Församling i Falkenberg?

Då och då så åker jag och familjen till Falkenberg över helgen och de helgerna så blir det ingen kyrka. Och det är tråkigt eftersom kyrkan brukar fylla på med välbehövlig andlig mat genom predikan och samtal och grejer.

Så jag undrar: finns det nån fin och bra församling i Falkenberg som jag kan besöka de helger som vi är där? 

Jag vet att det finns en stor, maffig kyrka i centrum, men jag har blivit lite avskräckt från den eftersom jag inte har mycket för det högtravande och maffiga. Jag trivs bäst när det är enkelt och inte så mycket krimskrams runt omkring. Men kanske är den där kyrkan i centrum, sin maffiga byggnad till trots, enkel?

Ja ni förstår kanske hur jag menar. Jag tänker i alla fall att det måste finnas många kristna i Falkenberg så frågan är vart dessa tar vägen på söndagarna, och om jag kan komma och hälsa på nånstans de helger jag är där. Det vore nice!

Läsare funderar: ”Tidigare var du väldigt rolig”

Här är en läsarfråga som jag tänker svara på.

Hej Sonja!
När du ”kom ut” som kristen för ett tag sedan blev jag väldigt glad för din skull och tyckte det var väldigt spännande att få följa din väg som kristen bloggare. Det jag är nyfiken på att veta nu är hur det har påverkat din person i stort. Tidigare var du ju väldigt rolig, ironisk och kommenterade livet på ett väldigt härligt sätt tyckte jag. Nu skriver du nästan uteslutande om frälsningen och kristenheten. Betyder det att ditt tidigare levnadssätt står i konflikt med frälsningen eller är det bara det du är intresserad av att skriva om för tillfället? Hur har omgivningen reagerat, vänner, familj?

Svar:
Hej! Många som har följt min blogg har sagt att jag har blivit tråkig och det beror nog på att jag numer kan vara allvarlig också. Humor och att göra allt till skämt har varit en överlevnadsstrategi för mig och den strategin behöver jag inte längre. Men det betyder inte att min humor har valsat iväg och drunknat i en sjö. Ser du inte längre någon humor i det jag skriver så beror det nog mer på att det är ämnet som du tycker är tråkigt, och det är faktiskt helt okej att tycka det.

Men för mig är ämnet skitintressant. Jag har aldrig kommit över något mer uppiggande att utforska i hela mitt liv. Det är som att jag har gått omkring och längtat efter det här sen jag föddes. Det är som att det är det här är själva anledningen till att jag föddes. Jag älskar att läsa Bibeln, den är så fruktansvärt bra (och många gånger – rolig!), och när jag skriver om frälsningen och Jesus och Gud så känns det skönt, som en lättnad, som att mina händer alltid har väntat på att få göra just det.

Så nä att jag skriver om det beror inte på någon ”konflikt”, tvärt om så beror det på en harmoni med den jag är och vad jag alltid har längtat efter.

Jag har gått omkring med ett ändlöst vidsträckt mörker inom mig och det här helvetet verkar en del ha svårt att förstå  eftersom jag utåt var så härligt ironisk, rolig och obrydd (fast jag skrev såna här inlägg då och då). Men för att vara tydlig: mitt tidigare levnadssätt hade mycket mer med död att göra än med liv, och det kändes som att jag alltid balanserade på gränsen till rent vansinne.

Jag tycker att det kan vara lite frustrerande när människor inte förstår allvaret i sitsen som jag befann mig i fastän jag försöker berätta både tydligt och detaljerat. Jag säger ”jag gick med döden” – som svar på det kan jag få ”men du var rolig, var är skämten?”. De som skriver så förstår inte att jag tack vare Jesus har blivit fri från en tyngd som hängde runt halsen på mig varje dag, varje timme, varje minut och som inte för en enda sekund lämnade mig nån vila.

För så är det och förut hade jag inte kunnat säga detta, men nu kan jag säga det: Det finns värre saker än att framstå som tråkig och allvarlig.

Mitt liv har i alla fall inte blivit tråkigt utan det har blivit spännande. Lite så där som när jag var barn. Fast bättre ändå (jag var ett ganska ångesttyngt barn).

Hur närstående har reagerat kan du läsa lite om här.

TV-tittar-tips: Kolla på Nyhemsveckan LIVE #nyhem16

Det finns en kristen konferens som heter Nyhemsveckan. Dit åker folk och campar och bor i stugor och tält, samtidigt som det pågår en massa grejer på nån scen. Allt med kristet fokus så klart.

