När man ger sig själv rollen som gud

Jag älskar yogi-te, och när man dricker yogi-te så får man alltid floskler som ska inspirera till “evig visdom” och “själslig frid” och sådant åt det hållet.

Den här fick jag häromdan.

IMG_4254

Jag behöver inte utforska verkligheten, för att jag är verkligheten. Wow.

IMG_4397

Hjärtat ska guida mig? Till var? Vad vet mitt hjärta som jag inte vet?
“Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?” Jer 17:9

IMG_6132

Ska jag bygga helighet? Från vadå? Vilka byggstenar ska jag använda? Var hämtar jag byggstenarna? Hur vet jag vad som är heligt och inte, det måste man väl veta för att kunna kommunicera ut det? Bestämmer jag själv vad som är vilket? Om inte, var ska jag leta?

De här yogicitaten är väldigt typiska för österländsk andlighet och new age och de ger ett sken av helighet och ett sken av visdom och tidlös kunskap men om man bara skrapar lite på det så ser man snabbt att det är löjeväckande ihåligt.

Man tar en sanning, sedan kastar man bort det som gör det sant

Vad man gör här är att man byter ut Gud mot självet. Man tar alltså något som är sant, man plockar bort sanningen ur det, behåller själva strukturen, men med något annat i mitten av nämnda struktur. På så sätt kan lögnen bli förvillande lik sanningen: Tro på dig själv, sök inom dig, följ ditt hjärta, du är helig, du är verkligheten, och så vidare. Den plats Jesus (som sa “jag är sanningen, vägen och livet”) bör ha i ens liv, den platsen uppmanas man att ge till sig själv i stället. Det, mina vänner, är inte vist, och det ger, som ni kanske förstår, inte heller någon själslig frid.

Och att göra så räknas dessutom, inom kristendomen, som avgudadyrkan.

Avgudadyrkan är alltså inte bara när man tillber en annan gud, håller på med kristaller, spådom, tarot eller har en buddhastaty som man anser tillför frid till hemmet. Avgudadyrkan är även att hålla sig själv som den högsta auktoriteten i ens liv. Man ser sig själv som den som avgör rätt och fel, ont gott, vad som är heligt och oheligt.

Jag minns en gång då nån kristen delat på twitter att djävulen säger saker som “älska dig själv, tro på dig själv, följ ditt hjärta”.

En skribent svarade då att djävulen minsann verkar vara en riktigt fin och uppmuntrande vän. Något många många ickekristna gillade, retweetade och tyckte var både bra och roligt sagt. Ormen – denna toppenkompis, höhöhö! 

Men det finns väl inte en enda kristen som inte håller med om att djävulen låter som en god och uppmuntrande vän. Det är ju hela hans grej, det är det han gör, det som han byggt hela sin karriär på. Så har det varit från första lögnen och så är det än idag.

d33stzpyjc0qkjgz3bq9

Paradiset” av Elisabeth Ohlson Wallin

Lite rött i det grå

Idag hade jag ingen lust att gå till kyrkan och inte min man heller. Jag har känt så mycket på sistone. Jag är trött och det känns jobbigt.

När jag gjorde mig i ordning så gjorde det på tomgång, som att kroppen gjorde det av sig själv medan jag bara följde efter. När jag var klar förstod jag att vi måste åka. Man gör sig inte klar utan att åka nånstans. Det är slöseri.

Ute var det i princip storm och vattnet rasade från alla håll. In i ansiktet piskade det, och in under kläderna. Helt otroligt.

Sjöng med i lovsången enbart för att jag tycker om att sjunga, inte för att jag hade nån känsla till texterna. Älskar att man får chans att sjunga lite varje helg. Få andra människor samlas i sång regelbundet på det där sättet, men kristna gör det vecka ut och vecka in i tusentals år. Det var så skönt att få sjunga, även fast tonerna ibland blev så höga eller låga att jag inte kunde ta dem. Så skönt.

Pastorn sa att han var ofokuserad och kände sig splittrad och bad om bön från en annan pastor för att kanske få ordning på fortet. Jag lyssnade halvt på predikan och förstod att han pratade om var jag befinner mig just nu. Det var väldigt trösterikt och gav mig, jag vet inte. Jag vet faktiskt inte hur jag ska sätta ord på det. Jag fick ingen lösning eller svar på nånting, mer en förvissning om att den som har koll ser var jag är och är där med mig.

Efteråt var det fika, det kan jag tycka är ganska jobbigt. Helst vill jag bara gå hem efteråt.  Det blir lätt så rörigt, man vet inte riktigt var man ska sitta, folk pratar i mun, Stickan sitter och sölar och spiller saft över hela bröstkorgen.

