Charmerande apa #vardag

Jag kollade auktioner på Tradera belägna i närheten av där jag bor och fastnade för den här apan. Den fick mig att tänka på min syster. Hon har en liknande tillbringare som föreställer en anka (med kläder). Blev dock lite avskräckt från affär när jag såg priset. 395 kr kan man få ett par fina byxor eller åtta hamburgare för.

Denna tillbringare förde mig i alla fall tillbaka i tiden till när min mellanson hade så svår magsjuka. Han fick inte behålla en enda droppe vätska så vi fick till slut åka in akut för att ge honom dropp.

IMG_2512

Lika charmerande som en heroinavgiftning

Jag lossar förresten hår värre än en golden retriever. Håret har gått från att vara tjockt som en banan till tunt som ett dörrhandtag. Jag läste på nån hemsida att detta är vanligt tre-fyra månader efter förlossning och ett av tipsen för att minska håravfallet var att man inte ska “överborsta” håret. Trots detta råd har jag överborstat håret. Inte för att jag är anarkist som föraktar lag, ordning och goda råd utan för att får jag inte bort överskottshår så riskerar det att kväva både Baby Stig och hunden. Ingen är perfekt men kan man rädda ett barn och en hund från hårkvävningsdöden så tycker jag att man kan bära det som en liten fjäder i hatten.

DOORKNOW.jpg

Det är sunt att sätta gränser för vad kvinnor får göra med sina kroppar #abort

Såg det här klippet delas på Fb tillsammans med ord som “så smart” och “enda argumentet som du behöver i abortdebatten”.

Jag håller inte med. Jag tycker att klippet är fördummande.

Man kan helt uppenbart inte jämföra kvinnan och mannens kropp i den här frågan. Kvinnans kropp är kapabel till att bära barn och även här i Sverige har vi lagar som bestämmer över våra kroppar vid graviditet. Vi får inte göra abort efter v. 18/22. Vi får inte ens sätta igång förlossningen i förtid trots att det är våra kroppar och fostret har chans att klara sig utanför magen. Vi har inte den bestämmanderätten eftersom det inte bara handlar om vår kropp och hälsa utan även ett barns kropp och hälsa. Den gravida kvinnokroppen är unik på det sättet och därför går det inte att jämföra den med en manskropp på ett vettigt sätt.

Visste ni att det i flera delstater i USA (där klippet utspelar sig) är lagligt att göra abort ända fram till förlossningen? Är det okej, eller är det kanske sunt att sätta gränser på vad vi kvinnor får göra med våra kroppar när det kommer till graviditet? Vad tycker ni? Är videoklippet spot-on?

malebody.jpg

Fånig kritik av Ebba Busch Thors present

KDs Ebba Busch Thor (hädanefter skriver jag EBT) fick en present av partiet i form av en sån där klassisk kvinnokamps-“jag spänner mina muskler och we can do it”-bild och sexualbrotts-rätts-hjälten Nina Rung har kritiserat henne för vad hon tycks anse är ett ovärdigt användande av en känd kvinnokampssymbol. Detta har gillats och delats av ca tusentals och åter tusentals.

IMG_2508IMG_2509

Hon får det att låta som att EBT har hånat hela den historiska kvinnokampen genom att vara mot kvotering och kritisk till genuspedagogik. Men kvinnokampen har väl inte byggts utifrån de sakfrågorna. Genuspedagogik är en relativt ny idé och det var inte genom att stötta dessa idéer som kvinnor fick rösträtt och tillgång till förskolor. Och det finns väl massor av anledningar som gör att man kan vara mot kvotering utan att för den sakens skull vara motståndare till all kvinnokamp.

Tycka vad man tycka vill om EBT och hennes retorik men sen när fanns det över huvud taget kriterier att fylla för att bli en värdig we can do it-muskelspännare. Trodde det räckte med att vara på spexhumör.

Blogga varje dag i en vecka

Jag tänker att jag ska försöka blogga ett inlägg varje dag i en vecka igen. Det var rätt skönt att lägga upp det på det viset senast för när jag “bloggar när jag känner för det” så blir det uppenbarligen inga inlägg även fast jag tycker att det är kul att skriva.

IMG_2441

↑ Vi kristna är så sjukt softa ibland

Idag är Jesus födelsedag?