Det går kanske att jämföra med festival? Almedalsveckan? Ja nånting sånt (du kan läsa mer om Nyhemsveckan här)

Jag fick i alla fall just veta att de sänder LIVE därifrån hela veckan och jag tänker att det kan ju vara ett hett tips att sitta och slötitta på den sändningen ifall man har lust (eller inte har något bättre för sig).

Av det jag har sett så håller LIVE-sändningen hög kvalitet både tekniskt och innehållsmässigt.

Funkar det inte att kolla direkt i inlägget så kan du klicka här för att komma till sändningen.

Och pågår ingen sändning just nu eller ni vill kolla på vad som redan sänts så kan ni klicka här.

Det excentriska modet i Svenska Kyrkan

Nånstans i bakhuvudet visste jag väl om det här redan men häromdan när jag läste den här artikeln så slog det mig att det finns människor inom Svenska Kyrkan som bär spektakulära hattar och spiror av guld och silver (och kanske tenn?).

Men inte för att det är deras fritidshobby som lajvare utan för att det är en del av deras  ämbetskläder (spirorna kallas för kräklor och de ska symbolisera herdestavar).

Ibland tycker jag att det kan bli så himla tydligt att Svenska Kyrkan är ett samfund som har funnits i flera hundra år och att de har haft en del tid till att bygga upp interna uttryck och symbolspråk som säkert kan se självklara ut för de indoktrinerade men som är mer eller mindre obegripliga för till exempel jag själv.

Jag vet inte vad de som varit med i svängen ett tag ser när de ser biskoparna, men för mig som är ny i sammanhanget ser det lite ut som ett gäng excentriker som är på väg till en ovanligt påkostad svensexa på nån avsides herrgård.

En del av de där kräklorna till exempel som ska symbolisera herdestavar, och på sätt och vis påminna oss om Jesus och hur enkel han var, verkar ha spårat ur lite?

Som tröst så verkar det i alla fall som att biskoparna oftast bär en lite mer dämpad klädsel för kanske allas bekvämlighets skull.  Vanligast verkar vara (jag googlade) en lila skjorta och en vanlig prästkrage på det.

Elton John in 1977

Och här har vi en bild på Sir Elton John.

Vill bara tillägga att jag själv går till en Svenska Kyrkan-kyrka (Kastala, kom gärna dit) och även om en del grejer är lite tillkrånglade så fattar jag det mesta trots allt. Men ändå.

Blogginlägg för ett år sen: ”Livet skrämmer mig mer än döden”

Det här inlägget skrev jag för precis ett år sen.

 

rädd för livet

Tänk om jag hade vetat allt underbart som jag snart skulle få se.

Tänk om jag hade vetat hur jag om mindre än tre månader skulle få svar på alla mina frågor, på varför vi måste göra så konstiga saker för att överleva, och varför världen är så fylld med konstiga känslor och relationer och varför jag inte kunde hitta någon trygghet i mig själv eller omgivningen.

Tänk om jag vetat att jag snart skulle få leva med den som är stilla, den som aldrig förändras. Att jag skulle få förstå meningen med livet.

Jag vet att det finns de som följer min blogg som tycker att det här som hänt mig är konstigt, att jag blivit galen. Men ni som tycker det fattar inte. Jag var galen förut. Nu är jag inte galen.

Tack Jesus säger jag bara. Han är verkligen bäst och jag älskar honom såå så mycket!

bibelord

Jag trodde på ”Sök så skall ni finna” men jag trodde absolut inte på Bibeln

sök och du skkall finna
”Be så skall ni få. Sök, så skall ni finna”. Bilden är lånad från facebooksidan Bibelcitat på Svenska.

Det här är ett bibelord som jag tog på absolut fullaste allvar och höll som sant långt innan jag blev kristen.
Jag skulle nog säga att jag hållit de här orden väldigt högt enda sen jag var liten.

Sök och du skall finna. Knacka, och dörren öppnas för dig. Det är ord som har legat i bakhuvudet på mig, jag såg dem som ett löfte.

Ändå sökte jag mig inte till Jesus för att finna. Trots att orden kommer från Bibeln så sökte jag överallt men inte där. Bibeln hade jag liksom redan sorterat bort som förlegad.

