Sometimes I want to give up everything

Sometimes I want to give up everything

Något jag har märkt och konstaterat mycket starkt är hur låg stresstålighet jag har.

När de byggde om i badrummet förra året så fick jag blödande tandkött, så svår magvärk varje dag så att jag knappt kunde stå upprätt, och så fick jag min första panikattack sen jag kom till tro.

Min gissning är att mina chanser att överleva i det vilda är ungefär samma som en Chihuahuas chanser.

Har jag mer än en sak att göra på en dag utöver jobb, hushåll och att ta tillvara på barnen så får jag direkt känslan av “totalt fullspäckat schema”. Jag har inte tid med vänner. Hur ska man ha tid att umgås med folk när man samtidigt ska ha koll på att styra sin kropp? Händer ska lyftas, man ska undvika att vara oförskämd av misstag, fötter ska kläs med skor vid rätt stund, och dessutom ska man hålla koll på mat och kläder och damm på möbler och golv. För att inte glömma hygienen. Hur gör folk för att hinna och orka med något utöver detta?

help

Orsakerna till att jag förmodar att jag skulle varit död om jag inte fått insikt om Gud är flera, men en av dödarna jag höll på att dö var faktiskt utmattningsdöden. Jag hade så mycket att hålla reda på och så många tankar att bära. All min kraft gick åt att hålla ihop. Men det var förstås ingenting som någon såg på utsidan. På utsidan såg det ut som att jag inte höll reda på något.

Den här bilden älskade jag för det var precis så här

give up everything

Jag brukar säga att när Jesus kom så blev han kraften som håller ihop skärvorna av mig själv. Jag har många skärvor, och jag undrar hur skör jag är egentligen? Väldigt skör uppenbarligen. Utan honom vittrar jag sönder och faller i bitar.

Förr hade jag en t-shirt som jag bar ofta, jag älskade den. Motivet såg ut exakt så här:

banksy-girl-shooting-head-butterflies-i-shot-my-head-butterflies-photo-this-photo-was-uploaded.gif

Jag tyckte om den för att den harmoniserade med mig. Jag blev glad av att se på den.

Men nu när jag såg att min dotter hittat den och hade på sig den för ett tag sen så tyckte jag att den enbart var hemsk.

Jag har fortfarande skärvor, men Gud håller ihop dem och han fyller bitarna med syre.

Jag tänker att det är lite som kroppsdelar som har drabbats av kallbrand, och så helt plötsligt får de fungerande blodcirkulation och börjar leva igen. Så gjorde han med skärvorna, när jag gav dem till honom och bad honom rädda mig. De var döda men han gav dem liv. Hela jag fick liv igen, ett nytt liv. Det är det som är pånyttfödelsen.

‘”Jesus svarade: Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”
Nikodemus sade: “Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?”

Jesus svarade: “Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt…”‘ – Joh 3:3-8

Innan jag mötte honom upphörde jag till slut att se meningen med att försöka. Om man liks är som stoft i vinden, vad är det då för idé att kämpa? Vad är det för idé att lyckas, om man nu gör det? Hur bra känns det, och hur länge känns det bra? Hur kan det vara värt kampen, om man ändå förblir tom inuti och blir till jord efteråt?

Men ni vet väl vad Jesus säger?

Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. “   Matteusevangeliet 11:28-29

‘ Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. ‘ Johannesevangeliet 10:9-10

Är han ett lyckopiller?
Nej. Han är vår frälsare, och han lovar inte lycka i det här livet, tvärt om. Livet är som det är och Gud låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga (Matt 5:45).  Det betyder att både gott och ont kommer att hända alla oavsett om man tillhör Honom eller inte. Det han lovar är att gå före, bredvid och bakom, med liv, hopp, stöd, och med tröst och med helande på sätt som vi för det mesta (aldrig?) ens kan föreställa oss i förväg (han är väldigt annorlunda mot den här världen). Han visar att livet är en helig gåva och han gör det värt att kämpa. Och sedan, när tidsåldern är slut, så blir gemenskapen utan glappkontakt.

“Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen” 1 Tim 6:12

“Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv blivit fullkomligt känd. Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken” – Paulus 1 Kor 13:12

Korset vs. kniven

Nån gång för länge sen en sommar hörde jag en ståuppkomiker berätta en vits om hur kristna stoltserar och bär upp ett mordvapen, mordvapnet som dödade deras frälsare och hur konstigt det är att de gör så.

