Barn · Betraktelser · Bilder · Illustrationer

Har sexuellt innehåll för minderåriga blivit HBTQ?

Igår såg jag ett nyhetsinslag som handlade om “bokcensur i USA”. Man syftade då på att olika bibliotek vill sätta ett förbud mot att låna ut vissa böcker åt minderåriga, och många sk HBTQ-böcker har rödlistats eller kommer eventuellt att rödlistas för just minderåriga.

Och det här väcker starka ord i nyhetsrapporteringen här i Sverige: “bokcensur” och “fientlighet mot HBTQ”. Är det så enkelt att det handlar om HBTQ, eller kan det vara så att det har med just barn och sexuellt innehåll att göra?

Är det bokcensur om man vill att barn och sexuellt material ska hållas åtskilda?

Det verkar som att man, under paraplyet “HBTQ”, har börjat kladda ihop vuxen sexualitet och barn. Jag tycker att ihopkladdandet ser ut att öka och det tycks ha nått viss grad av normalisering och acceptans. Här i Sverige ser vi det exempelvis när högljudda och uppmärksamhetstörstiga män, som med vulgära kläder och slamp-namn, söker sig till våra minsta och mest värnlösa.

photo of a drag queen and a makeup bag
Photo by cottonbro studio on Pexels.com

En del tycks anse att män som showar i nätstrumpbyxor och högklackat är en utsatt grupp, och när man säger att vuxna karlar med självvalda hor-namn borde hålla sig till vuxna sammanhang, anklagas kritikerna för att vilja förbjuda HBTQ. Sen när blev vuxna karlar som tjänar pengar på att spela kvinnliga karikatyrer, mer utsatta och skyddsvärda än barn?

Könsförvirring är för övrigt ingen spännande eller rolig känsla på något sätt. Det är tärande, generellt fyllt med självhat och det ökar lavinartat, främst bland unga flickor. Varför ska just dessa män, av alla människor, plantera och vattna det fröet i unga sinnen.
När började man tycka att män med vulgära intressen och attribut, bör få söka sig så långt ned i åldrarna som de bara kan?

Jag tror att vi har hamnat i någon form av masshypnos, som gör att människor per automatik förknippar glitter och könsöverskridande med “missförstådda”, “svaga” och “utsatta”. Minsta kritik mot något som glittrar eller täcks av en regnbåge, blir per instinkt “en hatattack mot svaga och utsatta”. Reaktionen blir som vore den betingad, inlärd, reflexmässig.

Jag skulle vilja hävda att vuxna karlar som har läppstift på sig som yrke och hobby inte är någon utsatt grupp. De är snarare upplyfta och hyllade som om de vore Beyoncé hela högen.

Att söka bevara barn från sexuellt innehåll, är inte fråga om censur av tankar och idéer. Det är inte heller en fråga om HBTQ-förbud. Att söka avskilja barn från sexuellt innehåll, och gränsöverskridande karlar med vulgära och sexuella uttryck, är normalt, sunt och önskvärt.

Allmänt · Bilder · Familjeliv · Skidor och snöåkning

Ett inlägg om dagen i en vecka

Idag fyller jag 38 år, och jag tänkte att jag ska fira det med att posta ett inlägg varje dag i en vecka. Men inte om vad som helst, utan tankar kring tron på min kära Frälsare, vilket är ett ämne jag håller varmt om hjärtat. Det är också ett ämne som jag vet att många uppskattar.

För visst är det andliga spännande? Jag tycker att det är oerhört spännande. Och det finns inget som får mitt hjärta att banka som när det kommer till Gud.

Men ni får vänta lite, jag måste få ihop sju inlägg först. Egentligen går det ganska snabbt att skriva, men jag är lite väl förtjust att dra saker i långbänk. Jag är trög helt enkelt.

Jag tänker att jag satsar på att köra igång bloggveckan någon gång i början av februari. Jag säger till i förväg.

Jag dedikerar bloggveckan till de människor som bett för mig, som donerat, eller som på annat sätt varit till uppmuntran och hjälp. Och så dedikerar jag den till de människor som kan må bra av att läsa lite tankar från en tafatt kristens perspektiv.

Här bjuder jag på några bilder från mitt arkiv så länge.

Jag bytte gardiner och tyckte att det såg så fint ut med istapparna. Postade bilden till en vän som tyckte att det såg ut som att gardinerna fransat sig.
Vid Umeälven
Jag tycker att vagnens reflexöverdrag ser ut som att man flått en vägarbetare och hängt honom över vagnen. Därför gillar jag den inte. Min dotter säger att jag är den enda som tänker så.
Förra året var jag för tjock och sårbar för att våga mig ut i backarna, men nu i år åker vi tillsammans. Jag har inte åkt annat än barnbacken ännu men det är skoj att åka med den här killen.

Barn · Bebis<3 · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Vardag

Är du med i de förstfödda barnens gemenskap?

Googlade nåt om bebisar igår och hamnade på en sida som beskrev sovmetoder.

Med vårt första barn tyckte jag att det där med att sova själv var viktigt. Hon var visserligen en naturbegåvning men ibland ville hon inte somna själv och då minns jag att vi gjorde något som på hemsidan kallades för ”stolmetoden”. Den går ut på att man sitter på en stol vid barnet och sedan diskret flyttar stolen längre och längre bort tills man sitter på stolen utanför rummet (och sitter där likt en idiot).

