Medan de äldsta grabbarna i familjen for till Hemavan/Tärnaby så var jag och småpojkarna i Latikberg och hälsade på min far. Vi gjorde inte så mycket ute eftersom det har varit så kallt men 4-åringen fick åka lite skoter och traktor så han var nöjd.
Vi såg till att försöka vara ute ändå för att insupa landskap och krispig luft. Vi svängde också av snön från en och annan snöböjd björk som krökts så till marken att vi kunde nå toppen.
Jag fick upp minnen från andra januaridagar på mobilen, från både Kungälv (vänster) och från Falkenberg. Så här såg det ut:
Visst är det vackert, men jag vet vart jag med mitt kalla och hårda hjärta trivs bäst.
När vi skulle hem så körde vi av vägen i en kurva. Vi landade vid sidan av vägen, precis intill en stolpe och några träd, och det var så mycket snö att vi inte kunde få upp dörrarna. Så vad som återstod att göra var att vänta på bärgningsbilen som kom från Storuman. När den kom efter ca 1,5 timme så visade det sig att bilen klarat sig utan en skråma och vi kunde fortsätta köra som vanligt. Änglavakt?
Jag kan till och med tycka att det var lite mysigt att sitta fast i bilen tillsammans. Inte jättemysigt, inte som en lyckad picknick. Men som en ganska misslyckad. Å ena sidan var yngsta sonen otålig och missnöjd. Å andra sidan fick jag lite kvalitetstid tillsammans med äldsta sonen.
Visste ni förresten att min äldsta son är den som startade den så kallade bara i Borås-trenden? Ni kan läsa om den här.