Han sa nåt i stil med att det vore ungefär som om ens mamma blev knivmördad och så satte upp knivar i sitt hem efteråt för att minnas sin älskade mördade mor. Och så när man samlades med släkten, så samlades man runt en kniv till hennes minne.

Jag tyckte att den här ståupparens poäng var bra, för jag hade inte tänkt på det förut, att kristna sätter upp ett mordvapen/tortyrredskap längst fram i kyrkbyggnaderna och sen tycks känna glädje och vördnad när de ser symbolen för det som användes för att plåga ihjäl den de säger sig älska.

När jag tänkte på det så tyckte jag att kristendomen framstod som komisk och morbid och kanske även lite absurd. Mer absurd än vanligt alltså.

Sen går tiden, man möter en livs levande Jesus, och såna saker.

Innan jag blev kristen så låg fokuset väldigt mycket på Jesu död måste jag säga. Jesus var snubben som dog. Han föddes, han var en bebis som lindades och lades i en krubba, han fick myrra, och både fåraherdrar och “vise män” kom och sa wow, vilken bebis. Vilket var vemodigt, för man visste att den där söta bebisen skulle dö. Plågas, piskas, grillas i solen. Och dö döden.
Det här att han skulle återuppstå och få nytt liv, det var ingenting som fastnade i öronen. Och att han med sin död gjorde så att alla som tror på honom kan ta emot samma uppståndelseliv som han tog emot (på tredje dagen) hörde jag då verkligen inte. Det var för konstigt. En Gudason som dör för att jag ska leva? Det är för många obegripliga lager i den saken. Det är för ovanligt. Det var därför ohörbart. Och det lilla jag hörde fick mig att tänka saker som “inte behövde han dö för mig, nog tycker jag att han hade kunnat få leva till han blev gammal MVH Storsint Kvinna”.

Så det jag hörde var döden. Döden var enklare att föreställa sig. Döden är döden. Det där andra, livet som reser upp döda (även, kanske särskilt, de som har dött på insidan) är svårbegripligt.

“Ni har ju dött, och ni le­ver ett osyn­ligt liv till­sam­mans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlig­het till­sam­mans med ho­nom.” Kol 3:4

 

vemvarjesus.jpg

Jesu död betyder jättemycket för oss kristna, det är sant, men det är enbart för att det inte slutar vid döden, det är det som är hela poängen. Det är det hela Bibeln handlar om.

“‘Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?’ Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: “Döden är uppslukad och segern vunnen.” Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. ‘ Första Korintierbrevet 15:54-57

Stå-upparen som jag berättade om i början av inlägget hade missat hela biten med uppståndelsen när han drog liknelsen med en mördad mamma. Liknelsen hade bara fungerat om mamman varit 1. Guds barn 2. levt ett syndfritt liv men ändå blivit anklagad, dömd och mördad 3. för att sedan återuppstå och leva än idag, på ett sätt så att alla som tror på henne kan få del i samma liv, och därmed få kontakt hjärta mot hjärta med en Gud så helig att han inte tar i synd (man har, med andra ord, blivit befriad från det som separerade en från det allra Heligaste, så att man kan vara nära igen).

“Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner…” Matteusevangeliet 27:50  (förlåten hängde för det allra Heligaste i templet)

Vem hade inte haft en kniv som berlock, och hängt knivar i sitt hem, och känt värme vid åsynen av knivar, med en mamma som dött knivdöd på ett sådant sätt. Och som dessutom fortfarande lever.

“Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” – 1 Kor 18

Det här med julen är inte helt lätt för mig

Jag har skrivit om julen tidigare och det kan låta lite väl hårt att säga att julen inte har med Jesus att göra. Men i grund och botten så har den ju inte det. Hade den i grund och botten handlat om honom så hade nästan allt i julens tradition pekat på honom, och julen hade förmodligen inte varit så stressig, girig, ytlig och en sådan svår och ibland traumatisk prövning för de svagaste och mest utsatta.

Kristna har snarare gjort anspråk på julen och har fått arbeta sig runt de saker som redan låg där. Saker som är helt obegripliga om man för in det i biblisk kontext. Saker man frågar sig varför man gör det och enda svaret är “ingen är säker” eller “förr trodde man på hustomtar”.

Det är inte som med Herrens högtider som judarna firar, där allting i festerna och måltiderna pekar på Gud och vad han gjort, gör, och tänker göra i framtiden. De har inte behövt jobba med saker som andra folk redan sysslade med när de kom. Därför är det lätt att se hur dessa högtider också handlar om Gud.

