Bibeln · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna

Drömde om upprycket, men det var inte som jag tänkt mig

En del tror att alla kristna en dag kommer att ryckas upp till Jesus i luften eller ja, till himlen. Det finns en del variationer kring denna bibeltolkning men vi lämnar det till nån annan gång för nu tänker jag skriva om min dröm.

I drömmen rycktes vi kristna upp, vilket kom som en förvåning i sig själv men en annan sak som jag inte hade väntat mig var att vi rycktes upp i lådor. Det var som att vi blev fraktade med Postnord upp till vår frälsare. Och där väntade var sitt hus åt oss.

‘ I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. ‘ Johannesevangeliet 14:2-3

Jag fick ett eget hus. Vanligt svenskt. Två rum och kök. Övriga familjen fick också var sitt, vi skulle inte bo tillsammans, vi skulle alla leva i singelhushåll. När jag gick omkring i huset ville jag inte vara otacksam, men jag kunde inte tänka annat än att detta verkligen var mediokert: Soffan såg redan insutten ut. Det låg lite damm på fönsterbrädet. Kanske behövde blommorna vattnas och var det inte ett odiskat glas som stod på diskbänken?

Försökte komma ihåg.. var i Bibeln kunde jag hitta information om att detta var den himmelska tillvaron? Jag kände inte igen mig. Och det första som dök upp för mig var “den som vill vara störst bland er skall vara allas tjänare”. Aha! Jag hade varit knappt någons tjänare på jorden. Jag hade velat men hade varit sävlig och bekväm. Därför räknades jag som minst och därför var mitt hus så blygsamt. Då förstod jag. Nej det var verkligen ett helt okej hus, mina mått mätt, hade aldrig haft råd med det om det legat på Hemnet.

‘ Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. ‘ Markusevangeliet 10:42-44

Allt kändes ganska normalt och jag hade till och med en dator och ett skrivbord. När jag öppnade datorn så såg jag att Jesus hade svarat på alla mina obesvarade mail åt mig. Jag blev så lättad, för jag har legat lite efter. “Ibland för att komma nära mig måste man börja med att tömma sin inkorg” hörde jag hans röst säga.

När Jesus till slut kom på hembesök till mig (detta var himlen, dags att möta vår Frälsare ansikte mot ansikte) så blev jag väldigt glad men började dessvärre bete mig bisarrt. Han satt på en stol vid bordet och i stället för att bara sätta mig mittemot så kastade jag mig under bordet och kramade hans hårlösa ben. Kände mig psykiskt störd men tröstade mig med att folk gjort betydligt mer bisarra utspel mot honom, och att han säkert hade överseende.

“Du har många frågor” sa han till mig, “och jag kan säga att eftersom vi har evigheten på oss, så är det här bara början på allt som jag ska visa er”.

Det tyckte jag lät spännande och kul. Den grå vardagen singelboende i ett mediokert hem var alltså bara början av himmelrikets eviga äventyr. Perfekt, för jag hade varit lite orolig att himmelriket skulle vara för intensivt för mig.

Exempel på hur jag fått för mig att det kan vara intensivt:
‘ Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall. Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. ‘ (osv) Uppenbarelseboken 4:4-7

Sen vaknade jag av att 3-åringen ropade från sängen.

Ja, vad ska man säga. Jag älskar mina drömmar. Inte en tråkig stund. Och jag ser den så klart inte som profetiskt eller som att den har något högre budskap över huvud taget, haha, det var bara en vanlig dröm. Men kanske ändå att jag borde bli bättre på att svara på mina mail.

Abort · Betraktelser · Bilder · Jesus · Kristendom · Skärmdumpar

Tolkning av drömmen i föregående inlägg

Jag skrev om en dröm i föregående inlägg och jag fick ett mail med frågan om det kommer någon fortsättning på det, för det var så mörkt och slutade så abrupt.

Jag trodde att det var tydligt vad drömmen handlar om, eftersom det är så tydligt för mig. Men jag vet med mig att jag kan vara lite obegriplig ibland.

