Kul med bloggvecka

Det var kul att blogga varje dag i en vecka, det gör jag gärna om nån gång. Jag måste bestämma mig i förväg för annars blir bloggandet inte av.

Just nu har vi semester och vi har bland annat varit i Falkenberg. Vi har varit på stranden och de stora barnen har badat medan Stig har gjort upptäcksfärd bland sanddynerna.

Finns det nåt härligare än att se en ettåring hitta och undersöka snäckskal, pinnar och torkat sjögräs i sanden? Knappt. Det är nåt alldeles särskilt med barn och deras förmåga att förundras och uppskatta det YHVH har skapat.

Och det där får man ta del av när man är med små barn. Man får låna lite av deras ögon så att man får se världen lite grann på deras sätt, och då dras man med i deras hänförelse. Det kan i det närmsta beskrivas som magiskt. En torr pinne som rör om lös sand blir ett glädjefyllt mirakel. 

Ni vet i bergspredikan när Jesus säger “saliga är de renhjärtade, ty de skall se Gud”? Jag kopplar på nåt sätt samman det här med vad barn utstrålar när de ser på världen.

IMG_2242

Förresten, om nån undrar varför jag ibland använder YHVH, vilket är Guds namn, så vill jag bara säga att jag vill göra så då det känns bara bra att skriva YHVH emellanåt så att alla är med på exakt vilken Gud jag tror på och talar om. För “gud” är ju egentligen inget namn utan bara en titel (oavsett stor bokstav i början eller ej). Medan YHVH inte är en titel utan ett namn på den mycket specifike personliga Guden vars röst löper genom hela Bibeln.

Jag ska nog ta och skriva ett inlägg om det.

För i dessa tider är människors tankesätt så infekterade med new age och annan andlighet och när man talar om Gud så tror många att man talar om deras personliga inre känsla om vem gud “måste vara” enligt dem (exempel: “jag tror minsann inte att Gud har nåt emot om man försöker kontakta de döda!). Och det kan bli väldigt svårt att kommunicera när man kallar två HELT olika andligheter samma titel.
(Visst din “gud” kanske inte har nåt emot att du försöker kontakta de döda, men YHVH hatar det och vill skydda dig från att göra såna olyckliga misstag)

Men det får jag göra senare. Kanske att posta i morgon, beroende på väder?

Nu ska jag göra något annat, luften är fri!

Överlåtelsebön (lämna över äganderätten-bön)

Hej allihopa! Idag vill jag bara skriva ett meddelande för jag tror att det finns någon där ute som vill lära känna Kristus och få en relation med YHVH (alltså Bibelns Gud), men som av olika anledningar har blivit hindrad från att ta det där första viktiga steget. Vänta inte när du liks är så nära, totalt onödigt. Du behöver inte “rätta till dig” innan du tar steget. Du ska komma som du är.

Så här står det i Romarbrevet:

“Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst”

Så här står det i Johannesevangeliet 12:44-46

“Jesus ropade: ‘Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.'”

Välj att tro på Jesus. Välj att tro på att han har dött för dig, för att du ska kunna få del av samma liv som uppväckte honom från de döda. Du behöver inte förstå hur det går till, det kommer du få veta mer om på din resa tillsammans med honom, du behöver bara tro. Är du mogen för det, så kan du det, eftersom Gud förberett dig för den här stunden. Vänd dig till Jesus, be om förlåtelse för dina synder, och bekänn honom som frälsare och ge honom ditt liv.

Allt man ger till Jesus, det ger man också till den som sänt honom, och då kan han börja förvandla det och göra det nytt.

“Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit” 2 Kor 5:17

Det finns något som kallas för överlåtelsebön och använder man en synonym så kan man säga att det är en bön där man skriver över äganderätten för sitt liv till Jesus. Det är först när du frivilligt och uppriktigt har gett över äganderätten för ditt liv som han kan komma nära dig på riktigt. Uppriktighet är viktigt eftersom han inte tvingar sig på någon.

Här är förslag på hur du kan be en sådan bön, men kom ihåg att det här inte är någon magisk formel, utan bönen måste komma från en uppriktig vilja att ta emot den här gåvan, för det är en gåva. Känner du att det inte blir uppriktigt, formulera en bön själv, en bön som du verkligen kan stå för. Bönen måste innehålla tre viktiga moment

  1. Att du med din mun bekänner Jesus som din Herre och Frälsare (oavsett språk, så råkar du ha teckenspråk som språk, inga problem)
  2. Att du i ditt hjärta tror att Jesus är sänd från Gud, att han dog, och uppstod till liv igen till syndernas förlåtelse
  3. Att du ber om syndernas förlåtelse

Bönen nedan kan du se som inspiration. Du behöver inte uttrycka dig perfekt och det måste verkligen inte kännas “naturligt”, det gjorde det inte för mig, det hela var stelt till en början.

Kära Jesus,
Nu är jag redo. Jag väljer att tro och hoppas på dig, jag tror på att du är Bibelns Guds son som dog på korset för att jag ska kunna få evigt liv, och jag ger dig nu äganderätten över mitt liv för jag vill ha dig och jag vill ha den som sänt dig. Jesus, jag ber om förlåtelse för alla mina synder, både de synder jag vet och de synder som jag inte ens vet att de är synder än. Herre öppna mina ögon och öron för dig och lär mina ben att känna igen och villigt gå din väg så att jag aldrig går bort från dig igen. Låt din vilja ske, amen.

Om du genuint har bett bönen eller liknande fast med andra ord, så har du nu tagit ett steg i tro, rakt in i Guds famn. Grattis! Oavsett hur du känner, oavsett hur du upplever detta steg och dagarna som kommer, så ska du lita på att dina synder nu är förlåtna, och att du är ett barn till Gud. Du har nu en direktlinje öppen till Gud, så fortsätt be, bönerna löper direkt från ditt hjärta till Guds hjärta. Bjud aktivt in honom i dina tankar, och välkomna honom in där. Böner är inte bara det man säger när man knäpper händerna, utan hela ens tankeliv kan bli som en ständig fortlöpande kommunikation. Be för att få helige Ande. Han kallas även Hjälparen och gör skäl för sitt namn.

