Förra året vid ungefär den här tiden malde jag böcker om hedendom och allmän ockultism. Jag köpte böcker, lånade från biblioteket och plöjde nätet för att försöka ta reda på om det kunde finnas något att bygga på i detta.
Intresset för dessa religioner var inget nytt för mig. Jag har varit och nosat på dem så länge som jag kan minnas och har alltid lockats till det just för att de här idéerna lyfter upp andligheten som något självklart och naturligt.
Jag har alltid blivit frustrerad när människor har förnekat och bortförklarat den andliga delen av verkligheten, för jag har jämt haft andliga upplevelser som jag inte har kunnat förklara som ”ingenting” eller ”inbillning”. Mina erfarenheter har också gjort det omöjligt för mig att tro på en andeförnekande världsbild. Så sökandet har pågått länge, men för nåt år sen blev det mer intensivt. Jag stod inte ut, det går nog att jämföra med att långsamt hungra ihjäl.
Kyrkan såg jag dessvärre inte som något alternativ, för kyrkan såg jag som mer eller mindre oandlig.
Jag såg kyrkan som några som säger ”Hej vi hjälper fattiga och har Jesus som förebild. Men utöver att vi tror på Bibeln och har det jättetråkigt i Guds namn så tror vi ungefär likadant som ateister!”.
Därför var jag inte intresserad av att söka mig till kyrkan.
Jag hade missat hur djupt och självklart andlig kristendomen är (dock inte självklart att alla kyrkoförsamlingar är det) och att den erbjuder svar på alla andliga frågor.
Jag hade även lyckats missa hur enkelt det är att få tillgång till de här svaren – man behöver liksom inte ens åka till indien, äta veganskt eller söka helande från trädstammar.
Ja tänk att kristendomen erbjuder alla andliga svar helt utan att man först måste bli klokare eller ens bemästra en perfekt spagat.
Men som sagt – det hade jag ingen aning om då. Så jag sorterade tyvärr bort kyrkan som andligt ointressant och så slösade jag tid och energi på hedendom och ockultism i stället.
Det här är faktiska bilder på några av böckerna som jag köpte och läste. Ja jag vet. Det är som att jag var en parodi på en människa som söker svar på helt fel ställen.
Fick jag inte ens några svar från de här böckerna då?
Nä.
Trodde ibland att jag var nära nån form av svar men det gled mig alltid ur händerna.
Nåt som jag däremot fick i rikliga mängder var diffus ångest som jag så klart antog berodde på en uppsjö av andra orsaker.
Och nu kanske ni tror att jag började krita ut pentagram på golvet och tillkalla andar eller så bara för att jag läste böckerna, men det gjorde jag inte. Däremot öppnade jag upp mig för att andligt pröva de grundläggande principerna i de här lärorna och jag testade meditation (österländsk) och yoga (som jag var rätt kass på), och därmed blev jag också öppen för andliga influenser jag inte hade nån aning om vad det egentligen var och hur de fungerar och påverkar.
Innehållet i de här lärorna drog mig kort sagt längre och längre bort från Gud, ni vet, Bibelns Gud, och måendet blev så klart därefter (det finns en anledning till att Gud ägnar halva Bibeln åt att varna för andra gudar och ockultism….).
En av de första grejerna som jag kände att jag behövde göra när jag tagit emot Jesus var att rensa lägenheten på alla dessa skitböcker.
Jag hade nu själv fått se hur enkelt det var att ta emot frälsningen och få krypa upp i Guds varma, kärleksfulla famn så jag stod inte ut en sekund till med dessa böcker som bara innehåller en massa onda, vilseledande och skadliga lögner. Så jag samlade ihop alla yoga-/new age-/hedendoms-/hinduism/andlighetsböcker (utom de jag lånat från bibblan förstås) i papperskassar och slängde i en brännbart-container.
Det var det första, enda och lamaste bokbål jag någonsin varit med om. Men även fast jag inte fick se böckerna brinna så visste jag ju att de skulle brinna så det var ändå okej.
Och det var så skönt efteråt. Jag var så lättad över att bli av med det. Att slänga böckerna blev en konkret markering för mig att den delen av mitt liv är över och att det nya är här.
Nu är Jesus mitt fokus och nåt annat andligt fokus behöver jag inte.