I och för sig gillade jag Jesus, Jesus verkade ju som en hyvens prick. Men nu i efterhand förstår jag att jag aldrig fattade vem han var (hade jag gjort det hade jag iofs blivit kristen tidigare).

Den Jesus jag diggade var mer en hemmasnickrad ”allmän-Jesus” som jag såg som en sån där ”stor andlig ledare som tex Buddha och Dalai Lama”. Den Jesus jag tyckte verkade schysst var en person som jag tänkte att man ”kan hitta i massor av andra religioner”.

Så jag tolkade inte ”sök och du skall finna” som ett Bibliskt löfte utan jag tolkade det som ett ”allmänt löfte” sagt av en ”allmän andlig figur”.

Men sanningen är att det här bibelordet inte är ”allmänt”. Det här bibelordet är specifikt. Sök efter något ”allmänt” och du kommer tyvärr inte hitta något annat än ”allmänt”.

Men sök efter Jesus och du kommer att finna Jesus och genom honom allt det andra du längtar efter att få svar på.

Nu har jag i och för sig svårt att tro att nån skulle vara lika trög som mig när det kommer till just det här bibelordet, men:

Är du som jag och håller ”Sök och du skall finna” som sant men utan att vara kristen (än). GÅ TILL ORDENS KÄLLA. SÖK DEN ORDEN KOMMER FRÅN.

Visst kan du göra som jag. Visst kan du hålla orden högt och leta på tusentals andra ställen än i Bibeln och visst kan du ignorera han som gav löftet eller inbilla dig att nån ”allmän andlighet” ska kunna uppfylla det. Visst kan du göra det.

Men söker du efter Bibelns Jesus eller åtminstone kan tänka dig att börja närma dig honom lite nu eller så småningom så är jag rätt säker på att du kan spara både tid och energi.

Varför får inte alla en omedelbar känsla av att vara frälsta?

En sak har gäckat och faktiskt besvärat mig senaste tiden, och det är att det finns de som ber till Jesus precis som jag gjorde men som ändå inte får någon tydlig upplevelse av att ha blivit frälsta. Det blir alltså inte en sån där dramatisk övergång från död till liv som det blev för mig, även fast de har överlåtit sig själva och också menat det när de gjorde det.

Jag har vridit och vänt på det här och jag har frågat Gud om vad det här beror på, för jag vet att han kommer till alla som kallar på honom och jag vet att jag inte gjorde nåt ”särskilt” (mina böner var högst mediokra). Så varför blev skillnaden så markant för mig?  Och nu tänker jag dela med mig av några tankar.

Att välja Jesus är i första hand inte en upplevelse, utan det är i första hand ett livsval. Att välja Jesus, att leva nära honom och ge honom makten är ett beslut. Och det är inte heller ett engångsbeslut som man bara tar en gång och sen återgår livet till hur det var innan, utan det är ett beslut som man får ta genom varje steg i livet och som formar och gör allting nytt.

Det är det som menas med att vandra i Jesus.

För han tar inte makten över våra liv – vi ger honom den. Han tar alltså inte för sig av oss som nån vild grobian på rymmen, utan han inväntar oss och ser till att förtjäna vårt förtroende i den takt vi är villiga att ge honom det.

Har vi inget förtroende för honom – ja då har vi inget förtroende för honom helt enkelt. Det betyder kort sagt att vi har mer förtroende för något annat. Och då håller han, av respekt för vårt frivilliga val, avståndet. Men han fortsätter som tur är tålmodigt att vänta på att vi ska kalla på honom (fast jag har en känsla av att han knappt kan bärga sig helt ärligt).

Han tar inte heller mer av oss än vad vi ger. Ger vi honom en liten del så kan han visserligen förvandla den lilla delen fullständigt, men han går inte iväg och tar en större del från vårt förråd såvida vi nu inte har bett honom och gett honom vår tillåtelse.

Gott mått

Och jag tror att det kan vara på grund av det här som mötet med honom blev så tydligt för mig (och andra i liknande sits som den jag var i).

För när jag kallade på honom så var mitt förråd i princip uttömt. Jag hade ingen tro alls på min egna förmåga och jag hade verkligen inte hopp om att nånting i den här skitvärlden skulle kunna ge mig vad som fattades i mig.

Den lilla spillran av hopp och kraft som jag hade, den bestämde jag mig för att ge till Jesus den där dan. Även fast jag inte kände honom eller fattade hur han skulle kunna hjälpa mig så gav jag honom allt som jag kunde skrapa ihop. Jag visste inte vad annat jag skulle göra. Allt annat kändes ju så gjort.

