Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna

Överlåtelsebön (lämna över äganderätten-bön)

Hej allihopa! Idag vill jag bara skriva ett meddelande för jag tror att det finns någon där ute som vill lära känna Kristus och få en relation med YHVH (alltså Bibelns Gud), men som av olika anledningar har blivit hindrad från att ta det där första viktiga steget. Vänta inte när du liks är så nära, totalt onödigt. Du behöver inte “rätta till dig” innan du tar steget. Du ska komma som du är.

Så här står det i Romarbrevet:

“Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst”

Så här står det i Johannesevangeliet 12:44-46

“Jesus ropade: ‘Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.'”

Välj att tro på Jesus. Välj att tro på att han har dött för dig, för att du ska kunna få del av samma liv som uppväckte honom från de döda. Du behöver inte förstå hur det går till, det kommer du få veta mer om på din resa tillsammans med honom, du behöver bara tro. Är du mogen för det, så kan du det, eftersom Gud förberett dig för den här stunden. Vänd dig till Jesus, be om förlåtelse för dina synder, och bekänn honom som frälsare och ge honom ditt liv.

Allt man ger till Jesus, det ger man också till den som sänt honom, och då kan han börja förvandla det och göra det nytt.

“Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit” 2 Kor 5:17

Det finns något som kallas för överlåtelsebön och använder man en synonym så kan man säga att det är en bön där man skriver över äganderätten för sitt liv till Jesus. Det är först när du frivilligt och uppriktigt har gett över äganderätten för ditt liv som han kan komma nära dig på riktigt. Uppriktighet är viktigt eftersom han inte tvingar sig på någon.

Här är förslag på hur du kan be en sådan bön, men kom ihåg att det här inte är någon magisk formel, utan bönen måste komma från en uppriktig vilja att ta emot den här gåvan, för det är en gåva. Känner du att det inte blir uppriktigt, formulera en bön själv, en bön som du verkligen kan stå för. Bönen måste innehålla tre viktiga moment

  1. Att du med din mun bekänner Jesus som din Herre och Frälsare (oavsett språk, så råkar du ha teckenspråk som språk, inga problem)
  2. Att du i ditt hjärta tror att Jesus är sänd från Gud, att han dog, och uppstod till liv igen till syndernas förlåtelse
  3. Att du ber om syndernas förlåtelse

Bönen nedan kan du se som inspiration. Du behöver inte uttrycka dig perfekt och det måste verkligen inte kännas “naturligt”, det gjorde det inte för mig, det hela var stelt till en början.

Kära Jesus,
Nu är jag redo. Jag väljer att tro och hoppas på dig, jag tror på att du är Bibelns Guds son som dog på korset för att jag ska kunna få evigt liv, och jag ger dig nu äganderätten över mitt liv för jag vill ha dig och jag vill ha den som sänt dig. Jesus, jag ber om förlåtelse för alla mina synder, både de synder jag vet och de synder som jag inte ens vet att de är synder än. Herre öppna mina ögon och öron för dig och lär mina ben att känna igen och villigt gå din väg så att jag aldrig går bort från dig igen. Låt din vilja ske, amen.

Om du genuint har bett bönen eller liknande fast med andra ord, så har du nu tagit ett steg i tro, rakt in i Guds famn. Grattis! Oavsett hur du känner, oavsett hur du upplever detta steg och dagarna som kommer, så ska du lita på att dina synder nu är förlåtna, och att du är ett barn till Gud. Du har nu en direktlinje öppen till Gud, så fortsätt be, bönerna löper direkt från ditt hjärta till Guds hjärta. Bjud aktivt in honom i dina tankar, och välkomna honom in där. Böner är inte bara det man säger när man knäpper händerna, utan hela ens tankeliv kan bli som en ständig fortlöpande kommunikation. Be för att få helige Ande. Han kallas även Hjälparen och gör skäl för sitt namn.

“När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig” Joh 15:26

Be Hjälparen att öppna Bibeln för dig så att du kan förstå vad du läser. Har du ingen Bibel, ordna en Bibel, och har du inte råd, hör av dig. En fysisk Bibel är i min mening det bästa, en Bibel att prassla med och ha i väskan, men det finns även Bibelappar att ladda ned gratis.

Nästa viktiga steg i tro är dopet. Så här står det i Bibeln om dopet: 

“Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva” Apg 2:38

“Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet” Rom 6:3

Genom dopet så dör man alltså från sig själv, och återuppstår i Kristus. Det är stort och viktigt.