I början kändes det konstigt att kasta nåt som jag lagt så mycket pengar på. Men så står det så här i Bibeln:
”Åtskilliga av dem som bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man beräknade deras värde och kom fram till 50 000 silverdrachmer”
Apg 19:19
Det finns de som slösat mer än mig alltså.
(obs att såna här böcker inte typ kväver dig i sömnen – det farliga är att ta sig an idéerna i böckerna. Men för mig var det väldigt viktigt att slänga dem)
Förut tyckte jag att kristna var uppblåsta men nu fattar jag precis varför kristna är så känsliga när det kommer till new age, yoga, allmän nyandlighet och hinduism m.m.
Det lockar ju sökare till fördärvet.
Och anledningen till att vi kristna gärna påpekar detta är helt krasst för att vi har fått kännedom om sanningen och har fått kunskap om att allt inte alls är relativt, och att alla vägar inte alls leder till Gud.
Ta ett gott råd och håll er borta från all icke-kristen andlighet. Ni sparar tid och energi genom att söka efter Bibelns Jesus. Dra inte ut på sökandet om du inte absolut måste.
Här har jag skrivit om hur jag blev frälst.
hejsonja.se 
Just när dagen började bli seg, och så har Sonja skrivit något. =D
Jag känner igen mig så väl. Min sökande fas bestod av olika ”alternativ media” och dess ”gurus”. Främst Alex Jones, Mark Dice och David Icke (nu rekommenderar jag absolut ingen av dessa till någon). Den senare sysslade med mycket new-age saker. Han pratade mycket om hur vi alla var ett och att vi var gudar i oss själva. Ja, sådant flum. Men för mig var det aldrig konkret nog. Och med Bibeln i hand är jag glad och tacksam över att vi inte är gudar. Tror inte vi kan axla det ansvaret. Vi kan ju inte ens ta hand om Guds skapelse.
Denna ”alternativ media” värld var liksom en hel rörelse som kallades ”truth movement” på engelska och är stämplad som foliehattar eller konspirationsteoretiker för det mesta. Dock är mycket av den dunkla sanning som jag lärde mig där om världen och dess framtid sann. Definitvit inte allt dock.
Men så var det ett ”föredrag” som denne David Icke stod och höll. Han hade givetvis sålt massor av biljetter till sitt event på en arena. Jag var inte där utan kollade på youtube, och så berörde han ämnet Jesus. Ur fiendens perspektiv skulle han aldrig gjort det för det var det som gjorde att jag började kolla upp det han påstod om Jesus och Bibeln, om det var sant, vilket det ju inte visade sig vara. Så då pekade allt mer på att Jesus var den ultimata och slutliga sanningen, halleluja. Och kort därefter gav jag mitt liv till Jesus i en livsomvandlande bön, jag vet att du förstår precis vad jag menar.
Och jag hade också kommit så långt att jag började lite i smyg med meditation och gick ut i mörkret på långa promenader och sökte kontakt med utomjordingarna. För det var dem som David Icke sa var dem som skulle rädda oss, men det med utomjordingarna är en helt annan och ganska lång historia. Ok då, teorin var att vi var kontrollerade av ondskefulla utomjordingar som var ”reptilians” och dem kontrollerade i sin tur andra drönar liknande varelser kallade ”Greys” men det fanns goda utomjordingar som ville oss väl. Det var dessa jag försökte kontakta.
Och grejen är att det finns de som sitter och mediterar ute i vildmarken och så kommer massa sådana konstiga ljusprickar och börjar röra sig över natthimlen. Jag har själv sätt oförklarliga saker på natthimlen. Men nu i efterhand så vet jag att allt är demoniskt.
Jag är ganska trött och sliten just nu så om detta inte är så bra skrivet så är det nog därför.
GillaGilla
Spännande! Fortsätt att berätta om friheten i tron på Jesus!
GillaGilla
Tack Alf, att du delade med dig! Var välsignad i Jesu namn!
GillaGilla
Menar du hans föredrag ”HUMAN RACE GET OFF YOUR KNEES” (han sa det skrikandes), haha, för den har jag också sett i så fall. Har också läst flera av hans böcker.
Men när det kommer till David Icke så var det inte så mycket att jag sökte svar i hans läror utan där handlade det mest om att han var underhållande. Det kändes inte riktigt klockrent hur han glorifierade ayahuasca (som är en LSD-liknande drog som schamaner i amazonas använder, om nån som läser den här kommentaren undrar vad det är) och att han byggt nästan hela sin världsbild utifrån en upplevelse som han hade när han var hög. Det liksom… bådade inte gott.
