Nu har det varit första advent och det nalkas jul igen och jag är, som ni som läst min blogg ett tag vet, inte skönt avslappnad när det kommer till julfirande.

Julen är inte kristen. I grund och botten så är den inte det. Julen handlar inte i grund och botten om Messias och Guds kärlek eller kärlek över huvud taget.
Det är inte bara jag som ser det, märker det, känner det, att julen inte är en Gudsfokuserad högtid som handlar om kärlek och godhet och skönhet eller upprättelse.

Julen är, under det fina, väldigt ångestfylld.

De kristna som lyckas sätta Jesus i fokus på ett sunt sätt skulle jag säga är undantag.

Många kristna påstår att Jesus föddes på julen, och att de är hans födelse som man vill hylla och prisa. Då kan jag undra, bara för att ta ett exempel ur högen av saker i firandet som är tvivelaktigt, varför så många till synes oreflekterat äter julskinka under högtidens crescendo.
Är fläskkött ett bra sätt att hedra födseln av judarnas konung? För judar är som bekant fläskkött orent och anses oätbart.

Jag tolkar Bibeln som att vi genom det nya förbundet är tillåtna att äta alla av djur.

Men jag tycker att det är en smula magstarkt och ger hånfulla vibbar att fira födseln av judarnas konung, juden über alles, med att särskilt göra poäng av fläskköttet på matbordet, under en tid på året då Jesus inte ens föddes, utan snarare den tid på året då soldyrkare hedrar pånyttfödelsen av solen och traditionellt har offrat till solguden.

Jag tycker att sammanblandningen mellan heligt och oheligt är olustig och jag kan inte med att säga att det känns okej att okritiskt ta del i det.

Har sagt det förr, men att påstå att Jesus föddes på julafton är gravt vilseledande för människor som djupsöker andligt (länk till gammalt inlägg, läs gärna).

Jag tycker att julen är jättemysig på många sätt. Jag älskar lamporna och glittret och det röda och mönstren och julbaket. Det ligger djupt rotat i mig och jag som hade världens mysigaste pynt-mamma förknippar så mycket av julen med en varm, kärleksfull och pysslig mamma som såg till att vi skulle ha det så bra och mysigt som möjligt.

Det är fina minnen som jag värdesätter väldigt högt. Jag kan inte se på det här svart/vitt. Men jag kan inte med gott samvete omfamna julen så som den är, nu när jag är kristen.

Det jag försöker säga är att jag har svårt att se hur julen, som tradition, så som den är (och alltså inte så som enstaka kristna gör den helt annorlunda mot det vanliga sättet), är en helig högtid inför Gud.