Drömmen handlar om vår kultur och vårt samhälle idag. Den handlar om hur offerträsk inte alls är något som tillhör en mörk historia, utan att offerträsk i allra högsta grad är aktiva än idag, mitt i våra städer, mitt i vår civilisation. Men i stället för eld och rök och sträva pålar så sker det i polerade miljöer med mjuka lakan och steriliserade instrument.

Genom abort offrar vi våra barn för lycka, välgång och hälsa. Det är ingenting som man riktigt ifrågasätter, utan man bara “vet” att tillgång till abort är något positivt, som öppnar dörren till ett fullare och rikare liv.

Detta tankesätt och denna livsstil blir även ett sätt att offra kvinnor på, för vi pressas in i en livsstil som inte är anpassad efter eller har respekt för vår biologi, våra kroppar, psyken och behov, utan det är vi som ska anpassa oss, vi som ska offra, vilket dödar oss, om än inte på ett lika direkt sätt.

När jag var liten och hörde om ättestupor där man gjorde sig av med äldre och sjuka så häpnade jag över barbariet.
Idag pratas det en hel del om aktiv dödshjälp eller assisterat självmord. Där är det främst äldre och sjuka som är i farozonen, men även andra, som handikappade. Hela tiden under parollen “i omsorg för livet”.

I stället för att offra för att få en god skörd, som man gjorde förr, så vill man idag offra för att “skörden ska räcka till”. Man har börjat prata om abort som ett effektivt sätt att stävja “klimatkrisen” men också som ett sätt att hjälpa folk från fattigdom och svält. Man har börjat se människor som “sopberg” och “co2-utsläpp”. Några människor mindre, innebär ett längre liv för resterande, så tänker i alla fall de som är riktigt illa tilltyglade av klimatpaniken (ni behöver hjälp). >Här< kan ni läsa ett tydligt exempel på när det har gått riktigt snett när det kommer till abort och miljöfrågan.

Allt det ovan nämnda sker under mantrat att man “bryr sig om livet”, att man “bryr sig om barnen”, “bryr sig om kvinnorna, “bryr sig om de sjuka och fattiga” och så vidare. De liv som tas, ses oftast inte som riktiga liv, utan man ser det som att om man offrar dem så får “riktiga liv” en chans att växa och nå sin potential, vad nu det är.

Offerträsken finns alltså kvar, men eftersom de har fått en fin och modern konstruktion utåt, så ser man det inte som offerträsk utan man ser det som ett städat och civiliserat medel till omsorg, framgång och hälsa, och ju snabbare och lättare tillgången är, desto bättre.

Var finns hoppet och vägen ut från det här?
Jag måste tyvärr säga att det här våldet och föraktet för svaghet, litenhet, lidande och beroende förmodligen kommer att fortsätta ända till tidens slut. Det enda man kan göra är att vända om och sluta delta i och bidra till det. Och vill man det så finns hjälp att få av ingen mindre än Gud själv. Och ja jag talar även, kanske till och med särskilt, till de som gjort en eller flera aborter själva. Ni är mer än välkomna till Honom, ni är eftersökta och efterlängtade. Gud sände inte den här kunskapen om livet till kristna för att ni som trampat snett ska bli hatade utan för att ni ska få veta att Gud sände sin son till död och uppståndelse för att han vill ha en relation med just såna som oss (såna som trampat snett). Abort är inte oförlåtligt.

Vill man lämna dödskulturen som ser döden som ett medel till frihet, lycka och hälsa, så finns det bara en sak att göra och det är att vända sig till givaren av sant liv, sann lycka och sann frihet. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jesus är svaret. Att vända bort från döden och i stället följa livet.

Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Hon svarade: “Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”
Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: “Mästaren är här och kallar på dig.”
– Joh 11:25-28

Men jag måste varna er: många, majoriteten rent utav, kommer tycka att du är helt dum i huvudet. De kommer att anse att du är en samhällsfara och ett vandrande hot mot andras lycka och välgång, när du plötsligt känner och uttrycker avsky mot abort. Abort är lite av en helig guldkalv bland de som (ovetandes) dyrkar den här världens gud. Så vill du följa Jesus, och vill du att han ska förvandla ditt hjärta och dina tankar, så får du buckle up och förbereda dig på att du kommer att bli avskydd av många, och inte bara av den här orsaken. Men jag måste säga att det är värt det. Det kan ta lite tid att vänja sig, men det är värt det. Sen kanske din uppgift blir en annan än just att prata om just det här.

“Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. ” – Jesus Joh 15:18

nyhedendom.jpg

 

Betraktelser · Bilder · Ockultism

De gjorde människooffer på lunchrasten

För några år sen hade jag en dröm som har hängt kvar. Jag drömde att jag befann mig på ett kontor med en chef/ledare (fast han gav egentligen intrycket av att vara en kung) som plötsligt blev väldigt upprörd på mig av någon anledning, och ville få fast mig. Jag förstod att mitt liv stod på spel så jag sprang iväg genom en korridor och tog en hiss för att komma undan.

Hissen stannade på en våning och jag sprang vidare, men förstod snart att jag befann mig i ett enormt och mörkt träsk. När jag sprang genom träsket så såg jag att där låg massvis, massvis med barn. Men inte bara barn, utan också äldre, kvinnor, och några andra.

De var döda.

mathieu-cheze-qfsKYUgW6ZY-unsplash.jpg

Någonstans i träsket, för det var ett stort träsk med gamla krokiga, mossiga träd, hörde jag rytmen från trummor. Jag såg fackelflammor fladdra på avstånd, och jag förstod att det pågick någon slags ritual längre bort, som människor stod och köade till på en lång rad genom träsket.

Jag tog mig genom träsket till slut, och ut från byggnaden. Där ute sken solen, människor var upptagna, och jag såg att byggnaden var en stor modern, rund och imponerande byggnad och den låg mitt i stan. Utanför pågick livet och stadstempot precis som vanligt, med shoppingcenter, cafébesök och kontorsarbete. Men mellan all vardagens bestyr insåg jag att kvinnor och män gick till den här fina byggnaden och gav blodoffer i hopp om att det skulle skänka lycka och välstånd. De gjorde det på ungefär samma sätt som man går till tandläkaren.

Jag vaknade, men tänkte ofta på drömmen. Jag tänkte på alla som jag sett döda i träsket, på nonchalansen och vardagligheten i allt runtomkring, och på hur en modern byggnad med en så ren och polerad yta kunde innehålla något så smutsigt och primitivt.

En dag när vi var på väg till Falkenberg så såg jag exakt byggnaden som jag sett i drömmen.

scacare.jpg

SCA håller på med skogsmaterial, men jag tror att det är irrelevant i sammanhanget vad SCA gör. Jag tror inte att de är skyldiga till att inhysa ett människoofferträsk vare sig bildligt eller bokstavligt. Det jag såg var det här.

care of life.jpg

“Care of life”. Det var precis det som byggnaden med träsket sade sig stå för i drömmen. Blodsoffren gjordes inte för att människor tyckte sig dyrka döden, utan de gjordes för att man sade sig bry sig om livet.

>Länk till tolkning av drömmen<

Allmänt · Bilder · Illustrationer

Stod inte ut med vad ringsignalen innebar för Norge

I morse när väckarklockan ringde så trodde jag av nån anledning i min sömndruckenhet att ringsignalen betydde att Norge ringde ut sitt folk till prostitution. Jag tyckte att det var helt sjukt. Jag blev så arg för det förfall och den stora sorg som denna signal innebar för hela Norges land. Jag tycker väldigt mycket om Norge och för varje gång jag hörde signalen (jag snoozade) blev jag argare och argare.  Kunde det inte bara sluta ringa nån gång!?!?

Sen väckte min man mig och alla norrmän som höll på att ringas ut till prostitution (vad detta innebar för dem exakt vet jag inte riktigt?) löstes upp. A new day was dawning.

Så idag tycker jag att vi kan vara lite extra tacksamma för att Norge fortfarande har sin olja.

tacknorge