När du nämner de där som mediterar i öknen, visst syftar du på ”Dr” Stephen Greer då? Han har jag också undersökt!
Jag följde the truth movement ganska mycket, mest läste jag David Wilcock. Han gömde sina new age-idéer bakom alternativ vetenskap som mestadels hade med viberationer och sk helig geometri och sånt att göra. Han pratade väldigt mycket om ”the golden age”.
Ja jag har varit och plöjt både lite här och lite där.
Visst är det väl underbart att Jesus har lyckats nå fram till oss genom all den här sörjan? There is power in the name of Jesus 🙂
GillaGilla
Ja det är Greer, hade glömt hans namn. Ja men då vet du vad jag menar. Och get off your knees hade jag till och med glömt =).
Visst var det nog så att man hakade på bl.a för det kändes spännande. Men det håller ju inte i längden.
Tack till Jesus vår Herre att han kan nå genom allt.
Underbart.
Förresten Icke sa att han var ”the son of god” på TV och jag vet att jag såg ett klipp på youtube där han sa att han fick inspiration från ”röster” eller något i den stilen, så då vet man var han får sitt ifrån.
Det sorgliga med the truth movement är/var att många lockades av new-age lögnen att vi är gudar. Dvs samma tro som ”the elite” har. Antikristligt.
GillaGilla
Det ena bästa blogginlägget efter det andra! Wow!
GillaGilla
Jag tycker att du gör en ”Birro” nu. Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger ungefär så här: ”Det finns många vägar upp till berget – men utsikten är densamma”
Utsikten beror förstås på åt vilket håll man vänder sin blick, men tankesätt gillar jag. Tycker också att din berättelse är ett exempel ovanstående ordstäv.
Jesus är också min bästa ”vän” och jag har svårt att tänka mig att ”min” Jesus skulle vara någon annan än ”din”? Däremot ser jag att tolkningen av det jag menar är Jesu budskap skiljer sig. Kärlek och tolerans – i alla dess former. För mig är Jesus ingen mes, han kastade ut månglarna ur templet, men han sa också att den som var utan skuld skulle kasta stenen.
Det är lätt att bli salig på sin tro, brukade min mamma säga. Och det är verkligen sant. Det är också lätt att få tunnelseende – särskilt när man vill förmedla något som verkligen känns sunt, rätt och riktigt. Men våra vägar är nästan aldrig likadana. Tro och andlighet är inte bekymret här i världen – utan inskränkthet och intolerans.
GillaGilla
Det är så sant!!
GillaGilla
Menar du att det finns olika ”Jesusar”? Det kanske det gör i vår tid, men det finns bara en sann Jesus, och det är den i Bibeln, och hela Bibeln är Guds inspirerade och perfekta ord. Och ordet är Jesus.
”Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.” – Galaterbrevet 1:9
Det finns bara en väg upp till berget och den går via Bibelns Jesus, ingen annan väg finns.
Det där gamla kinesiska ordspråket är inte från Gud, det är från djävulen.
Man måste ge hela sitt liv till Jesus, man kan inte acceptera vissa bitar som man själv gillar och sedan kalla det för sin egen tro eller sin egen Jesus. Då blir allt bara en meningslös och kraftlös gärning av köttet.
Jag menar Gud själv tolererar inte att man tar en annan väg än genom Jesus, kallar du Gud då för intolerant?
Och andlighet finns det mycket av, men bara en Helig Ande.
GillaGilla
Det kinesiska ordspråket gäller inte Jesus. Upp på berget där Gud, JHVH, bor finns bara en väg, vägen, sanningen och livet. Annars måste vi människor bygga våra egna berg och få någon slags utsikt därifrån och det har faktiskt gjorts genom tidsåldrarna, och det mest kända är väl Babels torn. Men vad tyckte Gud om det tornet på tal om tolerans? Jesus var kärleksfull men aldrig tolerant mot ondskan och Satan. Visst kastade han ut månglarna ur templet, men han skickade även demoner in i svinhjordar för att befria en människa i förtryck. Skulle vara intressant att veta om Jesus eller Bibeln stödjer begreppet, ”salig på sin tro”, för jag kan inte hitta det. Däremot nämner psalmisten i kap 128 att ”salig är den som förtröstar på Herren och går Hans vägar”. Det utesluter en massa andra vägar så det din mor sa kan ju faktiskt vara fel, på tal om tunnelseende. Om nu alla människor kunde uppfylla lagen och speciellt de Jesus själv markerar, ”Älska Gud av hela ditt hjärta och älska andra som dig själv” (fritt citerat) då först hade världen varit en bättre plats. Men var aldrig tolerant mot Jesu motståndare i den andliga världen.
