Abort · Bibelcitat · depression · Kristendom · Psykisk ohälsa

Synen på abort gjorde mig deprimerad

Jag led av depression från när jag var tonåring fram till att jag var trettio år gammal. Trettio år gammal bad jag till Jesus om hjälp och depressionen försvann mirakulöst från en dag till en annan. Sen dröjde det inte länge förrän jag började känna mycket stark avsmak mot abort.

Det tyckte många var fel, och de tyckte att jag genast skulle ändra tillbaka. Bli för abort igen. Prata nedlåtande och avhumaniserande om ofödda foster, för då är man En Fritänkande Kvinna. Återinföra ord som ”inte levande”, ”inte människor”, “cellklumpar” och “parasiter”, när jag talar om de minsta utav oss. “Hatar du kvinnor? Varför vill du att kvinnor ska dö?”

Många spekulerade att jag kanske gått och blivit medlem i en sekt. Hjärntvättad av en pastor! Det dessa personer inte tycks förstå är att depressionen, och synen på abort, var mycket intimt sammanlänkade.

Alla blev glada för mig när Jesus tog bort depressionen. Lite skumt det där med Jesus kanske, men okej. Färre blev glada när Jesus gjorde att jag fick ändrade tankar kring livet och människan.

Att jag blivit mot abort är inte en fristående idé som jag kan hänga av som en hatt. Tyckte jag att abort var rätt, så skulle man behöva ändra hela tankebygget. Om jag tyckte att abort var rätt, skulle jag behöva kunna säga “det spelar ingen roll om jag dött i fosterstadiet” eller “lidande skulle göra livet meningslöst”. Jag kan inte säga något av de där sakerna längre.

Jag läste nyligen att hebreiskan har samma ord för Barmhärtighet och Livmoder. Bara en sån sak. Gud är barmhärtig. Gud är livmoder (inlägg jag skrev långt innan jag hörde detta).

Min gamla tankevärld, den som gjorde mig deprimerad, byggde på relativitet och prestation. Den nya bygger på stabilitet och om styrka i det svaga. Den handlar om tro på Guds löften och det handlar om hopp på det som inte ännu syns.

“Ty Gud som sade: ‘Ljus skall lysa fram ur mörkret’, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss.” 2 Korinterbrevet 4:6-7

Jag kan inte gå tillbaka och bli för abort utan att samtidigt mista övertygelsen om Guds omsorg om de svaga och till synes menlösa. Att var och en är formad och skapt till en dold skatt, som förvaras i lerkärl. Med andra ord: jag skulle behöva mista övertygelsen om Guds omsorg om mig. För att jag åter igen skulle kunna förakta och nedvärdera människan när hon är som svagast och mest beroende av barmhärtighet, så skulle jag behöva förakta och nedvärdera mitt egna liv.

Det kan jag inte, och även om jag skulle kunna, varför i all världen skulle jag vilja.

Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. 1 Kor 1:27-29

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Vittnesmål om Jesus

Depressionen är bland det bästa som hänt mig

Jag fick en kommentar på inlägget “Varför blev jag av med min depression medan andra inte blir det?” från en person som lidit av depression sen han var barn. Här är en del av hans kommentar:

(…) “Jag tänkte att det var grymt, jag var inte arg på Gud, och inte mig själv heller. Men det var förlamande. Och fruktansvärt plågsamt. Ljuset som försvann, ångesten som kom krypande. Men hade jag velat vara utan den? Jag skulle inte säga ”ja” alltför snabbt.” (…)

Jag känner samma. Jag kan ärligt säga att den nöd jag kände och som jag levde med och som växte till jag var 30, det ser jag som en av de finaste gåvor jag fått.

Var hade jag varit utan den?

Ska jag fantisera fritt så tror jag att jag hade varit komiker och gjort underhållning i någon av de stora kanalerna. Det låter pompöst men jag tror att det hade varit mycket möjligt om jag inte hade haft mina problem, för jag har det i mig (till och med fortfarande, nånstans). Det låter kanske osannolikt för er som just hittat min blogg men jag rörde mig i de kretsarna och jag har varit på intervju med tv- och mediefolk mer än en gång.

Jag tror att jag kan ha haft en ganska framgångsrik karriär om jag hade haft sinnesstyrkan för det.
Men jag hade antagligen inte haft det jag har idag. Jag hade inte sökt efter det jag har idag och jag hade inte förstått att jag behöver det.

Kanske hade jag kunnat nå tusen och åter tusen om jag hade varit stark och fortsatt spikrakt på den bana jag var på. Men vad hade jag nått människor med?
Det är bättre om jag når hundra, eller tio, eller bara en enda person på den bana som jag är på nu.

Jag tror jag gör större nytta nu om jag så bara lyckas krafsa nån förbigående på hälen som en hund.