“När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig” Joh 15:26

Be Hjälparen att öppna Bibeln för dig så att du kan förstå vad du läser. Har du ingen Bibel, ordna en Bibel, och har du inte råd, hör av dig. En fysisk Bibel är i min mening det bästa, en Bibel att prassla med och ha i väskan, men det finns även Bibelappar att ladda ned gratis.

Nästa viktiga steg i tro är dopet. Så här står det i Bibeln om dopet: 

“Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva” Apg 2:38

“Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet” Rom 6:3

Genom dopet så dör man alltså från sig själv, och återuppstår i Kristus. Det är stort och viktigt.

Värt att tänka på är att dop inte behöver vara en ceremoni i en kyrka. I Bibeln lät folk sig bli spontandöpta i random vattenhål, som den Etiopiska hovmannen till exempel:

“När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: ‘se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?’ Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet, och Filippus döpte honom.”

Det viktiga är att det sker genom nedsänkning i vatten, i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, och att det sker med respekt. Man behöver inte ens ha en vit fotsid dräkt. Man kan ha vanliga kläder.

Är du barndöpt men har trott att dop betyder typ “namngivning” och om du inte är uppvuxen i ett hem där du fått lära dig om Jesus, och om du kanske inte heller är konfirmerad, och nu vill ta det här steget medvetet, tveka inte, gör det. Det är mitt råd. Men är du alldeles osäker – kommunicera med Gud, fråga honom och invänta svar. Tjata på honom nån gång då och då om han är långsam och du är ivrig.

Församling
En kristen gemenskap eller församling är viktig, där kan man lufta sina tankar och ställa frågor och få undervisning och hjälp med bön. När man gått över till Jesus kan man råka ut för krafter som vill dra en tillbaka till mörkret. Säg då högt vem du tror på, och vad han gjort. Det är inget att vara rädd för, men det är skönt och viktigt om man har någon som ber för och hjälper en. Hör av dig om du inte har nån aning om var du kan gå där du bor, eller skriv en kommentar på det här inlägget.

Många saker i den kristna tron är inte som man trodde att de var innan man tog emot Jesus.  Läs Bibeln, bjud in honom i dina tankar, be om beskydd. Han är inte bara en högtidsherre för särskilda tillfällen, skulle han inte finnas med mig när jag byter blöja eller torkar av bordet med en wettextrasa, så hade han inte varit en Gud som i sanning bryr sig om att vara närvarande i mitt liv, då grovt gissat 85% av mitt liv består av just dessa sysslor.

Finns mycket mer att säga, alldeles för mycket för ett blogginlägg. Din tro har frälst dig, gå i frid! Och kom ihåg att bara hör av dig eller kommentera om du undrar något. Jag har inte svar på allt men kanske på något.

Här har ni lite bilder för att göra inlägget lite mindre textigt.

frälstbibelordklassiskbibelbokpsaltaren 107:28-30thumbnail till facebook

 

Och kan du som läser det här absolut inte tro, och tycker att den här texten är fånig eller obegriplig, så vill jag bara säga att man kan faktiskt be om att få tro. Man kan be Gud att plocka bort ens tvivel. Visst det kräver ju en kommunikation det med men Im just saying.

“Ty detta budskap om korset är en dårskap för de som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” 1 Kor 1:18

Sex endast inom äktenskapet

Jag läste det här inlägget om sex, och att avstå från dito, på bloggen “Tycker och tänker”, och det tycker jag var intressant.

Jag har nog inte skrivit om det här tidigare men en av de första grejerna som fick mig att se annorlunda på Bibelns Gud var faktiskt det här med sex. Jag hade blivit intutad från diverse håll i min vandring till att bli kvinna att kvinnor minsann ska ta för sig av sex på samma sätt som män. Och inte vilka män som helst (då det finns en rätt bred variation av män) – utan de lösaktiga känslo- och relationsmässigt distanserade männen. Det har utmålats som roligt, oskyldigt, hälsosamt och bra att åtminstone ha testat att ha one night stands och sexkompisar, och kvinnor som inte “får känslor” för de hon ligger med har framställts som särskilt starka, självsäkra och frigjorda. Överallt finns uppmuntran till att prova, uppleva och testa gränser. Och visst kan sex leda till  könssjukdomar och graviditeter men för det finns kondomer och mediciner och abort så sådana konsekvenser har aldrig framstått som något allvarligt.

Men så kom jag till en punkt när jag upptäckte att det här inte kan stämma. Sex med olika partners kan inte vara bra. Jag började observera hur kvinnor omkring mig som bytte partners ofta mådde, trots att de njöt av själva sexet, och i allra högsta grad observerade jag hur jag själv mådde. Ja nu bytte jag inte partner särskilt ofta men ändå tillräckligt. Jag la märke till att något händer med ens själ när man ligger med nån, det var som att en del av mig själv gick över till den andra, och att jag i min tur fick en del av den andra personen, och det innebar bland annat att jag började se världen lite grann som genom den andra personens ögon, och det var inte alltid behagligt.

Och män som ligger runt. Jag har aldrig haft nåt för dessa män. Jag tycker att det är smutsigt och fult när män gör så. Jag vill inte ha nån man som ser kvinnor som hjortar som han är på ständig jakt efter att få ta som troféer. Usch! Så varför skulle jag då vilja vara ens bråkdelen likadan? Varför skulle jag då tycka det vore bra för kvinnor om vi tog oss an och normaliserade samma osmakliga beteende?

Och när jag gick och reflekterade över det här, för det gjorde jag länge, under några år låg den här idén och pyrde, så ekade ett litet citat från Bibeln i mig, vem vet var jag hade snappat upp det: “så är de inte längre två, utan ett kött“.

