Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv

En av de största dagarna i mitt liv: parkeringen

6CE3B89F-7083-459C-ADD8-4503EA513FBF

Här är en av Kungälvs finaste platser. Kungälv är i överlag rätt fult tyvärr, jag misstänker att vi saknar stadsarkitekt, men på den här platsen är det fint. Och bakom krönet av kyrkan där, har jag ett av mitt livs starkaste minnen av en av mitt livs största dagar. Vill ni höra?

En av de största dagarna

Året var 2005, jag hade precis fyllt 20 år och jag och Joakim bodde i Göteborg men jag gick skola i Kungälv uppe på berget (som ej syns i bild). Joakim hade dagen före fått anställning på Volvo, men han hade inte hunnit börja än så han var hemma. Det var en vanlig dag men på morgonen slog tanken mig att jag kanske var gravid. Jag åkte ändå till skolan, men eftersom jag inte kunde koncentrera mig så ringde jag till Joakim och bad honom hämta mig på parkeringen som syns bakom krönet på kyrkan.

Den korta stund som jag stod på parkeringen och väntade på att han skulle komma med vår knallrosa Volvo 142 (vi hade målat den själva) har etsat sig fast stenhårt. Jag kan inte närma mig den där parkeringen utan att påminnas om den dagen.

Vi åkte till apoteket och köpte ett graviditetstestet. Svaret på graviditetstestet kan vi se här.

1174636_10151636179702001_2037983004_n

^ Och här ^

 

Allmänt · Barn · Bilder · Resor · Tidningsutklipp

Mitt liv just nu: Längtan. I allas liv: Corona

Just nu så är mitt liv präglat av längtan. Det är längtan i stort och smått. Längtan efter att leva ut kreativitet, längtan efter Norrland, längtan efter att lära mig nya saker.

Jag kan ibland bli orolig att jag ska dö när jag ser framåt, dö så att jag missar allt. Förr gav det mig nattsvart dödsångest men numer kan jag åtminstone trösta mig med att även om jag dör så är livet inte slut för det, och jag antar att man får fortsätta upptäcka efter det att man återuppstått. För det kan inte vara så att man väcks upp och helt plötsligt vet man allt. Jag tror att livet med Gud handlar väldigt mycket om upptäckter, även i samvarons perfekta form.

Varför känner jag mig som ett barn när jag pratar om uppståndelselivet?

IMG_6307

Min dotter var med i tidningen för ett par veckor sen.

IMG_6304

På jobbet har de lagt upp smörgåsbord efter smörgåsbord med spritservetter och spritgelé. Är det bara jag som har så på arbetsplatsen just nu? Min man berättade att de slutat köpa in äpplen på hans jobb, och bara tillhandahåller frukter med skal.

Ute på nätet finns två stycken grupperingar som lite slåss med varann: Den ena som anser att coronaviruset är under kontroll och att vi inte behöver oroa oss, och den andra som anser att coronaviruset kommer döda alla svaga och sjuka ur Sveriges befolkning om inte folk slutar resa till Italien på sportlovet.

Hur har ni påverkats av corona?

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Vardag

Helgens besvikelse: Coronaviruset

Hej hej

Här i Kungälv har vinterns första snö fallit i veckan. Ett litet slaskhelvete som sedan frös till is.

Jag är en luttrad trebarnsmamma numer, så jag struntade i att klä på lillen och låta honom ha “glädjeäventyr” bara för att det snöade. Med de första två hade jag tvångsmässigt kämpat med  vinterkläder och gått till en redan barskrapad sluttning för att låta barnen få “värdefulla vinterminnen”. Jag hade försökt mjölka den lilla snö som fanns, för att de skulle få en barndom med inslag av snölandskap. Trots att den här snön är kass.
Så inte nu, nu vet jag bättre!

IMG_6236

Stora barnet skulle till Italien på konfirmationsresa i helgen, till Assisi. Vi har varit taggade på detta sen i höstas. Men resan blev, som ni kan förstå efter smittspridningen i landet, inställt.

Jag trodde hela tiden att den skulle bli av och när dottern uttryckte oro så bara viftade jag bort det och blinkade med ögonen så där som jag i efterhand tänker att idioter gör. Corona har blivit känt så att möta Corona skulle vara som att möta en kändis. Och det gör man inte. Man möter inte kändisar.

