Det kan ta två timmar att hänga upp en hel korg tvätt. Jag kan fundera på att plocka upp från golvet i köket en halv dag. Allting förhalas och går såå långsamt just nu.

Jag ska skaffa en elektrisk fotfil har jag i alla fall tänkt. Ja, det gäller att fokusera på det allra nödvändigaste nu när kapaciteten är så ansträngd.

Och så undrar jag om vi kommer ruineras av alla spontanfikor som jag och Stig gör. Jag har så dåligt samvete hela tiden och när vi går förbi cafét, och han säger “jag är sugen på chokladbull”, så… går det annat göra än att säga ja till ett barn som måste leva i slow motionverksamhet?

Igår var dock cafékyrkan öppen och där är chokladbollarna hälften så dyra men lika goda. Så det var gött. En mystisk sak hände när vi var där. Jag lämnade halva min chokladboll medan vi gick och tände böneljus. När vi kom tillbaka var chokladbollen borta, och det där gäckade mig oerhört. Vart hade den tagit vägen? Hade nån städat undan? Eller var det mannen som hette Marcus som precis flyttat hit från Skåne? Eller var det den där karln som tycktes vara konstnär utklädd till snickare?

Berättade detta otroliga mysterium för maken när han kom hem från jobbet och då sa Stig “det var jag som åt upp resten mamma, du ville väl inte ha?”, ha ha. Ja kanske är det klokt att misstänka sin klåfingriga 3-åring innan man börjar se efter pärlsockerrester i vuxna karlars skägg.