Hej hej

Här i Kungälv har vinterns första snö fallit i veckan. Ett litet slaskhelvete som sedan frös till is.

Jag är en luttrad trebarnsmamma numer, så jag struntade i att klä på lillen och låta honom ha “glädjeäventyr” bara för att det snöade. Med de första två hade jag tvångsmässigt kämpat med  vinterkläder och gått till en redan barskrapad sluttning för att låta barnen få “värdefulla vinterminnen”. Jag hade försökt mjölka den lilla snö som fanns, för att de skulle få en barndom med inslag av snölandskap. Trots att den här snön är kass.
Så inte nu, nu vet jag bättre!

Stora barnet skulle till Italien på konfirmationsresa i helgen, till Assisi. Vi har varit taggade på detta sen i höstas. Men resan blev, som ni kan förstå efter smittspridningen i landet, inställt.

Jag trodde hela tiden att den skulle bli av och när dottern uttryckte oro så bara viftade jag bort det och blinkade med ögonen så där som jag i efterhand tänker att idioter gör. Corona har blivit känt så att möta Corona skulle vara som att möta en kändis. Och det gör man inte. Man möter inte kändisar.

Därför tänkte jag att risken att de skulle träffa Corona i Italien skulle vara lika liten som att träffa Nick Cave medan de var där, och han bor i Australien.

Fast sen börjar man tänka lite mer. Och man inser en massa saker som jag inte orkar ta upp just nu, men till exempel att likheten mellan kända virus och Nick Cave bara skulle passa om alla som Nick Cave hostade på förvandlades till en Nick Cave. Men som sagt, jag orkar inte utveckla den här tanken mer, den är för dum och jag har inte tid. Jag tycker att det var rätt av dem att ställa in resan och de har mitt fulla stöd.

Ha det bra allihopa! Jag återkommer snart!