Till slut gav jag Bibelordet absolut rätt. Att det stämmer. Något händer när man har sex  som inte händer när man exempelvis kliar en annan person på ryggen. Sex är mycket djupare och enormt mer allvarligt. Man sammansmälter och man blir ett kött. Och det fick mig att tänka tanken att kanske vill inte Bibelns Gud stjäla ens glädje när han säger att man ska hålla sig till en person. Kanske säger han så för att skydda oss. Kanske är sex tänkt enbart för att ha med en enda person, till döden skiljer dem åt, för att han vill att vi ska bevaras från något som är ont för oss? Och att det inte är för att kontrollera kvinnors sexualitet utan för att värna både mäns och kvinnors själsliga hälsa?

exjob.jpg

Så gick mina tankar. Bibeln hade jag dock ännu inget intresse att fördjupa mig i. Förlegad tråkig bok med några goda poänger, det var vad jag tänkte. Men ett frö till en tanke hade ändå börjat gro nånstans: en liten liten tanke om att den Gud som beskrivs i Bibeln kanske inte är det kontrollerande fantasifoster, skapad av galna gubbar, som jag trodde.

Nej jag läste inte Bibeln, men jag letade i andra filosofier, andligheter och religioner om det här, och det finns även inom annan tro en uppfattning om att man sammansmälter och får del av varandra andligt vid sex . Det är bland annat därför som så många andliga inriktningar förespråkar celibat för de som strävar att uppnå “upplysning” och “renhet” (vilket inte är nån sann upplysning eller renhet om ni undrar). Så jag upptäckte att jag var långt ifrån ensam om att ha noterat att sexuell relation har konsekvenser för det själsliga.

Hur ändrades då min syn på sex efter att jag, av helt andra skäl, bjudit in och tagit emot Jesus?

2016 gifte jag och barnens pappa oss för det är inte rätt att som kristen ha sex med en person som man inte är gift med. Det spelar ingen roll om Gud har valt ut mannen och vidrört relationen, man har barn tillsammans och har bestämt sig för att leva i trohet till varandra. Är man inte gifta så är det fel. Så för första gången i mitt liv blev giftermål viktigt, och ett sådant blev det också tack och lov (tänk om min man sagt nej).

Biblisk sexualmoral är på papperet väldigt enkel, men i praktiken är det väl snudd på omöjligt emellanåt, även för de som verkligen vill göra det rätta. Men även fast det kan vara svårt och även fast många misslyckas så är den bibliska sexualmoralen god och jag anser att den är mycket väl värd att sträva efter och återvända till om man har lämnat den.

Så jag har helt och hållet lämnat den där “fri sex hit och dit tjoho”-sexsynen bakom mig, fast det gjorde jag redan innan jag blev frälst. Skillnaden efter att jag tog emot Jesus, utöver den befriande delen då jag blev renad från mitt livs alla sexuella snedsteg, var att äktenskapet blev ett heligt förbund i mina ögon.

 

 

Upprycket

Hej!

Idag har jag haft full rulle och så jag har inte haft tid att sätta mig ned ett sammanhängande stycke tid, utan det har varit tvätt, bebis, disk och hushållsgrejer non stop. Ja förutom när vi såg film. Vi såg filmen “Left behind” som handlar om upprycket, det var en vän som tipsade om den.

Det står om upprycket i Bibeln nånstans och det finns olika teorier kring hur och var i ordningen som det kommer att ske (det finns en rad saker som ska ske i yttersta tiden). Upprycket är alltså att Jesus ska komma och ta med sig alla som tror på honom.

Den stora vattenbrytaren brukar vara huruvida det kommer att ske “före eller efter vedermödorna”.

Jag har inte läst mycket om det, Uppenbarelseboken är för mig en gåta, och jag tar nog inte den här filmen som nån pitch perfect tolkning heller, men vad vet jag. Kanske blir det så att det överallt kommer ligga klädhögar där de kristna satt, med bilolyckor och kraschade flygplan som naturlig följd. Och kanske kommer världens högsta ledare bete sig som godtrogna skolrådsrepresentanter. Jag menar en flygvärdinna gick direkt från flygplanet till sitt “nya jobb” som anställd i maktens innersta rum i FN.  Jaja man ska väl inte vara petig hur exakt utsållningen i jobbansökningarna gick till.

Jag ser nu att de har gjort en remake av filmen med stornamn som Nicolas Cage och den där killen som var med i den där ungdomsserien där de populära killarna spelade basket.

Här är i alla fall en trailer på originalfilmen som vi såg:

Förstår ej hur vår 13-åring kunde somna i soffan medan den pågick. Jag hoppas att hon är taggad på att se de två uppföljarna. Nä, nu ska jag gå och lägga mig. Men jag måste nog säga att jag inte känner att luckorna i min kunskap kring det här med upprycket känns jätteuppfyllda. Inte för att jag förväntar mig det från en film.

Ni som har varit kristna lite längre får gärna dela om ni har några tankar kring upprycket. Ni som inte är kristna måste väl hålla med om att det här är riktigt spännande grejer.

Bra bibelplaner och dåliga

Screenshot_20171121-082702

Häromdan avslutade jag äntligen bibelläsningsplanen som jag haft senaste året + lite till och det är sååå skönt.

Det var en ettårig läsplan i ungefärlig kronologisk ordning.

Så här tänkte jag när jag valde bibelläsningsplanen:
Åh vad roligt att läsa Bibeln i ungefärlig kronologisk ordning!!! På så sätt får jag bättre koll på vad som hände när!!! Så spännande att få en känsla av Bibelns tidslinje!!

Så här kändes det en bit in i läsplanen: 
*uttorkad från nya testamentet*

Så här kändes det mot slutet av läsplanen: 
*uttorkad från gamla testamentet*

Jag kommer, om det inte händer nåt oväntat, aldrig mer hänge mig åt en bibelläsningsplan i kronologisk ordning. Aldrig!! Visst visst, man kan gå utanför bibelläsningsplanen och läsa det man behöver, visst kan man göra det. Men bibelläsningsplanen är det jag följer varje dag och det är läsplanen som ger min läsning struktur och rutin. Jag är tyvärr en rätt slarvig person och jag är enormt hjälpt av en plan. Och när planen inte riktigt fungerar så hamnar hela rutinen på sniskan.