Jag läste nånstans att idag kan vara Jesus födelsedag. Det är nån/några som tror att han föddes på Feast of the Trumpets. Vad Feast of the Trumpets är vet jag inte riktigt men det är en judisk högtid i alla fall.

Jag vet inte om det stämmer men jag tänkte att det kan vara värt att nämna för att liksom poängtera lite extra tydligt att Jesus inte var född på julen, utan att det är en efterkonstruktion som Katolska kyrkan är skyldig till. Katolska kyrkan har en tradition av att “klistra över” hedniska gudar och högtider med helgon och kristna händelser lite så där så att det blir “samma sak fast ‘kristet'”. En fantastiskt urusel idé enligt mig.

När jag fortfarande var sökare så minns jag tydligt en teori om att Jesus inte är “son of God” utan “sun of God” och att Jesus egentligen är SOLGUDEN, dyrkad av många folk innan kristendomen. Teorin sa att kristna helt enkelt kopierat och snott från andra, äldre religioner och att Jesus egentligen var en person som nämns i många kulturer, men med olika namn. Starkaste motiveringen för detta var det här att Jesus sägs vara född runt 24 december (vintersolståndet). 

Och jag, som förstås gillade Jesus (hur kan man ogilla Jesus?) men inte visste så mycket om kristendomen, köpte detta som en rimlig teori och jag tyckte att det gav trovärdighet åt andra andliga tillhörigheter. Vilket gjorde att jag avfärdade Jesus. Jag tänkte att hur kan kristna påstå att Jesus är enda vägen till Gud när han bara är en av många.

Så jag vet inte om Jesus riktiga födelsedag är idag eller igår eller i juni. Men ville påminna om att hans födelsedag inte är på julen i alla fall. För de allra flesta spelar det här nog inte någon roll alls men det kan kanske vara nån som, precis som jag, kan behöva höra det.

Jesus är helt unik och han är enda vägen till YHVH – alltså Gud.

Kram!

Jesus_as_the_sun_in_a_sun-falskt.jpg

Skrämmande barnkläder från Molo

Ett av mina favoritmärken på barnkläder är det danska designmärket Molo. Jag äger för närvarande noll (0) plagg därifrån för att det är så dyrt och onödigt men jag brukar ändå kolla andrahandsmarknaden emellanåt.

Fann det här plagget och tänkte först att det var jättefint. Sen kollade jag närmare.

IMG_2489

Varför skulle man vilja dra på sitt oskyldiga och känsliga barn det här mardrömsplagget?

“Mamma jag tror att det ligger ett spöke under min säng”
“man vet aldrig vad som döljer sig i skuggorna. Inget är som det ser ut att vara. Förresten här får du lite kläder från Molo, jag hänger dem på stolen här bredvid din säng”

Visst att det pågår ett överdrivet gullifierande av djur där de beskrivs som oskyldiga vänner till människan fastän många av dem är vilda rovdjur. Men man behöver väl inte gå till överdrift åt andra hållet heller.

Förföljelse av kristna runt om i världen

Idag i kyrkan hade vi besök av Andreas Reinhard från Open Doors, en organisation/nätverk som fokuserar på förföljda kristna världen över.

IMG_2470

Han pratade om Open Doors kamp och stöd både genom bön och direkt handling. Han berättade om hur läget är i till exempel Afghanistan, Indien och Nordkorea.

Vi har det så himla lyxigt här i Sverige. Det värsta som i regel händer här (som infödd svensk som inte har någon religion i ryggen) när man säger att man är kristen är att man blir idiotförklarad och kallad för psykotisk, hjärntvättad eller extremist. Men på många ställen i världen rör det sig om våldtäkter, tortyr, misshandel och mord riktat mot kristna.

Vi fick höra om ställen i världen där man kan göra vad man vill mot en kristen utan att behöva möta rättsliga följder. Ändå fortsätter människor att vara kristna på grund av det vi funnit i Kristus. För det vi har funnit i Kristus är så värdefullt att det är värt att dö för och det lever så starkt i dessa extremt förföljda kristna.  Här i Sverige vet vi väldigt lite hur det är att riskera att dö för sin tro.

Köpte tre stycken böcker/häften.

