Barn · Bebis<3 · Bilder · Familjeliv · Gravid

Jag har fött barn!

På senaste tiden har jag varit upptagen med att vara rund och tjock och helt orkeslös. Hjärnan har varit mos (och det är den än).
Men så i lördags eftermiddag började värkarna dra igång och på söndag morgon (6 mars) föddes han. Slajmig, söt, varm och underbar.

Förlossningen gick jättebra och jag är glad över hur bra det blev. Senast blev det akut snitt och även fast jag är väldigt glad över den förlossningen också (vi båda överlevde och jag läkte ihop, vad mer kan man begära) så var det traumatiskt och krävde bearbetning efteråt.

Men denna gång hängde jag med i förlossningens alla faser, krystandet gick som på räls och när tiden var mogen så fick jag själv ta tag i honom och lyfta upp honom på mig. Att se och känna och stryka på honom, höra honom skrika, det var som att få smaka på evigheten för en stund.

Nu håller jag på att läka ihop och amningen är i det där skedet när det går från att vara en smärtsam blödande varböld till att bli härligt och mysigt. Familjen håller på att anpassa sig för fullt.

Bebis<3 · Bilder · på Sonja

Kollar bebisbilder

Idag har lillen varit sjuk och trots att solen strålat från himlavalvet så har vi varit inne, då han hostar och rosslar värre än ett gammalt danskt medium på nån kanal 5-snedfyllesatsning.

Har kollat på bebisbilder från 2018. Titta här

Eller här:

Han föddes med akut kejsarsnitt och efter det hade jag väldigt ont i ryggen så jag klarade knappt att bära honom. Det gjorde ont även när jag bar honom i sele, så jag kunde tyvärr inte använda den så mycket som jag hade velat (jag hade ont i ryggen länge). Selen köpte jag när jag var i v12 och jag längtade hela graviditeten efter att få använda den. Nu är den såld sedan länge till nån annan lyckans ost.

Rolig fakta:
Min tanke första gången jag såg honom, direkt efter kejsarsnittet, var: “men han är ju brun!”. Det är sant, pojken var helt oboy-brun! Efter en stund antog han dock en mer förklarlig pilsnerkorvaktig färg.

Hans första sommar råkade vara den hetaste i mannaminne och den här bilden är från vår semester genom Stockholm (vi var även i Norrland), här två månader gammal. Han är så lik sig! Han ser ju precis ut så här fortfarande, rynkar näsan likadant!

Jag mådde bra hela graviditeten, det enda problemet var att det var väldigt trångt i magen och jag fick ofta andnöd och flimmer framför ögonen. Och han sparkade alltid på mina revben med sina ninjamästarfötter.

Rolig fakta:
Direkt efter snittet frågade personalen mig om jag ville ha honom lagd över mitt bröst så jag kunde hålla om honom. Jag sa nej, för jag visste att min mage fortfarande var öppen (fruktansvärt), och jag kände mig inte helt 100% trygg att han inte skulle kunna komma åt och ninjakicka mig rätt in i tarmarna om de la honom på mig.

Idag ligger mitt maginnehåll antagligen i någorlunda i ordning tack vare det beslutet. Men de där timmarna av väntan innan jag fick hålla om honom kändes väldigt långa.

Abort · Allmänt · Barn · Bebis<3 · Bilder · Jesus · Kristendom

Glad att jag inte längre går omkring och kallar ofödda barn för “klumpar med celler”

Förr var jag en av alla dessa människor som på ett robotlikt sätt kunde rapa fram att ofödda barn (aka cygots, embryos, foster) bara är “klumpar med celler”.

Idag vill jag bara uttrycka lättnad och tacksamhet för att jag inte längre är en person som gör så.

För det är inte bara ignorant, det är fullständigt ovärdigt.

Jag har fått mycket kritik för att jag har vänt åsikt om abort och det har bitvis varit tufft. Jag är, som jag har sagt många gånger, konflikträdd, och jag vill gärna välja medelvägar så ofta det går. Men mer och mer så blir lättnaden uppenbar för mig.

Jag bekänner mig till en Gud som värdesätter alla människoliv mycket högt, och jag tillhör ett folk som strävar efter ett liv i linje med Guds vilja. Och det här folket är bland de enda invånarna här i Sverige som ser de ofödda människoliven och värnar dem. Vi är bland de enda som ser dem som värdefulla i en kultur som utpräglat har vänt dem ryggen och stängt dörren till att ens erkänna deras mänsklighet.
I den här kulturen kallas dessa minsta och mest sårbara bland oss ofta för “klumpar med celler”. Tänk att få tillhöra denna uråldriga rörelse som vägrar att göra så.