Men idag ville jag sitta ner en stund och prata trots röran och avbrutna samtal. Höra hur de mår och se deras söta ansikten. Ja, söta, jag kände så. Jag blev verkligen glad av att få se dem, även fast det bara var en stund.

IMG_6157

Jag hade varit ett knotande as

jag1800tal

När jag fantiserar och sätter mig in i olika tidsepoker så tänker jag inte romantiskt utan realistiskt. Vore jag till exempel född på 1800-talet skulle jag förmodligen varit en prostituerad vars syfilis infekterat hjärnan.

Jag har väldigt svårt att se att jag skulle ha varit nån redig bondmora alternativt snofsig dam, som jag ju hellre hade velat vara.

Ett hopp som dock lyckas tränga in i fantasin är att någon kyrklig gemenskap skulle känna förbarmande och berätta om frälsningen, och att jag skulle bli renad likt Maria från Magdala. Då skulle jag i stället bli byns kristna toka som sprang omkring och var 60% galen och 40% vis för att sedan dö lycklig i hjärtat.

Så lyckligt blir det dock aldrig när jag läser Gamla testamentet, gode Gud, jag får nästan panik när jag läser gamla testamentet ibland, för jag är så säker på att jag skulle tillhöra toppskiktet av de knotande asen av Israel.

oken oken

Om nån så gott som bara hade andats ett ord som påminde om “Guldkalv” så skulle jag förmodligen ha sagt att det var det mest förtjusande jag hört på nästan 40 dagar. För på gamla testamentets tid fick Guds folk klara sig utan Jesus, de tilldelades alltså ingen Hjälpare (aka Helige Ande), så de fick förlita sig på de få som fick det, det vill säga Guds profeter. Och det hade jag aldrig gjort (om jag nu ens varit judinna, antagligen inte?).

Jag hade kanske låtit mig tillfälligt övertygas av massiva mirakler (land som drabbas av plågor, hav som delas, vaktlar som faller från skyn efter repetetiva klagomål på maten) men hade glömt det efter nån vecka. Jag har extremt svårt att tro att jag skulle ansett Moses vara en man värd att lyssna på. Jag hade sannolikt anklagat honom för att tagit oss ut i öknen bara för att törsta oss alla till döds.

Jag hade garanterat haft gjutna avgudar i tältet och den där dagen då spejarna kom tillbaka och berättade att det finns jättar i löfteslandet så skulle jag jättesurt ha sagt “ta mig tillbaka till Egypten så jag slipper det här dårhuset”.

kul5minuter

Jag är väldigt glad över att vara född i Sverige 1985. Jag vet att jag tjatar men jag känner glädje för detta på daglig basis. Jag var egentligen chanslös nu med trots all materiell trygghet och fördelar men jag slapp i alla fall få syfilis i hjärnan innan jag hörde om frälsningen.

Hur tänker ni er själva när ni tänker er in i andra tidsepoker eller platser? 

En rolig fakta om mig

Idag har det varit kick-off på jobbet! Jag var med på förmiddan, var hemma med Stickan på eftermiddan, och så hakade jag på några timmar på kvällen sen.

IMG_6142

Vi åt god mat, spelade “den kristna, barnvänliga favoriten” Cards against humanity och skrattade gott. Jag har väldigt fina och snälla kollegor.

Just ja, jag skulle ju dela med mig om en fantastisk fakta om mig (som rubriken lovar). Jo, just nu har jag en enorm finne precis i mungipan och den gör jätteont, men jag vet inte hur man gör när man klämmer.
Jag kan framkalla handsvett med tankekraft men finnar kan jag inte klämma. Det är inte det att jag aldrig har försökt, det har jag gjort, även nu. Men det går inte. Det gör bara obeskrivligt ont och varför ska man då fortsätta. Det är bara att ge upp.

Nej jag föredrar att sköta finnar som jag sköter mina vänskapsrelationer. Jag låter dem självdö och försvinna av sig själva.

Den roliga faktan är alltså att jag aldrig har klämt en finne, även om jag förstår om man tycker att det är ännu häftigare att jag kan framkalla handsvett med tankekraft.

Min barndoms bästa sjukfilm

Det brukar inte vara så himla härligt att vabba men idag var det rätt så härligt. Stickan var på utmärkt humör. Vi har varit på promenader då han suttit nedbäddad i vagnen och inne har vi sett på Min granne Totoro som är väldigt barnvänlig. Den har potential att bli hans vabfilm.

