Jag sa att jag skulle skriva ett inlägg om Guds namn men först var det för bra väder för att uggla vid datorn, sen fick jag PMS och jag gissar att minst en person som läser detta blogginlägg förstår vad jag menar med det.
och efter PMS-hjärnruttnar-attacken åkte vi iväg på semester och har bott massa i tält. Kallt!! Och varmt. Och obekvämt och mysigt (vi är just nu strax utanför Vännäs).
Det jag ville säga om Guds namn är i alla fall ingenting avancerat, utan jag vill bara poängtera att Bibelns Gud inte heter ”Gud” utan han heter YHVH, vilket kan översättas till ”jag är” eller “jag är den jag är”. Vilket är ett väldigt passande namn, då ett annat sätt att identifiera honom är genom att specificera vem han är. Typ “Abrahams och Isaks Gud” eller “Han som förde Israel ut från Egypten”.
Då sade Mose till Gud: “När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? Vad skall jag då svara dem?”. Gud sade till Mose: “Jag är den Jag Är”, och han sa vidare: “Så skall du säga till Israels barn: ‘Jag är’ har sänt mig till er”. 2 Mos 3:13-14 (Jag är = YHVH)
Det finns mycket man kan gosa in sig i gällande hans namn, jag har enbart krafsat på ytan själv och tänker inte ta upp så mycket här och nu (men det är kanske inte sista gången jag tar upp det, vem vet). Det jag ville ha sagt just nu är att jag tycker att hans namn och person är viktig att specificera då det finns så många ”gudar” nu för tiden, och många av dem har inget namn utan kallas bara för “gud”.
“Gud” är alltså inte ett namn utan många gånger bara en luddig paraplytitel och kan i dagens andliga klimat betyda lite vadhelst folk känner för.
Ibland kallas denna paraplygud för “universum”, “karma”, “kärlekskraften” eller nåt annat ospecifikt. Men oftast kallas den för “gud” eller “nånting”, och den här guden har alltså ingenting med den ende sanna Guden, Bibelns YHVH, att göra.
Jag brukar ganska ofta säga till människor som går till spådamer eller kontaktar döda (det är jättevanligt att folk gör detta, please stop) att de inte bör göra det eftersom det är djupt osunt enligt Gud, och då kan jag få höra saker i stil med
”Jag tror faktiskt inte att Gud har något emot att jag går och spår mig/kontaktar döda/annat hokus pokus”.
Och då är det så enkelt och skönt att bara kunna konstatera rakt av att vi inte har samma Gud i så fall, för min Gud, Bibelns Gud, har varit mycket tydlig med att sådant beteende är helt oacceptabelt. Och så kan jag peka på något specifikt Bibelord, till exempel är detta ett bland många:
När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte lära dig att handla enligt dessa folks vedervärdiga seder. Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda. Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig. 5 Mos 18:9-12
Och då kan också de, som slentrianmässigt kanske har inbillat sig att de tror på Bibelns Gud också inse att de inte alls tror på honom. De kanske rent utav tycker att han är helt orimlig, en riktig tyrann, rent avskyvärd, när det kommer till kritan.
Och det tycker jag är bra, för då kan de ta ställning till honom på ett ärligare sätt och sluta gå omkring och inbilla sig att de tror på Bibelns Gud, när de egentligen bara har nån slapp “magkänslogud” eller konturlös “kärlekskraftsgud” som sitter där nånstans i “universum” och är “kraftfull” och “accepterande”.
Som det är nu så inbillar sig många människor att de tror på den Gud som beskrivs i Bibeln även fast de blir sjukt obekväma och kränkta av det som står där och trots att den gud de tror på har en helt annan moral och helt annan karaktär än Bibelns Gud.
Samma människor anser inte sällan att kristna har “missförstått Gud” och vem han “verkligen är”. De ser Bibeln är något slags patriarkalt mänskligt ihopkrafsat misstag som skrivits av extremister under århundradenas lopp på en tid då det inte fanns kondomer (en del tror att det här med att hålla sex inom äktenskapet berodde på brist på kondomer).
Och det får de väl tro om de vill. Men det är skönt att kunna klargöra att nej – den Gud de talar om när de talar om gud, det är inte kristendomens Gud. Vår Gud har ett namn, vår Gud lät befrukta en kvinna (med samtycke) så att hon fick en människoson, som gjorde massor, vår Gud har gett oss löften, vissa uppfyllda, andra att vänta på, och vår Gud beskrivs, talar och förklarar saker och sig själv genom både Bibeln och sin ande som han sänt till oss på ett sätt som ateister enligt egna erfarenheter bedömer som hittepå.
Sammanfattning
Det jag ville ha sagt är kortfattat att om man säger att man tror på Gud men tycker att Bibeln är idiotisk, så kan det inte vara Bibelns Gud som man tror på. Då har man en annan gud och det kan vara väldigt nyttigt att veta.