Tänk att det fanns en tid då vattenklosetten ännu inte etablerats i alla hem. En gång i tiden var typ Hans-Olov den första i byn med WC och folk som kom dit förundrades över hur enkel, ren och praktisk den var.

Och samtidigt som många imponerades så fanns det andra som var skeptiskt inställda, folk som grymtade, pekade mot potatislandet och tyckte att dass är grejer det, för människoskit gynnar skörden och möjliggör livet. Fanns säkert de som hade det broderat på en väggbonad. “Människoskit möjliggör livet” och så en brun klump i korsstygn som mycket väl skulle kunnat föreställa en potatis. Men det gjorde det inte.

Tänk att leva på den tiden då man var i den övergången, när vattenklosett fanns men de flesta fortfarande hade utedass.

I generationer hade man gått på utedass varje dag. Man tyckte säkert inte ens att det var sunkigt. Men så plötsligt såg de att det fanns nåt annat och dasset som varit så normalt började se vidrigt ut. Skiten som tidigare varit bördig, välkommen och användbar, a true gift from behind, började förvandlas till en stinkande belastning.

Jag tycker att jag lever i en så fantastisk tid på en underbar plats just nu. Det finns många brister och vår kultur är på väg längre och längre bort från Gud och naturen. Vi människor tror vi vet mer och mer saker värda att veta när vi egentligen bara vet mindre och mindre om vår plats och vilka vi är i det hela. Mörkret tätnar både i världen och inom oss, allt eftersom vi vänder oss bort från honom som format oss och gett allt sin mening.

Men ändå – en sån fantastisk tid och plats detta är. Jag skulle absolut inte vilja ändra min placering i tid och rum.

Jag tänker på det varje dag. Tänk att leva på 1400-talet. Eller 60-talet.  Eller ännu värre – vilket årtal som helst före Kristus. Fruktansvärt! Nä, den bästa tiden för mig är nu och här. 

Men så är ju det här också väldigt lätt för mig att säga just nu, för jag lever som en kunglighet i ett land som har fred och som ännu bryr sig om fattiga och svaga. Och så har jag – viktigast av allt – Jesus som kan blåsa mening i allt jag möter, vare sig det är gott eller ont, och han ger mig rikedom som aldrig kan förstöras och ett hopp om framtiden som inte försvinner ens om det ser väldigt mörkt ut. Så för mig är det enkelt att inte klaga därifrån jag nu sitter. Jag har det bra kort och gott.

Likt övergångstiden då folk började skaffa vattenklosetter istället för utedass så tror jag att vi är i en slags övergångstid just nu, fast ännu större, mer skrämmande och på sina sätt även mer spännande. Inte för att toaletter inte kan vara spännande och skrämmande. Men övergången till WC är ändå väldigt liten i jämförelse med vad jag tror håller på att hända nu.

Den tekniska stenåldern börjar nå sitt slut. Snart kommer de riktigt tunga grejerna. Och eftersom Guds regler och gränsdragningar är rätt ointressanta för allt fler så kommer det att bli vilda västern när det kommer till vad man kommer göra. Vi är inte lämpade för den här kunskapen och tekniken som vi nu har i våra händer och särskilt inte utan vägledning från Gud. För det finns viktiga “osynliga” gränser och vi har svårt att se och förstå gränserna utan honom. Vissa gränser tycker jag är svåra att förstå även med honom, men med honom så vet man åtminstone att de finns även om man inte förstår varför.

Ni vet vad jag har sagt: När vi ser mammutar igen så är det början på slutet.

Jag undrar hur återskapandet av mammuten kommer att motiveras. “Vi gör det för att vi kan” och “de e kul” är ännu inte acceptabla skäl för såpass allvarligt mixtrande med organismers grundkod. Men säkert kommer motiveringen ha något med miljön att göra. Och om inte miljön, så är det nåt om att bota svält. Men är det inte heller det, så kommer argumentet nog att vara att mammutar kan bota parkinson och altzeimer.

Men låt inte argumenten lura er. Inget ädelt skäl är ädelt nog för den dumma idén att återskapa mammutar.

Kram / Sonja

PS. Jag tror inte att mammutar var gulliga. Inte var de särskilt stora heller. De har blivit romantiserade. Tro mig, vi klarar oss bra utan dessa överskattade och utdöda djur. DS.

PS2. Mammutar i all ära men jag hoppas verkligen de aldrig försöker återskapa det där åbäket i bakgrunden, mot trädet, som drabbats av massiv stroke. DS.