GillaGilla
Nej Jesus var (är) verkligen ingen mes och han kom inte heller med några halvmesyrer om att alla vägar leder till Gud och att sanningen skulle vara upp till var och en och så vidare.
Vem det än var som kom på det där kinesiska ordspråket så glömde den att nämna att det finns en avgrund mellan människan och den där bergstoppen och att enda vägen över avgrunden är genom Jesus. ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.
Jag förstår att du är förvånad över att jag skriver så här för sist vi talade om sånt här så trodde jag som du och jag var inte kristen. Men nu är jag kristen. 🙂
GillaGilla
Inez //
Vad har Birro med Sonja att göra? Birro är katolik, och sist jag kollade avvek katolicismen bekymmersamt mycket från Guds ord i Bibeln. Men du kanske placerar Birro och Sonja i samma fack bara för att båda råkar vara offentliga företrädare för kristenheten i lilla Sverige?
Du får skaffa dig lite urskillningsförmåga. Du vet, du kan be Jesus om det OCKSÅ. Han är ju din ”vän”, säger du, och det finns ingenting man inte kan gå till honom med. Men du kanske innerst inne är lite rädd för honom, alltså den verklige och levande Jesus, inte den där new age:iga gottköps-jesus som du beskriver och där exemplet med ”ingen mes” och månglarna ju bara är den gamla vanliga klyschan hos sådana som inte fördjupat sig särskilt mycket i Bibeln och sett den större bilden av Gud/Jesus. Du kanske är lite rädd för att den verklige och levande Jesus skulle kräva lite för mycket av dig? Att du skulle förlora din inbillade frihet, bland annat åsiktsfriheten. För om du läste ALLT som har med Jesus att göra i Bibeln skulle du också upptäcka att han sagt ”Jag har inte kommit med fred utan med svärd” (Matt 10:34). Det låter inte som det handlar om, för att citera dig, ”Kärlek och tolerans – i alla dess former”? Men, se, det gör det. Åtminstone kärleksbiten. Men det är förstås inte den där ”mesiga” new age-kärleken, utan RIKTIG kärlek, där svärdet hjälper människor att bli fria, kapar av destruktiva bindningar (i alla dess former) och med fina snitt skiljer lögn från sanning. Ty lögn och flum och låtsaskärlek kommer Jesus aldrig tolerera.
GillaGilla
Tack! Mitt i prick! Det kan man kalla kärleksfulla ord!
GillaGilla
Så bra skrivet! Tack!
GillaGilla
Älskar allt du skriver! Fortsätt framåt i enkelheten i Kristus och vik aldrig av! Tunnelseende säger vissa, det blir så när man har kikarn inzoomad på Honom!!! Ögat är kroppens lampa, fokus på honom så vi kan vara fyllda av hans ljus. Varit med Jesus i snart 5 år, du uppmuntrar mig att vilja söka Hans ansikte mer
GillaGilla
Heja Sonja 🙂
GillaGilla
Heja Sonja! Du e modig å klok. Hoppas å ber att du ska fortsätta mogna och myza i Guds famn. Men behåll din öppenhet inför konstnärliga uttryck, den ”kristna” musikscenen är småtråkig och alldeles för perfektionistisk.
Kram
GillaGilla
Kan du utveckla lite? Vad är det som är tråkigt? Själv upplever jag att kristenheten splittras mellan de som vill hålla sig till de gamla och sanna vägarna och dem som söker underhållning för sig själva. Ett exempel är att vi nu börjar se kristna ”koncerter” med flashiga ljus och feta högtalare, allt tilltalar köttet. Det enda som skiljer från världen är att de gör allt i Jesus namn, vilket bara gör det värre.
I min mening är det enda man ska hålla sig öppen för Gud. Mycket ondska kommer i form av ”konst” och ”kultur”.
GillaGilla
Så bra, och viktigt. Och illustrationerna!! Haha! Intressant att du såg kyrkan som oandlig.. och lite tragiskt. Tror det finns fler som uppfattar det så.
GillaGilla
Så bra skrivet! ingen annan andlighet leder till Gud egentligen. Var också i ockultismen och new age och mot hinduismens håll. Det var för många regler och för mycket kunskap att jag tänkte det måste ju vara lättare än så här. Genom Jesus räcker. På en dag blev jag frälst och mötte Gud. Så man behöver inte öva upp sig eller vänta en hel livstid på att var tillsammans med sin skapare.
GillaGilla
alltid spännande att höra mer!
Jag måste skaffa nån feed-app så jag kan prenumerera.
GillaGilla
Bra idé!
GillaGilla
Jag vet inte varför jag läser här längre… Men jag måste ändå fråga nu hur du, år 2016, kan varna andra människor för en världsreligion som hinduismen? Alla människor är olika. Det som fungerar för dig fungerar kanske inte för alla. Jag ogillar det här inlägget starkt. Du kan inte gå runt och säga att du vet nån allmängiltig ”sanning”. Det är sanning för dig, men för någon annan kanske det inte fungerar. Själv är jag buddhist och jag har (på riktigt) aldrig varit lyckligare, gladare, lugnare eller mer tillfreds med livet. Varför har ni kristna så svårt att för att låta andra människor leva sina liv? Fattar ni inte att för att en sanning ska vara sann så måste man upptäcka den själv? Blev du kristen av att nån sa ”det här är sanningen” eller?
GillaGilla
Man får sanningen (Jesus) uppenbarat för sig. Man möter honom i ett personligt möte. I bön. Inte i ”meditation”. ”Meditation” är människans sätt att försöka nå Gud via en väg han inte gjort för människan. Då kör man fel. Den enda bron över är Jesus.
Jesus som är Gud, slutar inte vara Gud därför att du inte tror det. Gud är Gud. Han är. Utanför honom finns det inget liv, ingen skapelse, ingen kärlek och ingen frid. Satan kan inbilla dig att du har dessa, han är rätt duktig på att kopiera.
Du har rätt, man måste själv upptäcka det. Men sanningen förblir sanningen oavsett vem som upptäckt den. T.ex är det sol utomhus så slutar det inte vara sol bara för att jag inte upptäckt det.
Att det är 2016 betyder inte något särskilt, förutom att vi är närmare Jesus återkomst. Jag finner det ganska ironiskt att många arroganta svenskar säger att ”detta är 2016” när man söker sig till flera tusentals år gamla österländska religioner i dagens samhälle (yoga/hinduism). Och barnen sitter i skolorna och färglägger bilder som man mediterar till och försöker åkalla demoner genom inom hinduismen, så kallade mandalas. Med mera. Så mycket för ”religionsneutralitet” i skolorna.
Att Jesus är sanningen borde få folk att jubla, men istället blir man sur.
GillaGilla
Ja jag blev kristen av att nån sa ”det här är sanningen”. Det var Jesus som sa det till mig.
Jag förmedlar vad jag har fått lära mig av honom och du behöver inte tycka om det.
Jag säger som Gud säger själv i Hesekiel 3:27 ”Den som vill lyssna, han lyssnar, den som inte vill, han låter bli”.
Lycka till med buddhismen. Men jag vill bara säga att skulle du känna nån dag att karmaberget växer och att det är väldigt långt kvar till nirvana trots att du gör så gott som du förmår – kom ihåg att Jesus finns och att han längtar efter att du ska söka honom. Hos honom finns inget karmaberg och med honom är man hemma redan i den här världen, så nirvana blir överflödigt. Du behöver som sagt inte tycka om eller tro på det jag berättar, men försök att komma ihåg det i alla fall.
GillaGilla
Men det är det där som är så jäkla kaxigt och nedlåtande. Jag förstår att du inte kommer att ifrågasätta dina egna upplevelser, men förstå att andra har andra upplevelser som är lika självklara för dem som dina är för dig. Om jag har fått någon slags uppenbarelse men som inte har med Jesus att göra, vad är det då som säger att din uppenbarelse var på riktigt och min bara på låtsas och hur kan du inte vara öppen för att min uppenbarelse var den verkliga och din bara inbillning? Folk har i alla tider sagt att diverse gudalika figurer har talat till dem och med dem, och hjälpt dem och uppenbarat sig. Även om vi utgår ifrån att det finns en gud av något slag eller att någon av religionerna faktiskt är förankrade i verkligheten så måste ju de flesta av dessa historier vara baserade på inbillning av något slag, trots att alla dessa påstår sig vara lika säkra på sin sak som du är.
