Allmänt · Barn · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Vardag

Jag har tagit bort alla “sociala” medier

Häromdan när jag och Stickan var ute så upptäckte vi en söt liten sak.

Barnet överskuggar synen lite så jag förtydligar:

Vauren är här.

Jag har tagit bort alla “sociala” medier från mobilen. Dessa medier stjäl min dyrbara tid och bidrar för mig en känsla av overklighet och det tycker jag inte om. Folk delar nyheter, krönikor, åsikter, konflikter med mera och det blir för mycket. Det är som att gå genom en gata där folk står och skriker motsägande budskap argt och hysteriskt i megafoner.

När allt är så pass nedstängt och stillastående i samhället som det är nu så blir volymen på dessa medier ännu högre i mina öron och det går inte, jag tycker inte om det, så jag tog bort dem, saknar dem inte.
Jo kanske twitter lite. Twitter har alltid varit min favorit, det har varit hemskt roligt där. Det har inte varit särskilt roligt på länge men det har inte slutat vara min favorit för det. Nog med twitter nu.

Jag har också gjort det kloka valet att sluta dricka dryck med koffein (igen) och det har även det förbättrat livskvaliteten. Jag är så känslig för allt. Varför är jag så känslig för allt? Säg en sak jag inte är känslig för.

Just det. Kattungar och hundvalpar och andra slags djurungar är jag inte känslig för. Jag bryr mig inte om djuravkommor, de är helt ointressanta och väcker inga känslor hos mig, så som de verkar göra hos andra. Jag väljer vuxna djur framför djurungar alla dagar i veckan (såvida det inte är ett farligt djur som kan attackera och äta upp mig och min familj).

Allmänt · Barn · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Jesus · Vardag

Längst fram i bilen

Snö i söder blir aldrig som snö i Norrland för det finns ingen utvecklad snökultur här. Snön faller och folk blir förvirrade och försöker i bästa fall tränga på sig ett par gamla skridskor som ligger söndermöglade i källarhålan.

Bilderna är från 1 februari / 26 februari

Det är samma med oss, vi har ingen anpassning till en årstid som normalt inte existerar, så även fast jag älskar vintern så är jag glad att snön är borta. Men nog njöt jag av skönheten så länge det varade.

Världen tycks röra sig snabbt nu när det kommer till ändringar i levnadsmönster och hur vi ska förhålla oss till omvärlden och våra medmänniskor. Jag tror att restriktionerna och nedstängningarna gör mer skada än nytta. Jag tycker synd om människor som är rädda och saknar fast mark och ett hopp att fästa blicken på, särskilt nu när allt är så hysteriskt och normala fasta punkter rycks undan.

Jag vill fortsätta uppmuntra er att söka Jesus, och jag vill uppmuntra er att uppmuntra andra. Jesus är verklig och han lever, just nu, med ett slående hjärta och med varma händer.
Gud står fast och ändras inte som allt annat gör, så har man honom att se på när annat rycks bort, ändrar form och färg, så slipper man må så illa. Det blir lite som att sitta längst fram i bilen och få se mot horisonten när man är åksjuk, fast bättre än så, det är som att få kliva av åkturen och få frisk luft i ansiktet.

Sök honom på allvar. Sök inte en falsk föreställning om att Jesus är “en av många vägar” (det är en ond grop) utan sök honom som den han själv säger att han är – den enda vägen till Gud. Den som tror på honom tror på det han säger.

Bilderna är från 29 januari / 27 februari

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Vardag

Helgens besvikelse: Coronaviruset

Hej hej

Här i Kungälv har vinterns första snö fallit i veckan. Ett litet slaskhelvete som sedan frös till is.

Jag är en luttrad trebarnsmamma numer, så jag struntade i att klä på lillen och låta honom ha “glädjeäventyr” bara för att det snöade. Med de första två hade jag tvångsmässigt kämpat med  vinterkläder och gått till en redan barskrapad sluttning för att låta barnen få “värdefulla vinterminnen”. Jag hade försökt mjölka den lilla snö som fanns, för att de skulle få en barndom med inslag av snölandskap. Trots att den här snön är kass.
Så inte nu, nu vet jag bättre!