Och resten är historia. Jag blev alltså frälst.

Och som ni kanske förstår så tänkte jag inte i det här läget att det var ett misstag av mig att ge honom allt jag hade. Utan jag tänkte naturligtvis tvärt om.

bibelcitat gud är god

Jag tänkte: Det här beslutet är det bästa beslut som jag någonsin fattat. Tänk att jag kan ge honom en massa skit och så omvandlar han det till något fantastiskt. Jag måste fortsätta ge honom ännu mer! Jag fattar inte varför jag inte fattat det här tidigare! Så fett grymt! Wow! ALLA MÅSTE FÅ VETA ATT DOM OCKSÅ KAN TA DET HÄR BESLUTET!!!1

Ungefär så gick tankarna.

I den välkända bergspredikan säger Jesus ”Saliga är de som är fattiga i anden, ty dem tillhör himmelriket”, och jag tror att han kanske talar om just precis såna som mig där.

Jag var urfattig i anden men också därför slängde jag mig med hull och hår. Hade jag haft mer hade jag förmodligen slängt mig mer ”försiktigt” och alltså inte gett upp helt. Men nu hade jag ingenting att avvara. Och på grund av att jag inte hade något att avvara så kunde han också göra så himla mycket av det lilla jag hade och visa mig himlen.

Den fattiga änkan

Så ja – jag blev frälst i ett svep och ja, det var verkligen en upplevelse. Men det upplevelsen gjorde var egentligen ”bara” att visa mig vad Jesus kan göra om jag bara låter honom.

Och låta honom – det kan man faktiskt börja göra långt innan man är i samma usla skick som jag var i. Det är det faktiskt väldigt många som gör.

Så ni som har kallat på Jesus enligt till exempel det här inlägget, eller som bett till Jesus men inte känner igen er i det som jag har beskrivit – tro inte att Jesus inte är med er för den sakens skull. För det är han. 

Det ni har gjort är att ta ett första steg tillsammans med honom. Nu gäller det bara att fortsätta gå. Fortsätt ge honom makten, fortsätt bjud in honom i era tankar, fortsätt att dela era känslor och orosmoment med honom. Ge honom utrymme i era liv så ska ni se att han kommer fylla upp det. Förkasta honom inte bara för att ni inte upplever honom omedelbart på ett dramatiskt sätt. För den där upplevelsen är i sig själv helt värdelös om man efteråt lever på som om han inte finns.

Och sen hoppas jag att det inte låter som att jag har gett Jesus mitt liv i alla aspekter nu för det har jag helt uppenbart inte gjort, haha. Jag har såå många områden i mitt liv där jag inte har släppt in honom än. Jag har fortfarande destruktiva tankesätt och beteendemönster tyvärr och jag drabbas fortfarande av ångest och rädslor och all möjlig skit – varje dag.

Men det där är en naturlig del av vandringen tillsammans med honom och allt är ändå ojämförligt mycket enklare och bättre nu.

Vetskapen om att Gud finns, att han är god och att han har räddat oss gör den enorma skillnaden. Denna insikt är trygghet och en bättre grund att stå på finns faktiskt inte (obs objektiv fakta).

Mitt liv har inte förändrats på grund av en upplevelse. Mitt liv har förändrats på grund av ett beslut. Ett  beslut som jag lever i fortfarande så gott som jag kan (och jag ber och hoppas att jag aldrig ska sluta med det).

Så snälla, se inte Jesus som en ”fantastisk upplevelse” eller som ett rus som man kan få i stället för att ta en morfinspruta. Jesus är inte en drog, han är en person som man kan lära känna om man ger honom chansen. Och det relationsbygget gör var och en efter sin egna förutsättning och utgångspunkt och vandringen med honom ser olika ut för alla.

För en del kanske det inte är ”dags” ännu för att de har andra saker de är nyfikna på och vill testa. För andra är kanske idag dagen för första steget. För en del blir beslutet drastiskt. För andra börjar det så stilla att det knappt märks.

Det relevanta är inte hur man börjar utan det relevanta är att man fortsätter.

joh 15:9
Jag rekommenderar er att läsa hela Joh 15. Klicka här för att läsa på nätet.

Läs även:
Jag är kristen nu
5 spännande saker som jag hade missat med kristendomen
Så gick det till när blev jag frälst