Jag och Stig har inte sovit en natt hemma sen 22 december, och efter en vecka med barnen och en helg med maken så har de vänt tillbaka hem till Kungälv och jag och minsta är kvar i Falkenberg hos svärmor minst en vecka till.

Stambytet fortsätter.

Och det är så tomt utan resten av min familj.

Det är inte naturligt för en mamma att vara ifrån sina barn så här, att ha familjen uppdelad och splittrad. Jag förstår inte hur jag gjorde förr när jag var ifrån dem varannan vecka. Så fruktansvärt. Tack gode Gud att han förde ihop mig och Joakim igen och helade familjen så att vi kan vara tillsammans.

Om fem dagar ska vi ses igen och jag räknar timmarna.