För mig duger det inte att någon säger att en sak är kristet, jag måste själv se och förstå det också, så långt som det är möjligt. Och julen får jag brottas med, för vad man gör, firar och upphöjer på julen är många gånger inte över huvud taget logiskt om man håller upp den mot Bibeln.

Man kan kanske inte alltid tro det men jag behöver logik.

När jag växte upp så handlade julen inte om Jesus. Det handlade om gran, förväntan på gåvor, tomten, mat, mys, glädje och släktgemenskap. Men det handlade inte om Jesus, inte ett dugg. Vi gick inte till kyrkan. Läste inte julevangeliet. Ingenting.

Nu är jag kristen och nu söker jag förstå vad ett kristet alternativ till att fira jul är. Men vad är det kristna alternativet? Att jag gör exakt samma sak som tidigare, men lägger till ett kyrkobesök, kanske läser nåt ur Bibeln med familjen, ber bordsbön runt julskinkan, skriver nåt om Jesus på julklappsettiketerna?

För mig känns dessa ting mer som plåster på såret, och inte som att julen är kristen, så jag får fortsätta brottas med det här. Och räkna med att få kommer att förstå mig och varför jag måste göra saker så besvärligt.

I övrigt så vill jag tillägga (så ingen tror något annat) att all evangelisation är till godo, och jag är väldigt glad över att kyrkorna är öppna och pekar på det sanna ljuset i vintermörkret. Den bit av julen som kristna har lyckats göra anspråk på underlättar och förenklar för mig att berätta för andra om Jesus. På så sätt kan jag i sanning säga: Vad vore julen utan det?

I år kommer vi att fira julen hos svärmor. Det kommer vara traditionellt (alltså inte vad jag skulle kalla för kristet), men utan tomte, honom slängde jag ut långt innan jag kom till tro, för jag hatar tomten. Tomten är ett creep och hör inte hemma bland barn.

Jag önskar er så klart en god välsignad julhelg och ett gott nytt år!
Trots att det är lite komplicerat för undertecknad 🙂

IMG_5816

Kyrkan som vill inkludera transpersoner genom att låta dem representera satan

Såg just det sjukaste klippet. Klippet är bara en minut men här får ni en genomgång. Här hittar ni klippet.

Klippet visar en tydligt HBTQ-positiv präst som beskriver kyrkans nya tillskott, en altartavla.

“och den har en tydlig positiv syn på sexualitet, de står och spretar med sina stortår, det betyder att det finns en positiv syn på sexualitet, det är en fallossymbol” 
Va? Vad? Varför?

“Ormen i träden är en transexuell kvinna”
Okej en transperson får alltså representera Satan, all lögns fader, jag antar att det är inkluderande, men.. vår frälsare, Jesus, som hela vår tro  cirkulerar kring, är även känd från Bibeln som kvinnans säd som KROSSAR ORMENS HUVUD. Man vill inte vara ormen.

“Det finns en positiv syn på kunskap. Det finns äpplen spridda på många platser i denna tavla” 
Jaha, så där står de och spretar med fallossymboler glatt omgivna av (symbolen för) ursynden (det är inte kunskap som är ursynden, utan det är att lyssna till lögnen, samt tro på att Gud undanhåller oss goda saker och inte vill oss det bästa). Är de positivt inställda till frukterna av denna lögn?

Jag googlade tavlan och på bild finns även två, vad man kan anta, samkönade par och en, öhm, egyptier i lederhosen (eller är det en tysk i egyptisk huvudbonad??).

Okej att människor som föraktar Kristus och tycker att YHVH är en lök kan sätta upp nåt sånt här, det kan man väl förstå, men att helt seriöst sätta den som altartavla .

Mänskligheten är inte bortom räddning

Jag tänkte på en sak igår.

Tänk om det skulle komma något gift i vattnet (medvetet pga sabotage eller genom olycka) som gjorde att alla fick grova neurologiska funktionsnedsättningar. Alla invånare skulle alltså få extremt svårt att fokusera och sitta still, och allt annat som grova neurologiska funktionsnedsättningar kan innebära. Kanske skulle förgiftningen även leda till lägre IQ.

Skulle bli kaos och misär?

