I förra inlägget lät det kanske som att jag endast firar jul plikttroget då jag sa “tradition är tradition”, men jag tycker mycket om julen. Jag har brottats lite med det här hur man som kristen ska fira jul, då julen uppenbart inte är kristen i bottnen. Och ni ska få höra: en polett har trillat ner. Jag har under åren läst då och då om missionärer. Missionärer som åker till Afrika och Amazonas, och alla andra möjliga platser jorden runt. Och vet ni vad de säger? De säger att de inte vill utplåna kulturerna som de kommer till. Det missionärerna vill göra är att berätta om Jesus och vad han har gjort för mänskligheten. De vill se människor befriade från den här världens synd och bojor.
Det är naturligtvis därför som julen är som den är. En gång i tiden kom missionärer till Sverige, mötte en hednisk svensk kultur, och eftersom missionärerna var ödmjuka och inte ville utplåna kulturen som de kom till, så berättade de om Jesus och så tog man det därifrån. De kulturuttryck som folk ville behålla behöll man, och det som var mörkt och otäckt försvann eller gjordes till barnvänliga versioner.
Jag tycker fortfarande inte att man ska säga att “Jesus föddes på julen”, man kan säga att man “högtidlighåller Jesu födelse”. Jag tycker också att man kan säga att julen är kristnad, inte att den är kristen. Och jag förkastar fortfarande tomten (det har jag gjort ungefär alltid, på grund av.. nej tack till tomten).
Sverige håller just nu på att avkristna ihjäl sig själv, vilket stör mig, men jag stör mig i alla fall inte längre på att julen inte är kristen i grunden.
Julevangeliet är centralt för livet, och vi är miljoners miljoner människor som mött den där lilla pojken som ligger i strået, fast som vuxen. Nu ser vi fram emot hans återkomst. Men nästa gång han kommer så kommer han inte som ett litet barn, utan då kommer han i hela sin härlighet och makt.
God jul! 🙂
