Hej alla glada! Jag hoppas att ni har haft/överlevde en bra/kul/underbar/överkomlig högtidshelg!

Här var vi hos barnens farmor under julkvällen och åt god mat som hon lagat och så öppnade barnen några paket under ordnade och mysiga former. Det mesta handlar om de nya rummen nu och de fick grejer som behövs där.

Jag är inte så himla begeistrad över jul. Det är en skev högtid. Det är som att den är sjuk men år efter år ska vi sminka över den här sjukdomen och låtsas som att den är frisk och står för något sunt, heligt och vackert “I GRUNDEN”, och jag har inte någon lust att spela med i det även fast det alltid är lockande att go with da flow.

Inför varje jul kommer IOGT-NTO med en helt desperat kampanj som vädjar till folk att inte supa med barn. Människor mår dåligt, ekonomiskt svaga har ångest, främst kvinnor stressar ihjäl sig i köken, självmorden ökar, våldet i hemmen eskalerar och personal i butikerna bryter ihop pga att julmusiken är själadödande.

Det är ganska uppenbart att fundamentet i julen inte är Jesu födelse. För det första föddes han inte på jul och för det andra är det inte vad folk i regel firar vilket är helt uppenbart. Varför skulle man fira Jesus födelsedag genom att sitta vid ett pimpat barrträd och få x-box av en läskig bemaskad gubbe som helt uppenbart inte är ett helgon från 200-talet? Jag fattar inte hur man kan med att lura sig själv/andra att tomten skulle vara nåt fint. Keep away from my kids you horrible horrible man (yez, mina barn har fått klara sig utan tomte i alla dessa år, har aldrig lurat dem att “han finns”, jag avskyr detta kräkmedel till fantasifoster).

Och även om tomten nu skulle vara VÄLDIGT LIK denne gudsfruktiga “st nikolaus” som vissa håller fast att han baseras på (vilket han uppenbart inte är… ) – varför hylla den snubben just exakt på Jesu låtsas-födelsedag (som inte är på jul…)? Så det går ändå inte ihop.

Nu kanske inte kristna i regel firar på det här sättet, det vet inte jag nånting om eftersom jag aldrig har firat jul tillsammans med kristna. Men jag som inte är uppvuxen kristen är osäker på om namnet Jesus ens nämndes på julafton. Vad jag minns var att jag hade det obeskrivligt mysigt, var väldigt klädd i rött, att jag tyckte att tomten var obehaglig men ändå värd att ge en kram för att få julklappar som jag högg efter som rovdjuret hugger efter små spädgrisar (jag tror inte att det är särskilt sunt att lära barn att man ska krama såna man känner obehag inför, för att man ska få något i utbyte).

Julen är inte helig. Julens fundament är inte kärlek. Julens fundament är inte ens glädje. Julens fundament är splittrat, mörkt, gravt materialistiskt och laddat med tvångsmässighet, girighet och skuldkänslor. Men jag tänker att så länge man inte försöker utmåla julen till att “vara vacker i grunden” eller en “kärlekshögtid” eller  “en tid till då man stannar upp och är tacksam” (ofta folk gör det just exakt på julen?) så är jag faktiskt mycket mer okej med den.

Man kan träffa släkt, äta god mat, ha trevligt, älska sina vänner och sin familj,  förkunna de glada budskapet om Jesu födelse vitt och brett och ge sina barn en mysig uppväxt utan att tvångsmässigt klamra sig fast vid att nåt av det skulle vara särskilt förankrat i julen. Händer det något heligt och fint på jul och känner man frid och tacksamhet över exakt det man har så är det väl snarare trots att det är jul. 

Det tycker jag i alla fall. Jag har GÄRNA trevligt och fint på jul och längtar efter att träffa min familj och blir det på juldatumet som jag träffar dem så är jag bara glad, det är så sällan man har nån vettig chans att göra det. Men jag slipper gärna låtsas att högtiden vilar på något som den inte vilar på. Det vill säga något gott och fint som handlar om kärlek och Jesus.

Förstår ni vad jag menar, eller tycker ni att jag bara gått total Grinch?

Jag postar sällan bilder på mina familjemedlemmar men här får ni en autentisk bild hämtad från min vardagliga vardag (eller högtid som det också kallas). Jag kallar bilden för “hund med mittbena tigger skinka”.