När vi kom hem från Falkenberg fann vi ryggsäcken ståendes i hallen plirande mot oss från under luggen (om den hade haft en lugg).

Eller hur att ryggsäcken ser uttråkat nonchalant ut och påminner lite om James Dean då han står lutad mot en bil? Vadå ser ni inte likheten? Tycker ni att det ser ut som att ryggsäcken snarare står och skäms? Som att den gråter? Som att den leker kull? Nänänä. Ni ser helt fel. Jag har gjort en bildöverlappning så att ni ska se tydligare:

Jag är hur som helst väldigt glad för att ryggsäcken är tillbaka, eller, att den aldrig var riktigt borta. Fast för mig var den det. Nästan. Ja jag känner mig i alla fall en dator och en oersättlig Bibel mycket rikare!

Och det fick mig så klart att tänka på en liknelse Jesus gjorde [slår ihop händerna av förtjusning]! Det blev en ny markering i min heliga bok! Läs Luk 15:8-10:

(Har nämnt det förr men: Jag såg änglar jubla den dagen Gud sände mig Helige Ande som tröst och hjälp. Visst visst det finns teorier om att jag var psykotisk, hehe, men jag såg dem! Så frågar man mig så säger jag att Jesus liknelse stämmer till 100%) (man fattar inte riktigt hur värdefull man är)

Och jag tänkte att ni som läser min blogg ska få fira ryggsäckens återkomst med mig genom att jag bloggar varje dag i en vecka.

Det finns fortfarande en eller två som läser min blogg trots att jag massivt försummar den. Ni får agera väninnor och grannkvinnor!

“Och när hon hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor (det är ni) och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet (ryggsäcken) som jag tappade. “