Ja – vi är i underläge, och ja – vi får mycket skit för vårt ställningstagande. Vi blir anklagade för allt möjligt hemskt. Det är svårt och utmanande och ibland får man frågor som är omöjliga att besvara på ett enkelt sätt. Ibland gör det ont och ger ångest och man önskar att man bara kunde anpassa sina åsikter till det som ger minst motstånd. Vilket ändå skulle bli mycket svårt, för vissa saker kan inte bli osett när man väl sett dem.

Vi är på rätt väg. Jag lärde mig nyligen att de första kristna kallades för “De som tillhör Vägen”. Jag gillar det.

Och till dig som gjort abort och läser det här – jag är inte ute efter dig på något sätt. Jag vill att du ska må bra. Om du inte redan läkt från aborten eller aborterna, så önskar jag inget hellre än att du ska bli det. På efterenabort.se, som drivs av föreningen Livsval, så finns det hjälp att få om du själv skulle vilja. Om du har svårt att gå vidare så är du inte ensam och det finns hjälp att få. En del söker hjälp först tiotals år efteråt. Kan även tillägga att jag inte har något att göra med det arbetet, så känner vi varandra privat så ska du veta att jag aldrig får reda på vilka som tar kontakt med dem. Det är strikt konfidentiellt.

IMG_6403

Bilden är solblekt och otydlig. Men här såg jag min nu 12-åriga son för första gången. Min blindtarm hade spruckit, jag hade blod i buken, men mitt i all smärta och rädslan jag kände så tickade tydligt ett litet litet hjärta. Ett hjärta som fortfarande slår. Jag var i graviditetsvecka 8. En del kallar detta för en klump med celler. Det är ovärdigt.

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv

En av de största dagarna i mitt liv: parkeringen

6CE3B89F-7083-459C-ADD8-4503EA513FBF

Här är en av Kungälvs finaste platser. Kungälv är i överlag rätt fult tyvärr, jag misstänker att vi saknar stadsarkitekt, men på den här platsen är det fint. Och bakom krönet av kyrkan där, har jag ett av mitt livs starkaste minnen av en av mitt livs största dagar. Vill ni höra?

En av de största dagarna

Året var 2005, jag hade precis fyllt 20 år och jag och Joakim bodde i Göteborg men jag gick skola i Kungälv uppe på berget (som ej syns i bild). Joakim hade dagen före fått anställning på Volvo, men han hade inte hunnit börja än så han var hemma. Det var en vanlig dag men på morgonen slog tanken mig att jag kanske var gravid. Jag åkte ändå till skolan, men eftersom jag inte kunde koncentrera mig så ringde jag till Joakim och bad honom hämta mig på parkeringen som syns bakom krönet på kyrkan.

Den korta stund som jag stod på parkeringen och väntade på att han skulle komma med vår knallrosa Volvo 142 (vi hade målat den själva) har etsat sig fast stenhårt. Jag kan inte närma mig den där parkeringen utan att påminnas om den dagen.

Vi åkte till apoteket och köpte ett graviditetstestet. Svaret på graviditetstestet kan vi se här.

1174636_10151636179702001_2037983004_n

^ Och här ^

 

Allmänt · Bilder · Familjeliv · på Sonja · Vardag

Gravid i v24 #förraåret

Det har gått nästan exakt ett år sen jag tog den här bilden (16 dec 2017):

1513457268371.jpg

Och än har jag inte kommit in i det stadiet att jag saknar att vara gravid. Än kan jag inte se gravidbilder och längta tillbaka.

Men en sak har jag tänkt på, och det är att jag kan se bebisar och bli bebissugen. Ja min egna bebis inräknad. Jag kan se honom och ba “mnååh om man inte skulle ta och skaffa en sån!”. Bara för att med stor glädje komma på att han är min.

Jag önskar att ni kunde se honom efter att han har sovit tupplur och kikar upp från sängen med rödrosiga kinder och spanar om det inte ska komma nån snart och krama honom. Så fort ögonen möts så ser han (för det mesta) så himla glad ut. Det är en sån där känsla man till och med önskar sin värsta fiende.

Nä graviditet har jag inget sug efter. Känner noll saknad, jag var så trött och slapp förra året vid den här tiden så det var inte klokt. Jag låg mest och sov. Men en bebis i si sådär sjumånadersåldern, det är jag extremt sugen på. Jag lever med andra ord drömmen.

when-you-ask-someone-how-they-are-doing-and-they-respond-living-the-dream-wZSNB.jpg

Nu ska jag gå och hämta ut några begagnade täckbyxor som jag har köpt inför norrlandsresan. Jag är så glad över att jag har lyckats ha viss framförhållning den här gången. Jag har liksom tänkt ut vissa saker i förväg så att inte allt ska komma som en tsunami dan innan. Är sjukt nöjd.