Igår kände jag att tidvattnet och vinden vände. Nu börjar min kropp komma tillbaka. I can feel it. Har fortfarande ont och så men jag har kommit över nån slags läkningsgräns nu. Den värsta uppförsbacken är avklarad. Ja det är vad jag tror. Såg för första gången snittet idag också. Det såg inte så snyggt ut med sina blodiga tejpbitar men jag blev inte kräksjuk och jag fick inte förlamande ångest av det heller så jag skulle säga att det gick över förväntan.
I morse var vi på hörselscreening med lillkillen. Jag pumpade ungen full med mjölk innan vi drog så att han skulle vara lugn och beskedlig på plats och det var han! Och den där screeningapparaten (som såg ut att vara från Jurassic Park) pep och sa “APPROVED”.
Barnmorskan skröt väldigt på honom. Hon sa ord som “åh så mycket hår!”, “stadig kille!” och “så fin!”. Jag höll på att explodera av genuin stolthet. Jag bryr mig inte att barnmorskorna säger skrytsaker om alla barn som kommer dit. De säger ju ändå inget annat än sanningen!
