Har varit i Latikberg och vill dela ett par bilder bara för att
Latikberg är vackert
Latikberg är snyggt
Jag tog dock knappt några bilder.
Här är i alla fall några som jag skrapat ihop. Jag har inte varit på skotersafari på väldigt många år. 25 år kanske? Tragiskt men sant, eftersom det är bland det roligaste som man kan göra.
Latikbergs skoterklubb hade arrangerat tipsrunda, lotteri och trekamp. Barn och vuxna, kvinnor och män, drog björkar och kastade vedstumpar. Mycket spännande!
Eftersom han precis har lärt sig gå så hade han inga skor (men han har fått det nu). Och eftersom han inte hade några skor fick vi bära honom. Det enda halare än den där overallen, är inoljad vattenballong. Jag misstänker också att han fick feber. Han bara gnydde och skrek. Tur då att någon klok med livserfarenhet hade satt ut pyttesmå stolar i snön.
Visste ni (*amazing fact*) att skotern är en motordriven schäslong. Man kan undra om det är optimalt att sätta motor på en möbel? Här får ni ett smart förslag på hur man skulle kunna designa dem i stället:
Det här är den mest optimala formgivningen som jag kan föreställa mig. Därför kan vi konstatera att skotrar är bra formgivna.
Jag hade helt glömt att jag skrivit det, men inlägget handlar om att en världsvid hälsokatastrof inte för mänskligheten bortom räddning. Inlägget är dekorerat med bland annat denna bild, och det postades precis innan labbläckan i Wuhan.
Kanske är timingen för inlägget profetiskt (inte för att covid var något “supervirus” direkt). Men det kan också vara så att Gud har format mig just för den här tiden.
För de här tankarna om världsvid hälsokris är inte direkt några nya tankar, jag har haft dem hela livet. Det är först efter frälsningen som jag känner lugn och ro kring mänsklighetens nakna sårbarhet. Jag vilar i Guds händer – under och genom allt- för alltid och evigt.
För andra var den här oron kanske ny. För mig var den livslång men stillad sedan flera år tillbaka.
Jag vet inte hur det är med er, men jag kände mig lugn under covidhistorian. Det som jag fann mest oroande med hela spektaklet är människans benägenhet att omge sig av falsk säkerhet och att utmåla fiender och syndabockar.
Jag anser att en kollektiv bearbetning är nödvändig
Jag önskar att vi kunde göra en kollektiv bearbetning av vad som hände, och belysa det här att en del högljutt ansåg att “vaccinvägrare” skulle betala egen vård, inte få tillgång till intensivvård, avstängas från samhällsfunktioner, osv.
För mig är det numer inte alls svårt att se vad det är som gjort, att man har kunnat peka ut och behandla vissa utvalda grupper som andra klassens medborgare med brett folkligt stöd och hejarop. Nu gick det inte så långt här i Sverige så att man dumpade av någon i ghetton, men psykologin (eller anden) bakom detta var i full rörelse. Lycka till att försöka övertyga mig om något annat.
Så fort krisen ansågs avblåst, så glömdes hela det här föraktet mot människor som haft frågor bort, och människor som pekat ut ovaccinerade som faror för allas liv och säkerhet går vidare utan självrannsakan. Hur många förstår i nuläget att vi kollektivt uppvisade symtom på en mycket mörk psykologisk mekanism, som genom historien har lett till många onda handlingar?
Människor har varit desamma i alla tider sen tidens begynnelse. Det vi har gjort förr kan vi göra igen, och det vi gjorde nyss, kan vi göra igen men värre nästa gång. Såvida man inte utvinner någon förfärskad visdom från det. Och jag är inte alls pessimist på något sätt, men värre tror jag att det kommer bli. Det säger jag inte för att jag är profetisk, utan det säger jag för att jag tror att detta är början på födslovåndorna som det står om i Bibeln.
Var vaksamma, oskyldiga som duvor och listiga som ormar. Och håll hårt i er Bibel, då det som står där, kommer att uppmuntra, förbereda och trösta er mycket.
En vän gav mig den här länken och jag vill posta den här. Det är en kvinna, vid namn Selma Gamaleldin, som utlyser en tre dagars fasta för Sverige. Jag har aldrig sett henne förr och vet inte vem hon är sedan tidigare men tycker att det är ett bra initiativ.
Fastan som utlyses är från idag måndag kl 17 (strunt samma om man råkar släntra efter!) till torsdag kl 18. Se videon för tanke bakom.
Fasta kan man göra på flera sätt, om man av något skäl inte kan eller vill avstå mat. Själv ammar jag till exempel, så jag vill inte avstå mat helt. Men även fast jag själv tycker att den rejäla fastan är att avstå mat, så finns det annat bra som man kan göra för att böja sitt fokus mot Gud. Till exempel att avstå småätande, välja bort vardagens tidsbovar och distraktioner, och i stället avsätta mer tid åt Bibeln och att be.