GillaGilla
Jag har haft andliga upplevelser sedan långt innan jag blev kristen (i hela mitt liv faktiskt). Jag förnekar inte dessa andliga upplevelser. Det finns en andlig verklighet och det skulle aldrig falla mig in att påstå något annat. Det är rent skadligt att förneka den andliga verkligheten!
Det jag däremot säger är att den ickekristna andligheten är destruktiv. Den framställer sig ofta som god och fin med snirkliga teorier om vad man som människa bör göra för att nå nån slags ”upplysning”, men den är inte vad den utger sig för att vara och teorierna är bara fina tills man ska försöka leva upp till dem. Det den här andligheten gör är att lura människan bort från Gud och bort från sanningen. Det står tonvis om detta i Bibeln.
Som sagt, du behöver vare sig gilla eller tro på det som Jesus lär ut. Du kan förkasta det jag säger helt och hållet om du känner för det. Men jag kommer absolut inte att ljuga och säga att ”alla har lika rätt”, för alla har inte lika rätt.
GillaGilla
Det handlar inte om att du ska säga att alla har rätt. Självklart finns bara en sanning. Det jag tycker är konstigt är hur du kan vara så tvärsäker på att det är du som vet vad som är sant och falskt, p.g.a. upplevelser du har haft, när många andras upplevelser talar emot att kristendomen skulle vara ”den sanna religionen”. Jag menar, tro vad du vill, men var medveten om att det är en tro och att andra tror på något annat lika starkt som du tror på Jesus och att de har sina orsaker att göra det också. Also, det som är destruktivt för dig är inte nödvändigtvis destruktivt för andra? Vissa menar sig ju ha fått jättemycket hjälp från t.ex. buddhismen, vem är du då att ta deras upplevelser ifrån dem och säga att de egentligen sysslar med något destruktivt och har blivit lurade?
GillaGilla
Jag har haft en liknande filosofi som den du uttrycker och jag tyckte också att kristna inte borde vara säkra, men nu är jag säker på att jag hade fel för Bibelns Jesus har visat sanningen för mig.
Jag har alltså inte blivit kristen för att jag tycker att kristendom som religion ”kanske stämmer”, jag har blivit kristen för att Jesus som person har visat mig att han verkligen är den han utgav sig för att vara i Bibeln. Han har gång efter annan (han är alltid med mig) visat att han är en person som håller vad han lovar.
I stället för att kritisera vad jag säger, vänd dig i stället till Jesus och kritisera honom,
för det är ju han som du tycker har fel.
Du är fri att tro att att man aldrig kan vara säker på om nåt är rätt eller fel, men jag tänker som sagt inte börja slänga med några halvmesyrer för att du tycker att min tro på Jesus svider i ögonen. Om du hellre vill läsa någon som skriver att den är ”öppen för att alla vägar kan vara rätt” så tänker jag att det kanske är bäst om du läser en annan blogg i stället, för något sådant prat kommer du inte att hitta här.
Är du en sökare så hoppas jag så klart att du hellre förr än senare ska hitta vad du söker.
Har du inte något ytterligare att tillägga än det som du redan har sagt så känner jag att vi sätter punkt här.
GillaGilla
Efter att ha läst denna bloggen och dina helt verklighetsfrånvända kommentarer Sonja har jag aldrig varit mer övertygad om att jag är ateist och att världen hade varit så mycket bättre om alla var det. Tack för att du påminner om varför ateism är det enda vettiga.
GillaGilla
Vad roligt att du hittade hit och läste både inlägg och kommentarer. Det låter som att du är intresserad av både verklighet och sanning, och det faktum att du har visat intresse för vad en sån som jag tycker och tänker är ändå… fint liksom. Du har för närvarande en brinnande övertygelse för ateismen märker jag och jag tänker inte tillägga något mer till saken då du ju redan läst om vad jag tror på. Anyways så önskar jag dig lycka till.
GillaGilla
Detta blev jag glad av!
Både själva inlägget o dina svar till kommentarer.
Så ska jag också erkänna att jag blev extra glad över att upptäcka att du som då inte är ”proffs” (tänker präst, diakon, på annat sätt djupt inblandad i kyrkan o diskussionerna där) har djupa erfarenheter vad gäller annan andlighet. Jag har en ständigt pågående diskussion med en präst som ”vinglar” o bl.a. har mindfullness i kombination med andakt i sin församling så jag ska ta mig tid att läsa mer här 🙂
(Detta inlägg hittade jag via en FB-väns vän, dig har jag läst något lite OM förut men inate AV. Återkommer hit!)
