Jag fick den här kommentaren (den här typen av kommentar är som sagt vanligare än vanlig)
Detta innan jag ens hunnit komma farandes med min Gud, snyft. Eftersom jag inte är passionerad när det kommer till diskussioner, så det är helt ok att folk backar ur oavsett anledning. Det jag tyckte var lite småkul är att hon är den som uttrycker sig religiöst.
Tänk att anses bortom räddning för att man är kritisk till abort. Bortom räddning från vad? Ser framför mig hur något av alla dessa foster som man försökt återhumanisera, söker upp och skjuter en i sömnen.
När det kommer till kommentarer och diskussioner på nätet som handlar om exempelvis abort, så kommer det ofta någon som ska säga något i stil med “Suck.. naturligtvis är du religiös! Det kunde man ha förstått!” .
Jag brukar inte hänge mig åt diskussioner på nätet så ofta längre, men när den här typen av kommentar kommer upp så är det ändå som ljuv musik i mina öron. Vi tillhör ett folk, som följer en Kung, som försvarar liv som världen spottar på. Och folk känner igen oss för vi gör det. Naturligtvis tillhör de oföddas försvar Jesus från Nasaret. Det kunde man ju ha förstått.
Så det här inlägget skriver jag för uppmuntran till någon eller några. Det är ingen förolämpning när de säger detta, även om den som säger det tror det. När det kommer till diskussioner på nätet, så är mitt råd att begränsa hur mycket energi man lägger på det, och att lära sig att sätta punkt och dra sig ur utan att ha “vunnit” diskussionen. Vi är inte där för att övertyga, det är Helig Andes uppgift. Vad vi kan göra är att så frön och vattna, och att reflektera en liten ljusglimt från Han som vi tillhör, Han som älskar de värnlösa.
Ha en fin nationaldag folk!
Från nationaldagen i Kungälv 2021, den bästa nationaldag som jag haft.
Igår såg jag ett nyhetsinslag som handlade om “bokcensur i USA”. Man syftade då på att olika bibliotek vill sätta ett förbud mot att låna ut vissa böcker åt minderåriga, och många sk HBTQ-böcker har rödlistats eller kommer eventuellt att rödlistas för just minderåriga.
Och det här väcker starka ord i nyhetsrapporteringen här i Sverige: “bokcensur” och “fientlighet mot HBTQ”. Är det så enkelt att det handlar om HBTQ, eller kan det vara så att det har med just barn och sexuellt innehåll att göra?
Är det bokcensur om man vill att barn och sexuellt material ska hållas åtskilda?
Det verkar som att man, under paraplyet “HBTQ”, har börjat kladda ihop vuxen sexualitet och barn. Jag tycker att ihopkladdandet ser ut att öka och det tycks ha nått viss grad av normalisering och acceptans. Här i Sverige ser vi det exempelvis när högljudda och uppmärksamhetstörstiga män, som med vulgära kläder och slamp-namn, söker sig till våra minsta och mest värnlösa.
En del tycks anse att män som showar i nätstrumpbyxor och högklackat är en utsatt grupp, och när man säger att vuxna karlar med självvalda hor-namn borde hålla sig till vuxna sammanhang, anklagas kritikerna för att vilja förbjuda HBTQ. Sen när blev vuxna karlar som tjänar pengar på att spela kvinnliga karikatyrer, mer utsatta och skyddsvärda än barn?
Könsförvirring är för övrigt ingen spännande eller rolig känsla på något sätt. Det är tärande, generellt fyllt med självhat och det ökar lavinartat, främst bland unga flickor. Varför ska just dessa män, av alla människor, plantera och vattna det fröet i unga sinnen. När började man tycka att män med vulgära intressen och attribut, bör få söka sig så långt ned i åldrarna som de bara kan?
Jag tror att vi har hamnat i någon form av masshypnos, som gör att människor per automatik förknippar glitter och könsöverskridande med “missförstådda”, “svaga” och “utsatta”. Minsta kritik mot något som glittrar eller täcks av en regnbåge, blir per instinkt “en hatattack mot svaga och utsatta”. Reaktionen blir som vore den betingad, inlärd, reflexmässig.
