Etikett: vännäs

Allmänt · Bilder · Familjeliv · Skidor och snöåkning

Ett inlägg om dagen i en vecka

Sonja4 Comments

Idag fyller jag 38 år, och jag tänkte att jag ska fira det med att posta ett inlägg varje dag i en vecka. Men inte om vad som helst, utan tankar kring tron på min kära Frälsare, vilket är ett ämne jag håller varmt om hjärtat. Det är också ett ämne som jag vet att många uppskattar.

För visst är det andliga spännande? Jag tycker att det är oerhört spännande. Och det finns inget som får mitt hjärta att banka som när det kommer till Gud.

Men ni får vänta lite, jag måste få ihop sju inlägg först. Egentligen går det ganska snabbt att skriva, men jag är lite väl förtjust att dra saker i långbänk. Jag är trög helt enkelt.

Jag tänker att jag satsar på att köra igång bloggveckan någon gång i början av februari. Jag säger till i förväg.

Jag dedikerar bloggveckan till de människor som bett för mig, som donerat, eller som på annat sätt varit till uppmuntran och hjälp. Och så dedikerar jag den till de människor som kan må bra av att läsa lite tankar från en tafatt kristens perspektiv.

Här bjuder jag på några bilder från mitt arkiv så länge.

Jag bytte gardiner och tyckte att det såg så fint ut med istapparna. Postade bilden till en vän som tyckte att det såg ut som att gardinerna fransat sig.
Vid Umeälven
Jag tycker att vagnens reflexöverdrag ser ut som att man flått en vägarbetare och hängt honom över vagnen. Därför gillar jag den inte. Min dotter säger att jag är den enda som tänker så.
Förra året var jag för tjock och sårbar för att våga mig ut i backarna, men nu i år åker vi tillsammans. Jag har inte åkt annat än barnbacken ännu men det är skoj att åka med den här killen.

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Natur och vyer · Trygghet

Jag hinner inte se djuren

Sonja2 Comments

Om göromålen vore djur så skulle min safari fylld med djur som jag inte riktigt hinner se. Eller, jag hinner se dem, men jag hinner inte fota dem? Jag hinner inte hoppa ur safaribilen och rida på dem?
Just nu ammar jag jätteofta. Första barnet ville ha mat var fjärde timme och åt i fem minuter innan hon somnade om. Det var det barn som inledde barnaskaran. Detta barn vill äta varje halvtimme i tjugo minuter, sen skriker han till man satt honom i selen och vaggar. Bara det viktigaste blir gjort och resten blir halvgjort eller inte gjort alls.

Märk väl att detta inte är klagan utan bara ett konstaterande att bloggen ligger långt ner bland prioriteringarna. Röran är välsignad, det blir många promenader med 4-åringen och jag tycker mer och mer om Vännäs <3 hjärtemoji.

Hur är det med er då? Jag hoppas att ni har det bra, och att ni trots all oro politiskt vet att det finns all anledning att ändå vara trygg. Jag vet inte hur jag hade känt om jag inte visste att världens skapare har omsorg om mig och familjen. Han kommer, precis som han alltid sagt, trösta, förmana stötta och förse som vanligt, så som han gör varenda dag. Så slipper jag gå på spänn. För det är lite känsligt det här med trygghet, särskilt när man har små barn, tror jag.

Jag läste i Världen idag om en kvinna som uppmuntrar till bön om skydd för våra gränser varje kväll klockan 20. Här är länken. Ett bra initiativ, jag har ställt klockan. Jag tror vi måste be om mer än beskydd också när det gäller vårt kära land. Till exempel omvändelse. Vi har tyvärr trampat väldigt snett och snedare tycks det bli. Exempel: diskussionen om att införa hemaborter, så att abort blir ännu mer “lättillgängligt” (på bekostnad av kvinnor och barns hälsa och säkerhet).

Johanneskyrkan

Barn · Bilder · Familjeliv · Mat · Vardag

Det stora mysteriet på kyrkcafét

SonjaLeave a comment

Det kan ta två timmar att hänga upp en hel korg tvätt. Jag kan fundera på att plocka upp från golvet i köket en halv dag. Allting förhalas och går såå långsamt just nu.