Först tänkte jag att det här skulle bli ett jättejobbigt samhälle att bo i. Att det skulle bli kaos och misär. Men så kom jag att tänka på hur Gud skulle kunna styra upp ett sånt samhälle and make it work, förmodligen bättre än vad samhället fungerar idag, om befolkningen vände sig till honom om hjälp, ledning och råd.

För honom är neurologiska skador i stor skala genom vattenförgiftning inget hinder för ordning och funktionalitet. Inte ens om han skulle välja att inte göra en enda person frisk från det här tillståndet (rätt så ofta låter Gud sjuka människor fortsätta vara sjuka och detta kommer folk fortsätta att ifrågasätta till tidens slut).

Förslöade intellekt inte slutet

Det finns inget som kan hända så att man som människa och mänsklighet står utan hopp eller hamnar på ett mindre värde. Så även om hela världen skulle ha drabbats av en olycka som ändrade vår hälsa drastiskt, kanske gav oss missbildningar och förslöat intellekt, så skulle vi ha allt att hoppas på, om vi vände oss till Han som skapar ordning och som ger mening.

godvetenskapsman

Jag har alltid känt rädsla och hjälplöshet kring min egen och hela mänsklighetens sårbarhet och allt som vår dumhet kan leda till (vi bråkar, hämnas, gör gifter, odlar virus, genmanipulerar, “hanterar” kärnavfall, bygger massförstörelsevapen…). För att inte tala om naturens egna nyckfullhet som alltid hänger över oss.

Varje minut av existens osannolik

Såna tankar brukade ge mig oro eftersom det, helt ärligt, är fullt realistiskt att det skulle kunna ske en stor och förödande katastrof, lokalt eller globalt. Var som helst, när som helst. Helt ärligt – är det inte ett mirakel att vi överlever dag för dag, minut för minut?

Men nu kan jag, även om jag inte gillar tanken på världsvid hälsokris, vara viss i att det inte finns något hot som kan ställa mänskligheten bortom räddning. Det gäller bara att sträcka sig efter räddningen och följa den som räddar. Det finns ingenting, inget hälsotillstånd och ingen skada, som då kan rycka oss bort från att ha mening, riktning, och bestå.

Kanske kan det ge tröst till nån fler där ute som sedan barnsben har lidit av regelbundna “tänk om vi hamnar i en hemsk kris vi är ju så intelligenta men ändå så dumma i huvudet”-tankar. Vi är alla dumma i huvudet mer eller mindre, men det finns någon som inte är det.

“Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” – Joh 3:16

“Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Jag och Fadern är ett” – Jesus, Joh 10:29

jesusshepard

 

Facebook-Jesus

Jag kollar lite på facebook som jag funderar på att ta bort en gång för alla (har pratat om det här tidigare).

Ser att jag i Augusti 2012 la till den här bilden som omslagsbild, min första omslagsbild faktiskt.

326534_10151023766537001_1264724868_o.jpg

Jag la upp den på skämt och för att jag tyckte att den var kind of fin på nåt sätt.

I Juli 2015 bytte jag omslagsbild till denna

10012940_10152886473682001_2361566060971249744_o

Jag tyckte att den här tidningsrubriken var rolig eftersom varje dag är en chans att se mörker. När jag la upp den här bilden var jag så deprimerad som jag aldrig varit, och min favoritdagdröm innefattade att jag dog. Jag såg bara mörker, och hade börjat förlora hoppet om att få se något ljus.

Det var ca en månad innan jag tog emot Jesus.

Nästa omslagsbild var den här, februari 2016

12592458_10153239268307001_8715830455728788012_n.jpg

Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta. Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. – ur Psaltaren 40

Jag gick som från Jesus till Jesus som omslagsbild. Hur konstigt det än kan låta, så är Jesus på riktigt.

Jag såg ett vittnesbörd idag från en ung tjej som heter Karolina som jag kan dela.

Om du som läser det här inte är kristen, men har börjat märka att du börjat tänka på Jesus oftare och oftare – kanske inte ens på allvar utan mer på skämt, men att han dyker upp i tankarna titt som tätt – var så säker på att han är och drar i dig. Frågan är vad du kommer att svara på det?

Församling som bjuder in förfall och död #meditation #ekim #yoga

Jag läste att Katarina församling i Stockholm (Världen idag) har tagit in nyandlighet i sina lokaler. Där sysslar de helt öppet med  yoga och zenmeditation men det var en sak som stack ut extra för mig, nämligen att de dragit in undervisning i boken En kurs i mirakler.