Därför tänkte jag att risken att de skulle träffa Corona i Italien skulle vara lika liten som att träffa Nick Cave medan de var där, och han bor i Australien.

Fast sen börjar man tänka lite mer. Och man inser en massa saker som jag inte orkar ta upp just nu, men till exempel att likheten mellan kända virus och Nick Cave bara skulle passa om alla som Nick Cave hostade på förvandlades till en Nick Cave. Men som sagt, jag orkar inte utveckla den här tanken mer, den är för dum och jag har inte tid. Jag tycker att det var rätt av dem att ställa in resan och de har mitt fulla stöd.

Ha det bra allihopa! Jag återkommer snart!

 

 

Allmänt · Bilder · Vardag

Inte så vardagliga bilder ändå #takras

Tänkte att jag skulle posta några vardagsvardagliga bilder men när jag kollar på rullen så har jag bara ett par stycken och de är inte så vardagliga.

Vi kan börja brandkåren som kom på besök igår morse efter att brandlarmet gått i trapphuset. Det är tredje gången det är falsklarm och den piper så högt så man kan inte annat än att vakna när det går igång. Ja om man inte heter resten av familjen, som lugnt sov vidare, fastän det tjöt och dundrade av rökdykare som sprang längsmed trappen på ett sätt som skulle kunna få alla utdöda noshörningsraser att göra slow clap i sina gravar.

DSC_0050

Sen fick jag veta att taket rasat in på biblioteket där jag och lillen är varje dag.

IMG_3682

Ni kan läsa om det i DN här. Ganska otrevligt, jag är glad att det inte blev värre.

Var förbi där idag också och då hade de städat bort nästan all bråte, jag tror nog att de kommer öppna igen på måndag. Hoppas, jag vet knappt vad jag ska ta mig till när det är stängt där. Biblioteket är en del av vår dagliga vardagsrutin. I <3 the library 4ever.  Fast ibland lånar jag riktigt dåliga böcker där. Som jag slösar min tid på. Hua *ryser*.

57538426445__2BF00159-4D63-4801-9A48-6DDF46CA386E

Har den här bilden också, men den föreställer egentligen ingenting. Tog kortet och skickade till min dotter och skrev “Vi står här och väntar”.

IMG_3669

Thats all folks!

Allmänt

Bygget av vårt badrum, och städet som blev av men inte på rätt sätt

Jag tänkte uppdatera lite om läget kring badrummet.

Det är inte klart ännu.

Fast  i förrgår damp det ned ett brev genom brevinkastet. Där stod det cirka: “Nu är bygget med väggen klart! Luta er tillbaka och invänta besiktningen!”

Jag såg på lappen och såg på hallen och badrummet, och vad jag såg där var öppna hål, papper och kartong på golvet, massa smuts, metallgrejer omkringkastade, nån taklucka av något slag som var omonterad (och så klart ett hål i taket där luckan borde sitta).

När the builder overlord fick se läget sa han att han genast skulle skicka nån att montera det sista och så en städare för att röja bort allt skräp, för “det här är oacceptabelt”.

De kom och monterade grejerna. Jag gick ut med lillen. När jag kom hem mötte jag en städerska i dörren. Skuttade uppför trapporna med lillkotten på armen. Tänk att få se badrummet rent utan massa grejer som ligger och dräller, och kanske kan vi äntligen ta bort grindarna vi varit tvugna att köpa, för att hålla minsta från att krypa omkring i smutsen?

Men vet ni vad? Det var exakt lika bökigt som innan.

För städerskan hade gått till fel lägenhet, hon hade gått till grannen under, och städat deras badrum i stället för vårt.

Och det badrummet var redan utstädat och skinande rent, för de blev klara där före oss.

Då blev jag tung i hela kroppen. Så när min man kom hem från jobbet så röjde vi undan och städade själva. Har fått rätt seriösa stressymtom och jag vet inte hur jag skulle ha stått ut ännu en dag i väntan på att de kanske kommer göra nånting och kanske göra det rätt. Det är mer som har hänt och frustrerat mig också, men det lämnar vi, för nu är det snart klart, kanske (kanske).

Och det blir fint. Det kommer bli bra *biter mig nervöst i handen*.