Jag fick en kommentar på inlägget “Varför blev jag av med min depression medan andra inte blir det?” från en person som lidit av depression sen han var barn. Här är en del av hans kommentar:
(…) “Jag tänkte att det var grymt, jag var inte arg på Gud, och inte mig själv heller. Men det var förlamande. Och fruktansvärt plågsamt. Ljuset som försvann, ångesten som kom krypande. Men hade jag velat vara utan den? Jag skulle inte säga ”ja” alltför snabbt.” (…)
Jag känner samma. Jag kan ärligt säga att den nöd jag kände och som jag levde med och som växte till jag var 30, det ser jag som en av de finaste gåvor jag fått.
Var hade jag varit utan den?
Ska jag fantisera fritt så tror jag att jag hade varit komiker och gjort underhållning i någon av de stora kanalerna. Det låter pompöst men jag tror att det hade varit mycket möjligt om jag inte hade haft mina problem, för jag har det i mig (till och med fortfarande, nånstans). Det låter kanske osannolikt för er som just hittat min blogg men jag rörde mig i de kretsarna och jag har varit på intervju med tv- och mediefolk mer än en gång.
Jag tror att jag kan ha haft en ganska framgångsrik karriär om jag hade haft sinnesstyrkan för det.
Men jag hade antagligen inte haft det jag har idag. Jag hade inte sökt efter det jag har idag och jag hade inte förstått att jag behöver det.
Kanske hade jag kunnat nå tusen och åter tusen om jag hade varit stark och fortsatt spikrakt på den bana jag var på. Men vad hade jag nått människor med?
Det är bättre om jag når hundra, eller tio, eller bara en enda person på den bana som jag är på nu.
Jag tror jag gör större nytta nu om jag så bara lyckas krafsa nån förbigående på hälen som en hund.
Det jag har nu är långt mer värt än något annat.
Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt som han äger och köper den.
(Jesus) Matteusevangeliet 13:44-46
“Men allt som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.”
(Paulus) Filipperbrevet 3:7-8
Förra året brukade jag cykla upp till en viss kyrkogård i princip varje dag. Jag cyklade dit, satte mig på en bänk och såg ut över gravarna, jag njöt av tystnaden och tänkte: “jag har mer gemensamt med de döda än vad jag har med de levande”. Sen så cyklade jag hem igen (fast det var inte bara därför som jag cyklade dit, det hade varit lite emo over the top, jag cyklade dit pga träning också).