Jag skrev om En kurs i mirakler för snart ett år sen, i inlägget “den ondaste bok jag någonsin haft“. Jag uppmuntrar er att läsa inlägget om ni inte redan har gjort det (och om ni är intresserade). 

Jag mår fysiskt illa när jag tänker på att en församling har tagit in den läran i sina lokaler, och att de undervisar människor som stapplande söker efter Jesus i detta mördande skräp, och kallar det för “goda krafter”.

För icke-kristna kan jag tänka mig att det här är svårt att förstå. Då tänker man kanske att all andlighet är ungefär likadan (“inget av det där är verkligt, men är det meningsfullt för utövaren så betyder det ändå något för just den personen”).
Men låt mig förklara: En kurs i mirakler är en bok som kommer direkt från helvetets djupaste mörker och att utsätta en person som är andligt öppen och sökande, och dessutom med stapplande steg har lyckats söka sig till en kyrka, går att jämföra med att köra in en kniv rakt in i den här personens själsliv, och så sedan karva djupare och hårdare för varje undervisning den personen får i dessa kurser. En kurs i mirakler är anti liv och anti Jesus.

Det går även att jämföra med att starta pubkvällar i församlingslokalerna. Där röker man inomhus, spelar kort och spelar Cornelis Vreeswijk på jättehög volym samtidigt som man undervisar att Cornelis var ganska Kristuslik, och när nån ifrågasätter hur detta kan få undervisas i en kristen församling, så säger man “vadå? Flera har tagit nattvarden efteråt”.

dansasamba.jpg

Ni kristna som förstår: har ni tid över eller känner att det här är något för er, be för beslutsfattare och ledning i Katarina församling. Blir det ingen omvändelse så hoppas jag att församlingen läggs ned. Lite surdeg syrar hela degen och här har vi surdeg.

Här är förresten en video där Steven Bancarz går igenom forskning som visar att meditation är förenat med risker psykologiskt och känslomässigt.


Klicka här om uppspelaren inte fungerar

Och det är inte bara han som varnar för meditation och mindfulness, så här säger till exempel den ickekristne psykologen Fredrik Bengtsson som själv har utövat meditation i 25 år, i en artikel i Svenska Dagbladet med titeln “Mindfulness kan vara förödande för en skör person”:

“Men att meditera genom att sitta still, sluta ögonen och rikta sin uppmärksamhet inåt kan också dra igång starka och ibland skrämmande processer. Det är en kunskap som sedan långa tider varit känt bland meditationsmästare i olika kulturer.

Även Fredrik Bengtsson har mött klienter som mått dåligt, fått ökad ångest, djupare depressioner och i värsta fall blivit psykotiska efter att ha utövat mindfulness.”

Det finns något som kallas att meditera i bön till Gud. Men det är inte alls som att meditera så som man gör i mindfulness. Som kristen som mediterar i bön så söker man sig ändå utåt uppåt till Gud, och inte inåt i sig själv, och man måste inte tömma sinnet, och så vidare. Jag rekommenderar att ni ser videon som jag länkade om ni är intresserade.

Ni som söker frid och ännu inte har funnit Jesus, snälla, åtminstone överväg riskerna med praktiker och metoder ni tar er an, och släng er inte in i saker och ting med huvudet före. Jag vill uppmuntra er att börja söka och se vad kristna säger om dessa saker (de flesta gör tack och lov inte som Katarina församling). Även om ni tycker att vi är överkänsliga och extrema, och att församlingar som den nämnda är “framåt”, “coola” och “med i tiden” osv, så kan det väl inte skada att åtminstone bara ta en titt på andra tankar?

Hoppas ni har en bra helg!

bocker4 (1)

 

Nej, barn kommer INTE att rädda världen

endisnigh.jpg

Den ökade mängden människor som säger saker som att “det är BAAARNEN som kommer att rädda VÄÄÄÄRLDEN” med drömska blickar riktade mot horisonten , jag måste fråga, vad är det här för masspsykos?

Vet ni vad själva andan bakom det här påminner mig om? Det påminner om pratet om “indigo-” och “kristallbarn” som har pågått länge nu inom New Age-kretsar runt om i världen. Där har snacket gått att det senaste decennierna har fötts barn med “högre frekvens energi” till jorden och dessa barn, enligt New Age-gurus, är mer känsliga än tidigare generationer. Det har sagts att dessa “superempatiska” barn har fötts (reinkarnerats, faktiskt, från högre dimensioner) för att höja jordens frekvens och skapa balans och fred i världen mellan människor och natur och för att de ska föra oss in i en ny tid (new age) med sina helbrägdagörande och halvt övernaturliga lynnen.

