Att leva i ett informationssamhälle kan vara ganska utmattande. Jag kan känna ibland att jag “borde” hänga med i och uppmärksamma allt möjligt som är viktigt, för annars “bryr jag mig inte”.

Men jag har gjort så att för att klara av mitt liv så fokuserar jag på några få saker som jag tycker är viktigast, och resten följer jag mer passivt än aktivt. Ibland tar det flera dagar innan stora nyheter når mig. Det måste vara så, för skulle jag ta till mig och engagera mig i allt som verkar viktigt och aktuellt så skulle energin mycket snart ta slut och jag skulle inte orka hålla upp nånting alls. Jag skulle kollapsa och det finns ingen nytta med det. Jag har mycket begränsat med energi.

Förr så kände jag rätt ofta hur hela världen liksom vällde över mig som en tsunami. Det var som att jag behövde ha koll på allt och förstå en massa invecklade orsak och verkan och samverkan för att med någorlunda gott samvete ens kunna ta ett beslut om vilka grönsaker jag skulle köpa i affären. Varor i butik hör samman med politik, miljö, hälsa, och jämställdhet och för att kunna köpa sojakorv eller hårschampo så måste man sätta sig in i miljögifter och konflikten vid Gaza-remsan. Att konsumera är att ta ställning och hängde man inte med så fanns risken att man tog en dålig ställning, och då var det nästan som att man personligen lika gärna kunde ladda bössan, ge sig ut på de sju haven och skadeskjuta varenda delfin i sikte för att sen se åt ett annat håll medan de sjönk mot en smärtsam död.

Aaaah får jag ens fram vad jag försöker förmedla med denna illustration, jag vet inte, jag är för trött, jag måste sova! 

Delningar och kommentarer online har blivit som ett kapital som på visar hur mycket man bryr sig om viktiga och aktuella saker.

Jag kan även känna en press på att jag som bloggare “borde” blogga och sprida information om diverse allvarliga och viktiga grejer fastän det inte riktigt hör hemma på min blogg.
Jag vet inte när det blev så här att jag som vanlig civilare känner en press att axla rollen som någon form av samhällsdebattör och allmän informationsspridare i varenda ämne som rullar in på tapeten. Jag bara vet att jag känner av den här pressen av nån anledning som jag inte har hunnit analysera så djupt.

Det jag vill ha sagt är kort och gott att jag har beslutat att fokusera på några få saker som jag tycker är viktiga. Sen försöker jag göra så gott jag kan i allt, men är överlycklig över att andra kan sköta expertis och spetskompetens i politik, miljö och andra frågor åt mig. Att jag har en tro på en allmaktsfader i himlen som bär mig bidrar så klart också till min möjlighet att slappna av och inte dö av stress över allt jag inte vet och förstår.

Det här är en kommentar jag fick en gång när jag skrev att jag inte orkar kolla upp allt jag köper och därför säkert kommer råka köpa fel slags schampo. Tyckte att den visar lite av det jag försöker beskriva! Kan inte hjälpa att jag tycker att den är lite rolig!