Första gången jag läste Bibeln gick det på kanske nio månader. Nu andra tog det alltså över ett år. Och det är inte för att Bibeln är tråkigare efter att ha läst den en gång utan det är för att jag behöver alla delarna av Bibeln, helst skulle jag vilja ha ett finger i varje bok. Förut undrade jag varför det fanns en psalm (från psaltaren i Bibeln) varje dag i nästan varenda läsplan men nu förstår jag precis. En psalm är som balsam för själen. Det är som en vagga för hjärtat. En liten mjuk bädd för det som känns kantigt.

Nu har jag påbörjat en ny läsplan. Den var helt underbar att påbörja och det känns så roligt att börja om på nytt med något annorlunda.

Läsplanerna jag läst hittills:

Jag använder mig av läsplaner på youversion, en jättebra app där man kan lyssna på Bibeln som ljudbok också på en rad olika språk och översättningar om man vill – jättebra när man är ute på promenad. Jag brukar växla mellan att läsa i själva appen och i en fysisk Bibel, beroende på vad jag gör och vilket humör jag är på.

Bibeln på ett år
Den här planen påbörjade jag strax efter att jag tackat ja till Jesus 2015 och jag har ingenting att klaga på när det gäller den. Hela året bjöd på så mycket fantastiskt och jag vet inte om läsplanen bidrog till det eller inte. Rätt ofta följde jag dock inte själva läsplanen utan hoppade lite mellan dagarna när jag läste i den fysiska Bibeln och det funkade bra för mig. Jag är lite osäker på om boken Ruth var med i den bara? Men det kanske den var, jag minns det bara inte.

As it Happened
Denna påbörjade jag 2016. Bibeln i ungefärlig kronologisk ordning. Ingen höjdare och ingenting som jag rekommenderar. Det är inte lika roligt som det låter.

Read the Bible for life 4+1 Plan
Den här läser jag nu och har precis börjat, jag är på dag nio eller nåt sånt, så det är lite svårt att uttala sig. Den är i alla fall uppbyggt så att man läser sex dagar i veckan och så vilar man på den sjunde (eller läser ikapp det man har missat). Den innehåller lite blandat varje dag. Hittills tycker jag mycket om den! Men jag får återkomma om ett år eller så.

För er som inte är intresserade av att läsa hela så kan man ju välja att bara läsa delar också. Det finns mycket bra att välja mellan, och ofta så har de kortare läsplanerna små andakter (ord för eftertanke och reflektion) som ingår i läsplanen.

Hur läser ni Bibeln? Vilka är era bästa verktyg?

 

Bibeln – en orgie i kvinnoförtryck? (läsarfråga)

Jag fick den här kommentaren och jag tänkte att jag ska svara på den.

Hej!

Jag läste denna text och tänkte genast: ”undrar vad Sonja skulle tycka om denna text”.

http://www.dalademokraten.se/kultur/bocker/bibeln-en-orgie-i-kvinnofortryck

Skulle vara intressant att höra din åsikt!

Hej!

Vad roligt att du tänkte på mig! 🙂 Jaa vad ska jag säga? Här har vi en som har missförstått en hel del, även om hon förstått en sak rätt: att kvinnor har blivit förtryckta och illa behandlade genom historien, vilket i allra högsta grad syns i Bibeln och överallt.

Jag vill bara börja med att säga att jag ÄLSKAR Gamla Testamentet. Jag blir helt förälskad i Gud när jag läser den. Varför? Ja inte är det för vad olika människor gör i de olika böckerna, utan min kärlek för GT beror på vad Gud (YHVH) gör och vem HAN är. Folket är ofta en sorglig historia… även Guds särskilt utvalda nasirer, kungar och profeter beter sig inte alls sällan som riktiga praktrövhål, ofta eller bara vid nåt enstaka tillfälle. En ganska stor grej i Bibeln är just att hans utvalda folk blir värre än hedningarna som inte ens fått Guds lag och hjälp. Vi är alla förlorade och vilsna utan Jesus, jude och o-jude lika samma.

Det här med Maria från Magdala och hur hon har porträtterats av kyrkfäder vet jag ingenting om. Jag vet i princip ingenting om kyrkohistoria om jag ska vara ärlig.

Jag vet bara att när jag själv läste Bibeln efter att ha fått Guds Ande så talade Jesus inte till kvinnan vid Sykars brunn (Joh 4:4-34) – han talade direkt till mig. Och när jag efter ett par månader äntligen blev redo att bli offentlig med min tro och började berätta öppet att jag mött Jesus och att han verkligen lever – så kände jag mig  nära kvinnorna som mött Jesus återuppstånden – men utan att bli trodda.

Så samtidigt som författaren av boken “Guds olydiga revben” tycks beklaga sig över att Maria från Magdala inte har tagits på allvar av kyrkofäder och what not så kan jag undra hur allvarligt hon själv lyssnar på det angelägna budskap som kvinnan ifråga har. Ser hon själv henne som ett trovärdigt vittne? Tror hon på vad hon säger om att Jesus är Guds son, uppstånden från de döda? Tror hon själv att Jesus har makt att befria människor som plågas av onda andar, vilket Maria blev (sju stycken närmare bestämt). Tycker hon att Maria från Magdalas undervisning är något att ha? Vet ej, för det framgår inte ur recensionen.

viktigaord

Misstron som visas mot Maria från Magdala i Bibeln gav mig i alla fall tröst i början när jag förstod att det inte alltid är lätt att vittna om att man mött Jesus levandes. Det står inte mycket om henne men jag vet ändå att jag och Maria från Magdala är systrar genom och över tid och rum. 

För det är inte hur kvinnor behandlas av olika män som är vad Bibeln lär oss, det är hur Gud älskar oss och vad han ger oss.  Kvinna och man, förövare och offer och båda delar – Jesus dog för oss för att vi genom honom ska kunna få omskurna och förvandlade hjärtan och nya liv i relation till Gud och varandra. 

