Abort · Betraktelser · Bilder · Kristendom · Motstånd

När en SVT-journalist skrev bisarra anklagelser till mig

Igår upptäckte att jag var blockad av en före detta journalist på twitter. Jag hade ingen aning och upptäckte det av en slump. Jag kommer ihåg när hon skrev till mig, för jag minns att det kändes bisarrt och konstigt, då hon fortfarande var aktiv på Sveriges Radio på den tiden.

Det var i samma veva som jag var nyfrälst och började uttala mig kritiskt kring abort (runt 2016). Som ni vet så är det i vårt land ett tecken på att något är allvarligt fel, om man är kritisk mot abort på något sätt. Hon skrev till mig med stor oro för vad som hänt. Allt väl på så sätt, men hon uttryckte sin oro lite speciellt. Hon skrev nämligen och påstod tvärsäkert att jag hade två karismatiska pastorer i mitt liv som hjärntvättade mig och att jag absolut INTE skulle lyssna på dem.
Jag tyckte att det var bisarrt och så märkligt specifikt just det där att det skulle vara två pastorer, och jag förstod att detta inte var personligt, utan att det var något som hon själv antagligen hade upplevt och sedan tog ut på mig.

För jag hade inga pastorer, min församling i Svenska kyrkan hade en präst och han hjärntvättade mig då sannerligen inte. Faktum var att jag dittills aldrig ens hört någon prata om abort i kyrkan (och har endast hört det fläkta förbi någon enstaka gång i förbifarten, sedan dess) (tyvärr). Jag skrev försiktigt det till henne, att min förändring hade andra grunder. Då skrev hon till mig att jag minsann inte var den första som “radikaliserats på nätet”. Precis så skrev hon. Jag minns det för att jag tyckte att det var så absurt att en programledare på Sveriges Radio satt och körde över mig med massa påståenden om att jag var en radikaliserad extremist. På grund av att jag kommit fram till slutsatsen att abort är moraliskt fel.

Jag menar så konstig är faktiskt inte den slutsatsen. Inte egentligen. Inte om man tänker klart.

Men hjälp vilken konstig period det där var. Det var så många som blev arga, besvikna och rent vansinniga på mig, och som därefter helt avfärdade mig som en fullfjädrad, hjärntvättad dåre. Min tro kunde tolereras i rätt stor utsträckning men inte detta. Det var nästan som att jag dödat deras mormor genom att ändra åsikt kring abort. Ett tag kunde jag vakna svettig mitt i natten på grund av saker som människor skrev. Om jag ändå hade haft två pastorer att finna stöd hos, haha.

Nu har det runnit väldigt mycket vatten under broarna sen dess men jag kom att tänka på det.

Jag minns att jag gjorde följande illustration men jag tror aldrig att jag postade den i nåt inlägg.

Betraktelser · Bilder · Skärmdumpar

Plötsligt besökte tusentals min blogg – här är anledningen

Igår fick jag meddelande om att det pågick en boom på min blogg. I stället för ett fåtal besök i timmen så rullade tusentals människor in.

Jag får alltid lite handsvett när det händer, för det händer titt som tätt och nu var det värre än vanligt.

Jag är lite dålig på att hitta i statistiken men till slut fann jag att det var en länk från Reddit. Så här stod det:

Mnåååh!!

Det hade att göra med när jag var en så kallad “curator of sweden” och skötte Sveriges twitterkonto i en vecka. Det var länge sen nu, och vi behöver inte gå in på detaljer, men låt oss säga att jag råkade ställa till med en världsomfattande skandal och det är inte en överdrift.

Här är inlägget som reddit länkade till, ett bra inlägg, så jag är glad att de länkade till det, haha.

Allmänt · Betraktelser · Bilder

Jag råkade radera min twitter med 10.000 följare av misstag

Jag tog paus från de flesta av mina sociala medier.

Facebook pausade jag och twitter pausade jag också. Facebook kunde jag bara låta stå, det kontot är som en parasit som klarar både antarktis glaciär och vulkanisk giftgas, men grejen med twitter är att kontot raderas permanent om man inte loggar in på 30 dagar.

Jag är inte dum så jag satte en påminnelse så att jag skulle komma ihåg att logga in ungefär var 20-30 dag för att att förlänga pausen. Och det funkade bra först men självklart så glömde jag att logga in efter några månader och hela kontot raderades följaktligen.

twitterslang

Mitt twitterkonto som jag haft så kärt i så många år, med 10 000+ följare och annat som det innehöll, försvann i ett jihu.

Det var alltså inte alls meningen utan det bara blev så. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan. Det var lite som att ett av mina största livsverk försvunnit men att det var ett livsverk som jag inte var särskilt stolt över eller nöjd med (vet inte varför, 10 000+ följare är väl ändå en slags bedrift).

Jag har ganska länge känt mig tyngd av det där kontot. Det var för stort. Men jag ville inte ta bort det för jag tänkte att Gud kanske ville använda kontot till att sprida ordet om Jesus och så. Så jag gav kontot till honom och tänkte att om Han tycker att jag ska ha kvar det så får han visa mig det genom att rycka tag i mig eller ge mig nån slags twitterglädje, inspiration eller vad som helst. Men tydligen så var inte mitt följarantal så himla viktigt för honom? För jag har inte hört nånting gällande den saken. Jag känner mig i alla fall mer lättad än vad jag känner mig förolämpad.

Jag har blivit som en tant som sitter framför brasan med en pläd över benen när det kommer till twitter. Jag sitter mest och blickar tillbaka på hur det var förr och minns de svunna tider som passerat. Twitter alltså.. det va tider det barn. Jag minns det som igår.

Jag har skapat ett nytt konto med exakt samma namn, @hejsonja, men det är låst och jag har noll följare och även fast jag har en (1) följförfrågan så har jag inte godkänt den för jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra. Jag har börjat följa några så att jag har ett flöde som jag passivt kan sitta och glo på ibland men det är allt. Jag är som en som sitter gömd i vassen i en roddbåt, utan metspö, och där sitter jag och visslar lite för mig själv ibland.

Är min tid på Twitter kanske över? Detta medium som jag har uppskattat så och lagt så mycket tid och energi på, men som jag allt eftersom har tappat glädjen för. Jag ska inte sticka under stol med att sociala medier har varit ett av mina stora intressen och hobbys och jag tycker fortfarande att det är både fascinerande och kul, så det är inte ett intresse som jag har lämnat bakom mig. Men lite distans och rannsakan har verkligen varit och är fortfarande på sin plats för min del.