Allmänt · Bebis<3 · Bilder · Familjeliv · på Sonja

Är avundsjuk #bilder

Hello!

Det börjar närma sig en månad sen förlossningen och jag mår bättre än senast jag skrev något om den saken. Har fortfarande en del ont eftersom ryggen och magen har varit kränkta ända sen snittet men jag säger som Cher sa 1998: Im strong enough!

Strong enough för att orka ta hand om barnet och utöver barnet hinna med en och annan familjemedlem och syssla också. Som till exempel förut när jag bar ner tvätt till tvättstugan eller tidigare idag när jag fick lite tid med äldsta sonen.

Jag är både tacksam för kejsarsnittets existens samtidigt som jag är besviken och ledsen att det blev som det blev och att det tar sån tid för mig att återhämta mig. Jag undrar när jag kommer över sorgen för att det blev kejsarsnitt?

IMG_0949

Jag har testat selen som jag köpte i ca graviditetsvecka 12. Den fungerar men det är lite för varmt för att kunna använda den ordentligt. Minsta kroppskontakt i den här värmen och man blir svullen, röd och drabbas av variga bölder och flugsvärmar över hela kroppen.

IMG_0982

Här är Stig med en växt som jag ställde på golvet för ni vet väl vad Spice Girls sa 1997? Spice up your life. Fast jag säger spice up Stigs life med lite grönt *kreativ*. Jag tänker att det är en bra kompensation när ens mamma bara vill sitta inne till dess solen sänkt sig ner mot horisonten och man kan smyga sig ut på kvällskvisten.

Jag är avundsjuk på alla som är ute och njuter när det är så här varmt.  Man hör ibland ateister och icketroende som säger “jag avundas människor med tro, för det verkar så härligt”. Så tänker jag om människor som gillar hetta och solsken och som gärna sitter utomhus på gräsmattor, i parker och på utemöbler och äter jordgubbar och njuter och har the time of the life när det är sånt här helvetesväder. Jag vill också! Det verkar så härligt!

Men så verkar det betydligt svårare att börja uppskatta värme och solsken än vad det är att bjuda in Jesus och bli troende.

Samtidigt så är jag rätt nöjd med min lott i livet när det gäller detta för oftast så är det faktiskt inte soligt *ler*.

“De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem” Uppenbarelseboken 7:16, en favorit värd att repetera

Bilder · Familjeliv · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Lästips

Gud eller nervsjukdom?

När jag bjöd in och tog emot Jesus i mitt liv så fick jag också en ny ande, Helige Ande (jag har skrivit lite kort om honom här).

Enda sen dess har det känts helt annorlunda för mig att andas. Innan var det svårt att andas och varje andetag går att likna med en kamp för överlevnad. Tänk er att vara under vatten och ständigt kämpa för att komma upp till ytan för att få lite luft. Så var det.

När jag blev frälst drog Jesus upp mig ur det vattnet och satte mig på land, och det var som att det var där och då som jag drog mitt första ordentliga andetag. Det är därför som jag räknar 25 augusti som min riktiga födelsedag, fastän jag är född av mamma den 25 januari.

Sen Jesus räddade mig har det inte bara varit lätt att andas, det har känts varmt att andas också. Så fort jag tänker på Jesus så känner jag Guds värme i mitt hjärta och i mina lungor. Det är väldigt skönt och ger mig tröst och ro i vardagens alla lägen.

En morgon för ungefär lite drygt ett år sen satt jag vid frukostbordet tillsammans med barnen och bara andades och tänkte på Gud och hur himla glad jag är över att veta att han finns och att han är god och älskar mig så himla mycket.

Men så grep också en fasa tag i mig – tänk om värmen i lungorna inte är Gud? Tänk om jag har missförstått, tänk om det är förstadiet till någon allvarlig nerv- eller muskelsjukdom? Tänk om värme i lungorna är ett symtom på att lungfunktionen håller på att försvagas?

svarsjukdom

 

Då hörde jag en röst som sa “läs en dikt“.

Precis bakom mig låg för tillfället en diktbok som jag nyligen köpt men inte riktigt tagit mig tid att läsa ännu, så jag sa till barnen att nu ska mamma läsa en dikt, och så tog jag genast diktboken och bläddrade upp första sidan.

Och så läste jag:

"Du som vill att jag ska finnas du som vet att jag är jag - du förstår mitt hjärtas längtan och är hos mig natt och dag. Din är jag och all din kärlek får jag i varje andetag"

I varje andetag. Jag försökte gömma för barnen att jag satt där helt gråtfärdig. Sen dess har det här varit min favoritdikt och jag har inte varit orolig att värmen när jag andas beror på någon sjukdom.

Jag hoppas att alla en dag ska få känna hur det känns att ha Guds Ande i sitt hjärta och hur det känns att andas tillsammans med honom (man brukar dock känna närvaron av honom lite olika). Ni vet att ni kan få Anden genom att tro på Jesus? Jag hoppas att ni vet det.

Jesus har sagt så här:

“Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?” – Luk 11:9-13

“Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” – Joh 3:16

Förslag till bön (läst från ett bokmärke): 

Jesus,
jag känner dig inte än, men visa mig att du verkligen lever. Du ser det som är fel i mitt liv. Du känner till mina problem och vet att jag inte kan lösa dem själv. Låt mig få uppleva: “Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus.”
Jesus, ta mitt liv i dina händer och forma mig så att detta ord blir verkligt för mig. Amen.