Ett av de stora problemen jag har med att ha sociala appar i mobilen är hur det splittrar mitt sinne. Det är diskussioner och kommentarer utan ände och även fast jag sedan länge har stängt av notifieringar i mobilen och inte har facebook på telefonen så blir jag ständigt avledd och tudelad (och tredelad och fyradelad).
En vän på facebook meddelade häromdan att hon pausar facebook därför att hon vill kunna se en vacker himmel utan att börja tänka på instagram. “Jag vill leva på jorden och inte på internet” skrev hon, och loggade ur.
Och så är det. Telefonen blir som ett filter mellan upplevelsen och det upplevda. Det man upplever blir på något sätt inte lika nära när telefonen åker upp.
Ni har kanske förstått vid det här laget att Gud är viktig för mig (och jag vill prioritera honom ännu mer i mitt liv) och i Bibeln står flertalet gånger, rätt ut eller mellan raderna, att man ska söka Gud i stillheten.
“Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden.” – Ps 46:11
Med sociala medie-appar så krymper tiden då jag är stilla avsevärt.
Jag tänker på det här att till exempel se en vacker himmel eller barnen som gör nåt som man blir helt varm av och genast börjar man tänka på att man ska posta en bild på det. Jag tänker att såna gyllene ögonblick vill jag dela med vår skapare mer än vad jag gör idag. Jag vill även dela det med människorna som är i rummet med mig, och bara dem, inga andra.
Blanda förresten inte ihop stillhet inför Bibelns levande Gud med att man måste meditera vid en sjö i Anderna för att “uppnå frid”, det är inte sån stillhet som det handlar om. Gud är kanske särskilt Gud för människor med röra och kaos i livet, och nyckeln till honom är Jesus och inte meditation och lugna fjällbäcksmiljöer (även om det är skönt att gå avsides ibland om det går).
Men jag tror att det gör något med mig att ständigt vara beredd på att göra informationsutbyte i foto och bild. Att alltid vara upptagen med något, att alltid ha något att se, att kommentera, att “engagera” mig i.
Så en av anledningarna till att jag funderar på att lämna sociala medier (och det finns många skäl) är för att jag vill att mitt sinne ska vara ett. Jag vill fokusera på det jag gör, och jag vill vara där jag är, och de fina stunderna de vill jag hellre dela med den levande Guden och närvarande människor än med människor genom olika appar.
Förr i tiden dokumenterade man nästan ingenting som hände. Och inte hände det som hände mindre för det, och inte heller var det mindre värt.
Jag vill inte lämna internet. Även fast jag tror att för mycket teknik kan skada oss så är jag ingen direkt teknikofob. Jag älskar ljudet av tangentsmatter och jag älskar datorer. Men jag vill skala bort det som inte är nyttigt för mig och det som berövar mig på intimitet med både människor och med min skapare som jag tycker så mycket om. Men som jag tyvärr ofta sållar bort för “jag ska bara….. först”.
Men det kommer ta lite tid det här. Jag måste vara helt säker, och det ska inte vara oklart för mig varför jag lämnade. För då börjar jag bara igen. Det ska vara genomtänkt och metodiskt.
