Idag när jag såg ut från kontorsfönstret så fick jag se en hel armé med gubbar där utanför. Maken, som varit och tankat, ringde och beklagade sig för att han inte kom fram till parkeringsplatsen. Gubbar precis överallt.

Stämningen var spänd och förväntansfull. Jag såg det i deras kroppsspråk, på sättet de talade med varann, på skratten som hördes ända in.

Var det kungen som var på ingång? Eller kanske en racerbil från 40-talet? Snart kom svaret.

En lastbil fylld med potatissäckar. Och längst fram i kön stod faktiskt ingen mindre än Sverker Olofsson.

Maken frågade några män om potatisen är billig. Svaret? “Nä, billig är den inte”.
Så vad är hemligheten då? Till och med 16-åringen var sugen att springa ner och “vifta med en tjuga” (gubbarna betalade med kontanter). Magnetismen från händelsen påverkade kännbart våra liv i säkert 30 minuter.

Vad ska man ha fågelbord till när man kan ha en potatisbil. Bed gärna för att den kommer tillbaka.