All välsignelse ber jag om för dig!
GillaGilla
Jag är kristen, och har varit det hela livet. Har alltså ingen speciell upplevelse av att ha ”blivit frälst”. Jag tror inte att kristendomen är den enda sanningen. För mig handlar det om tro, inte vetande. Jag TROR på Jesus, och att han är min väg till Gud. Men jag tror inte att alla som är hinduister, buddhister, muslimer eller whatever är längre bort från Gud än mig. För mig är Jesus sanningen, eller, hans ord är sanningen. Min sanning. Men det känns absurt för mig att tänka att någon som inte delar tron på Jesus skulle vara längre bort från Gud.
Jag läser Bibeln, och fokuserar i min kristendom på Jesus ord. Men jag har också en bergskristall runt halsen för att den ska ge god energi. Inte vet väl jag om det stämmer eller inte. Men jag känner mig inte ett dugg otrygg för det.
Om man är en människa född på landsbygden i Indien, och inte direkt har tillgång till att läsa Bibeln och aldrig träffar någon kristen, då har man ju ingen annan möjlighet än att vara hindu. Skulle den som då tillber Shiva egentligen ”framkalla en demon” eller vara längre bort från Gud än mig? Jag som sitter här med alla mina tillgångar, tjänar bra med pengar och har privilegier? ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike” säger Jesus. Då är väl ändå den fattiga Indiern långt före mig i kön till himmelriket?
Jag kände att jag ville förmedla att min syn också finns. För att nyansera eventuella sökares bild av kristendomen och kristna. Jag vill inte förolämpa någon eller säga att jag har mer ”rätt” än Sonja. Det är precis det som är min poäng förresten.
GillaGilla
Jesus är inte ”min sanning” eller ”någras sanning”. Han är sanningen. Oavsett om man tror på honom eller inte så fortsätter han att vara sanningen , för sanningen är inte beroende av huruvida man tror på honom eller inte.
Och förolämpar det nån att jag säger det så får det förolämpa i så fall. Jag har fått veta att frälsningen är för alla bara man tror på Jesus, och då tänker jag inte vara tyst eller överslätande bara för att det finns människor som tar illa vid sig av detta faktum.
Jag har aldrig varit säker på nåt i mitt liv. Jag har varit veligare än veligast och har aldrig kunnat bestämma mig för nåt. Har jag uttalat mig för tvärsäkert för nåt så har jag alltid fått fett med ångest efteråt och ångrat mig. Allting har förvirrat mig, alltid. Det är en enorm del till varför jag har haft sådan ångest i mina dar.
Med Jesus är det annorlunda. Han är min fastna punkt. När jag tittar på honom så slutar hela världen att snurra. Han visar mig vem han är och att han är verklig varje dag. För mig går han liksom inte att förneka. Därför kan jag också tala om honom så här.
När jag läser din kommentar kommer jag att tänka på den här bilden (som är rätt ful men ändå).
Med Jesus behöver man inga stenar för ”positiva energier”. Man behöver endast honom. Alla andliga ansträngningar som sträcker sig åt andra håll är slöseri med tid och energi och det leder en bara vilse. Du har världens frälsare i ditt hjärta. Med honom fattas dig inget.
”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”. Lita på att det är sant.
Och vad det gäller fattiga indier på landsbygden så är jag helt övertygad om att Gud kämpar för dem och har en plan för dem. Hans mål är att så många som möjligt ska låta sig bli räddade (helst alla).
Du säger att du inte har nån upplevelse av att ha blivit frälst. Vill du bli det?
GillaGilla
Tack för ditt svar. Jag har ingen önskan att bli det du menar med frälst. Vi har olika tolkningar av det kanske. Jag är glad för din skulle att du känner dig 100% säker, men jag ser ingenting bra eller fint med det för min egen del.
Jag är trygg, lycklig och känner mig säker på att det finns en odödlig själ och en gudomlig kärlek som älskar mig, och alla andra. Och jag är alltid villig att diskutera tro och filosofi med andra, dock ej att bli skriven på näsan med hjälp av bilder där Jesus gör facepalm mot en person som uppenbarligen ska symbolisera mig och min dumhet.
