Allmänt · Betraktelser · Familjeliv · TV & film

Föräldratips: Tråkiga mobilspel och tråkiga barnprogram

Tekniken utvecklas och det gör även finliret bakom kreationerna som gör oss människor beroende av dem. Skaparna bakom våra största sociala medier och mobilspel säger alla samma sak: vi har format dessa ting för att ni ska få dopaminpåslag och inte kunna sluta använda tjänsterna.

En del av skaparna går så långt att de varnar för sina egna produkter. De lider helt enkelt av skuldkänslor för de monster som de har skapat.

Jag har själv oerhört lätt för att fastna. För kanske 25e gången har jag tagit bort både twitter- och instagramappen. Mobilspel har jag inte, jag skyr det som pesten. Roliga mobilspel försätter mig i något som man kan likna med en supermysig trans och meningsfulla sysslor blir garanterat lidande.

Jag är vuxen. Något som oroar mig är barnen och deras små huvuden. Allt för tidigt kastas de in i dopaminpåslagens land. Barnprogrammen som genereras är färgglada animerade, högljudda, snabba och hysteriska. Det är nästan så att jag själv får mindre hjärnblödningar av att titta på en del av dem. Ska barn verkligen se masstillverkade skräpprogram, skapade på recept för att hålla deras uppmärksamhet så länge som möjligt?

Så jag har byggt upp en strategi där jag låter mitt barn se på långsamma och (halv)tråkiga saker. Han önskar Ricky Zoom (massgenererat skräp) men får Lillstrumpa och Systeryster. Han önskar spela mobilspel och får spela Bibelspelet och Alfons ABC, och andra (ganska) platta och tråkiga utbildande spel som han tröttnar på.

För det ser jag som ett bra tecken. Att han efter ett tag tröttnar, lägger ifrån sig spelet, och vill byta syssla. Så gör barn med alla typer av aktiviteter som inte är beroendeframkallande. Det är normalt att gå vidare.

Så det är mitt tips till föräldrar. När barnen använder teknik, håll dem till att spela (ganska) tråkiga och långsamma saker, som de inte nödvändigtvis tycker är jätteroligt. Helst läromässiga som de tröttnar på efter en stund.

Jag vet inte om det är av intresse för någon som läser min blogg nu men jag skulle annars kunna göra en liten lista på halvtrista spel och barnprogram som jag anser är acceptabla för åtminstone min 3-åring.

Bibelappen för barn är så klart helt klart godkänd. Informativ, lite kul, men inte långvarigt underhållande och inte en favorit.

Bebis<3 · Bilder · Jesus · på Sonja

Det vanligaste och mest unika

Moderskapet är extremt vanligt och har gjorts i alla tider ändå är varje enskilt moderskap nytt och för första gången.

Ibland kan jag undra hur allt bara kan fortsätta som vanligt nu när jag nyss har fött ett barn. Jag har stått med honom i famnen och tittat ut genom fönstret och tänkt: hur kan bilarna bara köra förbi som vanligt när en ny människa har kommit ut till världen?

Att världen bara fortsätter som vanligt när något så enormt har inträffat känns konstigt. Men samtidigt är jag glad för att världen inte stannar för varje gång en människa föds för det skulle bli ohållbart.

IMG_1048

Jag tänker mycket på min egna mamma. Hon och jag har inte haft den bästa relationen. Hon har länge haft missbruksproblem och alla som har någon anhörig med de problemen vet hur det kan förstöra och påverka och sätta djupa spår. Ni som inte har den erfarenheten kan kanske föreställa er någotsånär att det inte är något positivt i alla fall.

Jag har varit väldigt arg och ledsen väldigt länge och ledsen är jag fortfarande på många sätt, men inte längre så mycket på henne. Jag har mer och mer börjat se det fina och hur himla underbar hon är. Hur hon har kämpat, hur hon ansträngt sig och hur hon har älskat, även om den kärleken inte har kunnat bota och hela henne själv.

Och jag är så glad att just hon är min mamma. Jag skulle inte vilja byta henne mot nån annan mamma i världen, inte för en sekund.
Och det har ju rett upp sig bra för mig ändå. Jag har funnit meningen med livet och de sår jag fått från min uppväxt som fortfarande finns kvar känner jag mycket stor förhoppning att Jesus kommer hela i sinom tid.

Jag vill sända ett stort tack till alla trasiga, osäkra och kämpande mammor som inte alltid lyckas men som gör så gott vi kan från det vi har! (ja jag räknar mig själv till dessa). Vi är mer värdefulla än vad vi kan förstå.