Just nu så är mitt liv präglat av längtan. Det är längtan i stort och smått. Längtan efter att leva ut kreativitet, längtan efter Norrland, längtan efter att lära mig nya saker.

Jag kan ibland bli orolig att jag ska dö när jag ser framåt, dö så att jag missar allt. Förr gav det mig nattsvart dödsångest men numer kan jag åtminstone trösta mig med att även om jag dör så är livet inte slut för det, och jag antar att man får fortsätta upptäcka efter det att man återuppstått. För det kan inte vara så att man väcks upp och helt plötsligt vet man allt. Jag tror att livet med Gud handlar väldigt mycket om upptäckter, även i samvarons perfekta form.

Varför känner jag mig som ett barn när jag pratar om uppståndelselivet?

Min dotter var med i tidningen för ett par veckor sen.

På jobbet har de lagt upp smörgåsbord efter smörgåsbord med spritservetter och spritgelé. Är det bara jag som har så på arbetsplatsen just nu? Min man berättade att de slutat köpa in äpplen på hans jobb, och bara tillhandahåller frukter med skal.

Ute på nätet finns två stycken grupperingar som lite slåss med varann: Den ena som anser att coronaviruset är under kontroll och att vi inte behöver oroa oss, och den andra som anser att coronaviruset kommer döda alla svaga och sjuka ur Sveriges befolkning om inte folk slutar resa till Italien på sportlovet.

Hur har ni påverkats av corona?