IMG_2472

  1. Guds vansinniga uppdrag av Nik Ripken.
    Boken handlar om ett par som åkte till Somalia för att sprida budskapet om att Jesus befriat oss, men de fick åka hem utan att se att det “fungerade”. “Hur behåller man hoppet när mörker är allt man ser?” är en fråga som ställs på baksidan av boken. Jag köpte den här boken för att jag vill veta mer om svårigheterna i tron. Många människor lämnar tron och “ger upp” eftersom de inte ser några resultat på deras vandring med Jesus. Jag vill veta mer om det här. Jag vill bättre förstå de som lämnar tron, och en dag så kanske det är jag som befinner mig i detta mörker?
  2. Bön där striden utkämpas
    Jag kan bli rätt störd på böcker där man ska “lära sig be effektivare” “lära sig böner som förändrar livet” osv som om det är nåt man behöver gå kurser för. Bön är enkelt, mycket enkelt. Det svåra är att ta sig tiden. Förstår ni hur jag menar? Det finns mycket att dela och lära och undersöka kring bön och det ska man göra, det är coolt och intressant. Det jag har svårt för är  “lär dig knäcka bönens KOD och möt FRAMGÅNG i tron”-tugget då det inte skiljer sig mycket från vissa ockulta new age-grejer där allt är teknik för att nå “upplysningen”. Som nån slags andlig elitism där de “med rätt kunskap” har bättre kontakt med “överheten” eftersom “de knäckt koden”. Med Gud behöver man inte knäcka nån kod. Det enda man behöver göra är att tala till honom i Jesu namn. Ärligt och rakt.
    Med det sagt, hehe, det här är i alla fall inte en sån bok utan det är en bok som delar tankar och reflektion kring bön! Sånt som jag gillar! Tycker den verkar bra!
  3. 15 lärdomar den förföljda kyrkan gett mig
    Ett anekdotiskt häfte skrivet av Ronald Boyd-MacMillan, utgett av Open Doors. Jag älskar anekdotiska reflektioner!

Nä nu gråter lilla mr. Stig. Måste posta inlägget [knyter på mig en cape av plastad frotté] och göra min plikt!

Nu har jag röstat

Nu har jag idkat rösträtt och det kändes bra. Som att dra av sig ett plåster!

Nu ser jag fram emot valvakan. Till dess bjuder jag här på en tillbakablick.

RÖSTTILLFÄLLEN JAG MINNS

Första gången jag röstade så var jag 21 år.
Jag visste att det var min rätt och min plikt. Men när jag kom till vallokalen så fick jag tre kuvert. Varför!?!? Undrade jag. Är det inte bara ETT val!?!?! Och det var jättemycket folk och jättemånga lappar på ett stort bord. Jag fick en panikattack och röstade bara på nåt (tror det blev Folkpartiet-Liberalerna? Något jag inte alls tänkt). Sen stod jag utanför vallokalen och hyperventilerade och grät otröstligt och kände mig som världens sämsta fastän jag ju varit så duktig och gjort Folkpartiet-Liberalerna glada.

Andra och tredje gången flyter ihop. 
Vis av erfarenheten från första valet så valde jag att förtidsrösta på biblioteket. Jag minns dessa röstningar som lugna och harmoniska. Ett med naturen. Ett av åren så röstade jag på socialdemokraterna för att “en röst på något annat är en röst på SD” (tror jag nån hade sagt). Det kändes inte helt rätt för mig men jag gjorde det ändå för kung och för fosterland. Något jag aldrig har ångrat.

Den här gången har jag röstat på valdagen men jag gick rätt tidigt för att slippa rusningen.
Jag glömmer inte den där första röstningen i första taget. Det var lugnt och helt fritt från köer i vallokalen. De tre kuverten chockade mig inte – jag är numera etablerad röstare. En världsvan beståndsdel i Sveriges demokrati. Röstade på vad jag tror är bäst men är inte helt övertygad men men.

Gud bevara Sverige medmänskligt! Som man säger.

En bebislängd från palliativ vård #vardag

Skulle till sjukan för lite cellprovtagning men glömde napp som jag blev tvungen att hämta och det gjorde att jag fick småspringa till mottagningen för att hinna. Det är en bit.
 