Bibeln, särskilt GT, behandlar snusk, äckel, perversioner, orättvisor och blod – men det Bibeln handlar om är Guds skapelse, dess fall och Guds plan för att rädda den från hans rättvisa dom som kommer i tidens slut. En räddningsplan som fullbordas genom Jesus. Så det är klart att det ljusnar så fort Jesus kliver in på scenen, eller hur? För helt plötsligt kan vem som helst ta emot förlåtelsen, få sina sår läkta, sina plågoandar bortjagade, få tillgång till det eviga livets källa och slippa undan domen.

Gällande våldtäkten i Giva så är den grotesk. På GT-tiden undrar man rätt ofta hur de kunde ha så svårt att se människor som människor emellanåt. De verkade så lätt kunna döda bröder och nära släktingar, skicka arga björnhonor efter retsamma pojkar eller bära mördade snubbars förhudar kring halsen som om det vore något att skryta med.

Israeliterna behövde (tydligen) gång på gång få höra att man inte ska offra sina barn till Molok eller vem det nu kunde vara, för TYDLIGEN (!!) så var det här ett beteende som både ledare och folk periodvis lätt föll ned i om inte nån fick kraft och mod från Gud att strängt säga åt dem att låta bli (inte sällan så blev de mördade som följd då folket inte ville höra). Det var som att så fort de fick möjlighet så kunde de inte motstå frestelsen att bränna upp sina egna barn på eld (på grund av sederna från folket runt omkring). Läser man Bibeln så är det inte konstigt om man ryggar tillbaka då och då och bara frågar Gud WHYyYyY för det var nasty times indeed. 

sjalensboning

moraliserandeiknow

Hur som helst så utplånades nästan hela Benjamins stam bort från Israel efter våldtäkten i Giva (våldtäktsmännen var därifrån) och bara en spillra blev kvar. Men inte utan att asmånga från Israels övriga stammar också blev dödade i samma strider. Jag tycker att det hela, från min synvinkel, behandlades väldigt märkligt från början till slut. Inget snack om den saken. Men våldtäkten gled inte obemärkt förbi utan båda sidor fick betala ett högt pris och den satte spår i hela världens historia. Sen att den inte kommenteras med nån tydlig moralisk röst i Bibeln som pekar på våldtäkten och dess efterdyningar och säger “aja baja”, det är sant, men Bibeln är inte skriven på det sättet. Bibeln beskriver ofta händelser och skeenden okommenterat samtidigt som den hela tiden, uppenbart eller underförstått, pekar på Gud YHVH och på Jesus som vi uppmuntras att tro på – för att vi genom honom personligen ska få reda på vad Gud menar och vill (vilket ibland kan vara en kamp ändå så klart). Och det är jag övertygad om är mycket bättre och mycket mer respektfullt mot oss som läsare än att vi blir opersonligt skrivna på näsan. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen (jag kanske tjatar?): nyckeln till att förstå Bibeln ligger i att tro på Jesus, så att han, genom att man frivilligt vill ta emot vad han vill ge oss, kan låsa upp den åt en. Naturligtvis kan man läsa den ändå, det tycker jag att man ska göra. Jag hade Bibelord när jag fortfarande föraktade kristendomen som var väldigt viktiga för mig.  Men djupare förståelse får man genom Hjälparen.

Det känns hur som helst som att jag måste läsa boken Guds olydiga revben för att kunna uttala mig särskilt om själva boken. Den länkade recensionen på Dalademokraten är ju bara en recensents röst och den kanske inte lyfter fram vad författaren vill säga med sin bok på ett rättvist sätt – det vet inte jag. Men är kanske inte jättesugen på att läsa boken…

Jag vill i alla fall säga att kristendomen och Bibeln i allra högsta grad är för kvinnor, alldeles oavsett de värsta kvinnoödena i GT (det finns ljusare berättelser också, om än kvinnorna i regel arbetade från ett tydligt maktunderläge) eller vad gamla kyrkfäder och predikanter kan tänkas ha gjort för klavertramp genom tiderna. Jag har aldrig varit så fullständigt tillfreds med att vara kvinna som sen jag tog emot Jesus och började läsa Bibeln. Den ger fantastisk uppmuntran och styrka som jag inte i närheten hade tidigare. Jag är Guds älskade dotter som han hjälper och stöttar genom allt och bara så att ni vet (ni som inte vet) så är min arvedel precis samma som hans söners.

 Visste ni förresten att den som är minst bland människor är störst i Guds rike? Vilka tror ni det är som generellt sett är minst, utöver barnen? Nån på allvar som tror att det är män eller? *fniss fniss*

“Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav” -Jesus (Matt 20:25-27)

(dock att jag själv ligger rätt dåligt till med att vara stor i Guds rike… men men)

Sen det här som står i recensionen att Bibeln lär att Eva inte är människa, det är kort och gott inte sant.

Finns många fler saker man kan säga men nu har jag sagt mitt för denna gång.

gtchefen

PS. Såg att idaelisas bloggat lite häromdan om hur GT ska läsas, jag har själv inte lyssnat på predikan som hon hänvisar till men de som vill kan ju spana in. DS.

Ny snygg & fräsch Bibel att ha i väskan

Jag är väldigt förtjust i den Bibel jag har men tyvärr är den lite stor för min väska. Så därför har jag fixat en ny snygg Bibel i ett mindre format. Erkänn snygg!


Och eftersom detta kommer att vara den Bibel jag har med mig när jag är ute och far så har jag underlättat bläddringen med ett sånt här register.

Är det bara jag som får en rysning av denna underbara syn?

Översättningen är Svenska Folkbibelns översättning. Jag tycker att den är bäst av de som jag har provat på hittills. Till exempel finns det en översättning av Nya Testamentet som heter Reformationsbibeln som “alla som är nåt inom kristendomen” hyllar väldigt mycket, men jag är inte lika förtjust, haha. Tycker inte att det är nåt bra flyt i den.

Hur som helst så kan jag verkligen rekommendera Bibeln (oavsett hur den ser ut eller vilken storlek den har). Den är som en fräsch bris i både hjärta och själ. Det coolaste med den är nog att den är så himla öppen och vanlig (åtminstone här i Sverige) men att den trots detta ändå är en såpass välbevarad hemlighet. De som står utanför tron ser Bibeln och liksom “vad är det här för gammal dammig och förlegad bok?”.

