Etikett: mirakel

Allmänt · Bebis<3 · Bilder · Familjeliv · Jesus

Ont i kroppen och ett vardagsmirakel

SonjaLeave a comment

IMG_0898Ända sen kejsarsnittsförlossningen så har jag haft ont i kroppen. I ryggen och magen främst. Eftersom jag fick hög feber efter operationen och visade infektion så har jag tagit två kurer antibiotika, plus att jag förlorade en hel del blod. Långsamt långsamt mår jag bättre, idag tar jag sista antibiotikatabletten, men är fortfarande så himla trött och behöver lägga mig ofta.

Jag som hade sett fram emot att bli vig, pigg och smidig som en elitgymnast efter förlossningen. Nä men allvarligt, jag hade nog tänkt mig att jag skulle återhämta mig snabbt. Jag gjorde ju det för 11 år sen då när jag senast födde barn. Då var jag uppe på fötterna och skuttade som en gasell direkt. Minns att vi var inne på stan på shoppingcentrum typ dagen efter och jag hade inga problem med att amma offentligt om det behövdes.

Nu undrar jag hur jag över huvud taget ska klara mig när Joakim går tillbaka till jobbet om några dar.

Tanken på att amma offentligt känns ungefär såhär:

images.jpg

Hittills har Joakim fått sköta nästan allt utom amningen så klart. Han har till och med fått agera sjukvård och ge mig sprutor med blodförtunnande i låret. Det var spännande! Mycket har vi gjort tillsammans under våra 16 år men vi har aldrig stuckit varann med kanyler. Kul att lära känna varann på nya sätt! Sen om det gav någon nytändning i äktenskapet vet jag inte. Så just för nytändningar i äktenskapet tror jag att ni kan vänta med kanylerna. Ikväll ska han tejpa sårtejp på mig.

IMG_0898

Men bättre och bättre blir det dag för dag. Min största ängslan är hur ont det gör när jag bär på den här lilla krabaten “för mycket”, där behövs verkligen Joakim. Det positiva är att jag har Jesus. Med honom blir pessimistiska  jag något mer hoppfull att det kommer gå bra ändå, att jag kommer klara det.

VARDAGSMIRAKEL

Just ja! Jag vill dela med mig om ett litet vardagsmirakel! Häromkvällen blev lillen plötsligt nästäppt av nån anledning. Och det försvårar ju minst sagt amningen (det blir svinjobbigt och jag orkar verkligen inte det just nu). Så jag la händerna på honom och bad för att näsgångarna skulle öppna sig. Och det hände! Precis som havet öppnade sig för Mose så öppnade sig hans näsa. Jag blev jätteförvånad.

Att Gud ska säga ja när jag ber om helande är nåt jag har kanske 2% tilltro till.  Jag tror 100% på mirakel, jag har till och med upplevt det själv i överväldigande skala, men att Gud ska svara när jag ber om helande för andra? 2% tilltro, som sagt. Har bett honom om att ge mig mer tro på det området faktiskt. 2% är ju rätt… lågt.

Men som sagt. Häromdan rensade han min nyföddes näsgångar! Hurray! Så nu är min tro för helandebön kanske stigit upp till 4-5%. Gud hör bön och snorsugen får vänta till another day.

snorsug.jpg

PS. Jag svettas som en gris. DS.

Bebis<3 · Bilder · Familjeliv · Gravid · på Sonja

Magen har börjat sporta på eget bevåg #vasaloppet?

SonjaLeave a comment

gravid v35

God dag!

Tänk att jag är i vecka 35, och ändå känns det som att det är 300 år kvar till förlossningen. Kroppen lever dock med en annan åsikt. Den beter sig som att förlossningen närmar sig så den har hurtigt och klämkäckt börjat gymma sig själv på eget bevåg. Senaste dagarna har jag känt molande värk av och till och då och då drar magen ihop sig och blir en hård boll (med akut kissnödighet som följd).

Den känner sig säkert skitduktig och sportig och ja, det får den väl göra. Så länge den inte ger sig iväg för att åka Vasaloppet så är det okej.

Missförstå mig inte. Jag älskar skidåkning. Det är bajamajor som jag hatar! Och jag har svårt att tänka mig något annat än att Vasaloppet och bajamajor går hand i hand. Jag har åkt en del skidtävlingar i mitt liv och ofta så fanns det bajamajor på plats. Det var fruktansvärt, för är det nåt folk tydligen ofta har innan tävlingar, så är det nervositetsdiarré + dräkter som gör det jobbigt och svårt att sätta sig ordentligt som man ska. De tävlingarna brukade ha några hundra deltagare. Tänk då Vasaloppet som brukar ha över 50 000 deltagare + närstående och funktionärer + dalkullor som står och slår med kobjällror och skriker vid sidan av spåret.

Nog om det.

Min mage har börjat klia. Det gjorde den första graviditeten med. Vid tiden för förlossningen var magen full med breda, kliande och svullna nässelutslag. Efter själva förlossningen var jag så plågad av klåda att jag drabbades av utomkroppsliga upplevelser där det kändes som att jag lämnade kroppen och svävade ovanför sängen. På nätterna brukade min man få springa och hämta fryspåsar till mig som lindrade lite.

Det försvann efter 1-2 veckor och sen var det lugnt men det är ingenting som jag har lust att återuppleva. Det är lite som det där Jack Dawson från Titanic brukar säga: “har man frusit ihjäl vid en skåpsdörr i vattnet en gång så vill man inte göra det igen. Men måste man så måste man, för man älskar ju sin baby som man såg för första gången för bara några dar sen”

Nej nu ska jag ta och utföra några kraftgärningar om Gud är mig nådig. I Bibeln är kraftgärningar grejer man får kraft från Gud genom Jesus att göra, till exempel att hela de sjuka, skilja mellan andar och få visdomsord som kan hjälpa och uppmuntra andra människor i deras liv. Men den enda typ av kraftgärning som jag ber om att kunna utföra just nu är att skura badrummet, renbädda sängen och plocka undan i vardagsrummet. De här sakerna behöver också kraft. De kräver också ett mirakel.

Vi hörs!

gravid v 35