Värt att tänka på är att dop inte behöver vara en ceremoni i en kyrka. I Bibeln lät folk sig bli spontandöpta i random vattenhål, som den Etiopiska hovmannen till exempel:

“När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: ‘se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?’ Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet, och Filippus döpte honom.”

Det viktiga är att det sker genom nedsänkning i vatten, i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, och att det sker med respekt. Man behöver inte ens ha en vit fotsid dräkt. Man kan ha vanliga kläder.

Är du barndöpt men har trott att dop betyder typ “namngivning” och om du inte är uppvuxen i ett hem där du fått lära dig om Jesus, och om du kanske inte heller är konfirmerad, och nu vill ta det här steget medvetet, tveka inte, gör det. Det är mitt råd. Men är du alldeles osäker – kommunicera med Gud, fråga honom och invänta svar. Tjata på honom nån gång då och då om han är långsam och du är ivrig.

Församling
En kristen gemenskap eller församling är viktig, där kan man lufta sina tankar och ställa frågor och få undervisning och hjälp med bön. När man gått över till Jesus kan man råka ut för krafter som vill dra en tillbaka till mörkret. Säg då högt vem du tror på, och vad han gjort. Det är inget att vara rädd för, men det är skönt och viktigt om man har någon som ber för och hjälper en. Hör av dig om du inte har nån aning om var du kan gå där du bor, eller skriv en kommentar på det här inlägget.

Många saker i den kristna tron är inte som man trodde att de var innan man tog emot Jesus.  Läs Bibeln, bjud in honom i dina tankar, be om beskydd. Han är inte bara en högtidsherre för särskilda tillfällen, skulle han inte finnas med mig när jag byter blöja eller torkar av bordet med en wettextrasa, så hade han inte varit en Gud som i sanning bryr sig om att vara närvarande i mitt liv, då grovt gissat 85% av mitt liv består av just dessa sysslor.

Finns mycket mer att säga, alldeles för mycket för ett blogginlägg. Din tro har frälst dig, gå i frid! Och kom ihåg att bara hör av dig eller kommentera om du undrar något. Jag har inte svar på allt men kanske på något.

Här har ni lite bilder för att göra inlägget lite mindre textigt.

frälstbibelordklassiskbibelbokpsaltaren 107:28-30thumbnail till facebook

 

Och kan du som läser det här absolut inte tro, och tycker att den här texten är fånig eller obegriplig, så vill jag bara säga att man kan faktiskt be om att få tro. Man kan be Gud att plocka bort ens tvivel. Visst det kräver ju en kommunikation det med men Im just saying.

“Ty detta budskap om korset är en dårskap för de som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” 1 Kor 1:18

Betraktelser · Bibeln · Bilder · Högtider · Jesus · Kristendom · Kristna · Kyrkoliv · på Sonja · Vittnesmål om Jesus

Vägen fram till dopet

25 augusti 2015 sa jag ja till Jesus. Det där vet ni ju.

Efter det fick jag Helige Ande som Gud delar ut till alla som tror på att han har sänt sin son till att rädda oss från att leva under den här världens dom. Jag hade ingen aning om att man kan leva under nån dom (även om det onekligen kändes som att jag gjorde det), och att man kunde få en ny Ande, men det fick jag ändå. Han flyttade in i tomrummet, fyllde det och förde mig hem till Gud.

En annan rolig sak var att jag i samband med det här fick en otroligt stark lust att sänkas ned i vatten. Jag tog mitt första bad i badkar på år och dag (jag gillar inte att bada badkar), och medan jag satt där och tänkte på att det nästan liknade ett dop så blev frågan rätt naturlig: behöver jag döpa mig även fast jag är barndöpt?

Jag hade fått Guds Ande och jag tänkte att kanske kan inte människor som är odöpta få honom. Om så är fallet så är ju saken löst. Så jag började söka svar i Bibeln. Men mycket snart fann jag att man kan få helige Ande innan man låtit sig döpas i vatten (Apg 10:45-48). Så då fick jag vända mig direkt till Gud och jag frågade: behöver jag döpas?

Fick inget svar.

Jag frågade igen: Behöver jag döpas?

Inget svar.

Jag lät en tid gå i väntan på svar men ingenting.

Då sa jag: Okej Gud, jag hör inget svar, då släpper jag det här för uppenbarligen är du ju nöjd (jag tycker att det är Guds ansvar att svara ordentligt på frågor man uppriktigt ställer till honom, särskilt om man söker i Bibeln men ändå inte blir klok).
Och jag sa till honom att om han tycker att jag ska bli döpt så får han säga till tydligt. För han vet att jag är rätt så trög. Och så kunde jag strunta i att fundera på hur jag skulle göra.

