Allmänt · Barn · Betraktelser · Bilder · Högtider · Jesus · Kristendom · på Sonja

Vi blev fotobombade av en 1700-tals armé

Nu är alla avslutningar gjorda och det var väldigt vemodigt. Vår yngsta slutade förskolan och jag har sagt upp mig från mitt jobb för vi ska ta oss an nya äventyr. Jag ser fram emot det men det är ändå sorgligt.

Här är en bild från Nationaldagen. Vi följde sedan 1700-talssoldaterna likt lämlar till Bohus fästning, där vi sjöng nationalsången efter att en frackklädd trumpetare spelat några toner stående på solhet, kanske 300 grader varm, sten. När jag sjunger “ja jag vill leva jag vill dö i norden” så menar jag det. Jag har sagt det förr och säger det igen: Sverige är bästa landet, och bästa tiden för att bli född var -85. Tack min Gud för detta. Är mycket nöjd. MYCKET.

Nu gäller det bara att folket i det här landet återvänder till tron och omvänder sig så vi slutar att vända allt upp-och-ner efter eget bevåg. Vi är som folket i Nineve som inte kan skilja mellan höger och vänster, och vi vet ju alla hur de gick för dem.
Om du inte vet hur det gick så rekommenderar dig att läsa Jona-boken, den är en av mina favoriter och dessutom inte särskilt lång. Det ingår i allemansrätten allmänbildningen att läsa Bibeln så läs den. Börja med Jona. Varför inte.

Många anser att flyktingar och invandrare bör ta sig an svensk kultur för annars så kommer landet förstöras, jag anser att det är fel, den enda som kan rädda oss är Jesus. Det gäller såväl svensken som invandraren. Andra, bra mycket mer visa människor än mig, har sagt det före mig.

“My mama used to say only Jesus can save us”

– Kanye West, “Jesus walks”

Spontana tankar:
– Jag har inget problem med (bokstavliga) höger och vänster men jag har stora problem med gepard och leopard.
– Ljud kommer i vågor, det hör man ju.
– En styrka jag har är att jag kan somna snabbt i princip när som helst, var som helst. Och inte nog med det, jag börjar drömma direkt. Jag drömmer jämt.
– Jag kan även framkalla handsvett med tankekraft.

Allmänt · Barn · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Vardag

Jag har tagit bort alla “sociala” medier

Häromdan när jag och Stickan var ute så upptäckte vi en söt liten sak.

Barnet överskuggar synen lite så jag förtydligar:

Vauren är här.

Jag har tagit bort alla “sociala” medier från mobilen. Dessa medier stjäl min dyrbara tid och bidrar för mig en känsla av overklighet och det tycker jag inte om. Folk delar nyheter, krönikor, åsikter, konflikter med mera och det blir för mycket. Det är som att gå genom en gata där folk står och skriker motsägande budskap argt och hysteriskt i megafoner.

När allt är så pass nedstängt och stillastående i samhället som det är nu så blir volymen på dessa medier ännu högre i mina öron och det går inte, jag tycker inte om det, så jag tog bort dem, saknar dem inte.
Jo kanske twitter lite. Twitter har alltid varit min favorit, det har varit hemskt roligt där. Det har inte varit särskilt roligt på länge men det har inte slutat vara min favorit för det. Nog med twitter nu.

Jag har också gjort det kloka valet att sluta dricka dryck med koffein (igen) och det har även det förbättrat livskvaliteten. Jag är så känslig för allt. Varför är jag så känslig för allt? Säg en sak jag inte är känslig för.

Just det. Kattungar och hundvalpar och andra slags djurungar är jag inte känslig för. Jag bryr mig inte om djuravkommor, de är helt ointressanta och väcker inga känslor hos mig, så som de verkar göra hos andra. Jag väljer vuxna djur framför djurungar alla dagar i veckan (såvida det inte är ett farligt djur som kan attackera och äta upp mig och min familj).

