Jag vill bara säga att jag har börjat gå i tankebanor om att västen är ett meningslöst klädesplagg. Och då pratar jag alltså om den vadderade utevästen. Den som är gjord för utomhusbruk. Särskilt syftar jag på västar vadderade med rejäla material, till exempel dun.
När tusan är kylan av sådant slag att man måste isolera torson med rejäla material medan armarna kan lämnas åt sitt egna öde?
För mig är det som att isolera väggarna i ett hus NOGA men så slänger man på en pressening eller filt som tak och hoppas att det ska fungera för det inneboende.
En gång i tiden, när jag var 19 år, köpte jag en gul väldigt lysande fräck väst på JC i Göteborg. Den kostade 600 spänn men det tyckte jag var värt “för jag har ju aldrig några fräcka kläder annars”. År ut och år in hängde denna väst i garderoben och jag blev aldrig riktigt klok på när det var tänkt att jag skulle ha den. När det var svinkallt ute, men ändå tillräckligt varmt för att armarna skulle klara sig utan köldskador? NÅGOT SÅDANT VÄDER INTRÄFFADE INTE. Så efter elva år skänkte jag den fräckt gula näst intill oanvända västen till pingstkyrkans second hand.
Annat är det med inomhusvästar.
Min mormor till exempel hade alltid en väldigt lös stickad grå väst och den förstod jag mig kanske inte på när jag var barn, men nu förstår jag den.
Västar för inomhusbruk är som att gå omkring med en liten filt som är formsydd och anpassad för människokroppen. Det är alltså som en mysig filt – men praktisk och effektiviserad – man kan till och med ha den på jobbet utan att någon höjer på ögonbrynen!
Men utomhusvästarna? De förblir ett mysterium för mig.
Tillägg senare under publiceringsdatumet:
En läsare kommenterade och jämförde utomhusvästen med korta täckbyxor. JA! Exakt så!!
Bilden lånad från 