Jag ska skaffa en elektrisk fotfil har jag i alla fall tänkt. Ja, det gäller att fokusera på det allra nödvändigaste nu när kapaciteten är så ansträngd.

Och så undrar jag om vi kommer ruineras av alla spontanfikor som jag och Stig gör. Jag har så dåligt samvete hela tiden och när vi går förbi cafét, och han säger “jag är sugen på chokladbull”, så… går det annat göra än att säga ja till ett barn som måste leva i slow motionverksamhet?

Igår var dock cafékyrkan öppen och där är chokladbollarna hälften så dyra men lika goda. Så det var gött. En mystisk sak hände när vi var där. Jag lämnade halva min chokladboll medan vi gick och tände böneljus. När vi kom tillbaka var chokladbollen borta, och det där gäckade mig oerhört. Vart hade den tagit vägen? Hade nån städat undan? Eller var det mannen som hette Marcus som precis flyttat hit från Skåne? Eller var det den där karln som tycktes vara konstnär utklädd till snickare?

Berättade detta otroliga mysterium för maken när han kom hem från jobbet och då sa Stig “det var jag som åt upp resten mamma, du ville väl inte ha?”, ha ha. Ja kanske är det klokt att misstänka sin klåfingriga 3-åring innan man börjar se efter pärlsockerrester i vuxna karlars skägg.

Barn · Bilder · Natur och vyer · Skidor och snöåkning

Trodde jag skulle torka ihop

SonjaLeave a comment

Jag har knappt varit ute något på över två veckor vilket har känts oerhört tortfigt. Det är nämligen så att jag varit helt utmattad, värre än nånsin i mitt liv tror jag, och jag har gått isolerad och trött i vårt hem. Jag försöker tänka att jag är en fri kvinna som inte sitter i fängelse och att mitt tillstånd just nu är tillfälligt och välsignat men det har ändå känts OERHÖRT torftligt.

Jag vill inte ens veta hur många timmar jag spenderat framför tv-spel med treåringen. Många många timmar.

Så åkte vi till backen idag och jag kände direkt hur styrkan ökade och jag tänkte yes, yes yes yes yes yes!!! Så underbart, så helt och hållet underbart. Tänk att vi har en så fin backe bara några kilometer från vårt hem, där massor av rödkindade vuxna och barn samlas, dricker kaffe från termos och låter solen lysa upp andedräkterna.

Allmänt · Barn · Bebis<3 · Bilder

Blev sugen på att fotografera

SonjaLeave a comment

Min bloggkompis (så roligt att säga bloggkompis!) Natalie har beställt en ny bra kamera.

När jag läste om hennes kameraplaner så måste jag säga att jag också blev sugen på att skaffa en hyfsad kamera och börja ta fotandet och dokumenterandet till en ny nivå.

Jag började kolla kameror på omkring 5000 kronor och uppåt, drömde om min nya karriär som fotograf, och det var förstås väldigt roligt.

Men för mig innebär, som ni förstår, en ny nivå av fotograferande att jag börjar fota över huvud taget. Så för 20 spänn fick jag 12-åringen till att hitta åt kompaktkameran som jag slarvat bort i nån låda. Så nu tänker jag försöka börja ta lite fina fotografier. Kanske eventuellt även filma.

Det kanske inte låter så kul för er, för jag kan tänka mig att ni blir rädda att ni ska börja behöva se en massa amatörmässiga bilder framöver. Grådassiga och korniga. Suddiga. Fula vinklar. Och jag kan just nu inte göra något för att lindra er rädsla.

Jag har även påbörjat ett litet sparande så om jag fortfarande är sugen om nåt år så kommer jag eventuellt ha råd till en bättre kamera då.

Bild på tjej som bär en ettåring på ryggen i en bärsele

Här är en bild på största och minsta barnet från i somras när vi bodde utanför Vännäs (taget med nämnda kompaktkamera). Fina Vännäs. Ser ni vattnet? När barnen inte gnällde över att det inte fanns nåt Wifi så paddlade de kanot där.