Allmänt · Barn · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Jesus · Vardag

Längst fram i bilen

Snö i söder blir aldrig som snö i Norrland för det finns ingen utvecklad snökultur här. Snön faller och folk blir förvirrade och försöker i bästa fall tränga på sig ett par gamla skridskor som ligger söndermöglade i källarhålan.

Bilderna är från 1 februari / 26 februari

Det är samma med oss, vi har ingen anpassning till en årstid som normalt inte existerar, så även fast jag älskar vintern så är jag glad att snön är borta. Men nog njöt jag av skönheten så länge det varade.

Världen tycks röra sig snabbt nu när det kommer till ändringar i levnadsmönster och hur vi ska förhålla oss till omvärlden och våra medmänniskor. Jag tror att restriktionerna och nedstängningarna gör mer skada än nytta. Jag tycker synd om människor som är rädda och saknar fast mark och ett hopp att fästa blicken på, särskilt nu när allt är så hysteriskt och normala fasta punkter rycks undan.

Jag vill fortsätta uppmuntra er att söka Jesus, och jag vill uppmuntra er att uppmuntra andra. Jesus är verklig och han lever, just nu, med ett slående hjärta och med varma händer.
Gud står fast och ändras inte som allt annat gör, så har man honom att se på när annat rycks bort, ändrar form och färg, så slipper man må så illa. Det blir lite som att sitta längst fram i bilen och få se mot horisonten när man är åksjuk, fast bättre än så, det är som att få kliva av åkturen och få frisk luft i ansiktet.

Sök honom på allvar. Sök inte en falsk föreställning om att Jesus är “en av många vägar” (det är en ond grop) utan sök honom som den han själv säger att han är – den enda vägen till Gud. Den som tror på honom tror på det han säger.

Bilderna är från 29 januari / 27 februari

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Högtider · Jesus · Natur och vyer · på Sonja · Trygghet

Skräckfylld tanke en väldigt lugn juldagsmorgon

Det har varit så vackert här idag! Så fort solen gick upp började nattens frost att glittra och glimra så vi tog yngsta och for upp till skogspromenaden. Dammen var täckt med ett centimetertunt, blankt och genomskinligt lager is och när vi gick ut på bryggan och hoppade så knäppte det metalliskt i hela isen, från ena stranden till den andra. Ljudet påminner om när vajrar går av i slänggungan på Liseberg.

En tanke fyllde mig med fasa: Tänk om jag och Joakim skulle bli upptagna i samtal för en stund, och nästa gång som vi såg mot lillen så skulle Stigen, glad i hågen, stå långt ute på isen och vinka åt oss. Vad skulle vi kunna göra om så skedde? Bara tanken fick det att göra ont i magen, just för att den var sannolik. Springa ut på tunn is är exakt sånt små barn gör om man inte bevakar dem som en hök. Så det är bara att bita ihop och ha koll på barnen så gott man kan, helt avslappnad blir man inte med småbarn och det är konstigt nog inte helt ohärligt.

Vid promenaden hade nån (gissningsvis från Equmenia) satt upp denna. Jag blir så glad varje gång jag läser eller hör något om min Jesus. Han har räddat livet på mig, och räddat livet på så många fler sen han föddes. Jag älskar honom!

När solen kom fram och lyste på isen så blev det ljusare än ljust, det blev onaturligt ljust. Det var som att det var två solar som sken, en från himlen och en från dammen.

Jag hoppas att ni har en fin juldag! Nu ska jag väcka minstingen från tuppluren.

Jag har flyttat bloggen och när jag gjorde det föll mailprenumeranter bort. Vill du följa bloggen via mail så kan du registrera dig här.

[jetpack_subscription_form show_subscribers_total=”false” button_on_newline=”false” custom_font_size=”16″ custom_border_radius=”0″ custom_border_weight=”1″ custom_padding=”15″ custom_spacing=”10″ submit_button_classes=”” email_field_classes=”” show_only_email_and_button=”true”]