Hetaste tipset är att läsa den med den helige Ande, för det är han som avslöjar hemligheterna. Helig Ande är Guds egna Ande, och eftersom Bibeln är Guds ord så är det egentligen inte konstigt att det händer grejer när de får samverka. Om ni undrar hur man får helige Ande så fick jag honom när jag på fullaste allvar vände mig till Jesus i bön och bekände att jag behöver honom och vad han gjorde på korset.

Tycker ni att det är svårt att på allvar vända er till Jesus (tro kan vara ganska svår att pressa fram hux flux) så kan ni be honom om att plocka bort det som står i vägen mellan er och honom. Gud hör all bön, även den som man ber utan nån direkt tro på honom. Han hör liksom… allt.

Men nu ska jag inte börja skriva om massa grejer, jag ville mest visa hur snygg min nya Bibel är.

Ha de bra!

Läsarfråga: Vad är din synpunkt på bibel 2000?

“Hej! Hittade precis hit, underbar blogg! Jag undrar om du skrivit något om den obehagliga ”nyöversättningen” bibel2000? Tycker den är så obehaglig med sina små faktarutor och försök till vetenskapliga förklaringar… Samt dess urholkande av det sanna budskapet (börjar redan från första versen).

Skulle du kunna länka isf? Eller skriva din synpunkt på bibel2000?”

Svar:

Hej! Jag har inte så bra koll på bibel 2000. Men jag kan berätta en anekdot *slätar till en pläd över benen samtidigt som brasan i den öppna spisen sprakar*:

När jag precis blivit frälst och skulle beställa min första Bibel så beställde jag just en bibel 2000. Jag tänkte att det bästa är väl om den är “lite modern” så att “även jag kan förstå den”.

Men sen när den väl kom så gillade jag den inte. Den bara låg där uppackad på bordet och “såg ful ut”, utan att jag riktigt kunde sätta fingret på varför. Så jag skickade tillbaka den och beställde en annan.

Så som svar på din fråga så är jag alltså inte särskilt förtjust i bibel 2000.  Men det är inte baserat på några rigorösa efterforskningar utan det beror mest på att jag helt enkelt inte gillade den första bibeln som jag beställde, sen tänkte jag inget mer på det förrän en kompis sa att han inte gillade bibel 2000 pga massa orsaker.

Så jag googlade och bläddrade lite i den här onlinefoldern och tänkte att jaja ¯\_(ツ)_/¯.

Jag valde en folkbibeln-översättning i alla fall och den har funkat väldigt bra även om jag gärna läser andra översättningar också. Jag tycker att det är både klurigt och kul med olika bibelöversättningar. Jag tänker att läser man med helige ande så talar han ändå genom texten, alternativt ber en att BRÄNNA DEN (moahahah).

*Rättar till pläden som ligger över benen*

Så är man osäker på bibelöversättningar så tänker jag att det säkraste är att be Gud om helige ande och om hans personliga vägledning och hjälp att skilja mellan grejer. Det här att *hitta den perfekta översättningen* kan ju göra en helt paranoid annars, tänker jag. Och det är inte bra om man blir det.

Abort: Lagligt eller olagligt?

Jag har skrivit lite i det här inlägget om hur min syn på abort förändrats sen jag blev frälst.

Jag skrev att jag “inom kort” skulle skriva kring förbud och nu tycker jag ramen inom vilket “inom kort” räknas har nått sitt slut så nu tänker jag posta några ord om hur jag ser på förbud och lagstiftning.

Ja först och främst skulle jag vilja säga att det redan är “förbjudet” med abort. Eller, snarare så här: det finns viktigare värden som man kan rätta sig efter än det som svensk lagstiftning tillåter. Svensk lag tillåter abort och väldigt många människor anser helt klart att foster saknar människovärde. Men det betyder inte att det är sunt, sant, gott eller rätt.

Gud lär oss att foster är små personer även om vi inte kan se den personen just för tillfället. Och eftersom de är små personer så gör det handlingen att ta bort dem mycket grövre, så klart. För det är ju ganska enorm skillnad på att ta bort en “cellklump” och en liten person.

Och det är här vi stöts, jag och många av de som tycker att abort är bra. De ser inte foster som personer, vilket ju inte är så konstigt om man inte tror på Gud och på att han kan se oss på sätt som ingen annan kan (har själv varit där).

Det är lätt att tänka att eftersom man inte tror på Gud så kan man själv bestämma vad som är sant utifrån sin egna åsikt och utifrån tidsandans ständigt rörliga skiften och nycker. Men det där är en ganska gammal lögn.

Det finns värden som inte är rörliga och som gäller och angår oss alla oavsett om man tror eller inte tror på det, på samma sätt som att Gud finns och angår oss alla oavsett om man tror på honom eller inte.

Vi har alltså en Gud som inte försvinner bara för att alla inte tror på honom.

neverendingstory

Men att tro på honom är, som ni kanske redan har märkt själva, inget tvång. Vem som helst kan när som helst vända sig bort från honom, och det har också människor gjort i alla tider och det finns otaliga exempel på det även i Bibeln.  Så det är en frihet som vi har, och det är en frihet som vi ska ha eftersom den är given av Gud.

En annan sak att alltid keep in mind är att Bibeln inte heller bör läsas utan kärleken som man får genom tron på Jesus, för utan den kärleken är det lätt hänt att det som rör tron och som står i Bibeln bara blir tekniskt, hårt och livlöst.
För även om det som Gud har bestämt står fast och är väldigt väldigt viktigt, så är aldrig en levande relation till honom teknisk, stel och livlös. Gud är personlig och han både vill och kan möta oss i var och ens unika situation, och Bibelns ord är inte bara hårda bokstäver.