Solen stekte som om den glömt att det är höst så i strida floder rann svetten från ansiktet som på grund av tunn hud färgats scharlakansröd. Personalen på sjukhuset såg på mig som om jag var en sorglig scen i en ganska tråkig film.
Samtidigt som jag svarade på läkarens frågor om min hälsa torkade jag svetten från ansiktet med en liten hjälmmössa som legat i vagnen. Den var värdelös att torka svett med. Värdelös säger jag! Hade det inte varit för att Stig låg i vagnen och höjde närvaron av liv i rummet så hade läkaren förmodligen skrivit in mig på palliativ vårdavdelning.
 
Sen var det promenaden hem. Först var det molnigt och jag tackade Gud Fader för det, jag till och med improviserade fram en sång som löd “tack Gud för molnen framför solen”, men sen kom solen fram igen med sitt ELÄNDIGA VÄRMANDE LJUS. Jag vet att solen är bra på många sätt men jag hatar den. 
Kom hem. Sa till min son att vore varje dag så här så skulle jag inte orka leva. Grävde fram 100 gram choklad. Rullade bak ögonen som en vithaj och åt upp alltihop. Sitter nu här och börjar åter igen känna mig som folk.
 
Uppenbarelseboken 7:16 är en tröst som jag återkommer till igen, igen och igen. 
selective photo of gray shark
Photo by GEORGE DESIPRIS on Pexels.com

En vampyrs bekännelse: Långdragna existentiella monologer & pedofilflirt #bok

En ny rutin har utvecklats i min vardag och det är att jag går till biblioteket med Stig vareviga dag. Jag älskar biblioteket, förstå vilken rikedom vi svenskar har med våra gratis bokoaser.

Senaste boken är alltså En vampyrs bekännelse. Jag hade inte tänkt läsa den men fastnade med den när jag satte mig i bibliotekets ungdomsavdelning. Egentligen skulle jag bara bläddra lite eftersom jag minns filmen men så blev det att jag läste hela i stället (det gick ganska snabbt). En vampyrs bekännelse är en sån där film som SVT måste ha visat ungefär två gånger per år, MINST. Som Måndag hela veckan med Bill Murray, eller Dansar med vargar med Kevin Costner (den har jag dock inte sett). SVT måste ha älskat dessa filmer besinningslöst.

Vad jag tyckte om boken En vampyrs bekännelse

Inte så bra, kort och gott. Filmen är bättre, tror jag (var 100 år sen jag såg filmen). Men boken är i alla fall till bredden fylld av långa existensiella monologer/dialoger som den här vagt samvetsgranna vampyren tampas med. “Vad är ondska? Är jag ond? Är jag från djävulen?” och så vidare.

Jag är all in för existensiella frågor. Man kan säga att det var min huvudsakliga hobby under många år. Men nu när jag har fått och får löpande svar på mina existensiella frågor och vet var jag kommer från, vem jag är, varför jag finns och vad meningen med livet är, så är det väldigt långdraget att läsa om fiktiva mördarvampyrer som inte vet nånting och drar filosofiska frågor i långbänk.
Det går att jämföras med när en intellektuell ateistisk vänsterman som har läst filosofi ska förklara hur livet inte innehåller något man kan kalla för övernaturligt. Vampyren är i alla fall född katolik men det verkar inte direkt hjälpa honom.

Vid sidan av att vampyrerna i boken springer omkring och mördar varje natt så känns det särskilt osunt att boken flirtar med pedofili. Inget explicit sexuellt händer men språket beskriver barnet sensuellt. Visst, barnet är demoniskt och är till slut typ 80 år gammalt, men det är fortfarande ett barn.

Vi lever mitt i en kultur som på många sätt romantiserar och upphöjer (omoraliskt) sex, våld, demoner och död. Det tycker jag man kan se bland annat genom hur populärt Halloween har blivit. Jag förstår dragningen till mörkret, har den myself, men jag tror inte att det är sunt att dränka sig i det och särskilt inte när man saknar kunskap om Gud. Tänk om jag fortfarande led av existentiell ångest. Då kanske jag hade läst och begrundat den här påhittade vampyrens malande. Jag hoppas att folk som dränker sig i den här typen av kultur ska få hitta sin väg in i Jesu famn (ja jag måste ju lyckas klämma in Jesus i inlägget, då han är ljuset som lyser i mörkret, alldeles oavsett hur platt och torrt YHVH framställs i mainstream skönlitteratur och film).

BOKENS BETYG: Rätt lågt, 2 av 5 kanske

9789176459850_200x_en-vampyrs-bekannelse.jpg