Och jag kom på att första barnet är det enda barn som vi hållit på så här med. Det andra barnet började somna “själv” (i samma rum som sin syster) som tvååring. Med de senaste två har jag inte så mycket som tänkt på sovmetod. Jag kan gå så långt att säga att tanken inte har snuddat utkanten av mina hjärnceller och att det här är första gången jag tänker på sömnmetoder på mycket länge. Och det är som att jag vill skratta åt hela konceptet. Spädbarn som somnar själva?? Vilken bisarr idé!?

Det måste vara lite speciellt att vara första barnet. Jag är fjärde barnet (och väldigt nöjd med att vara fjärde barnet född i Sverige -85) så jag vet ingenting om att komma först. Men jag märkte när min äldsta åt middag med min äldsta syster att de förstod varann mycket väl fastän det skiljer 29 år mellan dem. De satt och skrockade och hade någon slags gemenskap i hur det är att växa upp med stränga regler och sedan se sina bortskämda småsyskon få fria tyglar och tanklöst springa omkring obrydda om sina äldsta syskons hårdare liv.

Äldre syster som kånkar på yngre bror 2013
Äldre syster som kånkar på yngre bror 2018

Allmänt · Betraktelser · Familjeliv · TV & film

Föräldratips: Tråkiga mobilspel och tråkiga barnprogram

Tekniken utvecklas och det gör även finliret bakom kreationerna som gör oss människor beroende av dem. Skaparna bakom våra största sociala medier och mobilspel säger alla samma sak: vi har format dessa ting för att ni ska få dopaminpåslag och inte kunna sluta använda tjänsterna.

En del av skaparna går så långt att de varnar för sina egna produkter. De lider helt enkelt av skuldkänslor för de monster som de har skapat.

Jag har själv oerhört lätt för att fastna. För kanske 25e gången har jag tagit bort både twitter- och instagramappen. Mobilspel har jag inte, jag skyr det som pesten. Roliga mobilspel försätter mig i något som man kan likna med en supermysig trans och meningsfulla sysslor blir garanterat lidande.

Jag är vuxen. Något som oroar mig är barnen och deras små huvuden. Allt för tidigt kastas de in i dopaminpåslagens land. Barnprogrammen som genereras är färgglada animerade, högljudda, snabba och hysteriska. Det är nästan så att jag själv får mindre hjärnblödningar av att titta på en del av dem. Ska barn verkligen se masstillverkade skräpprogram, skapade på recept för att hålla deras uppmärksamhet så länge som möjligt?

Så jag har byggt upp en strategi där jag låter mitt barn se på långsamma och (halv)tråkiga saker. Han önskar Ricky Zoom (massgenererat skräp) men får Lillstrumpa och Systeryster. Han önskar spela mobilspel och får spela Bibelspelet och Alfons ABC, och andra (ganska) platta och tråkiga utbildande spel som han tröttnar på.

För det ser jag som ett bra tecken. Att han efter ett tag tröttnar, lägger ifrån sig spelet, och vill byta syssla. Så gör barn med alla typer av aktiviteter som inte är beroendeframkallande. Det är normalt att gå vidare.

Så det är mitt tips till föräldrar. När barnen använder teknik, håll dem till att spela (ganska) tråkiga och långsamma saker, som de inte nödvändigtvis tycker är jätteroligt. Helst läromässiga som de tröttnar på efter en stund.

Jag vet inte om det är av intresse för någon som läser min blogg nu men jag skulle annars kunna göra en liten lista på halvtrista spel och barnprogram som jag anser är acceptabla för åtminstone min 3-åring.

Bibelappen för barn är så klart helt klart godkänd. Informativ, lite kul, men inte långvarigt underhållande och inte en favorit.

Allmänt · Bilder · Familjeliv · Illustrationer

Förstoppning visade sig vara något annat

I onsdags när jag och lillen skulle till förskolan vägrade han ha på sig sina gröna, fina favoritskor. Samma skor som han suttit i soffan och kramat för att de är “så vackra” och som han älskar.

Ja ja, han är två år, obegripligt trots är en del av dagen. Han fick ta ett par andra skor.

Senare på kvällen haltar han omkring och gråter. Jag drar av honom strumporna och genomsöker hans fötter, men hittar ingenting. Stackarn har förstoppning igen, tänker jag. Han brukar ofta ha det och varje gång beter han sig märkligt.

Torsdag morgon vaknar han med över 38 graders feber. Han ligger i soffan hela dagen, vägrar äta och går ingenstans. Som väl är så dricker han bra. Han klagar på att han har ont i foten. Eftersom fötterna ser normala ut så googlar jag och hittar att en del barn kan få ont i benen av feber.

Senare under kvällen kissar han genom blöjan och jag behöver byta hans kläder. När jag drar av honom strumporna ser jag att han har ett alldeles svullet och rödblått sår på hälen. Huden stramar av svullnaden. Ser ut att göra ont.

Precis som han försökt säga hela tiden.

Febern gick ned igår och såret ser mycket bättre ut redan. Men stackars barn. Förstår inte hur vi kunde missa det. Såret sitter mitt på hälen så jag antar att jag inte tittade tillräckligt noga på foten rakt bakifrån.

Man får vara glad att man åtminstone inte sa åt honom att smärtan bara var psykisk. Att han hade ont på grund av stress.

I natt vaknade han och bad oss att rengöra såret extra. Han verkar ganska medveten.