Det här inlägget tänker jag tillägna bilder på lillen. Han är cirka det enda som jag har fotat.
Etikett: Vardag
Opererat benet och slarvat bort dyrgripar
Idag opererades mitt ben. Det låter så allvarligt det där, att “operera benet”. Man ser framför sig ett team på 17 pers, borrar och bensågar och en sköterska särskilt anställd för att med bomull i pincett torka svetten ur pannan på kirurgen. Jag gör i alla fall det. Jag ser framför mig krokar och klämmor som liknar fiskeredakap och snickarverktyg och jag ser människor klädda i gröna papperskläder som bänder upp delikata snitt med plasthandskeförsedda gruvarbetarhänder, och så nån med pannlampa som karvar mellan senor och ben med en liten skalpell.
Men egentligen var det bara en läkare och en sköterska som opererade bort en liten hudförändring på höger smalben, det behövdes knappt någon bedövning och det tog kanske tre minuter.
Det mest smärtsamma med hela saken var ikväll när lillen karate-hälade mig rätt över såret så att det började blöda. 13-månaders knubbfötter är ibland vassa som Bruce Lee-knän och hade han träffat mig i tinningen hade jag förmodligen vandrat vidare så att säga.
Jag kanske har tappat bort min ryggsäck. Gud, jag hoppas verkligen att jag inte har gjort det. Jag packade den till Falkenberg men väl här så hittade jag den inte. Däri ligger min MacBook Air (dyr) och bönböcker och viktigast av allt, min Bibel. Det är min Bibel och den har alla markeringar och anteckningar från det att jag kom till tro fram till nu och jag tycker så himla mycket om den. Möjligtvis har jag glömt kvar ryggsäcken på parkeringen och möjligtvis har jag glömt den i hallen. Båda alternativen är sannolika.
Kära Gode Gud, snälla låt detta redan vara löst, och läk mitt sår eller åtminstone håll Stigs knubbiga häl från att utöva dödlig martial arts mot det.
Stora sonen har tappat sin mobil i en fontän idag också, så den fungerar inte, kom bara massa ränder. Vi har en mor-och-son-sjabblar-bort-sina-finaste-prylar-dag. Han vet i alla fall precis var hans mobil är, i en påse av farmors finaste ris.
Fortsättning följer.
Tio organiserade barnfingrar
Det som är skrämmande med filmen Fåglarna av Hitchcock är hur farliga fåglarna blir när de går ihop i stor mängd. En fiskmås och några sädesärlor är inte skrämmande egentligen men skulle de organisera sig och go bat crazy så är man i fara.
På samma sätt är ett barnfinger inte alls hotfullt, men när det blir tio barnfingrar som organiserar sig och går till attack så brukar jag alltid tänka på den här rubriken.
Men hjälp så vemodigt!
Igår kväll när jag vek tvätt och fick syn på en nytvättad amnings-bh så kom jag på att jag inte har ammat lillstickan på två dar och nätter. Det har bara inte blivit av och jag har inte tänkt på det. Han äter så bra på dagen, han vaknar inte på nätterna, och amma som tröst behöver jag liksom inte. Är amningen över nu? Redan? Står inte ut med vemodet. Så mycket vemod!
Det påminner om när barnen har slutat med blöjor, eller börjat skola, eller gå på toa själva. Det är slutet på en era. Det är slutet på något som har varit en ganska stor del av livet, och sen är det bara över. För alltid. FÖR ALLTID *får hjärtsnörp*.
(Eller ja de kan ju börja med blöja igen tex men ni fattar vad jag menar)
Blir nedstämd bara jag tänker på de billiga och sladdriga amnings-bharna som jag köpte billigt från Kina via wish månader innan jag skulle föda. Ska de bara slängas nu? För säljas vidare kan de inte göra. För sladdriga. För använda. För fula.
Jag vet inte om jag kommer ha hjärta att göra mig av med dem.
Flera gånger har tanken att skaffa ett till barn studsat som en pingpong-boll i mitt huvud. Lite så här: “Hey! Jag har en idé! Skaffa ett till barn! Då får du amma! JÄTTEBRA IDÉ!”. Hjärnan föder tankar som är allt bra dumma i huvudet ibland, och snabbt går det. Så varje gång tanken kommer så plockar jag ned den och stampar på den likadant som Olivia Newton John stampar på cigaretten i slutet av Grease (vilket hon gör vagt och osäkert, men ändå målmedvetet)(Grease är ingen favorit förresten, avskyr musikaler, så sjuka).
Nej det är bra som det är. Men vemodigt.
Bebissug
I förrgår i kyrkan hände en sak. Ett par där har precis fått en bebis som de tog med för första gången, och när jag höll den lilla pojken fick jag bebissug.
Är inte det sjukt?
Bebissug! När man redan har en bebis!
Och jag känner igen det så väl. Vill ni veta ett amazing fact?
När vår stora var lika gammal som Stickan är nu – så var jag gravid. Detta är ingenting som jag tänker göra om. Har redan gjort det och det var så obeskrivligt krävande att det inte är något jag drömmer om att få uppleva igen. Det var ett himla slit (men skulle göra om det hundra gånger om, om jag var tvungen!).
Fast är det inte roligt ändå. Bebissug. När man har en bebis. Så fånigt.
Fast jag vet inte hur länge till man kan kalla honom för bebis. Vill ni veta en rolig sak, ja jag tycker det är roligt i alla fall: han har lärt sig imitera djur. Om man säger “vad säger kossan” så formar han munnen till ett hål och säger “uuu”. Så gulligt!
På bibblan idag, se jag har fått glasögon!
Jag ska berätta ännu fler roliga saker, håll i hatten: Han tycker om mat! Han äter majs, broccoli, potatis, köttfärslimpa, soppa, fisk, yoghurt, frukter, tomater, morötter, nästan allt som man lägger på hans tallrik. Det har inget annat av mina barn gjort. Har haft sån fet oro på grund av deras nästan totala oförmåga att äta normalt. De har mirakulöst alltid följt sin tillväxtkurva, men hur är ett mysterium. För de har vägrat äta. År ut och år in. Nu är de så stora och jag minns inte exakt när jag slutade oroa mig, men jag har haft gråa hår på grund av hur de systematiskt dissat allt som jag har lagt på deras tallrik.
Men den här pojken verkar tycka om mat, prisa Gud!
Jag har till och med gjort små matlådor till honom. De andra barnen har naturligtvis valt bort de äckliga barnmatsburkarna så barnmatsburkar har aldrig varit en fråga för oss tidigare, men jag kan inte tänka mig att ge honom barnmatsburk såvida det inte är nödfall. Den maten är så vidrig, för allt smakar gulasch på burk och gulasch på burk är en av de maträtter jag föraktar mest på denna jord.
Jag hoppas att ni har det bra!!