Även om du är säker på att din tro, så ger det dig inte ett fripass till att vara en översittare gentemot andra, som är lika passionerade i sin egen tro. Ödmjukhet är inget okristligt. Du behöver inte förneka någonting av det du tror på för att bemöta andra med ödmjukhet och respekt i känsliga frågor.
Jag är gift med en troende muslimsk man, och har mycket mer gemensamt i min gudstro med honom än med mina kristna vänner i frikyrkorna. Jag anser inte att jag har plockat ur kristendomen som ett smörgåsbord. Jag anser att jag har en tro som är anpassad till världen idag och även vetenskapliga framsteg och en modern etik.
GillaGilla
Bilden syftade på ditt användande av kristaller för positiva energier när du har Jesus.
Jag tror också att Gud älskar alla. Han älskade och hoppades på mig långt innan jag älskade honom.
Ödmjukhet är inte att säga att alla har lika rätt bara för att de visar passion.
”Anpassa er inte efter denna världen, låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så ni kan avgöra vad som är Guds vilja. ” Rom 12:2.
Jag känner att vi inte kommer längre än så här i denna konversation. Jag tackar för din input och sätter punkt här.
Tack för att du delat med dig av dina tankar. Allt gott!
GillaGilla
”För mig är Jesus sanningen, eller, hans ord är sanningen”.
Ja min vän, och ordet säger att Jesus är enda vägen till Fadern.
För människor som aldrig hört talas om Jesus har säkert Gud en plan, men har du hört och vet om honom tror jag andra villkor gäller.
Men man måste vilja ha Jesus. Utan vilja sker inget.
GillaGilla
Alf, min vän, ordet säger även väldigt många andra saker. Vad menade Jesus?
Att han är den enda vägen för alla i hela världen hela tiden? Att han är den enda vägen för Tomas som han talar med då i den stunden?
Att Jesus är den enda sanna vägen till gud är ord som Johannes har skrivit. Hur vet vi vad Jesus egentligen säger och inte säger? Litar vi verkligen så mycket på Johannes? Eller bör vi istället fokusera på andemeningen och det budskap Jesus vill föra fram till människan? Vilket budskap är det i såfall om du bara ska välja ett grundläggande?
Vad är det som gör att just din tolkning av Bibeln är den sanna. För vi alla tolkar den, då den består av cirka en miljon metaforer. Hur kan vi vara så säkra på att det inte är just min tolkning som är den rätta, och du och Sonja är helt fel ute? Jag skulle dock aldrig hävda det för jag är inte en översittare.
Litar vi på att Jesus vandrade 40 dagar i öknen? Eller är det ungefär som när jag säger att jag väntade på bussen i 100 år? På den tiden kanske alla fattade att 40 dagar betyder ”jävligt länge”, precis som 100 år gör idag?
Litar vi på att Gud lät en syndaflod falla? Eller är vatten en symbol för ondska, som har förgjort? Liksom när Jesus går på vatten, eller när havet delar sig? Dvs att vattnet är ondskan/olyckan/upproret, och Gud leder de sina genom det?
GillaGilla
Allt handlar om tro. Jag tror Gud är kapabel till att ge oss sitt perfekta, ofelbara ord. Det tror inte du, men det gör jag. Det handlar inte om att vara en översittare, endast att tro på Gud.
Såvida du inte kallar Gud för en översittare, men jag kan försäkra att han är över ALLT. Men han respekterar vår fria vilja att välja, men vi kommer att dömas för våra val.
Du måste tro.
GillaGilla
Älskar din blogg!
GillaGilla
Jag har läst massa av dina inlägg idag och, jag håller med om allt. Jag har också lagt både tid och pengar på böcker om Attraktionslagen, meditation, att skapa sin egen lycka osv. Mediterat, yogat, sökt och mått sämre och sämre. Förkastat Bibeln och Gud tills jag en dag fick ge upp. Jag orkade inte kämpa emot längre och när jag nu läser Bibeln och lever efter (försöker iaf) Guds lagar så känner jag mig för första gången fri. Jag lägger allt på Gud och det är som att ha kommit hem.
Jag tycker du är modig som är så öppen med din tro, jag själv brottas fortfarande med rädslan för vad folk ska säga och att de ska kräva mig på svar på allt som står i Bibeln. Men för mig är det glasklart att Gud är sanning och jag kommer aldrig att gå tillbaka till det gamla. Man är verkligen pånyttfödd!
GillaGilla