Vill börja med att länka några artiklar. Ni får gärna läsa, sprida, skriva om, be.
Otäcka fyndet: En hammare i snön – Aftonbladet
Denna artikel är tyvärr låst, men den är bra. Jag hatar tanken på den där hammaren. Jag hörde om den när den hittades. Jag har bara begravt kännedomen om den där hammaren. Jag har inte orkat med frustrationen med att tänka på den.
“14 frågor som inte fått svar” – Aftonbladet
Kriminaltekniker Ingemar Axberg går igenom punkt för punkt om svagheter i den så kallade “utredningen” som gjorts kring Bengts död.
“Polisen: ‘ Självklart måste vi titta på det här igen’ ” – Aftonbladet
Menar de detta eller är det något de bara säger?
Äntligen uppmärksammas det som hände Bengt, efter att lillsyrran ihärdigt kontaktat journalist efter journalist, år ut och år in, i hopp om att någon vill ta i det.
Men det har också varit jobbigt. Jag vill inte läsa om blodspår och skador och teorier kring vad hunden gjort och inte gjort. Det är viktigt, nödvändigt och jag är enbart positiv till det. Är så tacksam för journalisternas arbete och att det kommer ut och att flera medier uppmärksammar det och att det får polisen att eventuellt vakna och skämmas över sitt dåliga arbete. Men det är också jobbigt. Det är Bengt det handlar om, och det är vårt gamla hem som det är bilder på. Köket, hallen, ytterdörren. Jag har saker kvar i skåpen. Kläder kvar i garderoben. Ingenting jag vill ha men även fast jag flyttat ut sedan länge så var vi alltid välkomna dit och vi var inte färdiga. Någon gjorde det färdigt för oss. Jag har inte varit där sen det hände utan har bara tittat försiktigt in genom något fönster och fått hemska bilder i huvudet.
Detta var nytt för mig, jättejobbigt. Dels att polisen inte noterat det (hur har de mage att göra ett så uselt jobb?), sen också att det där inte är allmänna bord och stolar utan det var vårt bord och våra stolar, som vi slet med hälsan. Vid det där bordet åt Bengt sina första tortillas, och fick sås i mustaschen vilket vi skrattade åt på tonåringars kanske inte helt varma sätt. På diskbänken som syns i klippen brukade han rosta sina bröd, kolsvarta skulle de vara, som hårda kolbitar. Och så förvarade han smöret i skafferiet. Det var lite udda men smöret var alltid mjukt och redo och inte blev det härsket som man kan tro. Varför berättar jag det här? För att det är det är sånt här jag tänker på när jag ser bilderna. Det andra vill jag inte tänka på.
Kökssoffan var vår soffa. Där satt man när man var en tonåring som färgat håret svart eller blått och där satt man när man fick sitt första och andra barn.
Bengts hund var inte Bengts hund från början, det var min lillasysters efter att en av byns gråhundar avsedd för jakt parat sig med en fin liten rashund avsedd för knä, jag tror det var otroligt att 1. parningen tekniskt gick igenom och att 2. mamma hund inte sprack itu? Det var jag som gav honom namnet Gorim. Så mycket jag stört mig på den hunden. Helt odräglig var han. Satt ofta uppe på matbordet. Rev så det blev klomärken. Mamma gillrade nån typ av fälla men hjälpte det? Nu när jag tänker på det har jag till och med något vagt minne av att han sprang ned i en isvak, så räddningstjänsten fick komma med helikopter och dra upp honom? Om bara passagerarna på Titanic hade fått uppleva en sådan behandling.
Jag dubbelkollade hos ett par syrror och det stämmer att det hände. Det enda tveksamma var om han drogs upp med helikopter. Bengt och mamma satt i alla fall på isen skräckslagna över att förlora sin älskade hund. Gorim var faktiskt hemskt snäll och jag uppfattade honom alltid, handen på hjärtat, som väldigt korkad.
Han borde inte misstänkas för att ha varit den som städat rent efter det som hände, utan att ens lämna tassavtryck efter sig. Det hela är som ett skämt så dåligt att jag inte har berättat om det för någon. Hörde inte ansvariga poliser själva hur bisarra deras förmodanden var?
Här är en helt ointressant video med våra hundar när de skällde (varför la jag ut den?). Gorim är gråhunden med ovanligt lång mustasch, 36 sekunder in i videon.
