10-tals liter med spackel

februari 19, 2019 SonjaLeave a comment

Så hur har det gått idag då?

Jo väggen är uppenbart sned så det finns ingen som säger något annat än att det har blivit fel och att något bör göras. Frågan är hur det ska göras. The builder overlord eller vad det heter sa att de kanske kan picka loss kaklet på väggen och spackla väggen rak. Spackla väggen rak? Med 100 liter spackel då eller? Jag har inte gått på nån byggnadshögskola men är det verkligen en lösning som skiner av hög kvalitet?

Min man har sagt att jag ska sluta att tänka på detta så tar han hand om alltsamman. Jag ska slappna av och ägna mig åt annat. Grejen är bara att Joakim är uppvuxen i ett hem som var två hus som de limmat ihop, där det var minusgrader vid golvet vilket åtgärdades med en värmefläktpropeller, det hängde kablar längs väggarna i förlängningssladdar och man kunde inte duscha om man inte tog slangen från tvättmaskinen och pluggade fast den på duschkabinen och vice versa. Det jag försöker säga är att provisoriska lösningar var hans hems alpha och omega och jag är helt enkelt rädd för att hans smärttröskel när det kommer till halvdana åtgärder är något högre än min smärttröskel.

Samtidigt har han visat flertalet gånger under våra 17 år av nära bekantskap att han har en viss känsla för kvalitet. Så jag har ändå beslutat att lita på honom i ärendet till 62%, förmodligen mer.

Det känns i alla fall helt okej nu. Tack för böner!

Jag och Stig har stått och glott på hönor och undulater idag. Har jag sagt att jag älskar undulater? Det gör jag. Det är ett favoritdjur av rang. Undulater är fantastiska på alla sätt. De är vackra, intelligenta, sköna, kvittrar snyggt, listan är lång.

Hoppas ni alla har det bra!

Allmänt · Bilder · Familjeliv

Nånting har gått snett

februari 18, 2019 SonjaLeave a comment

Igår kom maken och de stora barnen hem till lägenheten igen och först kom det glädjande beskedet att det nästan är klart. Allt är kaklat och det är bara smådetaljer som ser ut att fattas. Kändes så skönt att se bilderna. Snart är målet nått och vi kan komma hem.

Sen ser min man att en vägg är sned och att vi kanske inte kommer kunna möblera bra då hörnet inte är 90 graders vinkel och rakt. Grannen har rakt. Vi har inte rakt (så det är alltså hos oss som det har blivit fel).

Jag hade tänkt mig väggskåp över tvättmaskinen och lite sånt. Joakim säger att det kommer inte gå och föreslår andra möbleringar där man undviker att hänga nåt på väggen men jag känner bara nej nej nej.

Eventuellt kommer kaklet och fuktspärren måsta rivas och byggas om. Men vi vet inte än, vi måste höra från vilka det nu är vi ska höra från. Men jag kan inte acceptera ett renoverat badrum där vi inte kan möblera med väggskåp för att väggen är sned.

Och jag känner bara att luften gick ur mig. Jag känner mig utmattad. Jag vill hem. Jag vill ta hand om mina barn. Jag vill tvätta deras kläder, laga deras mat och bråka med dem om att inte spela för mycket tv-spel. Jag vill städa och dammsuga mitt egna hem, ha min egna ordning på mitt sätt. Jag vill inte ha alla mina grejer utspridda och i en väska. Känner mig mer och mer stressad men tänkte att en vecka till får väl gå.

Ni får gärna be för oss. Jag ser bara det jobbiga och är stressad och ledsen. Har inte bott hemma på snart två månader och barnen som går skola måste bo i det där kaoset. De sover alla tre i vår 160-säng, med prylar och golvpapp och plast överallt. Jag hoppas att det med väggen kommer att gå och lösa på ett bra och snabbt sätt.

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv

Nu är vi separerade igen

februari 17, 2019 SonjaLeave a comment

Jag och Stig har inte sovit en natt hemma sen 22 december, och efter en vecka med barnen och en helg med maken så har de vänt tillbaka hem till Kungälv och jag och minsta är kvar i Falkenberg hos svärmor minst en vecka till.

Stambytet fortsätter.

Och det är så tomt utan resten av min familj.

Det är inte naturligt för en mamma att vara ifrån sina barn så här, att ha familjen uppdelad och splittrad. Jag förstår inte hur jag gjorde förr när jag var ifrån dem varannan vecka. Så fruktansvärt. Tack gode Gud att han förde ihop mig och Joakim igen och helade familjen så att vi kan vara tillsammans.

Om fem dagar ska vi ses igen och jag räknar timmarna.

Betraktelser · Bilder · Vardag

Katastrof på tryggt avstånd

februari 16, 2019 SonjaLeave a comment

Visste ni att ordet “apokalyps” betyder “avslöjande”/”avtäckande”, och att det innebär att något uppenbaras?

Det är åtminstone inte vad jag tänker på när jag hör ordet apokalyps. Jag tänker på en katastrof som utplånar jorden. Så det kan ju vara tryggt att komma ihåg när folk börjar skrika att apokalypsen är nära. “Vad skönt, en uppenbarelse är nära”, kan man då säga och fortsätta vika tvätt.

Det var i alla fall lite katastrofvibbar i Falkenberg i veckan eftersom det var översvämning. Vattnet stod högt i Ätran, så högt att det översvämmat delar av gångvägen, och vattnet dundrade och brusade våldsamt.

Vilket vi inte lyckades fånga i den här bilden.

Och inte i den här bilden heller. Såg förresten en så himla sann text på Varbergs Museum om bland annat Ätran som jag måste dela med er.

Exakt!! Känner precis samma inför “Hisingen är Sveriges femte största ö”, har bloggat om det här. Södra Sverige är fint men kan vara så patetiskt ibland med sina försök att framstå som imponerande.

Det är i all fall en särskild känsla att se naturen vara våldsam och respektlös och lämna gränsdragningarna som vi har satt upp för den. Man fylls liksom med både beundran och fruktan.

Kyrkoliv

Församling i Falkenberg?

juni 25, 2016 Sonja10 Comments

Då och då så åker jag och familjen till Falkenberg över helgen och de helgerna så blir det ingen kyrka. Och det är tråkigt eftersom kyrkan brukar fylla på med välbehövlig andlig mat genom predikan och samtal och grejer.

Så jag undrar: finns det nån fin och bra församling i Falkenberg som jag kan besöka de helger som vi är där?

Jag vet att det finns en stor, maffig kyrka i centrum, men jag har blivit lite avskräckt från den eftersom jag inte har mycket för det högtravande och maffiga. Jag trivs bäst när det är enkelt och inte så mycket krimskrams runt omkring. Men kanske är den där kyrkan i centrum, sin maffiga byggnad till trots, enkel?

Ja ni förstår kanske hur jag menar. Jag tänker i alla fall att det måste finnas många kristna i Falkenberg så frågan är vart dessa tar vägen på söndagarna, och om jag kan komma och hälsa på nånstans de helger jag är där. Det vore nice!