Hej!
Idag är jag på rätt dåligt humör känner jag. När i hela friden ska jag föda detta barn!?? Jag är på BF+12 och även fast jag tror att min verkliga BF låg närmare 20 april så är det fasligt vad långsamt det här känns.
Ifall jag hade velat hade jag kunnat få igångsättning i morgon fredag men jag valde att säga nej och nöjer mig med en “överburenhetskontroll”. Det ångrar jag inte ett dugg för jag vill helst inte bli igångsatt. Jag är envis på den punkten.
MEN ÄNDÅ!!!!
Det är nästan som att jag önskar att jag var en hund så att jag kunde gläfsa och morra och bita efter händer som försöker klappa mig. Tänk vad skönt att bara få bita efter nån hand just nu!
Dom ba “den här hunden har nog rabies” — “nä hon är bara dräktig, så därför bör vi inte avliva henne”.
Jag: GRRMRMRMMRRMMRRMRAGGAGGAGG
Åh det hade varit så skönt!
Här är en bild från i söndags från nån skreva på Ragnhildsholmen. Det är så man gör i Kungälv när man inte har nåt bättre för sig – man uppsöker nån gammal ruin och sätter sig där och sen tänker man tillbaka på det som väl spenderad tid.
Det här är ifrån i lördags när det var folkfest i fästningsparken i Kungälv (Bohus fästning är vår mest kända ruin). Det trampade omkring massa 1700-talssoldater i takt överallt och helt plötsligt började de skjuta på varann med kanoner. Förmodligen fanns det nån dramaturgi i det hela men det enda jag såg var rök och eld och en massa hästar och det dög bra för mig. Det fick tiden att gå.
Jag har till och med virkat klart den där sablarns babyfilten.
Två av mina familjemedlemmar droppade nämligen teorin “tänk om du inte föder förrän filten är klar??”. Jag tror inte ett dugg på sånt, sådana påståenden angränsar till värdelös skrock! Men efter att de sagt så några gånger, oberoende av varann, så virkade jag klart filten trots att det var svintråkigt. Jag menar – klar måste den ju bli hur som. Och mycket riktigt – värkarna satte inte igång bara för att sista tråden blivit fäst. Det verkar som att vare sig detta barn, min kropp eller Gud Fader i himlen bryr sig om huruvida den här filten är klar eller inte när det kommer till att sätta igång förlossningsvärkar. Can’t blame them. Dock är jag övertygad om att de alla gillar/kommer att gilla filten.
Det är i alla fall fler än vanligt som har sagt att jag ser så pigg ut på sistone. Och konstigt nog så stämmer det och är helt sant – jag är mer pigg nu än på länge. Jag tror att det har att göra med att jag är ledig från jobbet och kan sitta i soffan och äta orimligt mycket kinapuffar.
Jag har nämligen två megacravings just nu.
- Bubbelvatten/vanligt vatten. Jag dricker litervis. Och nej jag har inte fått graviditetsdiabetes eller nåt annat – jag är egentligen inte ens törstig. Jag bara älskar smaken av kallt vatten (jag dricker det med is, massvis med is). Det är så gott så det är inte klokt. Vatten är en av Guds bästa skapelser.
- Kinapuffar. Jag har ätit två påsar bara idag.
Bonuscraving: Kött. Jag vill äta rejält kött! I vanliga fall är jag en “denniskorvstjej” som inte bryr mig om “köttet” jag äter innehåller 98% slaggprodukter och vetemjöl. Ja jag bryr mig egentligen inte om det jag äter ens innehåller kött över huvud taget. Men nu vill jag ha 100% kött och rejäla välgjorda sallader med avokado.
Ja jag känner mig just nu rasande i kroppen. En rasande köttätare. Jag önskar att jag kunde starta förlossningen på ren viljekraft. Men den startar när den startar, “Guds timing” som det heter. Nu ska jag dra med mig 12-åringen och hunden och gå ut på promenad. Hunden är otroligt söt (även om hon börjar se ut som nån som som tycker att “gräs borde legaliseras”) och 12-åringen har alltid intressanta saker att säga så det kommer nog att muntra upp mig.
Hörs!
Hej hej.