Igår drog jag med familjen på en HÄRLIG och SKÖN liten rundtur i Ölands Trollskogen på den nordöstra kusten inte långt härifrån. Det är ett jättefint naturområde som man bara måste besöka när man är på Öland. 

Men tror ni att min familj förstod det? Nej. “Hur långt är det kvar?”, “när får vi sluta gå?” “Jag vill tillbaka till bilen!”, “JAG STÅR INTE UT”. 

Min dotter klagade på mygg till och med vilket måste betyda att hon drog till sig den ENDA myggan på hela Öland. 

Vad är det för stadsbarn som jag har närt vid min barm? Vad tror de att man har sina ben till, om inte att gå i skogen?

Min make är inte så mycket bättre han heller. Enda sen vi blev ihop för 14 år sen har jag fått ta honom i handen och DRA ut honom ur huset. Minns en gång när vi var ute och gick i Storuman som nykära och en kille kom körande med sin gamla Volvo, stannade bredvid oss, vevade ned rutan och ba “men vad GÖR du? Är bilen din trasig????”. Han hade aldrig sett min man göra något liknande och det var då hela bygden med kranskommuner förstod att det måste röra sig om äkta kärlek. 

Och eftersom min man har lärt sig hur livet med mig är så har han slutat att gnälla 1 av 5 gånger som jag drar med honom ut i friska luften. Ibland kan jag till och med tro att han uppskattar det (fast det gör han inte). 

Jag är i alla fall glad för att de gillar att tälta. För det gör de. De är väldigt bra på att tälta också och har inte klagat ens i värsta åskskuren. Bara positivt har jag hört hittills och vi har varit ute i fem nätter med blandat väder. Halleluja! 

Så det är jag väldigt glad över och det är en glädje jag vördar ömt i mitt hjärta. 

Här på en stig i trollskogen. Luften var sval, skuggorna var stabila, PERFEKT för promenad. 

Det fanns runda stenar i miljonantal där. Det var svårt att välja. Valde till sist en grå som såg ut som en tvål. 

Här är en ca 900 år gammal ek. Barnen var helt ointresserade och det kan jag inte förstå. 900-åriga gamla trän är inget man möter på daglig basis. Det är bäst att passa på å njuta när man möter ett!

Uppsköljt på land låg ett gammalt båtvrak från början av 1900-talet. När jag poserade framför vraket hade jag av nån anledning Dressman-reklam i tankarna. Var nästan så jag kunde höra en allvarlig röst säga “grattis TROLLSKOGEN, nu kan ni köpa skjortor från Bautistini för bara 599 kronor”. Nu när jag ser bilderna vet jag inte vad det liknar, men jag är glad att vraket framträder tydligt i bakgrunden. 

Jag frågade barnen varför de tröttnar så lätt på högar med ruttnande trä, det är ju jättekul att se tycker jag. “Det tycker du för att du själv är en hög med ruttnande trä” fick jag som svar. Jag hade påmint dem om budordet att hedra sin mor och sin far om uttalandet inte hade varit så roligt för stunden. 

Min dotters arm idag. Tydligen var det sant- hon lyckades verkligen att dra till sig Ölands enda mygga. En mygga som av bettet att döma dessutom måste ha varit stort som ett vildsvin. 

Sen lagade J (alltså min man, som jag väljer att kalla för J, så ni inte tror att jag syftar på Jesus) mat till oss. Kebabspett. Jag åt kebab första ggn när jag var typ 27 och jag måste säga “once you go kebab you never gobab”. 

Just nu är resten av familjen ute på stranden 100 meter härifrån. Jag orkade inte gå dit. Jesus må ha drivit mörkret från mitt liv men jag håller mig förtrarande helst i skuggan. Jag ligger i tältet med hunden och läser/skriver och har det finfint i stället. 

Bra semester! *tummen upp-emoji*