Bilder från verkligheten

november 29, 2018 SonjaLeave a comment

Idag var jag inne i stan och bläddrade lite i böcker som handlade om verkligheten.

Men något som gjorde mig väldigt upprörd var så klart att barnvagnen i boken är framåtvänd. Man ska inte vända barn framlänges förrän de är 14 år. Så jag köpte inte boken. Visst, förr eller senare måste Stig konfronteras med verklighetens misär men så länge jag kan skjuta på det desto bättre.

Såg den här produkten också när jag sökte på “vest” på wish.

Känns det här jättesäkert? Med massa eld och flammor och röd hetta av brinnande kol inuti sin väst? Hade väl bara fattats om mannen ifråga rullat in sitt spädbarn i västen och släpat den efter sig i ett snöre. Därför köpte jag inte västen. Visst, förr eller senare måste Stig konfronteras med verklighetens självantändande västar men så länge jag kan hindra det så gör jag det.

Och ska vi tro på att varan ifråga har sänkts från priset 2701 kr till 374 kr eller är det dags att ringa Leif GW Persson om en expertkommentar?

Betraktelser · Bilder

Skrämmande barnkläder från Molo

september 11, 2018 SonjaLeave a comment

Ett av mina favoritmärken på barnkläder är det danska designmärket Molo. Jag äger för närvarande noll (0) plagg därifrån för att det är så dyrt och onödigt men jag brukar ändå kolla andrahandsmarknaden emellanåt.

Fann det här plagget och tänkte först att det var jättefint. Sen kollade jag närmare.

Varför skulle man vilja dra på sitt oskyldiga och känsliga barn det här mardrömsplagget?

“Mamma jag tror att det ligger ett spöke under min säng”
“man vet aldrig vad som döljer sig i skuggorna. Inget är som det ser ut att vara. Förresten här får du lite kläder från Molo, jag hänger dem på stolen här bredvid din säng”

Visst att det pågår ett överdrivet gullifierande av djur där de beskrivs som oskyldiga vänner till människan fastän många av dem är vilda rovdjur. Men man behöver väl inte gå till överdrift åt andra hållet heller.

Allmänt · Bebis<3 · Bilder · Familjeliv · Gravid

Hon köpte första klädesplaggen till bebisen! #sladdis2018

januari 14, 2018 SonjaLeave a comment

Häromdan åkte 12-åringen “in till byn” och när hon kom hem så hade hon med sig kläder till sitt nya lillasyskon som hon har köpt för sina egna pengar. Titta vad fina!

IMG_20180111_160153_494

Hon sa att det var svårt att välja eftersom allting var så himla sött. Mitt hjärta exploderar. Mitt kära kära barn. Det är så himla roligt att kunna dela den här graviditeten med henne. Hon frågar och lyssnar intresserat och tycker att det är roligt att prata om allt som gäller graviditet, barnets utveckling och förlossning, på ett helt annat sätt än killarna i den här familjen.

Jag vet inte hur många gånger hon har uttryckt oro för det här mässlingsutbrottet som varit i Göteborg senaste tiden. Hon vill veta vad vi gör om det är mässling på sjukhuset där jag ska föda. Hon vill nog helst att jag ska tänka ut nån plan B men det har inte jag riktigt tänkt, för jag tänker att det är lugnt och ordnar sig och att de på Östra har koll, de har ju till och med blivit överösta med beröm av självaste Agnes Wold (som jag inte vet vem det är men jag gissar att hon är nån typ av legend för hennes namn nämns alltid med tyngd).

Plagget längst fram är i storlek 56 så det packar vi med och tar till förlossningen när det blir dags. Det får bli barnets första plagg. De andra två plaggen är lite större så de får barnet växa i.

Ja nu vet vi ju inte hur stort barnet blir men blir det likt sina syskon så blir det en ganska stor och tjock bebis. De har båda vägt över fyra kilo. Jag undrar hur det kommer bli att föda den här gången?

Första gången var en stor traumatisk plåga, andra barnet gled ut och la sig själv i en varm handduk i jämförelse. Men den här gången? Jag tänker att mina nedre inre kvinnodelar kanske är som gammal resår nu. Ni vet så där så att det knakar när man drar i det. Lets pray to God it’s not.

