tur man inte måste fråga innan man föds som en tönt
Julens dag till ära har ett av barnen fått fota mig här ute på gården vid granen, för jag tänkte att det skulle bli stämningsfyllt med en hälsning där jag står där vid en gran. Ta hand om er, var nyktra och glada – för frälsaren blev verkligen född (om än det inte var just precis på julafton :p) och han är lika levande nu som då. Det tycker jag är en vettig sak att tänka på och begrunda, även om man kanske kan ha svårt att tro det just nu.
Guds frid, som inte är av denna värld, önskar jag er!
Jag har skrivit om julen tidigare och det kan låta lite väl hårt att säga att julen inte har med Jesus att göra. Men i grund och botten så har den ju inte det. Hade den i grund och botten handlat om honom så hade nästan allt i julens tradition pekat på honom, och julen hade förmodligen inte varit så stressig, girig, ytlig och en sådan svår och ibland traumatisk prövning för de svagaste och mest utsatta.
Kristna har snarare gjort anspråk på julen och har fått arbeta sig runt de saker som redan låg där. Saker som är helt obegripliga om man för in det i biblisk kontext. Saker man frågar sig varför man gör det och enda svaret är “ingen är säker” eller “förr trodde man på hustomtar”.
Det är inte som med Herrens högtider som judarna firar, där allting i festerna och måltiderna pekar på Gud och vad han gjort, gör, och tänker göra i framtiden. De har inte behövt jobba med saker som andra folk redan sysslade med när de kom. Därför är det lätt att se hur dessa högtider också handlar om Gud.
För mig duger det inte att någon säger att en sak är kristet, jag måste själv se och förstå det också, så långt som det är möjligt. Och julen får jag brottas med, för vad man gör, firar och upphöjer på julen är många gånger inte över huvud taget logiskt om man håller upp den mot Bibeln.
Man kan kanske inte alltid tro det men jag behöver logik.
När jag växte upp så handlade julen inte om Jesus. Det handlade om gran, förväntan på gåvor, tomten, mat, mys, glädje och släktgemenskap. Men det handlade inte om Jesus, inte ett dugg. Vi gick inte till kyrkan. Läste inte julevangeliet. Ingenting.
Nu är jag kristen och nu söker jag förstå vad ett kristet alternativ till att fira jul är. Men vad är det kristna alternativet? Att jag gör exakt samma sak som tidigare, men lägger till ett kyrkobesök, kanske läser nåt ur Bibeln med familjen, ber bordsbön runt julskinkan, skriver nåt om Jesus på julklappsettiketerna?
För mig känns dessa ting mer som plåster på såret, och inte som att julen är kristen, så jag får fortsätta brottas med det här. Och räkna med att få kommer att förstå mig och varför jag måste göra saker så besvärligt.
I övrigt så vill jag tillägga (så ingen tror något annat) att all evangelisation är till godo, och jag är väldigt glad över att kyrkorna är öppna och pekar på det sanna ljuset i vintermörkret. Den bit av julen som kristna har lyckats göra anspråk på underlättar och förenklar för mig att berätta för andra om Jesus. På så sätt kan jag i sanning säga: Vad vore julen utan det?
I år kommer vi att fira julen hos svärmor. Det kommer vara traditionellt (alltså inte vad jag skulle kalla för kristet), men utan tomte, honom slängde jag ut långt innan jag kom till tro, för jag hatar tomten. Tomten är ett creep och hör inte hemma bland barn.
Jag önskar er så klart en god välsignad julhelg och ett gott nytt år!
Trots att det är lite komplicerat för undertecknad 🙂
Nu har det varit första advent och det nalkas jul igen och jag är, som ni som läst min blogg ett tag vet, inte skönt avslappnad när det kommer till julfirande.
Julen är inte kristen. I grund och botten så är den inte det. Julen handlar inte i grund och botten om Messias och Guds kärlek eller kärlek över huvud taget.
Det är inte bara jag som ser det, märker det, känner det, att julen inte är en Gudsfokuserad högtid som handlar om kärlek och godhet och skönhet eller upprättelse.
Julen är, under det fina, väldigt ångestfylld.
De kristna som lyckas sätta Jesus i fokus på ett sunt sätt skulle jag säga är undantag.
Många kristna påstår att Jesus föddes på julen, och att de är hans födelse som man vill hylla och prisa. Då kan jag undra, bara för att ta ett exempel ur högen av saker i firandet som är tvivelaktigt, varför så många till synes oreflekterat äter julskinka under högtidens crescendo.
Är fläskkött ett bra sätt att hedra födseln av judarnas konung? För judar är som bekant fläskkött orent och anses oätbart.
Jag tolkar Bibeln som att vi genom det nya förbundet är tillåtna att äta alla av djur.
Men jag tycker att det är en smula magstarkt och ger hånfulla vibbar att fira födseln av judarnas konung, juden über alles, med att särskilt göra poäng av fläskköttet på matbordet, under en tid på året då Jesus inte ens föddes, utan snarare den tid på året då soldyrkare hedrar pånyttfödelsen av solen och traditionellt har offrat till solguden.
Jag tycker att sammanblandningen mellan heligt och oheligt är olustig och jag kan inte med att säga att det känns okej att okritiskt ta del i det.
Har sagt det förr, men att påstå att Jesus föddes på julafton är gravt vilseledande för människor som djupsöker andligt (länk till gammalt inlägg, läs gärna).
Jag tycker att julen är jättemysig på många sätt. Jag älskar lamporna och glittret och det röda och mönstren och julbaket. Det ligger djupt rotat i mig och jag som hade världens mysigaste pynt-mamma förknippar så mycket av julen med en varm, kärleksfull och pysslig mamma som såg till att vi skulle ha det så bra och mysigt som möjligt.
Det är fina minnen som jag värdesätter väldigt högt. Jag kan inte se på det här svart/vitt. Men jag kan inte med gott samvete omfamna julen så som den är, nu när jag är kristen.
Det jag försöker säga är att jag har svårt att se hur julen, som tradition, så som den är (och alltså inte så som enstaka kristna gör den helt annorlunda mot det vanliga sättet), är en helig högtid inför Gud.
Den här bloggen använder cookies. Genom att fortsätta att använda den här sidan så godkänner du användande av dito.