Men om vi ska lämna det för en stund och fokusera på mänsklig lagstiftning, så tänker jag så här: 

Det bästa vore så klart inte ett förbud mot abort, det bästa vore om alla fick lära känna Jesus.

bibelbok

Både oönskat gravida och människor som redan har utfört abort behöver höra om hur Jesus kan vända mörker till ljus och flytta till synes oövervinneliga hinder ur vägen (även kallad berg, se Mark 11:23).

Det finns massvis av människor som har gjort abort som idag mår dåligt över det och där aborten ligger som en flis (eller en kniv) i hjärtat som inte vill lossna. 

Och det värsta är kanske att väldigt många inte ens förstår varför aborten gnager på dem då samhället runt omkring ständigt trivialiserar och rättfärdigar abort genom att reducera den ofödda människan till “en cellklump” och aborterandet av det lilla livet till  “det var bäst så” och att  “det är en rättighet” som är “väldigt bra för kvinnor”.

 

Ledsen

Visst, det finns även de som inte känner så mycket, som gjort abort utan att sörja eller tveka eller känna ånger och som kanske till och med känner sig lättade och glada. Det finns säkert de där beslutet och orsaken till beslutet aldrig gör sig påmint, men det gör ju inte direkt saken mildare för själen. Hur mår de?

Dessa kvinnor behöver oavsett känsla efteråt få veta att de kan be om förlåtelse för vad de gjort (många gånger mer eller mindre helt omedvetna om att det som skett är ont – jag menar – hur ska man kunna veta om alla runt omkring säger att det är bra?) och att de kan få tröst och läkedom från allt som ledde fram till aborten. De behöver veta att Gud har gett ett löfte om att förlåta, hela, upprätta, trösta och förvandla alla oss som med ett uppriktigt hjärta väljer att söka honom genom Jesus.

2kor710* Frälsning är alltså typ samma sak som räddning

Och de som är gravida och inte vet hur de ska göra behöver höra hur Gud ser på och värdesätter liv – inte bara det liv som de bär utan också deras egna liv och sits.

Jag tycker att det är väldigt tråkigt att det abortmotstånd som syns och hörs mest i media och kanske ligger starkast i mångas minnen (den mer nyanserade tycks hamna lite i skymundan?) är den som fokuserar mer på döda och skändade foster än på mamman som bär på barnet i sin kropp.

Vet MAMMAN vem hon är i Guds ögon? Förstår HON hoppet och förvandlingen som nyheten om Jesus innebär för den som vågar sätta sitt hopp till honom?

perfektbarn

Jag tror inte alls på bilder med stympade foster (“Gud är inte en Gud för de döda, utan för de levande” -Luk 20:38) utan jag tror att folk i första hand behöver höra om hoppet och livet som Jesus är. För det är det han är. Han är livet och han är vägen genom mörker, sorg, ånger, brist och elände. Han är den som villl skina upp vägan för oss, rena oss och föra oss samman med Gud så att vi kan leva i och genom honom, precis som det var tänkt från början.

(Om nån som läser det här känner en tomhet inombords så beror det på att du känner den plats där din gemenskap med Gud egentligen borde finnas – vi är nämligen skapta av honom för att leva i gemenskap med honom).

Detta är mycket viktigare att tala om och visa än hur ett aborterat och skändat foster ser ut, tycker jag.

2kor517

Jag har väldigt svårt att se hur det skulle kunna vara gott att tvinga, hota och skrämma kvinnor till att fullborda graviditeter när de av en eller annan anledning inte är övertygade om 1. fostrets värde, 2. sitt egna värde,  eller att det 3. finns hopp om deras framtid.

Men jag kan verkligen inte heller se hur det skulle kunna vara gott att låtsas som att abort är okej och att foster är som vilken skit som helst som sipprar ut från en människas kropp.

Det mest logiska vore kanske att propsa för förbud då abort faktiskt är utsläckande av ett litet människoliv vilket är en tragedi på så många nivåer.

Men jag känner ett enormt motstånd till förbud som “lösning” för jag tror att det bara vore att lägga duk över ett symtom på en sjukdom som går betydligt djupare in i mänskligheten.

Man kan inte lagstifta tro och man kan inte hota någon till att inse värdet i någonting som den inte kan se.

hebr 111

Jag tänker att foster är ett så himla tydligt och konkret exempel för det här att ha visshet om det man inte ser. Jag till exempel har visshet om att foster är älskade och värdefulla trots att deras outvecklade stadium kan lura en. Denna visshet har jag inte fått för att jag själv har mött och sagt goddag till en massa foster och fått se deras unika skönhet innan de blivit födda, utan det vet jag för att Gud har stigit in i mitt hjärta och fått mig att se saker och ting annorlunda mot hur jag såg det förr, eftersom jag nu fått erfara mer hur han är.

Men kan jag på något sätt lägga min erfarenhet och visshet om det osynliga på nån annan med hjälp av lagar och tvång?  Kan tvång få kvinnor att känna hopp?

Nä, alltså, jag tror inte att det går att vålda ner Guds ändlösa kärlek i halsen på folk. Gud är inte en tvingande Gud. Gud varnar oss gärna, han pekar gärna med hela handen och drar i och hintar oss på olika sätt, men han tvingar oss inte att tro på honom. Och vill inte Gud själv som är universums skapare tvinga någon till tro på det ögat inte kan se, då tror jag att det är bäst att låta bli med sånt.

hes327Jag har inget svar på vad exakt som är bäst när det kommer till svensk lagstiftning. Men det är inte det viktigaste som tur är. Att jag har svar alltså.

efesierbrevet 1:18-19

Det viktigaste är att Gud finns och att Jesus inte bara har, utan även är svaret. Ja jag vet att jag tjatar om Jesus. Jesus hit och Jesus dit. Men jag gör det av väldigt goda skäl.

Jag har ju personligen fått (och får kontinuerligt) uppleva hans förlåtelse, tröst och helande. För även om jag inte har gjort just abort, så har jag ju gjort en hel del andra onda grejer (som är fullt OK enligt svensk lagstiftning) och varit med om en hel del annat ont och trasigt.

