Allmänt · Bilder · Familjeliv · Skidor och snöåkning

Ett inlägg om dagen i en vecka

Idag fyller jag 38 år, och jag tänkte att jag ska fira det med att posta ett inlägg varje dag i en vecka. Men inte om vad som helst, utan tankar kring tron på min kära Frälsare, vilket är ett ämne jag håller varmt om hjärtat. Det är också ett ämne som jag vet att många uppskattar.

För visst är det andliga spännande? Jag tycker att det är oerhört spännande. Och det finns inget som får mitt hjärta att banka som när det kommer till Gud.

Men ni får vänta lite, jag måste få ihop sju inlägg först. Egentligen går det ganska snabbt att skriva, men jag är lite väl förtjust att dra saker i långbänk. Jag är trög helt enkelt.

Jag tänker att jag satsar på att köra igång bloggveckan någon gång i början av februari. Jag säger till i förväg.

Jag dedikerar bloggveckan till de människor som bett för mig, som donerat, eller som på annat sätt varit till uppmuntran och hjälp. Och så dedikerar jag den till de människor som kan må bra av att läsa lite tankar från en tafatt kristens perspektiv.

Här bjuder jag på några bilder från mitt arkiv så länge.

Jag bytte gardiner och tyckte att det såg så fint ut med istapparna. Postade bilden till en vän som tyckte att det såg ut som att gardinerna fransat sig.
Vid Umeälven
Jag tycker att vagnens reflexöverdrag ser ut som att man flått en vägarbetare och hängt honom över vagnen. Därför gillar jag den inte. Min dotter säger att jag är den enda som tänker så.
Förra året var jag för tjock och sårbar för att våga mig ut i backarna, men nu i år åker vi tillsammans. Jag har inte åkt annat än barnbacken ännu men det är skoj att åka med den här killen.

Betraktelser · Bilder · Kristna · Kyrkoliv · Stor Konst

Kom allvaret från att hon var kristen?

Jag kom att tänka på konstverket “Ecco Homo” nu till morgonen. För er som inte minns så är det den här målningen:

Det var en 80-årig tant som ville “hjälpa till” och restaurera målningen som, såvitt jag förstår, var placerad direkt på väggen i kyrkbyggnaden. Tänk att det gått över 10 år sen detta hände!

När det hände var jag inte kristen ännu, men jag hade en kompis som var. Jag delade nyheten om Ecco Homo med henne men hon tyckte inte att det var lika roligt som jag. Jag tänkte att det kanske hade att göra med att hon var kristen, och att tavlan därför hade en djupare känslomässig innebörd för henne.

Men idag när jag visade den för 4-åringen så skrattade både han och jag gott. Jag kom då fram till att hennes allvar antagligen inte berodde på att hon var kristen, utan för att hon tänkte på alla som sörjde ett oersättligt konstverk.

Betraktelser · Bilder · på Sonja

Håret påminner om mördarlampa

Jag har nämnt hur mitt hår fallit av (efter graviditet och amning), och vill visa er en bild så att ni kan få ett hum om hur dåliga dagar mitt hår haft senaste året.

Huvudet är täckt av nya hårstrån som är 3-4 cm långa, och dessa står åt alla håll. Jag har normalt inte ett dugg risigt hår, utan håret är traditionellt spikrakt och liknar glasfiber. Jag säger traditionellt eftersom traditioner kan förändras. Jag har alltid tyckt att dessa lampor har påmint om min hårkvalitet (om än mina hårstrån är betydligt tunnare).

Min mamma sa till mig att om ett strå går av på en sån här lampa, och man får det i fingret, så kan det vandra i blodströmmen till hjärtat så att man dör knall och fall. Visst, mamma överdramatiserade kanske risken lite, men jag ser än idag dessa lampor som mördarlampor.

Hade kontakt med mina kringflyende hårstrån lett till döden så hade antagligen hela Vännäs legat i graven idag.

Barn · Bebis<3 · Bilder · Familjeliv · mirakel

Vi körde av vägen i full fart

Medan de äldsta grabbarna i familjen for till Hemavan/Tärnaby så var jag och småpojkarna i Latikberg och hälsade på min far. Vi gjorde inte så mycket ute eftersom det har varit så kallt men 4-åringen fick åka lite skoter och traktor så han var nöjd.

Vi såg till att försöka vara ute ändå för att insupa landskap och krispig luft. Vi svängde också av snön från en och annan snöböjd björk som krökts så till marken att vi kunde nå toppen.

Jag fick upp minnen från andra januaridagar på mobilen, från både Kungälv (vänster) och från Falkenberg. Så här såg det ut:

Visst är det vackert, men jag vet vart jag med mitt kalla och hårda hjärta trivs bäst.

När vi skulle hem så körde vi av vägen i en kurva. Vi landade vid sidan av vägen, precis intill en stolpe och några träd, och det var så mycket snö att vi inte kunde få upp dörrarna. Så vad som återstod att göra var att vänta på bärgningsbilen som kom från Storuman. När den kom efter ca 1,5 timme så visade det sig att bilen klarat sig utan en skråma och vi kunde fortsätta köra som vanligt. Änglavakt?

Jag kan till och med tycka att det var lite mysigt att sitta fast i bilen tillsammans. Inte jättemysigt, inte som en lyckad picknick. Men som en ganska misslyckad. Å ena sidan var yngsta sonen otålig och missnöjd. Å andra sidan fick jag lite kvalitetstid tillsammans med äldsta sonen.

Visste ni förresten att min äldsta son är den som startade den så kallade bara i Borås-trenden? Ni kan läsa om den här.

Barn · Bebis<3 · Bilder · Gravid · Högtider

Mitt nyårslöfte:

I min familj har vi aldrig följt seden att ha nyårslöften, men i år har jag gjort ett mindre nyårslöfte och det är att lära mig fläta rotflätor.

Jag har redan sett till att lära mig grunderna, så nu tänker jag göra det till min stående frisyr under året. Förr eller senare så borde jag lära mig, och efter tid kanske bli bättre.

Inte för att jag har så mycket hår. När senaste barnet föddes så drog kroppen en lättnads suck och håret föll av. Jag har klippt det i en praktisk och ful page som är perfekt nybörjarlängd för att lära sig fläta. Har velat lära mig sen jag var 10 år, men är usel på hår, och har alltid gett upp.

Nu kör vi

Om någon känner igen klänningen så är det för att det är *finklänningen*. Jag har den jämt när jag ska vara extra fin, som till exempel 2018 när jag väntade (vad jag trodde var vårt sista) barn.