Min vabfilm när jag var liten var “tastigaste Wildor” som jag kallade den (Fantastiska Wilbur, Charlottes web på engelska). Vi såg på den senast Stickan var sjuk och den är fortfarande a m a z i n g.

Har ni nån särskild sjukfilm som ni såg på som barn?

6B051B6E-3C87-4A22-9A6A-BA4DEB9A52FC

Tänk att jag trodde i över 10 år att jag inte skulle ha några fler barn. Så skönt att jag hade fel och att min mans vasektomi inte blev av. Jag kan inte annat än att rekommendera det här med sladdis, det är inte alls jobbigt att “börja om”, det är underbart!

Sjuka pojkar

Idag har jag varit hemma med yngsta. Han mådde bättre igår men några timmar efter att han somnat så började han skrika otröstligt.

Vi satte igång ankor som simmar i badkar på TV:n (the best there is) men det hjälpte inte, han bara skrek och skrek. Precis när vi började fundera på om det kunde vara öronen igen och om vi borde åka till akuten så slutade han.

IMG_4337

Idag kom även den stora sonen hem från skolan för att han mådde illa. Igår var han piggare, då stod han här uppe när jag och hans pappa kom hem efter att ha varit ute en sväng. Basketkorgens nät hade tjorvat ihop sig så om man kastade i en boll så fastnade den. Oacceptabelt. Ohållbart! Så det försökte de fixa trots den uppenbara livsfaran.

IMG_4307

Som ni ser så har kompaktkameran åkt fram. Så det kommer att komma lite fler bilder på bloggen framöver, kanske, om jag kommer ihåg att ta med den, och kommer ihåg att fota. Överlag, och alltså inte bara nu, så är jag glad om ni har tålamod med mig.

 

Trevliga hallucinationer

Igår fick lillen feber och i natt vaknade han, alldeles glödhet över hela kroppen och skakade och andades ojämnt och ansträngt.

Men ändå var han på enastående humör! Han babblade, skojade och fnissade rätt ut i mörkret helt lycklig och det gjorde han en ganska lång stund. Nästan som om han låg där och hade roliga och trevliga hallucinationer. Nästan så att man blev avundsjuk hans ynkliga tillstånd till trots.

Han fick medicin och sen somnade han efter ett tag.

Idag har han fortfarande feber men han kämpar på. Han håller på att få en ny tand och det ställer alltid till det mer eller mindre. Jag är inte alls sjuk, men mår inte heller bra idag, men på ett annat sätt.

Liten som stor förbön för vår familj mottages mycket varmt.

IMG_6059

Från Kungälvs Bibliotek förra veckan. Han hävde upp nallen i vagnen, tog på sig mina skor och vandrade iväg hemåt (han kom dock inte långt och det gjorde honom rasande).

Blev sugen på att fotografera

Min bloggkompis (så roligt att säga bloggkompis!) Natalie har beställt en ny bra kamera.

När jag läste om hennes kameraplaner så måste jag säga att jag också blev sugen på att skaffa en hyfsad kamera och börja ta fotandet och dokumenterandet till en ny nivå.

Jag började kolla kameror på omkring 5000 kronor och uppåt, drömde om min nya karriär som fotograf, och det var förstås väldigt roligt.

Men för mig innebär, som ni förstår, en ny nivå av fotograferande att jag börjar fota över huvud taget. Så för 20 spänn fick jag 12-åringen till att hitta åt kompaktkameran som jag slarvat bort i nån låda. Så nu tänker jag försöka börja ta lite fina fotografier. Kanske eventuellt även filma.

Det kanske inte låter så kul för er, för jag kan tänka mig att ni blir rädda att ni ska börja behöva se en massa amatörmässiga bilder framöver. Grådassiga och korniga. Suddiga. Fula vinklar. Och jag kan just nu inte göra något för att lindra er rädsla.

Jag har även påbörjat ett litet sparande så om jag fortfarande är sugen om nåt år så kommer jag eventuellt ha råd till en bättre kamera då.

Bild på tjej som bär en ettåring på ryggen i en bärsele

Här är en bild på största och minsta barnet från i somras när vi bodde utanför Vännäs (taget med nämnda kompaktkamera). Fina Vännäs. Ser ni vattnet? När barnen inte gnällde över att det inte fanns nåt Wifi så paddlade de kanot där.

 

De använder sig av simpelt knep för att clickbaita kristna

Ni har kanske sett alla de där reklamerna som Fredrik Hammar var med i för ett tag sen? De var clickbaits i stilen “det han sa på Skavlan efter att han trodde att kamerorna var avstängda KOMMER ATT VÄLTA VÄRLDSBANKEN!!!”.

