Allmänt · Familjeliv · Vardag

Hela familjen har fått covid 🎂

Äntligen! Har undrat när denna dag skulle komma. Att det skulle bli på självaste min födelsedag var dock dålig timing, men vi skjuter på firandet en stund.

Jag skulle beskriva det som mild influensa och det har vi väl den hypersmittsamma omicronvarianten att tacka för.

Jag hade feber i 12 timmar och sen har jag varit väldigt förkyld med rinnsnuva, nysningar och hes stämma, men det blir märkbart bättre var dag.

Det värsta för mig tycker jag är känslan av att vara så ruskigt ful. Nej det värsta är att 3-åringen är så understimulerad, då han blev sjuk först och frisk snabbast.

person holding blister pack
Photo by Polina Tankilevitch on Pexels.com

Ni andra som fått det, visst känns det som att äntligen fått möta en kändis? Nån kändis som kanske inte är så omtyckt, nån som media inte gillar men som de ändå inte kan låta bli att hålla aktuell. Chris Brown kanske? Han gör dålig musik (enligt mig) och blev avslöjad att misshandla Rihanna.

Han är kanske inte den första kändis man vill träffa men så vet man att han är på turné över hela världen, nästan alla man känner har träffat honom så när det blir ens egen tur så blir man ändå lite “gissa vem som kom och örfilade hela min familj en efter en, jo Chris Brown hihi”.

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Vardag

Sjuka pojkar

Idag har jag varit hemma med yngsta. Han mådde bättre igår men några timmar efter att han somnat så började han skrika otröstligt.

Vi satte igång ankor som simmar i badkar på TV:n (the best there is) men det hjälpte inte, han bara skrek och skrek. Precis när vi började fundera på om det kunde vara öronen igen och om vi borde åka till akuten så slutade han.

IMG_4337

Idag kom även den stora sonen hem från skolan för att han mådde illa. Igår var han piggare, då stod han här uppe när jag och hans pappa kom hem efter att ha varit ute en sväng. Basketkorgens nät hade tjorvat ihop sig så om man kastade i en boll så fastnade den. Oacceptabelt. Ohållbart! Så det försökte de fixa trots den uppenbara livsfaran.

IMG_4307

Som ni ser så har kompaktkameran åkt fram. Så det kommer att komma lite fler bilder på bloggen framöver, kanske, om jag kommer ihåg att ta med den, och kommer ihåg att fota. Överlag, och alltså inte bara nu, så är jag glad om ni har tålamod med mig.

 

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Vardag

Trevliga hallucinationer

Igår fick lillen feber och i natt vaknade han, alldeles glödhet över hela kroppen och skakade och andades ojämnt och ansträngt.

Men ändå var han på enastående humör! Han babblade, skojade och fnissade rätt ut i mörkret helt lycklig och det gjorde han en ganska lång stund. Nästan som om han låg där och hade roliga och trevliga hallucinationer. Nästan så att man blev avundsjuk hans ynkliga tillstånd till trots.

Han fick medicin och sen somnade han efter ett tag.

Idag har han fortfarande feber men han kämpar på. Han håller på att få en ny tand och det ställer alltid till det mer eller mindre. Jag är inte alls sjuk, men mår inte heller bra idag, men på ett annat sätt.

Liten som stor förbön för vår familj mottages mycket varmt.

IMG_6059

Från Kungälvs Bibliotek förra veckan. Han hävde upp nallen i vagnen, tog på sig mina skor och vandrade iväg hemåt (han kom dock inte långt och det gjorde honom rasande).

Betraktelser · depression · Jesus · Psykisk ohälsa

Lat och oduglig människa

I förrgår glömde jag bort att jag vart sjuk så när jag på eftermiddan blev så trött att jag inte orkade stå upp så trodde jag att det blivit något fel på mig. Jag låg och grät och kände mig som världens sämsta. Jag fattade inte ens att jag hade feber och jag tänkte inte på att smärta kan påverka, utan jag trodde bara att jag var lat.

Jag tror att det kan bli så efter att ha varit deprimerad hela sitt vuxna liv, man faller lätt tillbaka i gamla tankemönster att man inte orkar för att man är lat. Jag har väldigt ofta inte orkat göra saker på grund av min mentala ohälsa, men eftersom jag hade mått dåligt en så stor del av livet och inte visste något annat så antog jag att jag inte orkade saker för att jag är en lat och oduglig människa. Jag trodde att bara jag bestämde mig “ordentligt” så skulle jag orka, men eftersom jag inte bestämde mig “ordentligt” så var min trötthet nåt jag valt själv.

Så att jag är lat och oduglig är en sån där sak som har legat rätt djupt rotat i min självbild och jag glider rätt lätt tillbaka dit om jag inte är vaksam.

Hehe om ni bara visste hur ofta jag står och orkar göra saker och liksom är helt FÖRUNDRAD över att jag faktiskt gör saker när jag har kraft till det! Och att anledningen till att jag inte orkade förr var mer för att jag inte hade nån källa att ösa kraft ur, än att jag var lat. Och hela tiden så tänker jag på Jesus, för att det är han som ger mig kraften.

Kraften till att städa toaletten, kraften till att klä på mig, kraften till att gå ut och gå, att umgås med barnen, att möta människor (det är det svåraste men det har blivit mycket lättare), att möta LIVET.

Det är inte så ofta man pratar om det. Att Jesus ger kraft att städa toaletten.

Alltså – jag är inte direkt nån högeffektiv prestationsmaskin (LOLZ) efter att jag tog emot frälsningen i mitt liv och jo jag är bekväm av mig, det är jag – men om jag bara kunde visa er skillnaden på nåt sätt så skulle ni förstå! [riktar blicken på er som inte förstår] Förgrömmade ungar! [hytter med näven]

cleantoilet

Allmänt · Bilder · Familjeliv · på Sonja

Mjölkstockning all day long

Det är inte bara en välsignelse att bebisen ligger och sover hela nätterna, det kan resultera i mjölkstockning också. I natt vaknade jag av stora knölar och smärtor, jag kunde knappt röra mig så jag fick be min man hämta barnet och lägga honom hos mig. Efter det fick jag frossa och när jag vaknade hade jag 40 graders feber och kände mig som att nån slagit mig hårt med en påse surnad filmjölk.

Jag tänker på Törnrosa när Stig suger på det sjuka bröstet. För ni vet väl att i originalhistorien så våldtas Törnrosa och hon föder ett barn som suger ut det förlamande giftet ur hennes bröst så att hon vaknar. Jag tänker, när han äter från det infekterade bröstet, att det är det han gör. Att han är min lilla räddare i nöden.

Nu blev inte jag våldtagen och jag har heller inte legat och sovit i 100 år men ni fattar principen.

Undra hur gott det är att äta från ett sjukt bröst? Undra om han får stora klumpar av var och blod i maten? Har ingen aning, skulle inte förvåna mig, med tanke på hur ont det gjort varje gång som han har ätit. Men han har skött sitt jobb väl för jag mår mycket bättre nu i alla fall, är sjukt stolt över hans medicinska egenskaper!

Vilket team vi är!

IMG_2636

Det här är från igår.