Så människor måste få veta att Gud finns. Att han är verklig. Att han har satt upp gränser och riktlinjer. Att gränserna och riktlinjerna finns för vår skull (inte hans). Att han bryr sig om varje unik person, foster lika mycket som gamla vrak. Att han vet varför det blivit som det blivit i våra liv. Att han längtar efter en personlig ömsesidig relation med alla människor. Att han hjälper oss att komma på fötter om vi tagit dåliga beslut, blivit svikna och övergivna genom livet, eller på ett eller annat sätt lyckats hamna på en plats där vi känner att nånting är fel.

Jag önskar jag med ord kunde beskriva hur bra Jesus är men tyvärr så kan jag inte beskriva det mer än mycket halvdant.

psaltaren 107:28-30

Sammanfattat:
När det kommer till abortlagstiftning så tycker jag inte att svensk lagstiftning är det mest relevanta, även om den kan vara mer eller mindre human och i linje med vad Gud visat så klart.

Det mest relevanta, tycker jag, är att abort redan är mot den enda vilja som räknas i slutändan och det kan vara bra att veta om man inte redan vet det (många har inte ens haft en chans att förhålla sig till det).

Och det är alltså en vilja som ju bara vill oss vårt bästa. Jag menar det är inte direkt en dålig grej att han älskar och bryr sig om våra barn redan i magen, såpass att han blir bedrövad om nån gör dem illa.

Så jag personligen sprider hellre kunskap om Jesus, vem han är och vad han har gjort och gör och hur man kan ta emot honom, än försöker ändra på svensk lagstiftning. Jag är nämligen helt värdelös på sånt där… politiskt (bara ordet politik ger mig lite obehag faktiskt) (förlåt alla som ser politiskt engagemang som ett obligatoriskt intresse). Nej jag talar mycket hellre om Gud och jag berättar gladeligen om varför jag är mot abort, men sen huruvida folk lyssnar eller inte är inte upp till mig.

matt1014

 

Att vara ett får – bra eller dåligt?

Innan jag blev kristen älskade jag att läsa olika konspirationsteorier (läser ibland fortfarande även om intresset svalnat rejält). Jag antar att intresset för det hade med min hunger efter sanningen att göra. Fast jag fann den inte där, trots att konspirations-idkarna internt gärna kallar sig för “the truth-movement”, hehe.

Hur som helst så var det väldigt mycket snack om får bland konspirationsteoretikerna. Att människor i allmänhet är som dumma får som går dit ledarna för dem och som godtroget går på allting som sägs och visas i media.

får konspirationsteorier
Här ser vi en person med en sk Anonymous-mask. Anonymous och deras svans har alltid creeped me out. 

Att vara ett får är sämst enligt konspirationsteoretiker. Fåren lever i lögn och det finns inget menlösare och hjärndödare än att vara ett får. De som läser/skriver konspirationsteorierna däremot är “upplysta” om vad de kallar för “sanningen” (“upplysningen” går ut på att de anar att nåt inte stämmer, typ nästan som att det finns nån gömd makt som älskar att stjäla, mörda och förstöra eller nåt), så enligt dem själva är de minsann inga får.

Vad de är istället för får framkommer dock aldrig ordentligt. Är de bönder? Är de getter? Är de får som har flyttat från farmen för att börja på komvux i stan? Ingen vet.

Men jag har i alla fall lagt märke till nu sen jag började läsa Bibeln (weee!) att Gud också väldigt ofta talar om människor som får. Men skillnaden mellan honom och konspirationsteoretiker är att han inte talar om fåren på ett nedlåtande och föraktfullt sätt. Nej Gud talar kärleksfullt om oss och han beskriver oss som sina förlorade får. Han talar om oss som skingrade och vilsna och som oförmögna att hitta rätt själva.

Och det är just på grund av detta som han har sänt oss den goda herden. Och den goda herden – det är alltså Jesus (om nu någon inte förstod det).

förlorade får

(Mer lästips: Joh 10)

Maktinnehavare av denna värld har Gud inte mycket till övers för när det kommer till att leda fåren. Han kallar dem för till exempel slumrande och stumma hundar och han är inte nöjd. Rent ut sagt gör de honom skitarg med sin slappa vårdslöshet och egoism. (Lästips 1. Jer 23:1-4) (Lästips 2. Jes 56:11).

Så istället för att förakta fåren som luras, skingras och skadas – så HATAR Gud krafterna som ligger bakom det. Han har en plan för att förgöra dessa krafter för alltid (han berättar rätt mycket om detta genom hela Bibeln) men fram tills de är borta helt så är vi skyddade bara så länge vi håller oss till den goda herden och går där han går och följer hans röst. Ni vet, så länge vi gör typiska får-med-sin-goda-herde-grejer.

Och jag måste säga att jag älskar denna analogi. Jag älskar hur får, som står för något svagt och lågt stående i världen, är något fint, efterlängtat och högt älskat hos Gud.

jesus herde

Förr ville jag helst inte vara ett får. Nu älskar jag att vara ett. Men det är enbart Jesus förtjänst. Utan honom så är det utan tvivel helt värdelöst att vara ett får. Man är ju så fruktansvärt utsatt. Så jag förstår verkligen att man utan honom kan känna ett trängande behov av att vilja distansera sig och vara “större och bättre än ett får”. 

Jag menar: hur kul är det att vara ett får som inte vet vart det hör hemma? Hur kul är det att vara ett får och slungas hit och dit mellan diverse värdelösa “herdar” som är lika förvirrade som en själv (Matt 15:14)? Hur värdelöst är det inte att försöka bli nåt “mer” än ett får, när man helt uppenbart är ett får? Nä precis, det är inget skoj. Det är en röra. Men att vara ett får hos den goda herden däremot… det är stabilt.

svenskapsalm23

Bön att be under tacksägelse:

Tack Gud för att du inte är en konspirationsteoretiker.

Annan bön som man kan be: 

Tack Jesus för att du är min herde.

(och är han inte din herde men du vill att han ska vara det så kan du ju alltid be om det)

LÄSTIPS FRÅN LÄSARE: Den här enkla serien av en serietecknare som kallar sig själv Adam4D.