Jag står inte ut när jag ser hur den här andan och synen på barnen har flyttat ut från nyandlighetens fult designade hemsidor och rätt in i i allmänheten. Barn som ska återställa balans! Barn som ska visa vägen! Barn som ska rädda världen! Snap out of it!

Barnen kommer inte att rädda världen. Inte något flickebarn, inte något pojkebarn, inte något enskilt barn eller någon grupp av barn alls.

Människor som säger att det är BAAARN som ska rädda VÄÄRLDEN, jag tycker att det syns rätt tydligt vad de längtar efter. De längtar efter en räddare (frälsare) och ett hopp, de längtar efter renhet och helighet. De längtar efter ett ljus i mörkret som kan ge oss och leda oss in i ett nytt meningsfullt liv och en ny framtid. Och det tycker de sig se hos just livrädda barn.

Men sätter man sitt hopp till livrädda barn och deras omvärldsanalyser så gör man både sig själv och barnen en otjänst.
Barnen är bara vanliga människor och de kan bli vilseledda (om de inte redan är det), de kan få drabbas av psykisk ohälsa (om de inte redan har det) och de kan när som helst knäckas, exempelvis för att de har kastats ut i extremt fientliga miljöer och sammanhang med uppgifter och frågor som är omänskliga att ge till barn.

Och en annan sak – barn blir vuxna och snabbt går det. Tro mig jag var själv nyligen ett barn. Faktiskt skulle jag säga att det är en av de naivaste och dummaste föreställningarna en vuxen människa kan ha – att BARNEN ska ha svaren och att det är BARNEN som ska leda oss rätt som civilisation.

Om du har sugits med i det här, vakna upp ur din trans och nyktra till. Har du en föreställning om att “barn är klokare än vuxna” och att “barnen har förstått det vuxna inte vill förstå”  och att de “kommit för att visa oss vägen” så kan jag säga att du har förvillat dig in i en romantisk fantasi.

Har även sett kristna som skriver saker i stil med “när lärjungarna är tysta så börjar stenarna ropa” och uttryck som lutar åt “profet”. Vet ni vad? Jag orkar inte. Det är så dumt så jag vet inte var jag ska ta vägen. De pekar ju inte ens åt rätt håll!

Barn kan man finna inspiration hos, de ser saker med nya ögon, kan vara oerhört intelligenta och kloka och vi kan lära oss mycket genom dem, men den inspirationen får man ta tillvara på på ett helt annat sätt än att kasta upp dem på världsarenan och hoppas att de klarar pressen för att de “verkar kunna ta det, så starkt, wow”.

Vill man ha en räddare, vill man ha någon att sätta sitt hopp till, vill man äga något sant och gott och heligt och oskyldigt och rent, vill man ha ett nytt meningsfullt liv och en framtid, vill man ha ett ljus som vägleder genom mörkret och som har svaren om sanningen och livet och evigheten, läs mer om Jesus här och kanske här och skaffa en Bibel. Vill särskilt uppmuntra dig som tror på förekomsten av “indigobarn” att göra just detta.

Låt Messias vara Messias och låt barn vara barn.

Jesus ropade: “Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.”

Gud är stor, mäktig, och så så söt

Senaste veckan har vi varit på en del loppisar och antikvariat och där kan man hitta  gamla psalmböcker. Inte såna som finns i kyrkan nu utan kasserade psalmböcker som saknar noter och som har gulnade sidor och gammalt språk.

Häromdan bläddrade jag i en sån och undrade om jag kunde hitta nån psalm som jag känner igen, och letade efter första bästa jag kom på, Den blomstertid nu kommer. Jag tyckte att det hade varit kul att hitta en psalm som jag känner igen i en åldrad gammal bok. Det skulle vara lite som att dela ett ögonblick med folk av en annan tid. Men otålig som jag är orkade jag inte leta.

Efter det har vi varit på tre loppis/antikvariat.

På första fann jag en psalmbok och första sidan jag slog upp visade Den blomstertid nu kommer.
På andra fann jag en psalmbok och första sidan jag slog upp visade Den blomstertid nu kommer.
På tredje fann jag en psalmbok och första sidan jag slog upp visade Den blomstertid nu kommer.

