Så här skrev jag i ett inlägg 2018 om när jag blev erbjuden influensavaccin 2017:
“När jag fick rekommendation och en broschyr om influensavaccin på MVC i början av graviditeten så slängde jag broschyren ganska omgående. Dör jag och mitt barn av influensa så må det ske, då är det så som Gud får hämta oss. Så känner och resonerar jag.” – Länk till inlägget
På den tiden var det helt odramatiskt att uttrycka sig så här men under det psykologiska coviddramat ändrades det.
Folk som tackade nej kallades “antivaxxxxxers” och dessa var helt anti vetenskap fick man höra. Hur kunde man vara en sån foliehatt och “det är väl bara att ta”, för gamlingars och astmapatienters skull. Och ibland möjligtvis för Adam Alsings skull.
Man framställde vaccinet som att det var som att låta en ängel blåsa i ens hår för att rädda de svagaste av de svaga:
1. Totalt riskfritt 2. Helt härligt 3. Mycket hjältemodigt
Jag tyckte att det kändes som att ha en galning i hasorna.
Tänk dig att en kvinna gärna ligger med en man. Hon vill det jättegärna, men jag vill inte.
“Men man mår jättebra av det”, säger hon då. “Och undersökningar visar att sexet med honom boostar immunförsvaret och hälsan”. Nej tack säger man igen.
“Vadå är du anti sex? Är du anti expertjuryn som utnämnde honom till Sveriges Sexigaste Man 2020?”
Hela tiden sitter denna man bredvid och fuktar sig om läpparna och man blir mer avtänd för varje gång man måste avböja. Dessutom lägger man ju märke till, ju mer tiden går, att han inte verkar leva upp till de våta löftena.
Kvinnan växlar ständigt taktik. Hon frågar vänligt och omtänksamt. Hon frågar uppfodrande, för att “det är bäst för alla”. Sen blir hon arg, börjar anklaga en för att bidra till en dödlig samlagsbrist i samhället. Sen lugnar hon sig, rättar till kläderna som hamnat i oordning, blir vänlig igen. Börjar om. Om och om och om igen.
Min liknelse är halvdan eftersom få som tog vaccinet kan tänka sig att ligga med mannen jag beskriver, men det jag vill peka på är att ett fysiskt intrång inte är ett övergrepp om det sker fullt frivilligt och utan tjat, press och hot. För de som villigt säger ja och ser en ängel, kan det verka som världens mest enkla och positiva sak. De kan ha svårt att förstå de som ser en sliskig gubbe av tveksam karaktär.
I andra länder såg man hur människor tvingades. Folk förlorade jobb, fick böta, blev inlåsta, hånade. Människor blev deprimerade, dog ensamma, man fick inte samlas för andlig uppmuntran och budskapet om hopp. Vi såg en ökning av självmord. I Sverige var man rätt softa i jämförelse med många andra länder, väldigt glad för det, men man pratade också om hårdare tag. Man införde ett pass. Detta med brett folkligt stöd.
Sen försvann allt plötsligt och hela saken var förbi, och skönt var det, men jag har fortfarande dålig eftersmak på grund av saken inte är bearbetad i stor skala.
Vad var psykologin och politiken bakom, och vad kan det leda till om man inte är vaksam? Vad kan vi lära oss av det som hände i Sverige och det som hände och fortfarande pågår på en del andra håll? Är det allmän kännedom vad som pågick/pågår i till exempel Canada, Australien, Österrike, Tyskland, Kina? Kommer vi att känna igen det när det händer igen?