Jag tänkte börja med att berätta vad jag tycker är utmanande. Att fatta mig kort och tydligt är enligt mig den största utmaningen. Någon frågade vad man helst skulle vilja ha på gravstenen: “Snygg men vag”, eller “Torr men tydlig” och jag hade helt klart valt det sista.
Det svåraste att formulera var hur min nya syn på abort är en del av ett helt nytt sätt att se på människan och livet, ett synsätt som jag vare sig kan eller vill byta bort. Att betraktas som en idiot av många känns dåligt, men inte lika dåligt som det känns att vara för abort.
Det viktigaste tyckte jag var att föra fram budskapet om varför Jesus är den centrala nyckeln i kristen tro. Många tror att han bara var en lärare eller hippie. Då missar man att han är Guds son och att han inte bara går på vatten. Han går även….. att lära känna.
Jag vill skriva om sådant som jag hade behövt höra när jag själv var sökare, och sökte i vad man kan kalla New Age. Jag var länge där och trampade eftersom den rörelsen är tydlig med den andliga aspekten. De lockar med guldigt tingeltangel, spännande tillbehör, en hel uppskog av utföranden och tekniker, men alltihop leder bort från Gud.
Jag gillade upplägget med en bloggvecka och kommer försöka göra om det vid tillfälle. Tack till er som har stöttat bloggen och på olika sätt uppmuntrar! Tipsa gärna vidare om bloggen om tillfälle ges.
Här får ni några opublicerade illustrationer som inte passade in.
Är det inte konstigt att en 30-åring som aldrig har läst Bibeln börjar läsa den ungefär varje dag, och fortsätter att göra det, efter snart åtta år?
Det kanske inte är så konstigt, men jag tänkte ändå berätta varför jag började och varför jag fortsätter.
När jag kom till tro på Jesus så fick jag ett nytt liv och blev en ny skapelse. Det här är en så märklig sak att säga, att inte ens den skriftlunniga farisén Nikodemus förstod vad Jesus pratade om då han sa “den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”.
Det som hände var i alla fall att jag blev född på nytt, och jag fick vad som vanligtvis kallas Helig Ande, men som också kallas för Hjälparen. Så här säger Jesus: “När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig”.
Och det var vad som hände. Hjälparen började vittna om Jesus.
Verklighetens väv fick då en gyllene tråd som jag tidigare inte sett, fastän den funnits där hela tiden. Den gyllene tråden är nu också innanför, i mitt blod. Och när jag säger blod så menar jag också själ.
Först och främst blev jag otroligt sugen på att läsa Bibeln. Jag ville ha reda på vad som hänt mig. För även fast jag visste så förstod jag inte riktigt, om jag ska vara ärlig. Det hela var så väldigt märkligt. Jag fick ord som “född på nytt” och “källa av levande vatten” för att beskriva vad jag kände, och det var… väldigt märkligt. Jag ville få rätsida på det, och då det helt klart var Jesus Kristus jag blivit räddad av, så var det Bibeln jag ville ha.
När jag öppnade Bibeln och började läsa så var det som att det jag läste ropade på det som numer finns i mitt blod. Det var som att Bibel och blod sjöng tillsammans, med stämmor och allt. Jag fick en känsla av att Bibelns ord lever och jag förstod det där uttrycket om att “Bibeln är Guds levande ord”. Jag hade dittills trott att det bara var ett talessätt.
Så här är det fortfarande. När jag läser Bibeln, så är det som att texten sjunger av en sång som det nya i mitt blod kan. När jag skriver sång, så menar jag inte att jag hör en faktisk sång. Sång är bara det närmaste sätt som jag kan beskriva det på. Att läsa vad Gud säger, och utforska saker som är av honom, är som en tongivning för hela själen. Det är ljuvligt att höra hans röst och Bibeln är fylld av hans röst.
Jag brukar ibland likna Bibeln med boken i Den oändliga historien, eftersom det är en film som de flesta i min generation har sett. Där är pojken Bastian inte en anonym läsare, utan han blir en del av historien han läser. När han ropar så hör bokens huvudperson Bastians röst. Den oändliga historien är en oändligt blek liknelse av Bibeln. Till exempel behöver inte Bibeln läsaren och innehållet försvinner inte bara för att man inte tror på det osv osv. Likheten ligger i att när jag läser Bibeln så är jag en (inympad) del av det som står, historian är en del av mig och jag en del av den. Den är relevant för mig och vad som händer här och nu. Dessutom inte bara hörde huvudpersonen mig, han räddade mig.
Den här bloggen använder cookies. Genom att fortsätta att använda den här sidan så godkänner du användande av dito.