Sonja tog sina bloggläsare åt sidan och sa: Bilden föreställer nån som kommit in på min blogg och avskytt vad den läst.

Det jag har nu är långt mer värt än något annat.

Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt som han äger och köper den.

(Jesus) Matteusevangeliet 13:44-46

“Men allt som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.”

(Paulus) Filipperbrevet 3:7-8

Bibelcitat · Bilder · Jesus · Kristendom · Psykisk ohälsa · Skärmdumpar

Blogginlägg för ett år sen: “Livet skrämmer mig mer än döden”

Det här inlägget skrev jag för precis ett år sen.

 

rädd för livet

Tänk om jag hade vetat allt underbart som jag snart skulle få se.

Tänk om jag hade vetat hur jag om mindre än tre månader skulle få svar på alla mina frågor, på varför vi måste göra så konstiga saker för att överleva, och varför världen är så fylld med konstiga känslor och relationer och varför jag inte kunde hitta någon trygghet i mig själv eller omgivningen.

Tänk om jag vetat att jag snart skulle få leva med den som är stilla, den som aldrig förändras. Att jag skulle få förstå meningen med livet.

Jag vet att det finns de som följer min blogg som tycker att det här som hänt mig är konstigt, att jag blivit galen. Men ni som tycker det fattar inte. Jag var galen förut. Nu är jag inte galen.

Tack Jesus säger jag bara. Han är verkligen bäst och jag älskar honom såå så mycket!

bibelord

Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Jesus · Kristendom · Psykisk ohälsa · Vardag

Jag kände mig mer död än levande

peak cykelFörra året brukade jag cykla upp till en viss kyrkogård i princip varje dag. Jag cyklade dit, satte mig på en bänk och såg ut över gravarna, jag njöt av tystnaden och tänkte: “jag har mer gemensamt med de döda än vad jag har med de levande”. Sen så cyklade jag hem igen (fast det var inte bara därför som jag cyklade dit, det hade varit lite emo over the top,  jag cyklade dit pga träning också).

cykel

Jag kände mig som en grå massa som slafsade sig fram i segt slem. Eller som att jag försökte simma genom ett stort hav med tyngder runt benen.

Livet kändes mer som en belastning än som en välsignelse och jag såg med viss avund på människorna som låg i sina gravar helt döda. Tänk att inte bara känna sig så gott som död, utan även få njuta av fördelarna med att vara död på riktigt?

Jag kan säga att jag längtade egentligen inte alls efter att dö. Egentligen längtade jag bara efter att få lite vila och ro men jag hade börjat få det svårare och svårare att se hur det skulle kunna ske i livet, för jag hade försökt så många taktiker som misslyckats.

Sen hände ju det här också (det har ingenting att göra med det jag skriver om nu men visst var det mysko):

peak cykel

Nu har det i alla fall blivit vår i Kungälv och jag har börjat cykla upp till den där kyrkogården igen. Och det var när jag såg ut över gravarna som jag påmindes om hur jag brukade tänka förra året när jag var där.

Så sorgligt ändå. Att sitta och känna mer gemenskap med döda och begravda än med levande. Jag var livrädd för levande människor. Men döda var ju harmlösa.  Jag var verkligen trött när jag hade börjat undra om det finns något mer än att med nöd och näppe kämpa sig genom dagarna.

Men så där känner jag inte nu. Jag älskar fortfarande kyrkogårdar känner jag, de är fina på sitt sätt, men jag är knappast avundsjuk på de som ligger begravda där. Jag längtar inte ett dugg efter döden utan ser fram emot evigheten.

Och det var så enkelt!

Allt jag behövde göra var att be till Jesus att ta hand om mig och all min skit.

psaltaren 107:28-30

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna poängtera tillräckligt tydligt hur bra Jesus är?

Tvärt emot vad jag hade börjat tro så behöver man ju faktiskt inte dö för att få vila. Det man behöver är livet, vägen och sanningen. Det man behöver är some piece of dat Jesus Christ.

Och det är ju inte som att allt har känts konstant bra och lugnt sen jag valde att ropa på honom för första gången den där dagen i augusti förra året. Utan han räddar mig gång på gång. Gång på gång på gång. Och han gör det på det ljuvaste vis.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=dy9nwe9_xzw]

Tack Jesus för att du finns hos mig i varje andetag. Tack för att du tar emot mig när jag faller, att du bär mig genom stormen, stärker mig och bygger upp, formar och helar mig. Tack för att du är min klippa och min styrka. Amen. 


Återkom gärna i morgon! Ska försöka svara på en som ville veta mer i detalj hur det gick till när jag blev frälst.

/Sonja

Uppdaterat: Här kan du om hur jag blev frälst (och hur du kan bli det om du inte redan är det).