Jag kom att tänka på konstverket “Ecco Homo” nu till morgonen. För er som inte minns så är det den här målningen:

Det var en 80-årig tant som ville “hjälpa till” och restaurera målningen som, såvitt jag förstår, var placerad direkt på väggen i kyrkbyggnaden. Tänk att det gått över 10 år sen detta hände!

När det hände var jag inte kristen ännu, men jag hade en kompis som var. Jag delade nyheten om Ecco Homo med henne men hon tyckte inte att det var lika roligt som jag. Jag tänkte att det kanske hade att göra med att hon var kristen, och att tavlan därför hade en djupare känslomässig innebörd för henne.

Men idag när jag visade den för 4-åringen så skrattade både han och jag gott. Jag kom då fram till att hennes allvar antagligen inte berodde på att hon var kristen, utan för att hon tänkte på alla som sörjde ett oersättligt konstverk.