För varje gång slog hjärtat ett litet dubbelslag och vid tredje psalmboken så tänkte jag att kanske är det så att Gud hörde mina tankar och ville ge mig den där stunden av tidlös samhörighet med andra kristna, precis som jag hade önskat.

Så gick jag till en annan hylla, drog fram random bok och öppnade random sida och vad fann jag inte där, i en bok som inte var en psalmbok, om inte första versen av Den blomstertid nu kommer, skrivet i kursiv. Då blev det snarlik känsla som när man delar ett internskämt med sin bästa kompis. Han fattade, jag fattade, ingen annan fattade. Det var dramatiskt, det var tyst och stilla, och det var underbart.

Sekunden efter hittar jag “Min Bönbok” av norrmannen Fredrik Wislöff, nyskick från 1975, en bok som jag har spanat efter i ett par år men hittills endast funnit på norska bokmål för nära 300 kronor. 20 kronor fick jag betala.

Jag vill dela med mig av den här lilla händelsen eftersom det är så här jag många gånger upplever samvaron med Bibelns Gud. Han är mycket stor, störst faktiskt, och med honom är det mycket som är allvar. Jag menar han skapade världen, planterade både livets och kunskapens träd, han har jämnat hela arméer och folk med marken och talar då och då med “röst som åska” och att följa honom leder inte sällan till att människor som inte förstår börjar håna, nedvärdera och avsky en. Men mest av allt känner jag mig helt ärligt som hans lilla tjej som han fröjdas av att umgås med och hålla i handen och som han ibland skojar med och stryker på kinden.

Dessa små stunder av ömhet är så oändligt mycket värda för mig att jag funderar på att inte posta det här inlägget eftersom jag inte kan beskriva bråkdelen av vad det fina i dessa  ögonblick av intimitet betyder, ögonblick som jag tror är en bit av det osynliga himmelrike som han har lagt i mig och som finns där trots alla mina uppenbara brister.

Men jag gör det. Jag postar.

(Oj!! Kolla här, vad jag fick syn på i min fb-feed precis nu innan jag skulle posta!) 

denblomstertid.jpg

Mitt hjärta slår hårt nu, för jag läste precis detta i Joel Halldrofs text:

“I psalmboken finns egentligen allt en människa behöver, och vi börjar med sommarpsalmerna. De hjälper oss att se vad den här årstidens skönhet djupast sett står för: evigheten mitt i tiden. ” – Joel Halldorf

Evigheten mitt i tiden. Det var precis det jag sökte, när jag sökte “Den blomstertid nu kommer” i den gulnade psalmboken på loppisen. Gode Gud. Finns det någon sötare än dig? Nej, det gör det inte. Ingen är så fin som du.

Här kan ni läsa hela Halldorfs text på expressen. 

Och människor. Jesus lever och Gud är god. Våga tro. Och vågar du inte, be om mod, och vill du inte, be om vilja, och kan du inte, be om kunskap, och jag tror att jag ska skriva det här särskilt till någon specifik som läser det här: Är du sårad från en religiös uppväxt där du skrämts med bland annat hot om djävulen, be om helande, tröst och sanning, för det du fick höra var inte från Honom, och han vill att du kommer tillbaka till honom nu, men den här gången utan rackliga och felande mellanhänder.

Hoppas ingen tar illa upp! Ha det bra!

Sex endast inom äktenskapet

Jag läste det här inlägget om sex, och att avstå från dito, på bloggen “Tycker och tänker”, och det tycker jag var intressant.

Jag har nog inte skrivit om det här tidigare men en av de första grejerna som fick mig att se annorlunda på Bibelns Gud var faktiskt det här med sex. Jag hade blivit intutad från diverse håll i min vandring till att bli kvinna att kvinnor minsann ska ta för sig av sex på samma sätt som män. Och inte vilka män som helst (då det finns en rätt bred variation av män) – utan de lösaktiga känslo- och relationsmässigt distanserade männen. Det har utmålats som roligt, oskyldigt, hälsosamt och bra att åtminstone ha testat att ha one night stands och sexkompisar, och kvinnor som inte “får känslor” för de hon ligger med har framställts som särskilt starka, självsäkra och frigjorda. Överallt finns uppmuntran till att prova, uppleva och testa gränser. Och visst kan sex leda till  könssjukdomar och graviditeter men för det finns kondomer och mediciner och abort så sådana konsekvenser har aldrig framstått som något allvarligt.

