Ibland när jag ska försöka uttrycka min tro och beskriva vem Jesus är så kan jag känna mig rätt udda, ungefär som att jag tror på något som är nästan ingen förutom jag tror på. Jag vet inte riktigt vad det beror på då det är såpass långt från sant.

Kanske beror det på att jag är ganska ensam om att vara kristen i min ursprungskrets och i min familj, och att min tro fortfarande är ganska ny?

Kanske kan det bero på att de enda jag hört tala om tro på allvar tidigare, var sektledare och andra hemska religiösa i tv-serier och filmer?

När jag känner mig udda brukar jag i alla fall

1. Tänka på psalmen “Måne och sol”

Det är en psalm som sjungs i alla kristna församlingar, till och med i Svenska Kyrkan som räknas som nån slags måttstock för hur “en rimlig kyrka” ska se ut enligt många som inte själva är kristna.

Helt skamlöst sjunger folk denna radikala psalm. Och det får mig att förstå att det jag säger när jag försöker berätta om Gud egentligen inte är något utstickande.

TEXT TILL MÅNE OCH SOL (EN HELT NORMAL OCH ACCEPTERAD PSALM)

Måne och sol
Vatten och vind
Och blommor och barn
Skapade Gud
Himmel och jord – allting är hans!
Herren vår Gud vill vi tacka

(Ref) Herre vi tackar dig
Herre vi prisar dig
Herre, vi sjunger ditt heliga namn

Jesus, Guds son
Levde och dog
För alla för oss
Lever idag! (!!) 
Ja han är här! Ja han är här! 
Herren vår Gud vill vi tacka (refräng)

Anden vår tröst
Levande varm
Och helig och stark
Talar om Gud!
Stöder och bär
Dag efter dag
Herren vår Gud vill vi tacka (refräng)

Då förstår jag att när jag berättar om att Jesus lever och att man genom tron på honom får Helig Ande som berättar och visar vem Gud är, då pratar jag om något som har hänt och händer många människor i många tider och som många människor tror på. Efter att ha tänkt på Måne och sol så brukar jag

2. Tänka på trosbekännelsen.

Den är lite tamare än Måne och sol förstås men innehåller ytterligare information. Trosbekännelsen uttalar man i många kyrkor, om inte varje söndag så åtminstone regelbundet.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Vi står alltså upp ganska ofta och bekänner tillsammans att vi tror på att Helige Ande kom och befruktade Maria så att hon blev gravid.

Vuxna människor, alla samhällsklasser och intelligenser. Det här är ingen ramsa eller som en fin godnattsaga som ger oss trygghet på grund av att vi hört den så många gånger. Vi tror på det här.

Titta här bekänner kulturskribenten Joel Halldorf sin tro när han skriver på Expressens kultursida på bästa sändningstid.

3. Läsa Bibeln och läsa andra kristnas tankar, upplevelser och erfarenheter.

När jag precis kommit till tro så funderade jag mycket på om jag förlorat vettet och blivit galen, psykotisk.

Helige Ande, Jesus Kristus, Min Herre Och Min Gud – det var såna ord som jag fram till då antagit att bara galningar och kanske en och annan dumsnäll använder.

Så för mig blev det ovärdeligt att kunna dubbelkolla mina upplevelser med yttre källor. Dels Bibeln, som är gammal och skrevs ner långt innan jag vände mig till honom, men dels också andra människor som mött samma Jesus som mig och som gärna läser och undersöker samma gamla bok.

Så är det fortfarande, att jag vill dubbelkolla, så att jag på så sätt kan se att jag personligen tagit emot den utlovade och väl beskrivna och dokumenterade relationen med Gud, och alltså inte bara har tagit emot en personlig, till mig isolerad, psykos.

Ja jag ville bara dela det här. Kanske är det nån fler som känner sig lite udda ibland.