Så släppte jag hela saken och hörde inte heller något om det.

Men så en dag i höstas så upplevde jag hur Gud vände sitt ansikte till mig och log och sa tydligt och klart så där så att hela bröstkorgen vibrerar och orden nästan präntas in på insidan: Ska du inte säga ja?

Det är inte ofta jag hör honom tala på det sättet.

Och jag fattade inte hur jag skulle svara på den frågan, för jag har ju sagt ja till honom jättemånga gånger. Jag frågade honom hur han menade. Menade han tacka ja till någon särskild tjänst? Eller menade han nåt speciellt sätt att säga ja på? Nåt högtidligt? Nån form av “nu menar jag verkligen allvar med att jag vill följa dig”-ceremoni?

Och här kan man nog tycka att jag borde ha anat vad det handlade om men nej. Ni får komma ihåg att det hade gått tre år sen jag frågade Gud om dopet och jag tänkte inte i dopbanor över huvud taget.

cymbal.jpg

Jag fick inget direkt svar på en gång men visste att jag skulle få det.

Så blev det söndagsgudstjänst i den här församlingen som min man oväntat börjat dra med mig till, och den söndagen var det en inbjuden predikant, tror han kan ha varit stationerad i Afrika? Och det första predikanten gjorde innan han började med sin predikan, var att tala om dopet och vilken stor och viktig gåva det är att ta det steget. Jag tyckte att det var lite konstigt att han rev igång med det det första han gjorde, innan själva predikan riktigt börjat.

Jag kunde i alla fall inte lyssna vidare för jag var tvungen att gå och amma nere i källaren. Och när jag satt där i en gammal soffa med doptankar färska i sinnet och fortfarande insvept i angelägenheten att ta reda på hur jag skulle svara ja, så var det som att Gud åter vände ansiktet mot mig och log, och då rasslade det till i min rätt så tröga hjärna. Min man kom ned, jag berättade för honom, och han tog det som självklart att vi skulle göra det tillsammans.

Så tog det väl ungefär drygt ett halvår tills det slutligen blev av för vi är långsamma och ogillar att stå längst fram i kyrkan.

Jag är så glad för att jag fick välsignelsen att få ta det här beslutet medvetet och på grund av min egna längtan. Jag har sagt mitt ja nu, och nu känner jag liksom det där jaet på ett helt nytt sätt. Det har gett ett nytt djup till mitt första ja 2015.

Och jag måste säga att i mina ögon ser det faktiskt lite ut som att Gud dröjde med att säga nåt de här tre åren för att han tyckte att det här dopet var nånting som jag och min man skulle få ta emot tillsammans.

spara.jpg

Det här är min dopresa, och inte ett inlägg i dopdebatten. Dopet är en gåva och en glädje och jag tycker inte att det är konstigt om Gud delar ut den gåvan på lite olika sätt. 

Jag tycker att alla som är glada för och lever i sina dop ska fortsätta med det, och att alla som är tveksamma ska dela sin tveksamhet med Gud så att han kan möta er i det, för han vet vad varje enskild människa behöver.

Ha det bäst!

Bilder · Församlingsliv · Högtider · Jesus · Kyrkoliv

Ena barnet döptes och det var SÅ fint

I helgen lät ett av mina barn döpa sig och det var faktiskt bland det vackraste jag sett. Det hela skedde i havet i blåsten medan vågorna skummade mot land.

Vi samlades intill stranden, sjöng, bad, och så gick vår präst ut i vattnet med de två som skulle döpas och medan de gick där sprack himlen upp så att solen sken på dem.  “Det var som att himlen öppnade sig” som nån (som inte ens är kristen) sa.

dop i havet

Så ja, när till och med en ickekristen använder sådana ord då vet man att det är vackert.

Jag kan säga att jag är glad att jag inte lät döpa ungarna när de var spädbarn. Men mer än så säger jag inte för denna gång för jag vill absolut inte göra det här inlägget till nån dopsyns-diskussion  (jag orkar inte – dopsynsdiskussioner kan vara så fett jobbiga när de kommer oombett. På riktigt! Fett jobbiga! Slår vad om att flera kristna som läser detta förstår exakt vad jag menar…).

Hur som helst så var dopet bland det vackraste jag någonsin sett. Det var övernaturligt vackert.

IMG_3063

(Och om ni är nyfikna på vår församling så heter den Kastalakyrkan)