Men så kom jag till en punkt när jag upptäckte att det här inte kan stämma. Sex med olika partners kan inte vara bra. Jag började observera hur kvinnor omkring mig som bytte partners ofta mådde, trots att de njöt av själva sexet, och i allra högsta grad observerade jag hur jag själv mådde. Ja nu bytte jag inte partner särskilt ofta men ändå tillräckligt. Jag la märke till att något händer med ens själ när man ligger med nån, det var som att en del av mig själv gick över till den andra, och att jag i min tur fick en del av den andra personen, och det innebar bland annat att jag började se världen lite grann som genom den andra personens ögon, och det var inte alltid behagligt.

Och män som ligger runt. Jag har aldrig haft nåt för dessa män. Jag tycker att det är smutsigt och fult när män gör så. Jag vill inte ha nån man som ser kvinnor som hjortar som han är på ständig jakt efter att få ta som troféer. Usch! Så varför skulle jag då vilja vara ens bråkdelen likadan? Varför skulle jag då tycka det vore bra för kvinnor om vi tog oss an och normaliserade samma osmakliga beteende?

Och när jag gick och reflekterade över det här, för det gjorde jag länge, under några år låg den här idén och pyrde, så ekade ett litet citat från Bibeln i mig, vem vet var jag hade snappat upp det: “så är de inte längre två, utan ett kött“.

Till slut gav jag Bibelordet absolut rätt. Att det stämmer. Något händer när man har sex  som inte händer när man exempelvis kliar en annan person på ryggen. Sex är mycket djupare och enormt mer allvarligt. Man sammansmälter och man blir ett kött. Och det fick mig att tänka tanken att kanske vill inte Bibelns Gud stjäla ens glädje när han säger att man ska hålla sig till en person. Kanske säger han så för att skydda oss. Kanske är sex tänkt enbart för att ha med en enda person, till döden skiljer dem åt, för att han vill att vi ska bevaras från något som är ont för oss? Och att det inte är för att kontrollera kvinnors sexualitet utan för att värna både mäns och kvinnors själsliga hälsa?

exjob.jpg

Så gick mina tankar. Bibeln hade jag dock ännu inget intresse att fördjupa mig i. Förlegad tråkig bok med några goda poänger, det var vad jag tänkte. Men ett frö till en tanke hade ändå börjat gro nånstans: en liten liten tanke om att den Gud som beskrivs i Bibeln kanske inte är det kontrollerande fantasifoster, skapad av galna gubbar, som jag trodde.

Nej jag läste inte Bibeln, men jag letade i andra filosofier, andligheter och religioner om det här, och det finns även inom annan tro en uppfattning om att man sammansmälter och får del av varandra andligt vid sex . Det är bland annat därför som så många andliga inriktningar förespråkar celibat för de som strävar att uppnå “upplysning” och “renhet” (vilket inte är nån sann upplysning eller renhet om ni undrar). Så jag upptäckte att jag var långt ifrån ensam om att ha noterat att sexuell relation har konsekvenser för det själsliga.

Hur ändrades då min syn på sex efter att jag, av helt andra skäl, bjudit in och tagit emot Jesus?

2016 gifte jag och barnens pappa oss för det är inte rätt att som kristen ha sex med en person som man inte är gift med. Det spelar ingen roll om Gud har valt ut mannen och vidrört relationen, man har barn tillsammans och har bestämt sig för att leva i trohet till varandra. Är man inte gifta så är det fel. Så för första gången i mitt liv blev giftermål viktigt, och ett sådant blev det också tack och lov (tänk om min man sagt nej).

Biblisk sexualmoral är på papperet väldigt enkel, men i praktiken är det väl snudd på omöjligt emellanåt, även för de som verkligen vill göra det rätta. Men även fast det kan vara svårt och även fast många misslyckas så är den bibliska sexualmoralen god och jag anser att den är mycket väl värd att sträva efter och återvända till om man har lämnat den.

Så jag har helt och hållet lämnat den där “fri sex hit och dit tjoho”-sexsynen bakom mig, fast det gjorde jag redan innan jag blev frälst. Skillnaden efter att jag tog emot Jesus, utöver den befriande delen då jag blev renad från mitt livs alla sexuella snedsteg, var att äktenskapet blev ett heligt förbund i mina ögon.