Allmänt · Betraktelser · Bilder · Natur och vyer · Trygghet

Jag hinner inte se djuren

Om göromålen vore djur så skulle min safari fylld med djur som jag inte riktigt hinner se. Eller, jag hinner se dem, men jag hinner inte fota dem? Jag hinner inte hoppa ur safaribilen och rida på dem?
Just nu ammar jag jätteofta. Första barnet ville ha mat var fjärde timme och åt i fem minuter innan hon somnade om. Det var det barn som inledde barnaskaran. Detta barn vill äta varje halvtimme i tjugo minuter, sen skriker han till man satt honom i selen och vaggar. Bara det viktigaste blir gjort och resten blir halvgjort eller inte gjort alls.

Märk väl att detta inte är klagan utan bara ett konstaterande att bloggen ligger långt ner bland prioriteringarna. Röran är välsignad, det blir många promenader med 4-åringen och jag tycker mer och mer om Vännäs <3 hjärtemoji.

Hur är det med er då? Jag hoppas att ni har det bra, och att ni trots all oro politiskt vet att det finns all anledning att ändå vara trygg. Jag vet inte hur jag hade känt om jag inte visste att världens skapare har omsorg om mig och familjen. Han kommer, precis som han alltid sagt, trösta, förmana stötta och förse som vanligt, så som han gör varenda dag. Så slipper jag gå på spänn. För det är lite känsligt det här med trygghet, särskilt när man har små barn, tror jag.

Jag läste i Världen idag om en kvinna som uppmuntrar till bön om skydd för våra gränser varje kväll klockan 20. Här är länken. Ett bra initiativ, jag har ställt klockan. Jag tror vi måste be om mer än beskydd också när det gäller vårt kära land. Till exempel omvändelse. Vi har tyvärr trampat väldigt snett och snedare tycks det bli. Exempel: diskussionen om att införa hemaborter, så att abort blir ännu mer “lättillgängligt” (på bekostnad av kvinnor och barns hälsa och säkerhet).

Johanneskyrkan

Allmänt · Bebis<3 · Bilder · Familjeliv · Gravid

Hon köpte första klädesplaggen till bebisen! #sladdis2018

Häromdan åkte 12-åringen “in till byn” och när hon kom hem så hade hon med sig kläder till sitt nya lillasyskon som hon har köpt för sina egna pengar. Titta vad fina!

IMG_20180111_160153_494

Hon sa att det var svårt att välja eftersom allting var så himla sött. Mitt hjärta exploderar. Mitt kära kära barn. Det är så himla roligt att kunna dela den här graviditeten med henne. Hon frågar och lyssnar intresserat och tycker att det är roligt att prata om allt som gäller graviditet, barnets utveckling och förlossning, på ett helt annat sätt än killarna i den här familjen.

Jag vet inte hur många gånger hon har uttryckt oro för det här mässlingsutbrottet som varit i Göteborg senaste tiden. Hon vill veta vad vi gör om det är mässling på sjukhuset där jag ska föda. Hon vill nog helst att jag ska tänka ut nån plan B men det har inte jag riktigt tänkt, för jag tänker att det är lugnt och ordnar sig och att de på Östra har koll, de har ju till och med blivit överösta med beröm av självaste Agnes Wold (som jag inte vet vem det är men jag gissar att hon är nån typ av legend för hennes namn nämns alltid med tyngd).

Plagget längst fram är i storlek 56 så det packar vi med och tar till förlossningen när det blir dags. Det får bli barnets första plagg. De andra två plaggen är lite större så de får barnet växa i.

Ja nu vet vi ju inte hur stort barnet blir men blir det likt sina syskon så blir det en ganska stor och tjock bebis. De har båda vägt över fyra kilo. Jag undrar hur det kommer bli att föda den här gången?

Första gången var en stor traumatisk plåga, andra barnet gled ut och la sig själv i en varm handduk i jämförelse. Men den här gången? Jag tänker att mina nedre inre kvinnodelar kanske är som gammal resår nu. Ni vet så där så att det knakar när man drar i det. Lets pray to God it’s not.