Jag tänkte uppdatera lite om läget kring badrummet.

Det är inte klart ännu.

Fast  i förrgår damp det ned ett brev genom brevinkastet. Där stod det cirka: “Nu är bygget med väggen klart! Luta er tillbaka och invänta besiktningen!”

Jag såg på lappen och såg på hallen och badrummet, och vad jag såg där var öppna hål, papper och kartong på golvet, massa smuts, metallgrejer omkringkastade, nån taklucka av något slag som var omonterad (och så klart ett hål i taket där luckan borde sitta).

När the builder overlord fick se läget sa han att han genast skulle skicka nån att montera det sista och så en städare för att röja bort allt skräp, för “det här är oacceptabelt”.

De kom och monterade grejerna. Jag gick ut med lillen. När jag kom hem mötte jag en städerska i dörren. Skuttade uppför trapporna med lillkotten på armen. Tänk att få se badrummet rent utan massa grejer som ligger och dräller, och kanske kan vi äntligen ta bort grindarna vi varit tvugna att köpa, för att hålla minsta från att krypa omkring i smutsen?

Men vet ni vad? Det var exakt lika bökigt som innan.

För städerskan hade gått till fel lägenhet, hon hade gått till grannen under, och städat deras badrum i stället för vårt.

Och det badrummet var redan utstädat och skinande rent, för de blev klara där före oss.

Då blev jag tung i hela kroppen. Så när min man kom hem från jobbet så röjde vi undan och städade själva. Har fått rätt seriösa stressymtom och jag vet inte hur jag skulle ha stått ut ännu en dag i väntan på att de kanske kommer göra nånting och kanske göra det rätt. Det är mer som har hänt och frustrerat mig också, men det lämnar vi, för nu är det snart klart, kanske (kanske).

Och det blir fint. Det kommer bli bra *biter mig nervöst i handen*.