Well, de har ju fortsatt med diverse andra kändisar och nu verkar de inte bara ha utvalt Steffo från nyhetsmorgon, utan de verkar även ha gjort rubriken oemotståndlig för en kristen publik.

viberforsteffo

“Vi ber för Steffo” och så en oroande gråskalig bild som indikerar att Steffos bästa år är förbi.

Jag blev så klart nyfiken. Jag ser aldrig på nyhetsmorgon men nog vill jag veta vad för elände det är som har drabbat Steffo, alternativt Steffos hund.

MEN när jag tryckte på länken så gick pyramidspelsbarometern upp i taket

falsk rubrik

Beware!

När jag känner mig udda eller galen

Ibland när jag ska försöka uttrycka min tro och beskriva vem Jesus är så kan jag känna mig rätt udda, ungefär som att jag tror på något som är nästan ingen förutom jag tror på. Jag vet inte riktigt vad det beror på då det är såpass långt från sant.

Kanske beror det på att jag är ganska ensam om att vara kristen i min ursprungskrets och i min familj, och att min tro fortfarande är ganska ny?

Kanske kan det bero på att de enda jag hört tala om tro på allvar tidigare, var sektledare och andra hemska religiösa i tv-serier och filmer?

osympatisk

När jag känner mig udda brukar jag i alla fall

  1. Tänka på psalmen “Måne och sol”

Det är en psalm som sjungs i alla kristna församlingar, till och med i Svenska Kyrkan som räknas som nån slags måttstock för hur “en rimlig kyrka” ska se ut enligt många som inte själva är kristna.

Helt skamlöst sjunger folk denna radikala psalm. Och det får mig att förstå att det jag säger när jag försöker berätta om Gud egentligen inte är något utstickande.

TEXT TILL MÅNE OCH SOL (EN HELT NORMAL OCH ACCEPTERAD PSALM)

Måne och sol
Vatten och vind
Och blommor och barn
Skapade Gud
Himmel och jord – allting är hans!
Herren vår Gud vill vi tacka

(Ref) Herre vi tackar dig
Herre vi prisar dig
Herre, vi sjunger ditt heliga namn

Jesus, Guds son
Levde och dog
För alla för oss
Lever idag! (!!) 
Ja han är här! Ja han är här! 
Herren vår Gud vill vi tacka (refräng)

Anden vår tröst
Levande varm
Och helig och stark
Talar om Gud!
Stöder och bär
Dag efter dag
Herren vår Gud vill vi tacka (refräng)

Då förstår jag att när jag berättar om att Jesus lever och att man genom tron på honom får Helig Ande som berättar och visar vem Gud är, då pratar jag om något som har hänt och händer många människor i många tider och som många människor tror på. Efter att ha tänkt på Måne och sol så brukar jag

2. Tänka på trosbekännelsen.

Den är lite tamare än Måne och sol förstås men innehåller ytterligare information. Trosbekännelsen uttalar man i många kyrkor, om inte varje söndag så åtminstone regelbundet.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Vi står alltså upp ganska ofta och bekänner tillsammans att vi tror på att Helige Ande kom och befruktade Maria så att hon blev gravid.

Vuxna människor, alla samhällsklasser och intelligenser. Det här är ingen ramsa eller som en fin godnattsaga som ger oss trygghet på grund av att vi hört den så många gånger. Vi tror på det här.

Titta här bekänner kulturskribenten Joel Halldorf sin tro när han skriver på Expressens kultursida på bästa sändningstid.

3. Läsa Bibeln och läsa andra kristnas tankar, upplevelser och erfarenheter.

När jag precis kommit till tro så funderade jag mycket på om jag förlorat vettet och blivit galen, psykotisk.

Helige Ande, Jesus Kristus, Min Herre Och Min Gud – det var såna ord som jag fram till då antagit att bara galningar och kanske en och annan dumsnäll använder.

religionskunskap

Så för mig blev det ovärdeligt att kunna dubbelkolla mina upplevelser med yttre källor. Dels Bibeln, som är gammal och skrevs ner långt innan jag vände mig till honom, men dels också andra människor som mött samma Jesus som mig och som gärna läser och undersöker samma gamla bok.

Så är det fortfarande, att jag vill dubbelkolla, så att jag på så sätt kan se att jag personligen tagit emot den utlovade och väl beskrivna och dokumenterade relationen med Gud, och alltså inte bara har tagit emot en personlig, till mig isolerad, psykos.

Ja jag ville bara dela det här. Kanske är det nån fler som känner sig lite udda ibland.

religionskunskapfraga2