IMG_6236

Stora barnet skulle till Italien på konfirmationsresa i helgen, till Assisi. Vi har varit taggade på detta sen i höstas. Men resan blev, som ni kan förstå efter smittspridningen i landet, inställt.

Jag trodde hela tiden att den skulle bli av och när dottern uttryckte oro så bara viftade jag bort det och blinkade med ögonen så där som jag i efterhand tänker att idioter gör. Corona har blivit känt så att möta Corona skulle vara som att möta en kändis. Och det gör man inte. Man möter inte kändisar.

Därför tänkte jag att risken att de skulle träffa Corona i Italien skulle vara lika liten som att träffa Nick Cave medan de var där, och han bor i Australien.

Fast sen börjar man tänka lite mer. Och man inser en massa saker som jag inte orkar ta upp just nu, men till exempel att likheten mellan kända virus och Nick Cave bara skulle passa om alla som Nick Cave hostade på förvandlades till en Nick Cave. Men som sagt, jag orkar inte utveckla den här tanken mer, den är för dum och jag har inte tid. Jag tycker att det var rätt av dem att ställa in resan och de har mitt fulla stöd.

Ha det bra allihopa! Jag återkommer snart!

 

 

Allmänt

Bygget av vårt badrum, och städet som blev av men inte på rätt sätt

Jag tänkte uppdatera lite om läget kring badrummet.

Det är inte klart ännu.

Fast  i förrgår damp det ned ett brev genom brevinkastet. Där stod det cirka: “Nu är bygget med väggen klart! Luta er tillbaka och invänta besiktningen!”

Jag såg på lappen och såg på hallen och badrummet, och vad jag såg där var öppna hål, papper och kartong på golvet, massa smuts, metallgrejer omkringkastade, nån taklucka av något slag som var omonterad (och så klart ett hål i taket där luckan borde sitta).

När the builder overlord fick se läget sa han att han genast skulle skicka nån att montera det sista och så en städare för att röja bort allt skräp, för “det här är oacceptabelt”.

De kom och monterade grejerna. Jag gick ut med lillen. När jag kom hem mötte jag en städerska i dörren. Skuttade uppför trapporna med lillkotten på armen. Tänk att få se badrummet rent utan massa grejer som ligger och dräller, och kanske kan vi äntligen ta bort grindarna vi varit tvugna att köpa, för att hålla minsta från att krypa omkring i smutsen?

Men vet ni vad? Det var exakt lika bökigt som innan.

För städerskan hade gått till fel lägenhet, hon hade gått till grannen under, och städat deras badrum i stället för vårt.

Och det badrummet var redan utstädat och skinande rent, för de blev klara där före oss.

Då blev jag tung i hela kroppen. Så när min man kom hem från jobbet så röjde vi undan och städade själva. Har fått rätt seriösa stressymtom och jag vet inte hur jag skulle ha stått ut ännu en dag i väntan på att de kanske kommer göra nånting och kanske göra det rätt. Det är mer som har hänt och frustrerat mig också, men det lämnar vi, för nu är det snart klart, kanske (kanske).

Och det blir fint. Det kommer bli bra *biter mig nervöst i handen*.

Allmänt · Bilder · Illustrationer · Vardag

Är alldeles för trött

Ikväll är jag trött och orkar inte blogga. Men jag kan tala om för er, som inte bor i Kungälv, att det byggs nåt fruktansvärt här. Hela stan har ändrats – [tar på sig en surgubbe-keps bakofram samt en halsduk] – till det sämre!

Nämen allvarligt. De tycks inte ha tänkt estetiskt när de har byggt. De tycks ha tänkt lite “nu ska vi fixa skymmande köpcenter och massa lägenheter hulleribull, gärna så nära en smutsig europaväg som är humanly possible!” Jaja, det blir nog bra!

Och när de är klara kommer centrum vara flyttat och vår lägenhet kommer då att ligga centralt. Jag har aldrig bott i centrala Kungälv tidigare.

IMG_2691

En gång när jag såg Barbapapa som barn så var det ett avsnitt där en stad byggdes upp. Barbapaparösten sa att byggnaderna “växte upp som svampar”. Jag har aldrig känt nån vidare frid över den liknelsen. Men än idag när jag ser att det byggs så tänker jag “husen växer upp som….. SVAMPPPARRR”. Argh [hytter med näven åt Barbapapa]

barbapapa.jpg