt glad av detta. Bidrar med ett passande citat:

    ”Därför uppmanar jag, ber och besvär er att ständigt bekänna för Gud. Jag leder dig varken som till en scen inför dina medtjänare eller tvingar dig att blotta dina synder inför människor. Blotta ditt samvete inför Gud och visa dina sår för honom och be honom om läkemedel. Visa dem för den som inte förebrår utan helar. Också om du tiger vet han allt. Tala ut, det vinner du på.”

    – Johannes Chrysostomos (f. 347, d 407).

    Svara
  • 25 mars, 2016 kl 19:21
    Permalink

    Hej ! Nu blir Ditt vittnesbörd en del av min predikan på Annandagen hälsar prästen .Det passar synnerligen väl in i texten som är från Lukas 24:36 -49 och handlar om hur den uppståndne och levande Jesus kommer de förskrämda lärjungarna till mötes i enlighet med skriftens löften, hälsar dom med sin frid och hur han sänder ut dom som sina vittnen om syndernas förlåtelse i Jesu namn utlovande dom Den Helige Andes kraft.

    Svara
  • Pingback: Jesus har uppstått! Hurra! #kristusäruppstånden -

  • Pingback: Så har mina närstående reagerat (läsarfrågor) -

  • Pingback: För ett år sen köpte jag en massa böcker om ockultism -

  • Pingback: Bra att föräldrarna stoppade yogan -

  • Pingback: Varför får inte alla en omedelbar känsla av att vara frälsta? -

  • 13 oktober, 2016 kl 22:11
    Permalink

    Hej Sonja!

    Hamnade här när jag gjorde en googlesökning relaterad till mitt jobb. Har egentligen inte tid att skriva så mycket, men skriver detta:

    Tittar man på vilka människor som ”blir frälsta”, är det oftast just desperata människor. Inte så svårt att förstå egentligen, man vill ju att nån bryr sig om en, och är man ensam och tampas med problem man har svårt att ta sig ur själv, blir tanken på en himmelsk fader lockande. Innan dess har man ju ingen anledning att ta till mytologiska figurer, utan kan/orkar leva i vår värld, med det vi kan se och vars existens vi kan bevisa.

    För mig låter det inte alls starkt att ”ge sig själv och all sin skit till Jesus”. Det blir ju som att man lämpar över ansvaret över sina problem till nån annan. Klart att den tanken är lockande för nån med problem. Det är mycket starkare att inse att vi är själva här på jorden och att man tar hand om sin egen skit.

    Sen förstår jag verkligen inte hur troende personer får ihop tron på att Gud redan älskar alla med tron på att man måste öppna sig för Gud för att bli upptagen i församlingen. Jättemånga kristna tror ju också att helvetet finns och att t.ex. vi ateister hamnar där (vilket vi förstås tycker är ett lite roligt uttalande eftersom helvetet är lika verkligt för oss som grekernas Hades är). Den här frågan är kopplad till den om förlåtelse. En våldtäktsman som ångrar sig och blir kristen – kommer han till himlen? Älskar Gud honom? En ateist som levt sitt liv klanderfritt – kommer hon till himlen? (Inte för att den finns, men ändå.) Jag blir förvånad över att ni inte blir alldeles hoptrasslade i alla motsägelser och all bristande logik.

    Det här med att man ska be till ”rätt” Jesus – hur menar du då? Tror du att dessa ”falska jönsar” existerar? Och är de människor, menar du? Eller existerar de inte alls? Hur som – tror du att Jesus, som ska vara så stor och allsmäktig (eftersom han, likt den heliga anden, egentligen är Gud, fastän han är Guds son…), bryr sig _mer_ om huruvida du verkligen uttrycker dig på rätt sätt när du ber än vad han bryr sig om bordellflickorna i Indien, barnsoldaterna i Kongo, de syriska flyktingarna eller könsstympningsoffren? För de får ju ingen hjälp. Jag tänker att en förutsättning för tro är brist på rätt perspektiv här i livet.

    Det där med att bortförklara GT är ju också klassiskt. Den som verkligen läser Bibeln utan att plocka russinen ur kakan blir aldrig kristen. Har man läst på lite vet man att Bibeln egentligen är massor av böcker som alla har skrivits i olika generationer, att de genomgått flera översättningar (jag som är professionell översättare vet hur mycket en inkorrekt översättning kan ställa till det), att det finns böcker som uteslutits ur Bibeln etc. Att många väljer att tro på en slumpmässig bok när de sedan är så källkritiska i andra sammanhang tycker jag är väldigt nedslående. Skulle det ske t.ex. ett mord, skulle de förstås vilja att det utreddes med bevisföring, men Bibeln behöver inga bevis alls för att tas för sanning…

    Jag skulle kunna fortsätta väldigt länge, men annat i livet kallar. Alla får såklart tro vad de vill, men jag tycker att det är slöseri med intelligens att tro att det finns en gud som har oss som intresseobjekt. Jag menar, i vilken generation av neanderthal/Homo erectus/Homo sapiens blev det så?

    Jag kan ha provocerat nån nu, men jag vill understryka att jag verkligen inte har skrivit det här för att provocera eller göra mig lustig över nån. Jag är helt seriös med mina kommentarer och frågor, lika seriös som ni är. Ha det gott!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *