Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom

“Jag tror inte på Gud men jag tror på nånting”

Innan jag blev kristen trodde jag på någon slags gud. Jag var en av alla som säger nåt i stil med “jag tror inte på (Bibelns) Gud men jag tror på nånting”.

När jag såg på världen tänkte jag att det måste finnas något “bakom”, en gemensam nämnare, ett grundackord, något som länkar samman allting.

Enligt mig är en gud det enda logiska.

Jag tänkte att gud, vad det nu var, måste vara en källa. En källa av information? Energi? Helt säkert kärlek.
Men sen vad kärlek är, och om den här guden hade värderingar, det hade jag ingen aning om.

Jag föreställde mig också att den här guden fanns nånstans oändligt långt borta. I “universums eller galaxens center”? Kanske var gud en källa som sände ut signaler i en jämn sträng, och så “fastnade” denna information, i form av liv, lite hipp som happ där det passade? Ja kanske!

När man inte vet så är det mycket som ligger öppet för spekulation.

Många tror på nånting-guden vilket är en sund instinkt

Jag anser att det är en sund instinkt och korrekt betraktelse att tro på “nånting”. Men jag vill uppmuntra människor att sluta göra det. Nånting-guden är inte en riktig gud. Den kan inte bära vikten av en en enda människas själ.

Den enda sanne Guden, Bibelns Gud, har personlighet, vilja, namn, röst, ansikte och händer. Han inte bara ser och hör, han talar också till oss. Han talar om det han gjort, gör och kommer att göra. Han både förmanar och uppmuntrar. Han är inte neutral. Han ser. Han vet. Han är specifik.

“Ty se, han som danar bergen och skapar vinden och förkunnar för människan sina tankar, han som gör morgonrodnaden till mörker och går fram över jordens höjder – HERREN, härskarornas Gud, är hans namn.”

– Amos 4:13

De som bekänner Jesus med sina läppar och tror i sitt hjärta att han uppstått från de döda, de som uppriktigt ber honom om räddning, de blir räddade. Jag visste inte att han utlovat den Helige ande också men jag fick ändå. Guds Ande kallas också för bland annat Hjälparen. Hjälparen öppnar till exempel upp Bibeln på ett nytt sätt.

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning. Skriften säger ju: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. Rom 10:9-11

Vi lever fortfarande i Bibliska tider. Allt som Gud har lovat har inte hänt. Vi har saker att se fram emot. Vår tröst ligger inte bara i det han gjort och gör, vi har enorm tröst i framtiden, även fast framtidsprognosen för den här världen är ”ganska” dyster. Gud är den orubbliga, fasta horisonten att fästa blicken vid oavsett åt vilket väderstreck man kollar, i en värld som snurrar och ändrar form exakt hela tiden.

Så till alla er som tror på “nånting”: Ni har en sund instinkt men jag tycker att det är dags för er att gå vidare.

Varför byta från ”nånting” till Jesus?

Bara någon verklig utanför oss själva kan rädda oss. Anledningen till att vi behöver Jesus är för att Gud är helig. Vare sig orenhet eller mörker finns i honom. För att förenas med honom behöver vi bli renade. Detta kan vi omöjligen bli med egen kraft, så vi behöver en utomstående hjälp. Någon perfekt. Någon som aldrig syndat men som ändå fick bära straffet för synd. Hela Bibeln behandlar detta för den som är intresserad. Hihi.

Har du tex någonsin ljugit? Spått dig? Kollat med lust på någon som du inte är gift med? Att man har gjort nåt sånt och inte bett om förlåtelse än innebär inte att man är oälskad, ful eller luktar illa, utan det innebär att man inte kan förenas med Gud. Han har egenhändigt skapat oss med ett inre rum där endast han passar och endast han kan bo. Det är det rummet som många människor önskar fylla när de går törstande och hungriga och söker efter “nånting”. Och “nånting” ligger träffande nära “ingenting”.

“‘…Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.’ De sade till honom: ‘Herre, ge oss alltid det brödet!’  Jesus svarade: ‘Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. Men jag har sagt er: Ni har sett mig och tror inte. Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.’ “

Johannesevangeliet 6:33-37

När jag läser såna här Bibelstycken kan jag ibland undra “hur kan man läsa det här och inte förstå vad han menar, är det inte klart och tydligt, vad väntar folk på?”, haha. Men jag vet. Jag vet.

Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Illustrationer

Hur ond är jag som tänker sådant?

Idag var det dags för åttamånaderskontroll på BVC och bredvid väntrummet på vårt BVC finns även en öppen förskola. Idag när jag kom dit var flera andra föräldrar där med sina små barn.

Och tankarna sprang som vanligt iväg av bara farten.

Innan jag hunnit ta av mig mössan hann jag dagdrömma iväg att jag skulle gå in till föräldrarna, hälsa, säga att min son har en svår blodsjukdom, “men det är lugnt, det smittar bara om man får i sig av hans saliv, men det finns väl inga som äter ett barns saliv heller höhöhö” och bara sätta mig ned och låta min son leka fritt medan jag sitter där avslappnat. Hur skulle de andra föräldrarna reagera?

Skulle det bli som rädslan för homosexuella på 80-talet?

Fantasin och dess möjliga utgångar fick mig att mysa hela vägen till barnmorskans kontor. Och under den minut som jag höll på med denna tankeexpedition undrade jag: Varför tänker jag så här? Är det här ett symtom på min inneboende ondska? Är det från att jag gillar historier? Är det båda?

Någon sa att CS Lewis tydligen gjorde ett tankeexperiment om vad som skulle hända om man fick en elstöt varje gång man tänker dumt / syndigt. Jag undrar om jag skulle få elstötar, eller om elen skulle komma i en jämn ström bara?

Hur är det för er. Skulle det komma stötar då och då, eller skulle det komma i en jämn ström?

Bibeln · Illustrationer · Kristendom

Om kön är en illusion så vore ett könlöst språk välkommet

Idag vill jag skriva och tipsa om en text i tidningen Dagen av Hanna Cajdert som jag tycker är både bra och viktig.

Vi lever i väldigt förvirrade tider. Gud har gett oss fasta referenspunkter att utgå från men det är ganska ofta som vi frestas till att överge dem och i stället följa en föränderlig och böljande bild av både människan och världen, där Guds gränser och ordning inte ges utrymme utan gränserna och ordningarna flyttas från Gud till vad människor tycker känns rätt i tiden. Det är ohållbart och felaktighet brukar i regel kroka i felaktighet till hela bygget rasar. En sådan felaktighet som fått stor framgång i vår kultur är synen på kön och vad som definierar en kvinna respektive man.

Texten tar avstamp i Vårdguiden 1177s välmenande men yra försök till inkludering genom att ta bort orden kvinna, man, pojke och flicka från sin information.

”Om kön verkligen vore en illusion så vore ett könlöst språk välkommet. Men om sanningen är att kön faktiskt är en påtaglig oföränderlig verklighet – då kommer den här ordleken inte leda till ökad frihet utan till ökad förvirring”

Hanna Cajdert, ni hittar hela texten <här>

Att acceptera, förespråka och försöka tillämpa flytande könsdefinitioner är nog ungefär… som att kasta sig ut över ett publikhav och låta tusentals händer bestämma varthän man ska. Många musikfestivaler tillåter inte så kallad crowdsurfning då det anses osäkert – dels för den som hoppar och men också för de som befinner sig i publiken, då tilltaget kan skapa svår oordning och kaos.

Jag har själv identifierat mig som ickebinär i 30 år. Fast, jag kallar det helst för könsförvirrad. Jag gjorde det innan jag visste att det fanns ord för det. Jag vet att den här typen av känslor sitter djupt. Djupa känslor har dock, tack och lov, inte alltid rätt bara för att de sitter djupt.

Jag har skrivit mer om det i inläggen “Nu gläds jag över att jag är kvinna” och “Könsförvirring, uppfostran och hur jag hittade hem i min egna kropp“.

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Vittnesmål om Jesus

Depressionen är bland det bästa som hänt mig

Jag fick en kommentar på inlägget “Varför blev jag av med min depression medan andra inte blir det?” från en person som lidit av depression sen han var barn. Här är en del av hans kommentar:

(…) “Jag tänkte att det var grymt, jag var inte arg på Gud, och inte mig själv heller. Men det var förlamande. Och fruktansvärt plågsamt. Ljuset som försvann, ångesten som kom krypande. Men hade jag velat vara utan den? Jag skulle inte säga ”ja” alltför snabbt.” (…)

Jag känner samma. Jag kan ärligt säga att den nöd jag kände och som jag levde med och som växte till jag var 30, det ser jag som en av de finaste gåvor jag fått.

Var hade jag varit utan den?

Ska jag fantisera fritt så tror jag att jag hade varit komiker och gjort underhållning i någon av de stora kanalerna. Det låter pompöst men jag tror att det hade varit mycket möjligt om jag inte hade haft mina problem, för jag har det i mig (till och med fortfarande, nånstans). Det låter kanske osannolikt för er som just hittat min blogg men jag rörde mig i de kretsarna och jag har varit på intervju med tv- och mediefolk mer än en gång.

Jag tror att jag kan ha haft en ganska framgångsrik karriär om jag hade haft sinnesstyrkan för det.
Men jag hade antagligen inte haft det jag har idag. Jag hade inte sökt efter det jag har idag och jag hade inte förstått att jag behöver det.

Kanske hade jag kunnat nå tusen och åter tusen om jag hade varit stark och fortsatt spikrakt på den bana jag var på. Men vad hade jag nått människor med?
Det är bättre om jag når hundra, eller tio, eller bara en enda person på den bana som jag är på nu.

Jag tror jag gör större nytta nu om jag så bara lyckas krafsa nån förbigående på hälen som en hund.

Sonja tog sina bloggläsare åt sidan och sa: Bilden föreställer nån som kommit in på min blogg och avskytt vad den läst.

Det jag har nu är långt mer värt än något annat.

Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt som han äger och köper den.

(Jesus) Matteusevangeliet 13:44-46

“Men allt som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.”

(Paulus) Filipperbrevet 3:7-8

Allmänt · Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom

Jesus halvhjärtade (?) vatten till vin-mirakel

Ni som inte läser Bibeln så mycket, visste ni att Jesus gör vatten till vin-miraklet ganska besvärat? Jag blev ganska förvånad när jag läste det för första gången.

Det är hans mamma som är på honom om att vinet är slut och han säger då till henne “Kvinna, vad har vi med det att göra?”. Han verkar alltså inte ha så stor lust att fixa vin till festen. Men säkert sitter Jesu mor och stöter honom med armbågen i smyg och ger vassa blickar och så gör han sitt berömda vinmirakel med en kanske inte helt hundraprocentig iver.

Så här står det

‘På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet.

När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: “De har inget vin.”
Jesus svarade: “Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit.”

jesusfixarvinnu

Hans mor sade till tjänarna: “Gör vad han än säger till er.”
Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var.
Jesus sade: “Fyll krukorna med vatten!”
Och de fyllde dem ända till brädden.
Sedan sade han: “Ös nu upp och bär in det till värden.”
Och de gjorde det. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det.

Värden kallade därför på brudgummen och sade: “Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu.”
Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. ‘ Johannesevangeliet 2:1-11 


Varför skulle Jesus vara motsträvig?

Han säger att han inte gör nånting som hans Fader inte sagt åt honom att göra.
“Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. ” (Joh 5:30)

Vad tror ni? Gjorde han ivrigt vatten till vin, eller höll han kanske handen för tinningen och suckade åt sin mor till han hörde Faderns röst säga något i stil med “gör som din mor säger”?
Varför säger han att hans stund ännu inte kommit? Är det för att det tar emot? Kan det vara så att han visste att han skulle träda fram en dag, och att han visste vad som skulle krävas av honom för seger?
Vi vet att han svettades blod av ångest kvällen innan kränkningarna, tortyren och korsfästelsen, och att han bad om möjligheten att slippa (“Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: “Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”  Matt 26:39).

Var han helt enkelt vemodig? Jag vet inte. Jag bara tänker.

Men en sak vet jag: det är ingen dum Frälsare vi har. Han är mänsklig, varm och nära. Men ändå så stor. Och han hör dig om du talar med honom nu. Just saying.