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Illustrationer

Utomhusvästen – ett meningslöst plagg?

oktober 13, 2017 SonjaLeave a comment

Jag vill bara säga att jag har börjat gå i tankebanor om att västen är ett meningslöst klädesplagg. Och då pratar jag alltså om den vadderade utevästen. Den som är gjord för utomhusbruk. Särskilt syftar jag på västar vadderade med rejäla material, till exempel dun.

När tusan är kylan av sådant slag att man måste isolera torson med rejäla material medan armarna kan lämnas åt sitt egna öde?

vast

För mig är det som att isolera väggarna i ett hus NOGA men så slänger man på en pressening eller filt som tak och hoppas att det ska fungera för det inneboende.

En gång i tiden, när jag var 19 år, köpte jag en gul väldigt lysande fräck väst på JC i Göteborg. Den kostade 600 spänn men det tyckte jag var värt “för jag har ju aldrig några fräcka kläder annars”. År ut och år in hängde denna väst i garderoben och jag blev aldrig riktigt klok på när det var tänkt att jag skulle ha den. När det var svinkallt ute, men ändå tillräckligt varmt för att armarna skulle klara sig utan köldskador? NÅGOT SÅDANT VÄDER INTRÄFFADE INTE. Så efter elva år skänkte jag den fräckt gula näst intill oanvända västen till pingstkyrkans second hand.

Annat är det med inomhusvästar.

Min mormor till exempel hade alltid en väldigt lös stickad grå väst och den förstod jag mig kanske inte på när jag var barn, men nu förstår jag den.
Västar för inomhusbruk är som att gå omkring med en liten filt som är formsydd och anpassad för människokroppen. Det är alltså som en mysig filt – men praktisk och effektiviserad – man kan till och med ha den på jobbet utan att någon höjer på ögonbrynen!

Men utomhusvästarna? De förblir ett mysterium för mig.

vasthus

Tillägg senare under publiceringsdatumet:

En läsare kommenterade och jämförde utomhusvästen med korta täckbyxor. JA! Exakt så!!

goretexshorts

Betraktelser · Bilder

Hur jag skulle ha valt bort kronprinsessan Victorias klänning i tre effektiva steg

juli 15, 2017 SonjaLeave a comment

Vår fina kronprinsessa Victoria har fyllt 40 år och det tycker jag är värt att fira, även fast jag inte känner henne och är ointresserad av att ens ta ställning monarki-frågan.

Till sin födelsedag åkte hon omkring genom Stockholm i nån öppen droska om jag inte missförstått det helt och från den vinkade hon åt människor så att de blev glada. Klädd var hon i en underbar klänning täckt med rosa blommor.

vickysdress Bilden lånad från Damernas

Och även fast jag tycker att klänningen är fin så ska jag berätta hur jag hade valt bort köpet av den i tre effektiva steg:

Först hade jag tittat på prislappen. Jag vet inte vad klänningen kostade men jag har en känsla av att jag personligen skulle ha valt bort den efter en titt på prislappen.
Hade inte prislappen avskräckt mig totalt så hade jag tittat på tvättrådet och förmodligen så hade tvättrådet fått mig att lägga ifrån mig klänningen som vore den av skållhett järn. Se på det skira tyget. Se på alla de där fladdriga blombladen. Inte ens en tvättpåse och en skontvätt kan rädda denna klänning från tvättmaskinens fasor.
När jag skådade blombladen närmre så hade jag upptäckt att det inte alls rör sig om blommor utan om fjärilar. Är inte fjärilar bara äckliga insekter? Vidriga leddjur med skelettet utanpå? Det tycker jag. Fjärilar är som ett Guds ironiska skämt. Jag undviker fjärilar.

Att konprinsessan Victoria inte blev avskräckt av de här faktorerna anser jag tyder på att hon både lever och tänker annorlunda mot vad jag gör. För mig hade klänningen varit helt fel. Men för henne var den helt rätt, vilket syns, för hon verkligen strålade i den.

Kronprinsessan Victoria, om du läser detta så vill jag bara säga grattis i efterskott på 40-årsdagen. Gud bevare dig och din söta familj!