Jag skulle vilja hävda att vuxna karlar som har läppstift på sig som yrke och hobby inte är någon utsatt grupp. De är snarare upplyfta och hyllade som om de vore Beyoncé hela högen.
Att söka bevara barn från sexuellt innehåll, är inte fråga om censur av tankar och idéer. Det är inte heller en fråga om HBTQ-förbud. Att söka avskilja barn från sexuellt innehåll, och gränsöverskridande karlar med vulgära och sexuella uttryck, är normalt, sunt och önskvärt.
Jag kom att tänka på Tingeling-filmen som kom när mitt äldsta barn var liten. Den handlar om hur Tingeling föds genom en vind och ett barns skratt (eller nåt sånt). Snart efter att hon “fötts” så får hon sin livsuppgift och sitt kall. Många av älvorna har coola krafter, tex att framkalla våren eller göra snö.
Tingeling när hon skulle få veta sitt öde
Men Tingeling, hon visar sig vara en så kallad “kastrull-älva”. De bygger byttor och hinkar av ekollon. De är med andra ord de minst övernaturliga i hela älvriket. Tingeling hatar den hon är kallad till att vara. Hon gör uppror och bestämmer sig för att bli en annan slags älva.
När jag såg den här filmen minns jag att jag tänkte att det snart kommer visa sig att Tingeling inte bara har en övernaturlig kraft, utan alla. Att hon är en super-älva som klarar allt som hon bestämmer sig för, bara hon kämpar.
Det visar sig dock att hon är genomgående sämre på alla andra uppgifter och till slut accepterar hon sin lott i livet och tar sig an rollen som kastrull-älva. Kanske var älvrikets ordning inte så dum ändå, och kanske var inte kastrull-älva det sämsta man kunde bli.
Chockerande budskap i disneyfilm
Det jag kom att tänka på, när det gäller den här filmen, är hur oväntat temat var. När jag såg den så trodde jag verkligen att hon skulle bryta sig loss och finna frihet genom att själv bestämma vem hon verkligen är. Att älvrikets ordning var fel och till för att utvidgas och förändras. Att hon skulle “väcka” de andra till nya idéer. Det är så barnfilmer är för det mesta?
Jag har inga höga tankar om Disney, de är satanister, make no mistake. Tingeling-filmen innehåller ockulta teman, ger älvor äran för naturens skönhet och mångfald, och uppmuntrar barn till att tro på och söka varelser som på många sätt liknar vad vi skulle kalla för andemakter.
Men om man räknar bort allt det, så var det iögonfallande med en handling som inte handlar om att “bryta sig lös” och “gå sin egna väg utanför systemets förtryckande ramar” och “lyckas med allt man verkligen bestämt sig för”.
Jag tror att det finns många faktorer som gör att en ökad mängd människor tror att man kan bryta sig lös från verklighetens fundament och ändra kön osv, vi är alla offer för en ganska gedigen hjärntvätt från alla möjliga håll och kanter som har pågått under lång tid. Och jag tror att barnfilm är en liten del av alla faktorer.
Men medan Tingeling visserligen uppmuntrar barn till att tro på naturväsen, så uppmuntrar den i alla fall inte till att forma hela världen utefter vad man “verkligen vill”.
Jag måste tillägga att jag inte har sett filmen om Tingeling sen ca 2012 så minnet är inte det mest uppdaterade. Kan också tillägga att jag tyckte att det verkade jättetråkigt att vara kastrullälva och jag blev besviken över att hon accepterade detta.
Men det var som när jag såg filmen “Prince of Egypt”, som är Dreamworks tolkning om när Mose leder Israel ut från Egypten. Jag tyckte att den filmen var spännande fram till då Moses odlade skägg och blev en lökig herde utan humor eller glädje. Jag var alltså inte kristen då och var inte bekant med originalhistorien från Bibeln.
Amazing fact: Dreamworks glömde att göra Moses 80 år gammal.
Jag har blivit intervjuad av Hanna Fryxelius i podden Fatta Tro.
Jag sökte efter Sanningen, men det var ett helt annat sökande som ledde mig ända hem. Vad det var kan ni höra om i avsnittet “Jesus, New Age och Könsidentitet”:
